GLOBAL UPPVÄRMNING. SVAR TILL ÖSTERBLAD.

TVIVEL ÄR BÖRJAN TILL VISDOM

VASABLADET har under årens lopp haft vänligheten att publicera artiklar som jag skrivit om växthuseffekten. De senaste 9.2 i år och 13.11 2013. Jag har betonat att många resultat är osäkra och att det finns olika både modeller och hypoteser.

Rolf Österblad har i åratal medarbetat i VBL med talrika välskrivna populärvetenskapliga artiklar. Han.menar i VBL 20.2 att jag ”utsår tvivel om den globala uppvärmningen” genom mina artiklar. Framför allt kritiserar han min artikel 9.2. Jag erkänner mig härmed skyldig. Min avsikt har i åratal varit att få folk att tvivla mera, att vara mera kritska till olika slags teorier och ideologier på modet. Vi lever i ett förenklat, ytligt, snabbt, snuttifierat, teknofilt debattklimat. Verklig visdom kan man dock uppnå, eller i varje fall sträva efter endast genom kritisk, tvivlande granskning. Verklig insikt kräver lång tid av funderande. Växthusteorin är inget undantag.

Österblad säger sig ha upptäckt många fel i min artikel. Han skriver: ”Inlägget innehåller en lång rad felaktiga påståenden...”. En del av mina påståenden kallar han ”horribla” och ”nonsens”. Jag har läst igenom mina artiklar men inte funnit några fel. Kan det vara så att den värde Rolf läser mina artiklar som fan läser Bibeln? Ibland får jag intrycket att växthusteorin för honom mera är en trosfråga än ett vetenskapligt problem. Man får inte ifrågasätta tron. Själv har jag ingen tro i denna fråga. Jag är bara nyfiken och intresserad.

NATURE ÄR MIN HUVUDSAKLIGA KÄLLA

Jag tar dock med nöje emot hans kritik därför att den inspirerar mig till en längre utläggning. På min egen blogg kan jag breda ut mig så mycket jag vill. Inga redaktörer som kräver att inlägget inte får vara längre än 2500 tecken. Alltid finns det någon läsare som vill ha djupare kunskaper och analys än den medierna i dag bjuder på. Det finns enorma mängder text om denna fråga. Det mesta är bara skräp. Själv baserar jag mig på NATURE, som enligt min bedömning är den bästa naturvetenskapliga tidskrift som finns.

Österblad och jag har i många år varit trogna läsare av NATURE. Men utgående från våra artiklar i VBL kunde man tro att vi läser två helt olika tidskrifter. Enligt min läsning har tidningens linje när det gäller global uppvärmning tydligt ändrats under de senaste åren. Före den stora konferensen i Köpenhamn 2009 var ledarna klart alarmistiska, men sedan dess har de blivit mer försiktiga och till och med i viss mån kritiska mot klimatforskningen. Österblad håller inte alls med. Han anser min läsning vara horribel. ”Nonsens,” utbrister han tydligt förargad.  Han skriver: ”Den som påstår att NATURE ändrat åsikt om den globala uppvärmningen vet inte vad han talar om.”

Vad skrev jag då? Jo följande ord 9.2: ”NATURE hörde länge till alarmisterna. I ledare efter ledare krävde man kraftiga åtgärder av politikerna. Nu har tonen ändrats. Senaste år erkände tidningen att det finns ett problem.” Jag har läst de flesta ledare i tidningen som berört global uppvärmning. Men jag kan inte se något fel i min beskrivning. Ledaren 19.9 2013 är ett gott exempel på vad jag menar med att ”tonen har ändrats”. Kritiken är visserligen inlindad i beröm för IPCC, men den är ändå skarp och tydlig. I ledaren betonas att forskarna inte kan säga hur snabb uppvärmningen är och vilka effekterna blir. Det sägs att osäkerheten om hur mycket temperaturen stiger detta århundrade är lika stor i rapporten från senaste år som i den första från 1990, dvs mellan 1.5 – 4,5 grader. Detta är faktiskt sensationellt! Drygt tjugo år av forskning har inte nämnvärt förbättrat prediktionerna. Slutligen sägs att IPCC inte har någon förklaring till ”the plateau in average global temperature” som världen upplevt under de senaste 15 åren. Enligt ledaren borde IPCC avvecklas därför att organisationen blivit alltför stor, invecklad och byråkratisk. I stället bör forskningen skötas av mindre, självständiga institutioner. De facto är det till stor del så redan i dag.

 THE BIGGEST MYSTERY

En förändring kunde man redan skönja 2010. Då ingick i tidskriften en lång artikel med rubriken THE REAL HOLES IN CLIMATE SCIENCE. (21.1 2010) Här redogörs för en del grundläggande problem och svårigheter, t.ex. att man inte kan förutsäga det regionala klimatet, inte nederbörden, svårigheter med att simulera molnens inverkan etc. Intressant är att man nämner platån, dvs att ingen ökning skett på tio år. Men den avfärdas som en tillfällig svängning. ”Natural variations can cause temperatures to rise and fall from year to year and from decade to decade.” Men tre år senare är tidningen beredd att erkänna platån som det största mysteriet i klimatforskningen med rubriken WHY HAS THE WARMING SLOWED? Artikeln börjar med orden: ”It is one of the biggest mysteries in climate science...” (11.7 2013)

Det förvånar mig att Österblad helt frankt tycks förneka denna platå. Detta är desto märkligare som frågan behandlats i flera artiklar i NATURE under den senaste tiden. Har han verkligen kunnat missa dessa? Läs t.ex. den utmärkta sammanfattningen i NATURE 16.1 i år ss. 276-278. Den har den talande rubriken THE CASE OF THE MISSING HEAT. Här erkänns utan omsvep att stagnationen är det största mysteriet i klimatforskningen just nu. Artikeln inleds med orden ”The biggest mystery in climate science today”. (Samma ordval som ett halvt år tidigare).

Österblad har redan i flera år envist förnekat att den temperaturökning, som var tydlig under 1980- och 1990-talet planat ut efter 1998. T.ex. i VBL 29.1 2010 citerar han mig: ”Rosing skriver att jordens medeltemperatur legat på samma nivå under de tolv senaste åren.” Alldeles fel, enligt Österblad. ”Den globala temperaturen har hela tiden stigit.” Han bifogar ett diagram. Det märkliga är att diagrammet tydligt visar just det som jag påstod, att ingen ökning skett!! Nu har det gått ytterligare fyra år och fortfarande ingen ökning. Men Österblad fortsätter ihärdigt att tro att temperaturen hela tiden stiger. Helt riktigt säger han att de högsta temperaturerna har uppmätts under åren efter 1998. Men frågan gäller ÖKNINGEN. Enligt alla modeller borde det ha blivit varmare. Ökningen tycks ha planat ut trots att mängden koldioxid som människan släpper ut hela tiden ökar. Det är detta som är mysteriet.

Klimatexperterna däremot erkänner redan allmänt att, som Nature skriver, ingen ökning skett under de senaste 16 åren. I stället för att förneka fakta har de börjat söka förklaringar. Enligt teorin och modellerna borde en klar ökning kunna iakttas. Hur skall detta tolkas? That is the question!

En mängd hypoteser för att förklara varför temperaturen inte stigit med de ca 0,3 grader som modellerna i snitt predicerar har lagts fram. Den enklaste hypotesen säger att det är en ren tillfällighet. Snart börjar värmen öka dramatiskt. Men ingen vågar förutsäga när detta sker. Hur länge måste vi vänta? 20 år? Och om ingen uppvärmning ändå kan mätas, så vaddå? Skall vi vänta 30 år? Vem är beredd att tro på katastrofal uppvärmning då längre?

Denna helt oväntade platå, som inga modeller förutsåg, har gjort klimatforskningen riktigt spännande!

 Österblad hävdade i en tidigare artikel att värmen går ner i haven i stället för i atmosfären. Den hypotesen har fått stor uppmärksamhet i medierna. Många tycks ha tagit den som en bevisad sanning. T.ex. författaren Lars Sund i en kolumn i VBL 23.9 2012. Det är en möjlighet men ingen tycks ännu ha funnit någon mekanism som kunde förklara hur det sker. Varför blir oceanerna varmare men inte atmosfären?  Nu tycks Österblad tro på en ny hypotes av Matthew England och kolleger som ser starkare passadvindar som förklaring.

ISEN I ANTARKTIS

Österblad skriver: ”Rosing påstår att isen i Antarktis inte smälter”. Det som jag skrev var: ”Forskarna står nu inför problemet att förklara varför isen smälter på Nordpolen men inte på Sydpolen.” Jag hänvisar t.ex. till NATURE 23.1 i år. Här kan man läsa: Although the extent of Antarctic see ice has fallen significantly in some regions, it has increased in others, leading to a slight rise in overall winter-ice extent.” (491) Detta har länge varit känt. Att den totala arealen i någon mån ökat är högst egendomligt om det samtidigt blivit varmare. En möjlig hypotes presenteras i samma nr av tidningen.

Det är litet bekymmersamt att Österblad inte klart tycks skilja mellan fakta som är ovedersägliga och mätbara, hypoteser som läggs fram för att förklara fakta och är mer eller mindre osäkra, och modeller som konstrueras för att göra prediktioner möjliga men som är ännu osäkrare. Att jordens medeltemperatur faktiskt stigit med omkring 0,7 grader sedan början av 1900-talet tycks vara fakta. Resten är mer eller mindre säkra hypoteser och modeller. Jag kan ha fel men jag har en känsla av att Österblad, kanske omedvetet, väljer att tro på de hypoteser som kan ses som bekräftelse på hans övertygelse.

Att det blivit allt klarare att klimatmodellerna har många brister tycks inte bekymra honom. I NATURE 14.6 2012 sägs rent ut att modellerna redan kan ha nått gränsen för sin användbarhet. Också detta är ganska sensationellt. Det betyder att än mera invecklade modeller, som körs på ännu snabbare superdatorer inte kan ge säkrare prediktioner än de som redan finns. Då skall man observera att vi talar om osäkerhetsmarginaler under detta århundrade på 1,5 till 4,5 grader.

Osäkerheten ökas av att forskarna inte förstår skogarnas roll som upptagare av koldioxid. I en lång utredning i NATURE 13.2 i år sägs att skogarna tagit upp alltmer koldioxid under de senaste 50 åren. Men hur mycket de kan ta upp i fortsättningen är okänt. I vilket fall som helst är det klokt att skydda skogarna och öka deras areal globalt. För övrigt är det klokt ur klimatsynvinkel att bygga alltfler höghus av trä. Det är ett sätt att lagra koldioxid! Om skogarna fortsätter att ta upp ökande mängder av gasen så kan detta innebära en lång frist när det gäller uppvärmningen.

Ju mer jag läser om forskningen kring global uppvärmning desto osäkrare blir jag. Men samtidigt innebär detta att forskningen blir mer spännande.

Kommer jordens feber att börja stiga igen under de närmaste åren? Då kan forskarna andas ut. Om inte så är de verkligen ute på hal och smältande is.

Jag fyller 70 år i sommar vilket betyder att jag inte kan följa med utvecklingen särskilt många år till. Men mina läsare kommer säkerligen att med tiden få reda på vem som sist och slutligen fick rätt.