TACK FÖR KOMMENTARERNA

BOKSLUT ÖVER MINA BLOGGAR 2010

Dags att göra bokslut över ännu ett år (det tredje) som bloggare.
Under 2010 har jag lagt ut 40 bloggar. Rätt mycket med tanke på att min IBS ibland har varit så svår att jag inte alls kunnat sitta vid datorn.
Som vanligt har bloggarna mest handlat om stora frågor, men jag har också skrivit om mig själv, t.ex. om mina sjukdomar 8.12. (Ett cykelergonometritest 4.1 visade inte några tecken på arterioskleros, så min fruktan för angina pectoris verkar vara ogrundad. Smärtorna har antagligen andra orsaker, främst IBS. Det kändes naturligtvis som en stor lättnad. Det slutliga utlåtandet har jag dock ännu inte fått.)
-----
SVENSKA SPRÅKET
Den obligatoriska svenskan i finska skolor har debatterats livligt under 2010, speciellt i finlandssvenska medier. Jag har läst en stor mängd inlägg. Tittade också på den beryktade tvdebatten. Trots att jag är en tvättäkta finlandssvensk har jag under mina över 40 år som debattör aldrig skrivit något om den obligatoriska svenskan. (Ordet ”pakkoruotsi” vägrar jag skriva eller ta i min mun. Det är ett idiotord. Inte talar man heller om pakkomatikka, pakkomaantiede, pakkoäidinkieli etc). Nu passar jag dock på att lägga fram min åsikt.

Det som förvånat mig mest är att en rad kända finlandssvenskar, börjande med Nils Torvalds, har gått i bräschen för att avskaffa svenskan. Speciellt förvånad var jag att gamla rävar som Jutta Zilliacus, Ralf Friberg och Per-Erik Lönnfors i programmet slaget efter 12 sällade sig till dessa. Jag tycker mig märka att det just är gamla finlandssvenska kändisar från södra Finland som vill kasta in handduken. Kanske borde jag inte bli förvånad. Gamla människor blir lätt pessimister. Nils Torvalds har väl alltid haft en dragning mot pessimism. Under sin tid som utlandskorrespondent var han benägen för pessimistiska förutsägelser. Magnus Londen hade en briljant kolumn i Hbl 9.1 riktad mot Torvalds argumentering. Ungdomarna har tydligen betydligt mer kämpaglöd än de för länge sedan pensionerade gamla uvarna. Bra så! Det är de yngre som skall föra det svenska arvet vidare i vårt kära fosterland med två nationalspråk.

Vi finlandssvenskar borde vara de sista att förespråka frivillig svenska. Varför? Inte för vår egen skull. Vi klarar oss säkert med våra (ofta ganska dåliga) kunskaper i finska. Utan för finnarnas egen skull. Vi finlandssvenskar vet av egen erfarenhet hur mycket nytta och glädje man har av att kunna svenska. För oss är det hart när omöjligt att föreställa sig att leva hela sitt liv i ett nordiskt land utan att veta vad ord som goddag, adjö och tack betyder. Till all lycka tror jag att de finska politiker som har makten bättre förstår svenskans betydelse än våra åldrande, pessimistiska finlandssvenska debattörer.
Själv har jag alltid skrivit på svenska, föreläst på svenska (också för finskspråkiga), levt på svenska. Jag har inget alls emot finskan, som är ett fascinerande och uttrycksfullt språk, men jag har alltid upplevet inte bara Finland utan hela Norden som mitt hem. I yngre dagar, under 70- och 80-talet hade jag nöjet att få umgås med norrmän, danskar och t.o.m. islänningar som talade skandinaviska. Inte förstod jag allt, men det var ingalunda som kinesiska, som jag inte förstår ett ord av. Jag har aldrig uppfattat Sverige som ett främmande land. För mig skildes det som nu kallas Finland och Sverige aldrig åt 1809. Jag har haft mängder av kontakter med rikssvenskar. Jag har kört ett mångårigt forskningsprojekt om riskfilosofi i samarbete med en svensk riskexpert osv.
Ett Finland utan obligatorisk svenska blir ett kulturellt sett betydligt fattigare land. Men inte bara det. Också ekonomiskt kommer vårt land att gå miste om många chanser till samarbete och affärer.
------
KLIMATET
Hela sju bloggar handlar om klimatfrågan. Den intresserar mig i allra högsta grad. Jag har under året läst massor av inlägg, åsikter, utredningar men de har inte fått mig att dra några definitiva slutsatser. Att senaste vinter var ovanligt kall och att början av denna vinter var likadan talar emot växthuseffekten. Men samtidigt säger experterna att det gågna året var ett av de varmaste sen man började mäta. Vad anser jag då för närvarande? Jag tror att människan påverkar klimatet på en mängd sätt. Men i hur hög grad och genom vilka åtgärder vågar jag inte säga något om. Vidare tror jag att klimatet också förändras p.g.a. naturliga orsaker. Jag är benägen att tro att de naturliga orsakerna och variationerna är större än människans påverkan.

En sak borde nu i alla fall vara helt klar. Vi måste också i framtiden ha stor beredskap för köld och snö. Vi måste garantera att der finns energi också om det blir -30 grader, att det finns plogbilar och redskap för snöröjning, att våra tåg är byggda för att tåla köld osv. Vi får inte skrota isbrytarna även om det kommer några isfria vintrar.

Klimatologerna har i decennier försäkrat att vintrarna i norden blir varmare. Men det vore mycket oklokt att basera samhällsplaneringen på deras teorier och statistisk. Inom överskådlig famtid, dvs flera decennier, måste vi vara beredda på att vi kan drabbas av hårda vintrar. Kanske blir det faktiskt småningom varmare, kanske inte. Det gäller att ha is i hatten och inte slänga bort vinterkläderna. Nästa generation vet hur det gick.

Men vad menas egentligen med klimat? Alla talar om klimatförändringen, men vad menas egentligen? Jag har alltmer börjat undra över denna fråga. Alla vet vad som menas med vädret. Det är konkret. Vi kan se det, känna det. Vi kan mäta temperatur, vind, luftfuktighet, nederbörd, solmängd, molnighet och liknande. Men klimatet kan vi varken känna eller mäta.

Jag frågar: Finns det överhuvudtaget något sådant som klimatet? Vad är det i så fall? Det finns naturligvis långtidsmedelvärden för alla de mätbara egenskaperna hos vädret. Man kan t.ex. räkna ut medelvärdet för temperaturen på en viss plats vid en viss tidpunkt för t.ex. varje månad under en period av t.ex. hundra år. Kan vi då säga att förändringarna i detta värde är klimatförändringar? Klimatet tycks vara något slags statistisk abstraktion.

Att vädret förändras är självklart. Och då är det väl också självklart att detta måste ge utslag i statistiken på lång sikt. Problemet är att bestämma vad de statistiska förändringarna på lång sikt beror på. Det finns bara en metod att ta till, den hypotetiskt-deduktiva. Vi måste ställa upp hypoteser och sedan testa hur väl dessa stämmer med statistiken. Att antropogena utsläpp av koldioxid spelar en stor roll har länge varit en favorithypotes bland klimatologerna.

Men hur mycket inverkar koldioxiden? Det tycks inte finnas något sätt att säkert avgöra den frågan.
MIN RYMDROMAN
Senaste vinter började jag skriva på en scifi-roman. Trots att jag skrivit i över 40 år har jag aldrig tidigare skrivit fiktion, så det måste jag också pröva på. Jag tänkte sätta ut ett nytt kapitel på bloggen varje månad. Men i somras stagnerade skrivandet. Kapitel 8 som finns på bloggen 7.7 blev det hittills sista. (De övriga kapitlen finns 5.2, 19.2, 2.3, 8.4, 23.5 och 10.6). I kapitel 8 börjar det hetta till och meningen var nog att fortsätta. Om inte för annat så för att jag själv undrade hur det skulle gå. Å andra sidan är det ju nog frågan om ett onödigt jobb. Antalet läsare kan antagligen räknas på ena handens tumme – om ens det. (Okej, jag överdriver. Några läsare har jag väl haft. T.ex. signaturen Frysa.) Kanske fortsätter jag skriva, kanske inte. Bäst att inte lova något även om min hälsa just nu verkar vara på väg mot det bättre. Just nu har jag beställning på en ganska lång artikel till en bok om Popper som jag borde jobba på, när jag orkar.
TACK FÖR KOMMENTARERNA!
Mina bloggar är inte avsedda att utmana eller provocera utan i främsta hand att informera och ibland att roa. Jag väntar mig alltså inte kommentarer. Men det gläder mig ändå när någon tar sig tid till en kommentar, positiv eller negativ. Jag gick just igenom mina bloggar för 2010 och räknade till 15 kommentarer. Tack för dem!! Flest kommentarer har Carpe Nox kommit med. Tack för dina vänliga ord. Jag kan berätta för dig att jag nyligen fick en visserligen liten romlake av en fiskare som jag känner. Den smakade utmärkt. Och rommen...ja, som du säger i en kommentar: det finns inte ord. Tack också till skogsmannen, som dock säger sig vara oenig med mig när det gäller politik. Hoppas du mår bra i den snöiga skogen. När jag var yngre och bodde i Vasa njöt jag ofta av att ta en skidtur i den snöiga skogen. Signaturen Matt var mycket kritisk till min utredning om matematiken 6.10. Det är ett svårt ämne och jag tror att Matt inte förstod vad jag ville säga. Vad jag hävdar är att ren matematik inte säger mer om världen än t.ex. ren formell logik eller något annat helt formellt system. Teoremen inom ett formellt system är förstås giltiga inom systemet, men det säger ingenting om giltighet utanför systemet.
Tack också till alla er andra som kommenterat, och till er som läst utan att kommentera.