onsdag 1 februari 2017

Denna artikel ingick i Vasabladet 29.1 2017.

HUR MÅNGA BORDE VI VARA?



Senaste år föddes drygt 52 000 barn i vårt land. Men under samma tid avled drygt 53 000 personer. Folkmängden i vårt land minskade med andra ord med omkring 1 000 personer. Men på grund av inflyttning ökade folkmängden i alla fall med omkring 13 000 personer.

Är den låga nativiteten något att oroa sig för? Borde våra kvinnor uppmuntras att föda fler barn? Knappast. Det viktiga är att varje barn är välkommet och får allt det som vi i dag förväntar oss: god och gratis utbildning, god och billig hälsovård, en bostad utan mögel och gifter i luften, hälsosam mat till rimligt pris, ett stimulerande jobb med rimlig lön, möjlighet till en berikande fritid och en trygg ålderdom. Och vi skall inte glömma en ren, mångsidig, artrik natur och skärgård.

Detta är ingen liten beställning. Endast en minoritet av världens befolkning kan i dag leva ett sådant liv. Varje individ behöver betydande resurser och producerar stora mängder avfall. Ju fler människor det finns i ett land desto större blir belastningen på resurserna och naturen. Någon gång i slutet av sommaren i år kommer vi igen att få läsa att mänskligheten redan konsumerat resurser som teoretiskt motsvarar ett och ett halvt jordklot. Ur det perspektivet är vi med vår låga folkökning bland de minst skyldiga.

Sverige har en högre nativitet, men framför allt har svenskarna under åratal tagit emot stora mängder invandrare, inte minst från Finland. Hela 1600 000 medborgare i Sverige är födda utomlands. (Den största gruppen är förstås finländarna, men bland invandrarna finns människor från nästan alla världens konfliktområden.) Att Sverige nyligen passerade tiomiljonerstrecket beror alltså inte på att svenskorna föder massor av barn utan på inflyttningen.

Hur många invånare borde vi då ha? Finns det något optimalt antal? En sak är i alla fall säker. Evig tillväxt är en omöjlighet. Tillväxten kan säkert pågå ännu många decennier, kanske något århundrade, men någon gång kommer taket emot. Finns det då viktiga fördelar med ständig folkökning? Nej, 5,5 – 6 miljoner är en optimal folkmängd för vårt land, med tanke på våra resurser. Somliga anser att vi redan är för många.

I dag ökar världens befolkning med närmare 200 000 munnar. I morgon ökar vi med samma mängd, i övermorgon lika många, och så fortsätter det dag efter dag, år efter år. Visserligen har nativiteten sjunkit kraftigt sedan 1960-talet då överbefolkningen för första gången blev hett nyhetsstoff, men något slut på tillväxten är ännu inte inom synhåll. I dag bor det ca 7 300 000 000 människor på denna planet. Om 30 år är vi i värsta fall 10 miljarder. Ofattbara siffror.

För 50 år sedan, när världens befolkning var mindre än hälften av dagens, var en mängd experter och politiker mycket oroliga. Överbefolkning sågs då som det största globala problemet. I mängder av undersökningar ”bevisade” experter av olika slag att jorden inte längre kan försörja de ständigt växande skarorna. I dag vet vi att de hade fel, men problemet kvarstår. Hur många borde vi vara?

I dag oroar sig många politiker, paradoxalt nog, för att det föds alltför få barn. I några få länder, t.ex. i Ryssland och Japan, har antalet invånare redan minskat. I mitten av 1990-talet hade Ryssland ca 150 miljoner invånare, i dag är de knappt 144 miljoner. Japans befolkning har sedan 2010 minskat med nästan 1%. För att en befolkning skall vara konstant måste födelsetalet i snitt vara 2,1 barn per kvinna. Inom EU ligger vi en bra bit under detta värde. EU:s befolkning kommer alltså att minska om vi inte har en betydande invandring.

Statistiken visar att födelsetalen varierar vilt inom olika länder och regioner. I Asien har t.ex. Indien, som tävlar med Kina om den tvivelaktiga äran att vara jordens folkrikaste stat, fortfarande, trots massor av kampanjer för barnbegränsning, en alltför hög nativitet. I Kina infördes en ettbarnspolitik som snabbt bromsade ökningen. Nu vill politikerna luckra upp denna politik. Situationen är värst i Afrika som ännu för 50 år sedan var rätt glest befolkat. Nu är antalet afrikaner över en miljard. Mängden unga kvinnor är stor och experterna fruktar att Afrikas befolkning kommer att fördubblas relativt snabbt. Folkökningen förvärrar de enorma problem denna råvarurika världsdel står inför. Att några miljoner flyr undan krig, våld, förföljelse och fattigdom till Europa är utan betydelse för att minska fattigdomen, våldet och trycket på naturresurserna.

Hans Rosing

Samhällsfilosof

Inga kommentarer: