KREATIONISTER I ANKDAMMEN

RELIGION: VI HAR VÅRA EGNA KREATIONISTER
MIRAKEL OCH UTVECKLING I ANKDAMMEN

De flesta tänkande människor har väl läst om kreationismen i USA. En majoritet av amerikanarna tror att skapelseberättelsen i Gamla testamentet bokstavligen är sann. De tror att en gud skapade världen, djur, växter, bakterier, virus och människan genom ett obegripligt mirakel för mindre än 10 000 år sedan. Allt annat är lögn och bedrägeri. Sådana troende kallas kreationister. En nyare benämning är ”intelligent design”, dvs intelligent skapande.
Det finns en rad kända amerikanska kreationister som gett ut många böcker i vilka de ”motbevisar” evolutionsteorin. Advokaten Philip E. Johnson finns översatt också till finska. Man kan dock undra om en advokat vet mer om biologi än experter på biologi. Michael Behe har, i motsats till Johnson, vetenskaplig utbildning. Kreationisterna hänvisar ofta till just honom därför att han är biokemist. Han har dock inte gjort några upptäckter eller annat som skulle göra honom värd att lyssna på. Inte heller har Jonathan Wells, som faktiskt har en doktorsgrad i biologi, bedrivit någon självständig forskning. Alla dessa är goda kristna men, enligt all expertis, dåliga biologer. De har trogna anhängare inom den konservativa, kristna högern i USA, men avfärdas som okunniga av alla kompetenta forskare. Med kompetent menar jag en som själv gjort upptäckter och publicerat artiklar i vetenskapliga fackidskrifter.
Vi finländare är betydligt mer upplysta. (Vi har ett bättre skolsystem än jänkarna). De flesta hos oss tror på evolutionen. Vi tror att allt som lever har sina rötter minst två miljarder år tillbaka i tiden, och att dagens miljontals arter är produkter av en utveckling, som kommer att fortgå så länge jorden existerar. Vi tror också att det har funnits hundratals miljoner arter som dött ut och att detta är förklaringen till de enorma mängder fossil man finner överallt i världen. Fossilen är jordens minne.
Det betyder dock inte att de flesta hos oss skulle vara ateister. Visserligen finns det proportionellt sett fler ateister hos oss än i USA, men också hos oss tror en stor majoritet på en gud och på gudomliga mirakel. Av de ofta återkommande religionsdebatterna framgår dock att bilden av denna gud varierar mycket. Somliga anser t.ex. att han godkänner abort och kvinnliga präster, andra förnekar detta.
Finns här inte en motsägelse? Å ena sidan tror man att vi uppstått genom en oerhört lång utveckling, å andra sidan att vi, och den övriga faunan, skapats av en gud. Det kan väl inte vara så att både Gud och evolutionen skapat oss? Jodå, menar majoriteten. Mina troende vänner säger att evolutionen visserligen är ett faktum, men de tror att en gud (deras gud) ingripit i evolutionen, som han själv skapat och planerat, på så sätt att en av arterna, en enda, utvecklat intelligens, kultur, vetenskap och religion. En av arterna har genom ett gudomligt mirakel formats till en avbild av denna gud. Evolutionen är därför inte, enligt denna tolkning, meningslös och utan riktning, utan den har en mening. Människan är evolutionens mening. Gud skapade sålunda sin egen avbild, inte fix och färdig av stoft, utan genom över 2 000 000 000 år av evolution. Berättelsen i början av GT är skriven av och för människor som inte hade någon aning om vetenskap och evolution. I dag vet vi så mycket mera och de flesta troende inser att skapelseberättelsen måste tolkas symboliskt.
Gud har, enligt denna tro, då och då under årmiljonernas lopp gjort små ingrepp i arvsmassan och därigenom styrt utvecklingen. Vi vet att det sker mutationer. Enligt vetenskapen är dessa slumpmässiga. Men kanske är det så att Gud, som inte är bunden av tiden och ser allt i ett evighetsperspektiv, ibland har styrt mutationerna i önskad riktning. Detta kan inte bevisas vetenskapligt, men det kan inte heller motbevisas. Här är alltså en möjlighet att, utan motsägelse, hålla fast vid både vetenskapen och sin barnatro på en gud.
Men det finns kreationister också i det man ironiskt kallar vår ankdamm. Under det gågna året har våra finlandssvenska kreationister varit rätt mycket ute och gått i spalterna, speciellt i Vasabladet och Kyrkpressen. Men också med påhälsningar i Hufvudstadsbladet. Nils Östman hör till de flitigaste. Han är starkt influerad av de mest kända och konservativa amerikanska kreationisterna. Han uppmanar sina läsare att läsa dem. Jag har läst en del av dem, men är föga imponerad. De tycks ha fått det mesta om bakfoten. Likt dem ser Östman tron på evolutionen som en viktig orsak till det mesta som gått snett i samhället. I somras menade han t.ex. i en insändare i Hufvudstadsbladet att det finns ett samband mellan massmorden i Jokela och Kauhajoki och tron på evolutionen. Det är onekligen en originell tolkning. Några bevis kan han förstås inte ge. Tidigare har han utpekat Darwins teori som en orsak till nazismen och dess folkmord.
Märkligt nog tycks Östman bortse ifrån att Europa varit kristet i över tusen år, men att européerna trots detta har utkämpat otaliga krig och begått outsägliga grymheter, ofta i kyrkans namn. Alla som deltagit har varit troende kristna, övertygade om att Gud står på deras sida. De lidanden de kristna orsakat i andra kulturer skall vi inte förglömma. Östman tycks också vara omedveten om att européerna blivit allt fredligare när vetenskapens inflytande ökat på bekostnad av vidskepelse och övertro. I dag är Europa den överlägset fredligaste delen av världen, men också den mest sekulariserade. Krigena tycks utkämpas i de länder där religionens makt är stor. I USA är det t.ex. den religiösa högern som är mest krigisk.
Börje Lindén tycks anse att om man upprepar samma påstående tillräckligt många gånger så börjar folk tro på det. Undervisningen i evolutionsläran i skolorna kallade han i en insändare ”..detta skojeri som nu pågår i våra skolor och fått så tråkiga konsekenser..”. Hans viktigaste vapen är ironi över dumbommarna som tror på ”..den beryktade Charles Darwin”. Hans trumfkort är att ”vetenskapen ännu inte fått till stånd en enda gnutta liv.” Nästa år blir säkert jobbigt för honom när hela världen kommer att fira ”dumbommen Darwin” som ett av alla tiders största vetenskapliga genier.
Östman och Lindén är kul att läsa, men de ersätter kunskap i biologi med stor trosnit. De föredrar att slåss mot en halmgubbe som de själva, eller snarare de amerikanska kreationisterna skapat, framom att ta reda på fakta om hur biologin utvecklats sedan Darwins dagar. Att lära sig biologi är jobbigt, att förstå evolutionens mekanismer är svårt, att sätta sig in i genetik är ännu jobbigare, att förstå evolutionens roll i samhällsutvecklingen är hart när omöjligt ens för experter.
Om Östman och Lindén är okunniga om darwinismen så kan man inte säga det om den tredje av de flitiga debattörerna, läkaren Pekka Reinikainen. Han har i åratal hävdat att den moderna evolutionsteorin inte kan stämma. Också han hämtar sin ammunition från Amerika. Argumentet går ut på att mutationer inte kan leda till förbättringar av arten. Som han själv säger: ”Evolutionens blinda urmakare kan bara riva sönder.” Slumpen kan aldrig, enligt detta argument, skapa något nytt, allra minst en ny art. (Kyrkpressen 13.11 -08)
Enligt biologerna av facket har Reinikainen fel därför att han inte beaktar att utvecklingen sker gradvis under mycket lång tid. Det är inte slumpen utan naturlagarna som styr. Ett öga, för att ta ett uttjatat exempel som redan Darwin grunnade på, uppstår inte av en slump. Ett öga uppstår ur en tidigare ljuskänslig struktur, som i sin tur uppstår ur kemiska reaktioner. Massor av olika slags ögon, dvs organ som reagerar på ljus, har uppstått hos massor av arter massor av gånger.
I Kyrkpressen 11.12 skriver Reinikainen att det finns en stor mängd olösta problem när det gäller de processer som leder fram till nya arter och nya strukturer. Detta håller säkert alla evolutionister med om. Det är ju därför som tusentals forskare jobbar inom detta område. Om alla problem vore lösta skulle forskningen upphöra. Det kommer säkert att finnas problem för forskning flera hundra år fram i tiden. Problem finns det inom alla forskningsområden. Reinikainen har nog inte tänkt efter ordentligt.
Inte heller tycks han ha tänkt efter när det gäller mutationerna. Han skriver att det finns över 700 enzymer som försöker bevara integriteten hos DNA. Jag förstår inte vad han vill säga med detta. Evolutionen är ju en klåpare. Den gör allting på ett väldigt komplicerat sätt. Detta bevisar, om något, att det inte finns någon ”ingenjör” som planerat systemet. Det är alltså ett klart argument för evolutionen. Allt som är möjligt förverkligas också. Ingen ingenjör skulle t.ex. skapa tusentals arter av myggor av vilka hundratals är så lika att de knappt kan skiljas från varandra. Men detta är just vad man kan vänta om evolutionsteorin stämmer. Det finns inga mål i naturen. Miljontals arter kan uppstå, men också utrotas i ett enda slag, och sen uppstår igen nya arter som fyller de tomma nischerna.
Enligt Reinikainen skapade Gud en felfri människa. Men efter syndafallet har människan och hela naturen blivit allt sämre. Evolutionen bygger aldrig upp något nytt. Den kan, menar han, bara förstöra och bryta ner. Några vetenskapliga argument för en sådan uppfattning finns självklart inte. För mig är detta en helt obegriplig åsikt. Jag förstår inte ens vad som menas med en felfri människa.

Såvitt jag vet är evolutionsteorin den enda förklaring som finns till allt det märkliga vi upptäckt om den levande naturen. Några tunga argument mot teorin känner jag inte till, och jag har ändå läst massvis i ämnet. Däremot finns det massvis med tunga argument för teorin. Jag har ingen svårighet att tro att evolutionen under 3000 miljoner år, eller mer, åstadkommit miljontals arter av t.ex. virus, bakterier och andra småkryp, men att tänka sig en gud som tänker ut alla dessa och knåpar ihop dem på sju dagar övergår min förmåga.
Kan naturlagarna verkligen vara skapande, kreativa? I dag vet vi att de t.o.m. skapar komplicerade molekyler, t.ex. aminosyror i stoftmoln ute i tomma rymden. Naturen själv är alltså kreativ. Detta innebär förstås att Naturen får egenskaper som tidigare tillskrevs gudarna. Inte underligt alltså att en del forskare, t.ex. Albert Einstein, som igen en gång ventilerats i Vasabladet under året som gått, tenderat att sätta likhetstecken mellan Gud och Naturen.
Nästa år är det 200 år sedan Darwin föddes och 150 år sedan Om arternas uppkomst kom ut. Många kommer säkert att få Darwin upp i halsen p.g.a. av alla tvprogram, konferenser, artiklar, böcker, debatter osv. som kommer att välla över oss.
För många av oss är den vetenskapliga bilden av människan långt mer spännande och utmanande än trons torftiga mirakel. I motsats till tron är det frågan om vetande, det är frågan om naturlagar och teorier som kan kontrolleras, testas och ibland bevisas bortom allt rimligt tvivel. Vi lever under en tid när kunskaperna om livet i alla dess former och de lagar som styr livet ökar explosionsartat. Detta är samtidigt skrämmande och fascinerande. Människans makt över naturen ökar men därmed står vi inför svåra etiska frågor. Hur långt får vi gå i vår önskan att ”leka Gud”? I teorin är det möjligt att skapa arter som dött ut för länge sedan. Men är det rätt? Men den yttersta etiska frågan är: är det rätt att skapa liv som aldrig tidigare funnits? Allt liv som existerar i dag har uppstått ur tidigare liv. Så har det varit i miljarder år. Vi står nu på gränsen till en ny era i jordens historia. En av jordens arter håller på och utrönar livets innersta hemligheter. Under de närmaste åren blir det möjligt att skapa enkla celler som reproducerar sig själva. Liv som inte uppstått ur tidigare liv utan ur forskarnas tankar. Borde utvecklingen stoppas? Kan den alls stoppas? Vart är vi egentligen på väg?

Hans Rosing
Vetenskapsfilosof