VAD ÄR MEDVETANDET: ETT TANKEEXPERIMENT

För att förstå denna blogg måste läsaren kunna en hel del filosofi.

Jag har under flera år fört en sporadisk och vänskaplig debatt om medvetandet med Anders Lundberg, pensionerad professor vid Försvarshögskolan i Sverige. Anders är kritisk mot den monistiska syn på medvetandet som jag tror på. Han vill pröva om något slag av dualistisk uppfattning är logiskt möjlig och rimlig. Sina tankar lägger han fram i ett manus kallat ETT SAMTAL OM MEDVETANDET OCH JAGET. Den som är intresserad kan kontakta Anders på e-adressen Anders.Lundberg@fhs.se

Nedan diskuterar jag ett tankeexperiment som Anders för fram på sid 14 f.



KAN MEDVETANDET BESTÅ AV MATERIA? ETT TANKEEXPERIMENT.

Anders beskriver ett tankeexperiment som, enligt hans tolkning, innebär att min teori, som han kallar monism, leder till en paradox. En dualistisk tolkning leder, menar han, inte till någon paradox. Därför ser han tankeexperimentet som ett argument mot monismen och för någon typ av dualism. Detta vill jag undersöka i följande analys.

Tankeexperimentet går ut på att bygga upp en individ B som har exakt samma molekylstruktur som en given individ A. I praktiken är detta självklart omöjligt och kommer så att förbli. Men rent teoretiskt kan vi, menar Anders, tänka oss en sådan möjlighet. Vi kan också dra en del slutsatser av ett sådant tankeexperiment som jag visar nedan.

Jag antar här utan diskussion att ett sådant experiment är logiskt möjligt. Utgångspunkten är intressant även om den är helt orealistisk. (Men se min kommentar nedan).

Vi utgår från en individ A (en medelålders man t.ex.). Vi antas ha en teknologi som gör det möjligt att skanna molekylerna i A:s kropp. Vi utför skanningen, som antas ske på ett ögonblick, och får därvid exakt info om A:s molekylstruktur vid tidpunkten t. Vidare har vi tillgång till en ännu mer fantastisk apparat som på ett ögonblick kan bygga upp en individ ”from scratch” givet att vi har en exakt info om molekylstrukturen. Vi har m.a.o. en exakt ritning av A:s kropp vid t. På basen av denna bygger maskinen upp en annan individ, exakt likadan m.a.p. den materiella strukturen.

Vi skannar molekylstrukturen hos A vid t och använder denna info för att bygga upp en individ B vid t + 1. Om vi vill slippa fundera över tidsperspektivet kan vi tänka oss att maskinen samtidigt skannar A och bygger upp B. (Okej, det är absurt, men vi är här inne på en begreppsanalys inte analys av teknologi).

Definition: Anders har föreslagit begreppet jagkärna som benämning på den relativt konstanta del av jaget som upplever kvalia (som känner, upplever). Hans def är, enligt min mening rätt oklar, men jag godtar den för resonemangets skull, för att se om det leder till en paradox. Begreppet är centralt i Anders argumentering. Jagkärnan är inte detsamma som personlighet, karaktär, intressen, böjelser, minnen, vanor etc eftersom dessa uppenbart förändras för de flesta av oss under årens lopp. Jagkärnan är avsedd att vara en mer bestående del av jaget. ”Det sanna jaget eller det innersta jaget?”

Frågor: 1) Har B en jagkärna?
2) Har A och B samma jagkärna?

Svaren på frågorna blir uppenbarligen olika beroende på om vi utgår från en monistisk eller en dualistisk världsbild.

Världsbild: MONISM. Jag utgår nu från den världsbild som jag tror på och som Anders kallar monism. Den innebär, kort sagt, att den vetenskapliga bilden av världen är korrekt och uttömmande. Den finns beskriven i vilken lärobok i fysik och kemi som helst. Någon helt annan typ av ämne finns inte. Kort sagt: Allt består av materia (eller energi om man så vill).

Det är inte svårt att besvara frågorna.
1. B har definitivt en jagkärna. Bevis: Om A inte består av något annat än molekyler och har en jagkärna så måste B, som består av exakt likadana molekyler, ha en jagkärna. Om detta är vi säkert eniga.
2. Här kommer vi in på Anders ”paradox”. Anders anser att ”De båda personerna kan inte, i varje fall enligt monistisk uppfattning, ha samma jagkärna.” Vi kan skärpa denna ”paradox” genom att konstruera inte bara en individ B med samma molekylstruktur som A utan n stycken sådana individer, C,D,E....n. Har då alla dessa samma jagkärna? Det förefaller absurt. Än mer absurt förefaller det om vi ersätter ”jagkärna” med det ärevördiga ordet ”själ”. Två personer kan väl inte ha samma själ, än mindre kan n stycken personer ha det? Man kommer att tänka på de filosofiska spekulationer om en kollektiv själ som var vanliga under 1800-talet!!

Jag sammanfattar: Monismen i kombination med tankeexperimentet leder oss till slutsatsen att flera personer kan ha samma ”själ”. Detta är omöjligt (en paradox). Häravföljer (enligt klassisk logik) att någonting i antagandena är fel. Anders menar att felet ligger i monismen.

Anders hänger upp sin paradox på begreppet samma. Han menar att det är logiskt omöjligt att två individer har samma jagkärna.
Filosoferna har länge undersökt olika identitetsbegrepp. G.W. Leibniz, det stora tyska snillet under senare delen av 1600-talet, formulerade en filosofisk lära som bl.a. förde honom in på identitetsbegreppet. Han formulerade en berömd princip som kallas ”det icke åtskiljbaras identitet” (identitatis indiscernibilium). Principen säger att A och B är identiska om och endast om A har varje egenskap som B har och tvärtom. De är m.a.o. identiska om de inte kan skiljas från varandra.
Frågan är nu vad Anders exakt menar med ordet ”samma”. Han kan knappast mena att jagkärnorna är identiska i Leibniz´ betydelse. Bevis: A:s jagkärna skiljer sig från B:s i flera avseenden. T.ex. A:s jagkärna är lokaliserad i A:s kropp. Men A:s kropp befinner sig på en annan plats i rummet (har andra rumsliga koordinater) än B.s. Vidare upplever, ser etc, A:s jagkärna B:s kropp på ett annat sätt än B gör.
Här behöver vi begreppet ”numerisk identitet”. A och B är numeriskt identiska om de är ett och detsamma, dvs de inte kan räknas. Två molekyler av vatten är exakt lika till strukturen men de är inte numeriskt identiska därför att man kan räkna dem. De är identiskt likadana, men de är inte samma molekyl. De är två, inte en.
Min slutsats: Det är logiskt omöjligt att B:s jagkärna är numeriskt identisk med A:s jagkärna. A och B kan inte ha numeriskt samma jagkärna. På sin höjd är de identiskt lika på samma sätt som två vattenmolekyler. A och B kan m.a.o. inte ha samma själ, men i princip (kanske) exakt likadana själar. Detta är visserligen konstigt, men inte paradoxalt. Men jag hävdar att de inte ens kan vara exakt likadana fastän numeriskt olika. De kan inte vara exakt lika därför att de finns i kroppar som befinner sig i olika delar av rummet och därför har olika upplevelser. Mot detta kan vi anföra en ytterligare komplikation av tankeexperimentet som går ut på att A och B isoleras så att de inte har några som helst upplevelser av sin omvärld. Men då förblir de numeriskt olika. De har varsin jagkärna, inte samma. En liknelse: varje exemplar av en bok har exakt samma utseende och innehåll. Men de är ändå inte samma bok, utan en stor mängd exakt likadana böcker.

Om jag inte råkat göra något logiskt fel så har jag genom dessa bevis upplöst Anders ”paradox”. Därmed är den inget argument mot monismen. Q.E.D.

KOMMENTAR
Egentligen är tankeexperimentet inte så absurt som det verkar. Naturen själv gör ständigt något snarlikt. Jag tänker förstås på identiska tvillingar, enäggstvillingar. Om de växer upp i precis samma miljö blir de förvillande lika varandra. Ofta vet den ena precis vad den andra tänker. De har likadana jagkärnor men inte samma jagkärna. Och de är ingenting paradoxalt med dem.
Med dagens teknologi kan man (troligen) klona människor. Vi kunde ta stamceller från A och på basen av dem skapa n stycken kloner av A som vi låter växa upp under exakt samma förhållanden. Deras jagkärnor skulle vara mycket lika, men inte numeriskt en och samma.


Världsbild: DUALISM.
Vi ändrar nu utgångspunkt till en dualistisk världsbild för att undersöka vad som händer vid tankeexperimentet.
Vi förutsätter då att det förutom materia finns något annat, ett ämne (eller vad vi skall kalla det) som jag här godtyckligt benämner ”anima”. Vi antar att jagkärnan i någon mening består av anima. Vidare måste vi anta att anima på något sätt kan stå i förbindelse med materia. (På 1600-talet var detta ett av de stora problemen inom filosofin). Anders tar inte ställning till om anima i någon mening kan innebära att jagkärnan kan överleva den kroppsliga döden. I varje fall lämnar dualismen denna möjlighet öppen.

Vad blir då svaret på fråga 1) ovan?

Eftersom vi inte vet något om anima och animas förhållande till materia kan vi inte ge något entydigt svar. Det kan tänkas att anima på något sätt genereras av materia. (Se min hypotes nedan). I så all skulle en likadan jagkärna genereras hos B, C etc. En sådan syn kan kallas svag dualism.

Stark dualism skulle då vara att anima existerar som ett helt självständigt ämne, oberoende av materia men med möjlighet att växelverka med materia. Jagkärnan och jaget generellt antas då bestå av anima. Det kan t.ex. tänkas vara en struktur uppbyggd av anima men med nära koppling till komplicerad materia av typ nervsystem. Vi står då förstås inför frågan hur sådana strukturer kan uppstå. De är tydligen inte en produkt av evolution. Vi tycks bli tvugna att införa något slags mirakel, eller gudar.

Utgående från stark dualism blir svaret på fråga 1) att B inte har någon jagkärna. Han beter sig som om han hade en, som en slags zombie eller robot eller golem, men har inga känslor, inga kvalia.

MIN TEORI OM MEDVETANDET
Min teori om medvetandet är i korthet följande.
Allmänt: Medvetanden är emergenta processer som genereras i vissa typer av biologiska system och delvis styr organismens beteenden. Ett medvetande består alltså inte av molekyler och inte heller av elektrokemiska processer. I den meningen är min teori inte materialistisk. Men medvetanden kan inte heller existera fristående från sådana processer. I den meningen är teorin materialistisk. Om man så vill kan man kalla min ståndpunkt svag dualism.

Heuristisk modell: Jag använder ett magnetfält runt en elektromagnet som heuristisk tankemodell. Av vad består ett sådant magnetfält? Det består inte av molekyler, inte heller av elekrokemiska processer. Men det är inte oberoende av molekyler och elektricitet. Det består strängt taget inte av något annat än just magnetism. Det är sui generis. Det ger sig till känna genom sina verkningar. När strömmen är på existerar fältet, när den är bruten är det borta. Bildlikt talat har magneten ett medvetande när strömmen är på och är medvetslös när den är bruten.

Självklart påstår jag inte att medvetandet är ett magnetfält. Jag påstår att det är något sui generis som uppstår i vissa typer av komplicerade biologiska system och som har en viktig funktion i organismens ”struggle for survival”. När vissa delar av ett nervsystem aktiveras så uppstår det vi kallar upplevelser, eller kvalia. Ex. När ett djur stoppar något i munnen aktiveras vissa områden i dess nervsystem och dessa genererar en upplevelse av smak och samtidigt en upplevelse av lust eller olust, gillande eller ogillande, njutning eller avsky. Själva upplevelsen är alltså inte en materiell process. Den liknar i det avseendet ett magnetfält. Men denna upplevelse inverkar i sin tur på nervsystemet, djuret reagerar på olika sätt beroende på upplevelsen.

Detta är en ytterst förenklad beskrivning av teorin, men räcker för att vi skall kunna besvara frågorna 1) och 2). Svaret på 1) är att B har en jagkärna. Svaret på 2) är förstås att B har en likadan jagkärna som A, men inte samma. B upplever (nästan) allting på samma sätt som A vid tidpunkten när han uppstått. Därefter börjar deras upplevelser skilja sig i någon mån. Ex: B upplever inte sig själv utifrån på samma sätt som han upplever A utifrån, dvs som en annan. De är ungenfär som enäggstvillingar.