KRITIK AV "SOCIALA" MEDIER

Det talas i dag ständigt om sociala medier. Vaddå sociala? I själva verket gör de nya medierna, som förtusätter att vi sitter framför datorn när vi umgås, oss allt mer osociala, eller t.o.m. asociala. Jag är förvånad över hur okritiskt och blåögt de flesta förhåller sig till alla dessa nya sätt att kommunicera. För egentligen är det frågan om att begränsa kommunikationen. Det tycks nästan vara tabu att berätta sanningen om hur de nya medierna gör oss alltmer asociala. Läs artikeln nedan så förstår du vad jag menar.

Jag är förvånad över hur mycket tid många ägnar åt att sitta vid datorn och ”umgås” med sina ”datorvänner”. Själv är jag pensionär men sitter ändå sällan framför datorn, speciellt under den tid av året jag bor på landet. Det finns så mycket annat som är roligare, mer givande, mer socialt.

Än mer förvånad är jag över hur en del viker ut sig på nätet. Är det ett utslag av den moderna narcissisimen? Man tror att alla är intresserade av allt man gör? Själv måste jag ärligt medge att jag är totalt ointresserad av alla små detaljer i mina medmänniskors liv.

Det som är verkligt intressant lägger man ju ändå inte ut på nätet. Det är mänskligt att man vill ge en glansbild av sig själv. Men jag för min del är ointresserad av glansbilder. Hur är det med dig?

Just nu skiner solen, det är en vacker försommarmorgon. Jag har ätit havregrynsgröt, druckit en kopp kaffe, lyssnat till nyheter och väderlek, varit ute på tuppen och sitter nu framför datorn och skriver en ointressant text. Jag har en lätt huvudvärk, litet ont i min stela nacke, något obehag i buken och skall ta en halv Emconcor mot rytmstörningar. Om en stund skall jag skaffa ett nytt rör till vår gamla brunn och installera det tillsammans med min yngre son. Det gamla har spruckit vilket betyder att jag inte får vatten till mina odlingar.

Var den här texten intressant? Självklart inte. Fler sådana skriver jag inte på min blogg. Däremot hoppas jag fortsätta att skriva om ämnen av allmänt intresse, om samhället, om naturen, om vetenskapen, om klimatet och om skrivandet. Filosofiska funderingar.

Artikeln nedan publicerades i Åbo Underrättelser 22.5.  

ASOCIALA MEDIER

Förr hade man ett fåtal vänner som man träffade, pratade, skvallrade, diskuterade med, som man festade och sörjde med. Vänner som man kände utan och innan. Den moderna människan, speciellt den unga människan i tiden, har hundratals vänner som hen träffar på nätet. Hen går in på facebook för att få veta vad vännerna ätit till fruckost – själv drack jag kaffe och åt havregryngsgröt. Hen surfar in på Twitter för att få reda på det senaste skvallret. Hen skriver på sin blogg för att uppdatera vännerna om vilka kläder hen köpt. Det är modernt, enkelt, mödolöst, kravlöst. Kräver bara att man har gott om tid för oväsentligheter. Man kan sitta i lugn och ro hemma vid den egna datorn eller med sin mobil och kommunicera med hela världen. Man behöver inte se, höra, känna, lukta den man kommunicerar med. Lyckligare kan man inte bli, eller hur?

Allt sker i realtid. Det går snabbt, det är effektivt, det är ytligt och det är just så meningslöst som kommunikation mellan maskiner är.

Vad är egentligen en vän? Kan man ha en vän som man aldrig träffat? Eller har vi fått inflation i vänner liksom i så mycket annat i dagens swamhälle? Håller begreppet vänskap på att urvattnas, förlora sin betydelse?

Hur vet jag att personen i den andra ändan inte är ett program? Ett trevligt, sympatiskt program som frågar hur jag mår och intresserar sig för alla mina små och stora sorger. När får vi ett internationellt börsbolag som till ett facilt pris skaffar oss artificiella vänner för alla situationer?

Är dagens människor, som kan nå ut till hela världen via en liten maskin lyckligare än gårdagens som var tvungen att umgås rent konkret med grannar, släktingar och, ja just det, verkliga vänner (och ovänner)? (Vi skall inte glömma värdet av ovänner!)

Vad hjälper det en människa om hon kan nå hela världen via sin dator men förlorar sin själ.

Vi håller på att glömma bort vår sanna biologiska och sociala natur. Evolutionen har format oss till sociala varelser. Nätet håller på att forma om oss, till ytliga maskiner. Begreppet socialt medium är liksom t.ex. begreppet vindpark en eufemism, en förskönande omskrivning som skall få oss att svälja den beska medicinen i tron att den botar oss. Itmedierna är i själva verket mer eller mindre asociala. De ger mindre tid för sann och djup vänskap (och ovänskap). 

Evolutionen har under årtusendens kamp för att överleva hos oss skapat en förmåga att ”läsa” den andre. Ett verkligt samtal sker inte bara med ord, ofta inte ens huvudsakligen med ord. Den andres kropp talar till oss både på ett medvetet och omedvetet plan och vår kropp svarar. Ögonen, minerna, händerna, kläderna, dofterna, rörelserna, tonfallen och miljön är meningsfulla. Till och med tystnaden kan tala. Instinktivt tolkar vi den andre. Är hen ärlig, föreställer hen sig, är hens medkänsla påklistrad eller äkta. På Facebook, Twitter, på en blogg är det alltför lätt att ljuga, föreställa sig, luras, låtsas, göra sig bättre än man är därför att vår medfödda förmåga att ”läsa” kroppsspråket är satt ur spel. Nätet är därför, och kommer att förbli ett paradis för bedragare. Det lockar och uppmuntrar oss att kommunicera den idealbild vi tror att samhället vill att vi skall vara. Vem berättar på nätet om alla sina misslyckanden, besvikelser, sömnlöshet, sorger, tvivel, depressioner, om sitt missbruk och att man varit med och mobbat, misshandlat. Värdet med en verklig vän är att man kan tala om sådana saker, ja att man behöver tala om dem. En enda sådan vän uppväger hundra ytliga vänner på nätet.

Hans Rosing

Samhällsfilosof

Västanfjärd

VINDKRAFTEN ÄR SLÖSERI MED RESURSER

Antagligen är jag dum. Jag kan nämligen efter att ha funderat över energifrågor i över 20 år inte finna ett enda logiskt, förnuftigt och sakligt argument för att satsa miljarder på att bygga jättestora anhopningar av vindkraftverk i vårt land. Jag har tittat på alla argument men funnit dem fulla av hål. Det enda som blir kvar är prestige. Att beslutsfattarna vill visa sig duktiga i internationell jämförelse. Om Danmark och Sverige satsar skattebetalarnas pengar så kan inte vi vara sämre. Prestige tycks spela en stor roll för våra beslutsfattare. Just nu när jag skriver detta är det nästan lugnt. Så har det ofta varit om mornarna under våren. Ärligt talat, vem klarar sig med att få ström endast ca 30% av tiden, när det blåser tillräckligt? Jag hoppas på ökande motstånd mot detta stora misstag. Satsa miljarderna på de lönsamma och miljövänliga alternativen i stället!

Denna artikel ingick i Vasabladet 3 maj.

VINDKRAFTEN ÄR ETT DYRT ALTERNATIV

Danmark har länge utpekats som en föregångare när det gäller vindkraft. Med över 5000 möllor producerar danskarna ca 20% av sin el genom de stadiga vindarna från Nordsjön. Det danska vindkraftbolaget Vestas har varit ett slags dansk motsvarighet till Nokia. Men under den senaste tiden har det gått på samma sätt som med Nokia. Värdet på Vestas aktier har sjunkit till en tiondedel, från ca 600 dkr till ca 50 dkr. I januari meddelades att man ger sparken åt ca 1000 anställda i Europa. Också i USA ”sanerar” bolaget kraftigt. Italienska Winwind och brittiska Moventas har minskat sin produktion. I början av april meddelades att Moventas stänger sin fabrik i Karkkila och 171 anställda får gå. Också i vårt land har vindkraften stött på svårigheter av olika slag. Ingen vill ha en jättestor mölla på sin bakgård eller nära sommarstugan. Vid uthyrningsstugor drar de ner priset. På rekreationsområden passar de inte. Folk oroar sig för buller, vibrationer, reflexer, speglingar, lågfrekvent ljud som vi inte direkt upplever men som kan ha skadliga effekter på lång sikt. Naturvännerna är rädda att stora rovfåglar skall dödas, att den lokala fladdermösstammen skall decimeras. Därtill kommer att dagens jättestora s.k. vindkraftparker med upp till 50-100 möllor med upp till 250 meter höga torn på enorma betongfundament innebär radikala ingrepp i miljön, helt enkelt miljöförstöring. Landskapsbilden förändras, nya vägar för tung trafik måste dras, ett nätverk av högspänningskablar korsar landskapet. I själva verket är ordet vindkraftspark en eufemism, en förskönande omskrivning, en ren propagandaterm. Ordet park ger associationer till en mysig plats där man gärna slår sig ner för att avnjuta en picknick. I verkligheten är det frågan om områden med tung energiindustri. I värsta fall får vi tiotals sådana industriområden på orörd mark längs kusten. Det som för ett fåtal är en dröm om lätta pengar är för de flesta stugägare och turister en mardröm. I allmänhetens ögon har vindkraften fortfarande ett skimmer av grön romantik. Man tänker på trevliga små vindsnurror på gårdstunet som ger ett litet tillskott av grön el. Somliga drömde t.o.m. om att privatpersoner kunde sälja el när det blåser friskt. Verkligheten har för länge sedan sprungit förbi denna bild. I dag behärskas marknaden helt av stora multinationella bolag samt av våra inhemska stora elproducenter. Om de planer som regeringen utarbetat förverkligas kommer denna sektor att kräva investeringar av storleksordningen 4 000 miljoner euro under de närmaste åren. På den fria elmarknaden är ingen operatör dum nog att investera stora summor i en verksamhet som med säkerhet kommer att gå med förlust. Elpriset på marknaden rör sig kring 50 euro/ MWh. Det blir betydligt dyrare att producera ström genom möllor än genom uran, fossila bränslen (kol, naturgas), torv och biobränslen. Därför har regeringen beslutat att garantera ett pris som ligger nästan dubbelt högre än på den fria marknaden. Detta betyder i klarspråk att för varje MWh en mölla producerar garanterar staten ett pris på drygt 80 euro. För att ytterligare sätta fart på byggandet höjs garantipriset till fantastiska 105 euro i tre år framåt förutsatt att man snabbt kommer igång.. Detta betyder att även om priset på den fria marknaden sjunker långt under 50 euro så får vindbolagen samma skyhöga pris. Vem skall då betala mellanskillnaden? Skattebetalarna förstås. Ju mer vindkraft som byggs desto mera kostar det skattebetalarna. I värsta fall kan vi årligen få betala över 100 miljoner mer än nödvändigt för strömmen om några år. Visserligen i form av skatter. Man skall då komma ihåg att staten fortsätter att låna upp flera miljarder för att kunna sköta löpande utgifter. Tydligen anses vindkraften så viktig att den inte får drabbas av nedskärningar fast t.ex. skolor och åldringsvård drabbas svårt. Denna politik vore förnuftig och begriplig om vi hade brist på el. Men det har vi inte alls. Vi har mycket vattenkraft, kol och gas (stenkolet skall minskas), biobränslen som torv, flis, avfall och framför allt har vi baskraft i form av billig kärnkraft. Vid behov kan vi importera. När utlänsk el, t.ex. norsk vattenkraft, är billig lönar det sig att importera och att låta egna kolkraftverk stå. Tyvärr har de många och dyra kampanjerna för att spara energi varit fruktlösa. Man kunde med lätthet spara in de nuvarande möllorna och dessutom spara litet skattepengar på kuppen. Det finns två grundproblem med vindkraften som gör att den är en ytterst betänklig investering. Vinden blåser när den vill. På en fri marknad anpassas produktionen till konsumtionen. Så är det också på en normal elmarknad. Men vinden lyder inte den fria marknadens regler. Det blåser inte mest när behovet är störst. Ibland blåser det inte alls. Det kan vara kav lugnt på morgonen och blåsa på dagen. Det kan blåsa hårt på natten när behovet är lägst och vara lugnt på dagen när den är störst osv. Detta är inget större problem så länge andelen vindel är obetydlig, men det ökar när andelen växer. Då behövs mer och mer reglerkraft som bidrar till att trissa upp priset på marknaden. Vi kommer aldrig att kunna konrollera vinden och därför måste dess andel under alla förhållanden bli liten. Det vore därför klokare att investera de miljarder det är frågan om i elproduktion eller elbesparing som är pålitligare och som vi har kontroll över. Det andra grundproblemet är politiskt. Just nu har vi en regering som satsar stort på att gynna vindkraft. Det är frågan om en kohandel i vår mycket breda regering. Satsningen på vindkraft är ett krav från den gröna. De kan som motprestation vara med i en av samlingspartiet ledd kärnkraftsvänlig regering. Men de politiska vindarna kan som bekant ändra snabbt. Kommunerna har planeringsmonopol. I det stundande kommunalvalet kan kommunens inställning till vindkraft bli en stor fråga. Även om de flesta i princip är positiva till jättestora vindmöllor så vill ingen ha dem nära sin bostad eller sommarstuga. Troligen kommer inställningen att bli mer negativ när folk i praktiken får se konsekvenserna. Det politiska stödet kan snabbt försvinna och kommunerna stå där med mängder av olönsamma jättemöllor. Än så länge har vi gott om tid att noga analysera konsekvenserna. Vinden finns alltid där. Staten har många gånger tidigare subventionerat industrier som visat sig vara kalkoner. Vestigia terrent. (Spåren förskräcker).