STRIDEN OM KLIMATET - ETT SPÄNNANDE SKÅDESPEL

ETT SPÄNNANDE SKÅDESPEL

Sommaren 2008 skulle, enligt meteorologerna, bli varm och torr. I stället blev den svalare och våtare än på länge. Augustivädret var speciellt eländigt. Enligt min mätare kom det 150 mm regn under månaden. Detta skrivs 10 september och hittills har det kommit 90 mm regn denna månad. Havsvattnet har varit kallare än på länge och vi som ogärna går i vattnet när det är under 20 grader har fått hålla oss på land. Men i stället har algplågan varit lindrigare än tidigare och siktdjupet större.
Samtidigt som vi huttrat i regnet har vi fått läsa larmrapporter från klimatforskarna. Enligt en färsk rapport av Statens tekniska forskningsanstalt blir uppvärmningen som störst i de nordliga områdena, dvs bl.a. i vårt land. Åren 2070-2099 blir vintrarna 4-6 grader och somrarna 2-4 grader varmare. Desto värre är få av oss i livet om 60-70 år så vi får aldrig veta om prognosen slår in. En lekman undrar dock hur det är möjligt att förutsäga vädret i slutet av århundradet när prognoserna ett halvt år framåt inte är bättre än vilken spågubbe som helst kan åstadkomma.
Klimatmodeller har gjorts upp i ca 20 år. Hittills har deras prognoser oftare haft fel än rätt. Det är lätt att förstå varför. Väderleken påverkas av en stor mängd faktorer. Vilka dessa är, hur de inverkar, hur de samverkar med varandra osv är fortfarande dåligt känt. Hela vädersystemet drivs av solen, men inte ens om dess roll är forskarna eniga. Strålningen från solen är långtifrån konstant. Man kan undra om det överhuvudtaget är möjligt att skapa pålitliga klimatmodeller, hur fantastiska datorer forskarna än har till hands. Om man inte känner till alla orsaker hjälper det inte med enorm datorkapacitet. Väderleken envisas med att inte följa modellerna.
Jag har svårt att förstå vad det är för mening med att göra prognoser 60-70 år framåt i tiden. Om man för tio år sedan inte kunde förutsäga klimatet år 2008, hur kan någon då tro att man i dag kan förutsäga klimatet åren 2070-2099! Till försvar kunde man säga att prognosen förutsätter att alla parametrar i modellen är kända och konstanta. Men om vi vet något med säkerhet är det att så inte kommer att vara fallet. Vill man vara ironisk kunde man undra om forskarna vid forskningsanstalten inte har något nyttigare att göra än att göra ytterst opålitliga prognoser mycket långt in i framtiden. Sätt hellre ned mera arbete på en prognos för väderleken i vårt land om 10 år. Då kan vi kontrollera om den slog in. På det viset får vi ett verkligt test på modellens tillförlitlighet.
Enligt modellerna borde den globala medeltemperaturen stiga med någon tiondedels grad varje år. Så var det i slutet av 1900-talet, men de senaste tio åren har temperaturen stampat på stället. Under dessa tio år har jordens befolkning ökat med nästan 1000 miljoner människor, den ekonomiska tillväxten har varit hög, speciellt i jättestaterna Kina och Indien. De antropogena utsläppen har ökat mer än någonsin. Enligt växthusteorin borde den globala medeltemperaturen ha ökat mer än någonsin.
Det har den inte gjort. Hos oss var senaste vinter visserligen ovanligt varm, men globalt sett var den ovanligt kall. Detta år tycks bli kallare än väntat. Orsaken är enligt forskarna ett väderfenomen över Stilla havet som kallas La Nina. Tydligen hör La Nina till de faktorer som inte tagits med i modellerna. Men La Nina är i avtagande och de närmaste åren skall verkligen bli varmare – om inte något annat väderfenomen kommer och ställer till oreda i prognoserna.
Vi har länge fått läsa att polarisarna smälter snabbare än förr. För någon tid sedan rapporterade en amerikansk forskargrupp att om avsmältningen fortsätter kan själva nordpolen kan vara isfri i slutet av september. Detta är precis vad modellerna förutspår. Men de förutspår också att en motsvarande uppvärmning sker vid Sydpolen. Så har inte skett. Temperaturen har i stort sett varit konstant och t.o.m. sjunkit i vissa områden.
Jordens medeltemperatur har nu varit på samma nivå under tio år. Om växthusteorin stämmer är det hög tid att den börjar öka. Redan nu får skeptikerna vatten på sin kvarn. Det skall bli spännande att följa med temperaturerna de närmaste åren. Om mätningarna inte stämmer med teorin så är den illa ute.
Men tillsvidare är majoriteten av experter fast övertygade om att teorin stämmer. Nästa stora klimatkonferens ordnas i Köpenhamn om ett år. Då får vi se vartåt de senaste mätningarna pekar.
Det som gör frågan speciellt spännande är att den blivit genompolitiserad. Att stoppa klimatförändringen, eller rädda världen som det heter, har blivit den senaste stora ideologin med gröna förtecken. I en värld där livets mening tycks vara rent egoistisk, att jobba allt hårdare och att konsumera allt mera samtidigt som teknologin blir allt obegripligare och allt dyrare, finns det efterfrågan på enkla ideal som inte är krasst materialistiska.
Verkligheten börjar likna en katastroffilm från Hollywood. Världen är hotad, men vi kan rädda den genom personliga uppoffringar. Det senaste är att vi bör äta mindre kött. Men verkligheten är mer spännande än filmen därför att utgången är synnerligen oviss. Det är inte alls säkert att det är de goda som segrar. Det är inte ens klart vilka de goda är, eller att världen verkligen behöver räddas. Är det verkligen säkert att det klimat som nu råder, eller som rådde när mängden antropogena växthusgaser började öka för 100 år sedan, verkligen är det bästa möjliga? Frågorna är många, svaren få.