HUR MÅNGA BORDE VI VARA?
Senaste år föddes
drygt 52 000 barn i vårt land. Men under samma tid avled drygt 53
000 personer. Folkmängden i vårt land minskade med andra ord med
omkring 1 000 personer. Men på grund av inflyttning ökade
folkmängden i alla fall med omkring 13 000 personer.
Är den låga
nativiteten något att oroa sig för? Borde våra kvinnor uppmuntras
att föda fler barn? Knappast. Det viktiga är att varje barn är
välkommet och får allt det som vi i dag förväntar oss: god och
gratis utbildning, god och billig hälsovård, en bostad utan mögel
och gifter i luften, hälsosam mat till rimligt pris, ett
stimulerande jobb med rimlig lön, möjlighet till en berikande
fritid och en trygg ålderdom. Och vi skall inte glömma en ren,
mångsidig, artrik natur och skärgård.
Detta är ingen
liten beställning. Endast en minoritet av världens befolkning kan i
dag leva ett sådant liv. Varje individ behöver betydande resurser
och producerar stora mängder avfall. Ju fler människor det finns i
ett land desto större blir belastningen på resurserna och naturen.
Någon gång i slutet av sommaren i år kommer vi igen att få läsa
att mänskligheten redan konsumerat resurser som teoretiskt motsvarar
ett och ett halvt jordklot. Ur det perspektivet är vi med vår låga
folkökning bland de minst skyldiga.
Sverige har en högre
nativitet, men framför allt har svenskarna under åratal tagit emot
stora mängder invandrare, inte minst från Finland. Hela 1600 000
medborgare i Sverige är födda utomlands. (Den största gruppen är
förstås finländarna, men bland invandrarna finns människor från
nästan alla världens konfliktområden.) Att Sverige nyligen
passerade tiomiljonerstrecket beror alltså inte på att svenskorna
föder massor av barn utan på inflyttningen.
Hur många invånare
borde vi då ha? Finns det något optimalt antal? En sak är i alla
fall säker. Evig tillväxt är en omöjlighet. Tillväxten kan
säkert pågå ännu många decennier, kanske något århundrade, men
någon gång kommer taket emot. Finns det då viktiga fördelar med
ständig folkökning? Nej, 5,5 – 6 miljoner är en optimal
folkmängd för vårt land, med tanke på våra resurser. Somliga
anser att vi redan är för många.
I dag ökar världens
befolkning med närmare 200 000 munnar. I morgon ökar vi med samma
mängd, i övermorgon lika många, och så fortsätter det dag efter
dag, år efter år. Visserligen har nativiteten sjunkit kraftigt
sedan 1960-talet då överbefolkningen för första gången blev hett
nyhetsstoff, men något slut på tillväxten är ännu inte inom
synhåll. I dag bor det ca 7 300 000 000 människor på denna planet.
Om 30 år är vi i värsta fall 10 miljarder. Ofattbara siffror.
För 50 år sedan,
när världens befolkning var mindre än hälften av dagens, var en
mängd experter och politiker mycket oroliga. Överbefolkning sågs
då som det största globala problemet. I mängder av undersökningar
”bevisade” experter av olika slag att jorden inte längre kan
försörja de ständigt växande skarorna. I dag vet vi att de hade
fel, men problemet kvarstår. Hur många borde vi vara?
I dag oroar sig
många politiker, paradoxalt nog, för att det föds alltför få
barn. I några få länder, t.ex. i Ryssland och Japan, har
antalet invånare redan minskat. I mitten av 1990-talet hade Ryssland
ca 150 miljoner invånare, i dag är de knappt 144 miljoner. Japans
befolkning har sedan 2010 minskat med nästan 1%. För att en
befolkning skall vara konstant måste födelsetalet i snitt vara 2,1
barn per kvinna. Inom EU ligger vi en bra bit under detta värde.
EU:s befolkning kommer alltså att minska om vi inte har en betydande
invandring.
Statistiken visar
att födelsetalen varierar vilt inom olika länder och regioner. I
Asien har t.ex. Indien, som tävlar med Kina om den tvivelaktiga äran
att vara jordens folkrikaste stat, fortfarande, trots massor av
kampanjer för barnbegränsning, en alltför hög nativitet. I Kina
infördes en ettbarnspolitik som snabbt bromsade ökningen. Nu vill
politikerna luckra upp denna politik. Situationen är värst i Afrika
som ännu för 50 år sedan var rätt glest befolkat. Nu är antalet
afrikaner över en miljard. Mängden unga kvinnor är stor och
experterna fruktar att Afrikas befolkning kommer att fördubblas
relativt snabbt. Folkökningen förvärrar de enorma problem denna
råvarurika världsdel står inför. Att några miljoner flyr undan
krig, våld, förföljelse och fattigdom till Europa är utan
betydelse för att minska fattigdomen, våldet och trycket på
naturresurserna.
Hans Rosing
Samhällsfilosof
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar