Denna artikel publicerades i Hufvudstadsbladet 20.2 2018. Artikeln innehåller funderingar kring möjligheterna att förbättra vår moral. Sådana försök har gjorts många gånger tidigare, men med klent resultat. Ändå vill jag ge ett erkännande åt dem som tror på en bättring och kämpar för den.
I slutet av 1950-
och början av 1960-talet diskuterade man livligt en rörelse med
rötter i USA som kallades moralisk upprustning (moral rearmament).
Jag kommer ihåg att man t.ex. visade amerikanska filmer som
propagerade för konservativa, kristna värderingar i skolorna.
Målsättningen var att skapa en folkrörelse för att förbättra
moralen i västvärlden. Rörelsen var avsedd att vara ett svar på
det växande socialistiska inflytandet i väst efter det andra
världskriget.
Det gick inte så
bra. I stället skakades västvärlden av den mest radikala
kulturella revolutionen sedan franska revolutionen. Alla har väl
hört talas om studentrevolten i slutet av 1960-talet, men
studenternas våldsamma demonstrationer var bara toppen av isberget.
Det fanns ett djupgående missnöje, speciellt bland unga och
medelålders med de lagar och regler som var gällande. Den gamla,
kristna, borgerliga moralen raserades bit för bit. Äktenskapet var
inte mera heligt, samboförhållanden blev vanliga, homosexualiteten,
pornografin avkriminaliserades, likaså prostitutionen. De tidigare
s.k. brännvinskorten avskaffades och den som fyllt 18 kunde köpa ut
så mycket hen ville. Mellanöl kunde köpas i varje mjölkbutik.
P-piller blev vanliga, aborten fri osv, Jämlikheten ökade radikalt.
I den akademiska världen krävde en högljudd grupp studenter
rösträtt i akademiska ärenden. I Sverige begick en del radaktörer
”majestätsbrott” genom att dua kungen. Vitsorden avskaffades i
Sverige, men inte i Finland. När jag gick i skolan var det ett svårt
brott att röka på skolgården. Nu skapades i frihetens namn s.k.
rökrutor vid skolorna. De mest radikala ville att hasch skulle
säljas fritt, men det var ett av de krav som man inte lyckades
genomdriva.
En välkänd
sociologisk lag säger att historien har en tendens att pendla mellan
ytterligheter. I dag tycks vi befinna i ett stadium som i i hög grad
är en återgång till den strängare moralen före 1960-talet. Inte
bara har rökrutorna avskaffats utan staten har som mål att avskaffa
rökningen helt och hållet. I Sverige talar man om att återinföra
skolvitsorden. Sexualiteten har igen reglerats. Gatuprostitutionen är
förbjuden, det är förbjudet att köpa sexuella tjänster. I Svrige
vill man utsträcka förbudet att gälla också svenskar som köper
sex t.ex. i Tyskland. Sextidningarna har försvunnit ur kioskerna och
de nakna kvinnorna från löpsedlarna. Minderårigas spritbruk
kontrolleras allt hårdare. Ingen duar längre kungen, och niandet
har i viss mån kommit tillbaka.
Mitten av 1900-talet
var en tid av frigörelse, liberalism. Början av detta sekel är i
stället en tid av reglering och ständigt hårdnande övervakning.
Hela livet från vaggan till graven är i dag omgivet av lagar och
förordningar. Den tidigare patriarkala moralen har alltmer ersatts
av en matriarkal. Sex skall ske på kvinnans villkor.
Det tycks i dag existera ett starkt moraliskt patos, nymoralism
brukar man tala om. Allting skall planeras, kontrolleras, regleras,
övervakas. Ingen skall ostraffat få bryta mot idealen. Också
språket måste, som vi läst i en del insändare i Hbl, regleras.
Tidigare vanliga ord som neger, zigenare, lapp, sinnessjuk osv bör
rensas ut ur modernt språkbruk. Vi skall alla om inte direkt älska
varandra så respektera, berömma och krama om kreti och pleti.
Kommer denna utopi,
ett samhälle utan mobbning, utan sextrakasserier, utan rökare, utan
knarkare, utan näthat etc att kunna förverkligas? Själv är jag
skeptisk, inte bara till utopin utan till idéen om en moralisk
människa. Filosofins historia visar oss en stor mängd idealistiska
utopier som kloka män och kvinnor tänkt ut. Inte ett enda av dem
har förverkligats. Och sist och slutligen: skulle inte ett samhälle
utan strider och konflikter bli olidligt tråkigt?
Hans Rosing
pensionerad filosof,
Åbo