DET HAR GÅTT TROLL I MILJÖN

Artikeln nedan ingick i Åbo Underrättelser 10.12.
Jag har alltid varit en anhängare av gröna värden, men en motståndare till ekofascism. Vidare är jag en anhängare av jämlikhet och rättvisa och av livskvalitet. Därför kritiserar jag den politik som nu förs i vårt land. Vi har ett stort underskott i statsbudgeten, som troligen kommer att öka. Experterna föreslår två åtgärder. I första hand fortsatta nedskärningar. Dessa drabbar alltid de fattigaste och svagaste och är inte rättvisa. Höjda skatter stöter på hårt motstånd och kommer att spela en mindre roll.
Det jag främst kritiserar är att regeringen i denna svåra ekonomiska situation gladeligen satsar miljarder på olika projekt för att, som det heter ”skydda miljön”. Vidare kritiserar jag att regeringen lägger ytterligare ekonomiska bördor på befolkningen, och igen främst på de fattiga och svaga.


DET HAR GÅTT TROLL I MILJÖN

I dag tycks miljön ha blivit något slags helig graal, ett slags frälsningssymbol. Och liksom de flesta symboler har den stort känslovärde men föga konkret innehåll. Alla slags anläggningar, avgifter, investeringar, begränsningar och ingrepp från myndigheterna kan försvaras om man blott säger sig värna om miljön. Inga kostnader är för höga, speciellt inte om de drabbar vanligt folk och folk i glesbygden.

Det fanns en tid när vi hade enorma miljöproblem. Till all lycka är den tiden förbi. De flesta problemen har åtgärdats eller håller på att åtgärdas. (Men de verkligt stora problemen som bil- och flygtrafiken vill ingen åtgärda). I dag är det inte havsörnen, gråsälen, vargen eller björnen som är utrotningshotad utan befolkningen i glesbygden och i skärgården.

Det naturliga vore att skära ner på investeringarna, byråkratin, experterna, utbildningen etc inom miljösektorn och i stället satsa mer resurser i form av pengar och personal på den växande grupp som har det svårt i vårt samhälle och som blir alltmer alienerad. Men i stället kommer kolossala summor, privata och offentliga medel, under de kommande åren att användas för att åstadkomma tvivelaktiga förbättringar i miljön. Subventionerna för vindkraften kan växa sig till 200 miljoner i året innan de gradvis skärs ner i hopp om att branschen då skall vara konkurrenskraftig. Den famösa förordningen om avfallsvatten kan kosta folk på landsbygden minst flera hundra miljoner. Lågenergilampor, som tvingas på oss utan att deras effekt på miljön och hälsan är tillräckligt utredd, gräver ytterligare miljoner ur våra plånböcker. Nästa år kommer många att drabbas av nya kostnader genom att den invanda 95-oktaniga bensinen ersätts med ”miljöbensin”. För miljön är detta av marginell betydelse, eller t.o.m. skadligt om det leder till att urskog huggs ner för att man skall kunna odla råmaterial för biobensin.

Desto värre har det hunnit gå troll i miljöfrågan. Det viktiga är inte längre att lösa svåra miljöproblem. I stället har det viktiga blivit att förtjäna pengar för massor av mer eller mindre seriösa företagare, att upprätthålla en svällande miljöbyråkrati, att ge jobb åt alltför många högutbildade miljöexperter av alla de slag. För att inte tala om att politisk makt och prestige blivit viktigare än själva miljön.

Låt mig ta ett exempel. I hundratals år har torrdass varit det finska folkets genialt enkla metod att ta hand om avföringen. Såväl den fasta som flytande avföringen är ju naturliga näringsämnen. Men man kan inte förtjäna pengar, eller samla politiska poäng på torrdass. Det krävs inga högt utbildade experter för att planera dem eller övervaka deras användning. Alltså måste de ersättas med mycket mera invecklade system. Septikbrunnar är ett annat exempel. Låt vara att jag överdriver en smula, men tron på invecklade tekniska lösningar tycks förleda opinionsbildare och beslutsfattare till förhastade åtgärder. I själva verket är det ingen brådska. Tiden tar aldrig slut för naturen, och vi kan inte rädda världen hur mycket vi än satsar.


Finland är ett glest befolkat land, och det blir ännu mer glest befolkat. Naturen kan mycket väl ta emot och ”återanvända” allt naturligt avfall. (Artificiella ämnen är en annan sak). Vad vi behöver är inte mer dyr och invecklad miljöteknologi utan mer kunskap om naturen och om hur avfall bryts ner och blir material för nya växter, djur etc. Ett älgkadaver i skogen försvinner mycket snart. All materia kommer in i de naturliga kretsloppen. Så är det också med mänskligt, naturligt avfall. Det är miljövänligare att kissa på gräsmattan (den egna, inte grannens) än i toaletten. Trollen spricker när kunskapens strålkastare riktas mot dem.