TRE ARTIKLAR OM VÄXTHUSEFFEKTEN

ARTIKLAR OM VÄXTHUSEFFEKTEN

Hej igen mina tre följare! (Jo jag vet. Jag har betydligt fler läsare). Jag har inte lagt ut något på min blogg på flera månader. Orsaken är inte att jag skulle ha brist på ämnen och funderingar. Orsakerna är varierande men den viktigaste är att mina magbesvär (Irritable bowel syndrom, överkänsligt tarmsystem) varit värre än vanligt under hösten. Under sommaren mådde jag litet bättre men då hade jag inte tid. Mina odlingar, fiske, matlagning, båtfärder osv tog det mesta av min tid.

Jag har dock skrivit några tidningsartiklar. Här lägger jag ut tre korta artiklar om ett av mina käraste teman, nämligen växthuseffekten. Som vanligt försöker jag hitta andra infallsvinklar är de som är standard i medierna. (Sådant kallas kreativitet, en egenskap som håller på att försvinna i datorernas tidevarv.) Som framgår nedan är jag rätt så optimistisk i det att jag inte förväntar mig några stora klimatkatastrofer. Orkaner, översvämningar, torka och hetta är ju normala och sådana måste vi självklart räkna med också i framtiden. Troligen kan de i någon mån förvärras av en global uppvärmning på t.ex. 2 grader. Mycket tyder, som den tredje av dessa artiklar visar, på att vi under de närmaste decennierna skall kunna minska utsläppen av väthusgaser.

De två första artiklarna har ingått i Hbl, den sista i Vbl.

UPPVÄRMNINGEN INGEN KATASTROF FÖR VÅRT LAND

Vår planet har, enligt de flesta experter, blivit omkring 0.8 grader varmare sedan slutet av 1800-talet. En del av uppvärmningen anses vara naturlig, men största delen antropogen. Experterna betonar att vi bör skära ner växthusgaserna så att temperaturen i slutet av detta sekel är högst 2 grader högre. Detta är målet för klimatkonferensen i Paris. Större ökning medför enligt experternas matematiska modeller stora katastrofer. Dessa har vältaligt beskrivits otaliga gånger under de senaste 20 åren.

I vårt land har temperaturen, enligt meteorologerna, under samma tid redan stigit med drygt 2 grader. Betyder detta att vi redan står inför en klimatkatastrof? I så fall är den väldigt svår att få syn på. Var och en förstår att ett något varmare Finland är lättare att bo och verka i än ett kallare. Vi som är äldre har hunnit uppleva många både smällkalla och snörika vintrar. De kan ha sin charm för frisksportare men för vanliga knegare, som måste betala för uppvärmning, varma kläder, transporter, bortskaffande av snömassor osv är några gader mera värme snarast en välsignelse. För näringslivet medför ett varmare klimat mera fördelar än nackdelar. Produktionen och handeln kan hållas igång, behovet av isbrytare och snöröjning minskar. Att några grader till är till stor nytta för jordbruket, skogshushållningen och trädgårdsnäringen är självklart. (Själv har jag odlat tomater på friland i 40 år, men vanligen har en stor del karter inte hunnit mogna). Antalet växter som kunde odlas hos oss blir betydligt större. Redan nu odlas på försök t.ex. Vindruvor, majs, meloner, paprika, persikor i de allra varmaste delarna av vårt land. Ett varmare klimat betyder att vi kunde odla alla dessa och fler därtill i vår rena miljö och med våra stränga regler för användning av bekämpningsmedel.. Vi kommer alltså att kunna köpa inhemska ”främmande” växter. Långa klimatskadande transporter blir onödiga. Vi sparar en massa valuta.

Enligt experternas modeller kommer världshaven att stiga. Modellerna ger vilt olika värden för hur mycket. 30 cm är en vanlig bedömning. Hos oss är landhöjningen betydligt större än så, mellan 50 och 100 cm. Enligt modellerna kommer vårt land att bli regnigare. Också det kan vara till nytta genom att vi får mera av vattenenergi, en ren energi som lätt kan regleras för att jämna ut belastningen.

Borde vi ha dåligt samvete för att vi inte drabbas lika hårt som många sydligare länder? Nej! Dels är vårt bidrag till växthuseffekten minimalt, någon bråkdel av en procent. Dels använder vi redan mera förnyelsebar energi än de flesta industriländer. Vi håller på att fasa ut stenkolet som fortfarande är den viktigaste energikällan globalt sett. Slutligen använder vi redan mycket kärnkraft, som inte producerar växthusgaser och den andelen kommer att öka betydligt när de kärnverk som är under byggnad eller skall påbörjas tas i bruk. Vi har utmärkta möjligheter att under de närmaste decennierna fasa ut inte bara stenkolet utan också oljan och naturgasen,

Hans Rosing

Filosof

Åbo

FÖRNEKA INTE FÖRDELARNA AV UPPVÄRMNING

Alec Estlander utnämner mig i Hbl 16.12 (av någon anledning) till klimatskeptiker. Det som jag ville lyfta fram i min artikel 11.12 var att uppvärmningen drabbar olika länder ytterst olikt. Självklart skall vi ta vår (lilla) del av det globala ansvaret, men vi bör inte göra oss blinda för att vårt land hör till den grupp som med all sannolikhet kommer att få mer nytta än skada av en måttlig ökning på t.ex. 4-5 grader. Hittills har vårt land, enligt dem som anser sig veta, blivit ca 2 grader varmare sedan 1860. (Hur mycket som är naturligt är förmodligen omöjligt att avgöra). Ingen kan väl påstå annat än att denna lilla uppvärmning nästan enbart varit till fördel. Att vi gör allt vi kan för att utnyttja den extra värme som beskärs oss får förstås inte vara ett tabubelagt ämne. Tvärtom borde vi i högre grad lyfta fram och diskutera de fördelar vi kan få. Det är klart att varmare vintrar kommer att innebära förändringar i naturen. Vi kommer t.ex. att få ett rikare växt- och djurliv. En del arter flyttar till Lappland medan södra Finland alltmer börjar likna Baltikum. Jag kan inte inse varför detta skulle vara en katastrof. Vi äldre personer är enbart glada om perioderna med svår halka och igensnöade trottoarer blir kortare. Men självklart skall vi vara EU:s mest lydiga elev också när det gäller att bromsa växthuseffekten. Det ena utesluter inte det andra.

Hans Rosing

Filosof, Åbo

INGEN GLOBAL VÄRMEKATASTROF?

Mänskligheten har drabbats av, eller snarare orsakat många katastrofhot under de senaste 100 åren. Pessimisterna har varje gång ihärdigt målat fan på väggen. Än var det harmageddon genom ett kärnvapenkrig, än var det överbefolkning och hungersnöd, än förutspådde man att oljan och andra råvaror tar slut, än var det skogsdöd och försurning av vattendragen, än var ozonskiktet hotat – för att nämna några av de mer uppmärksammade hotbilderna.

Men här är vi fortfarande, om inte i högönsklig välmåga så dock i bättre form än någonsin med växande medellivslängd, minskande barndödlighet och minskande global fattigdom.

Under de senaste 20 åren är det den antropogena globala uppvärmningen som blivit det stora katastrofhotet. I otaliga skrifter har forskare och andra experter målat upp fruktansvärda scenarier: uttorkade eller översvämmade åkermarker, hungersnöd, miljontals klimatflyktingar, enorma orkaner, skyfall, stigande oceaner som dränker London, New York och massor av andra kuststäder, utrotning av växter och djur, döda korallrev, försurade världshav, och människor som dör som flugor i brännande värmeböljor.

Men, liksom tidigare katastrofhot, kan vi, och kommer vi att undvika, eller åtminstone avsevärt mildra denna. Efter det upphaussade klimatmötet i Paris i december ändrades stämningen i medierna påtagligt. Med goda skäl. För första gången kunde världens stater komma överens om att åtgärder är nödvändiga. Parismötet är av allt att döma början på allt effektivare motåtgärder. Början på slutet av den antropogena klimatförändringen vågar man kanske säga.

I själva verket var mötet i Paris ingalunda det första steget på vägen. Varierande åtgärder har redan länge varit på gång runt om i världen. Enskilda personer, föreningar, företag, forskningsinstitut osv har bidragit till att genomgripande förändringar redan håller på att ske. Det är inte så länge sedan många energiexperter oroade sig (och oss) över att oljepriserna stiger därför att oljan börjar ta slut. Oron var totalt obefogad. Oljepriserna har rasat till så låg nivå att det inte längre lönar sig att börja borra på svårtillgängliga områden. Vi ser tydligen början på slutet av sagan om oljan! En stor del av oljan kommer av allt att döma att bli kvar i jorden i all evighet – till all lycka. Detsamma gäller stenkolet och andra fossila bränslen utom naturgasen.

Alternativa energikällor har under de senate åren utvecklats i snabb takt, likaså metoder att spara energi och använda den effektivare, metoderna att utnyttja solenergin har utvecklats snabbare än någon kunde vänta för tio år sedan. Kärnkraften avvecklas i Tyskland med byggs ut i en mängd länder. Transportsystemen (bil, båt, flyg) blir energisnålare, går över till naturgas eller biogas, eller till elektricitet. Om tio år går en stor del av bilarna på el. Enligt Nature 15.10-15 renar redan mer än ett dussin anläggningar såsom raffinerier och kraftverk sina avgaser från koldioxid. I samma artikel berättas om två firmor, en i Kanada och en i Schweitz, som börjat suga upp koldioxid ur atmosfären på kommersiell basis. Den ena firman tillverkar bränsle för bussar och den andra säljer koldioxid till växthus. Om denna verksamhet blir lönsam kan hundratals firmor följa efter. Det skulle i så fall hjälpa till att minska mängden växthusgaser i atmosfären.

Att Nordpolens isar krympt drastiskt sedan 1990 brukar betraktas som ett klart bevis för en snabb uppvärmning. En färsk undersökning av Stephen Yeager och kolleger (Boulder, Colorado) problematiserar detta antagande. De har funnit att den snabba avsmältningen sammanfaller med starka strömmar som fört varmt ytvatten från tropikerna mot Nordpolen. Om dessa strömmar försvagas minskar förstås avsmältningen. Och forskarna ser tecken på en sådan försvagning. De förutspår därför minskad smältning under en period av 5-10 år. Vad som sedan händer beror bl.a. på hur effektivt vi kan minska växthusgaserna under de kommande åren.

Finns det faktiskt rationella skäl att tro att uppvärmningen kan stoppas vid de 2 grader över den förindustriella nivån som länge varit målet? Då skall man komma ihåg att vi i dag redan ligger (beroende på vem man citerar) 0.7-0.9 grader över nivån i slutet av 1800-talet. Såvitt jag förstår, efter att ha följt med utvecklingen under mer än 20 år, är svaret ja. Nya forskningsresultat publiceras nästan dagligen. En del är pessimistiska men den bild jag får är ändå att uppvärmningen stagnerat under början av detta sekel. Detta betonas i en mängd sammanhang. De allra senaste prognoserna är försiktigare än tidigare. Den vinter vi just nu upplever är en påminnelse om att även om det stämmer, som våra klimatologer hävdar, att vårt land i snitt blivit 2 grader varmare sedan 1800-talet så måste vi räkna med riktiga fimbulvintrar också i framtiden.

Sedan slutet av 1800-talet har mängden koldioxid hela tiden ökat i atmosfären – ända till senaste år. Det verkar som om vi nu nått toppen. Det finns många orsaker till detta, men en av de viktigaste är att den ekonomiska tillväxten i den värsta nedsmutsaren, Kina, kraftigt har avtagit. Kineserna har äntligen börjat inse att de håller på att förgift sig själva genom sina enorma utsläpp.

Det blir spännande att följa med hur jordens feber utvecklas under detta och de närmast följande åren. Själv är jag beredd att hålla en hacka på att stagnationen fortsätter.

Hans Rosing