KALLA VINTRAR MÅSTE VI RÄKNA MED.

KALLA VINTRAR KOSTAR STORKOVAN. VEM BETALAR?

Några filosofiska funderingar en söndagsförmiddag när snön har yrt i hård blåst under natten och hela naturen hukar sig i den bitande kölden.

I H:fors har man nyligen diskuterat en köttfri dag i veckan i skollunchen. Varför? För att protestera mot vanvård av djur? Nej, för att vi inte skall få varmare vintrar. ??? Vad har skolbarnens proteiner med vintervädret att göra? Svaret är förstås: absolut ingenting. Vad några tusen skolbarn i H:fors äter, eller inte äter, har inte ens en marginell inverkan på klimatet.
Förslaget är förstås en ren symbolhandling. Det är avsett att visa att man är politiskt korrekt (läs: grön) samt att man är beredd att offra något, i detta fall att skolbarnen offrar något. Samtidigt är förslaget förstås avsett att påverka skolbarnens värderingar.
Det finns, som alla torde veta, massor av sådana symbolhandlingar i vårt land. Att byta ut lamporna, stänga av all hemelekronik i stället för att ha den på standby, sänka temperaturen inomhus, ersätta kolkraft med vindkraft, ersätta oljevärme med jord- eller luftvärme, ersätta bensin med biobränsle, bränna ved i stället för kol och olja, byta till energisnålare bil, undvika att åka bil, undvika att flyga, undvika att resa överhuvudtaget, och förstås att sluta äta nötkött.

En del av dessa åtgärder kan betyda en inbesparad slant för vanligt folk, men de flesta åtgärderna är dyra. Man får gräva djupt i plånboken för att installera nya lampor, värmepumpar, förbättra tätningen, införa luftväxlingselekronik för att inte tala om att elpriserna stiger p.g.a. vindkraften, veden är dyr etc. Men om många måste betala så finns det också några som förtjänar, på ett sätt eller annat, på kuppen.

Om målet är viktigt så är vi beredda att betala, dvs de av oss som har pengar över efter att ha betalt för det allra nödvändigaste. Vilka är då de viktiga mål som berättigar alla dessa uppoffringar, eller förändringar, omstruktureringar eller vad man vill kalla dem?

Ett mål tycks i alla fall vara att hindra att våra vintrar blir varmare. Låter det konstigt? Det är onekligen ganska konstigt just nu i slutet av februari 2010 när vinterns köldrekord på -41 grader har noterats i nordöstra Finland. När jag skriver detta visar min termometer i Åbo -18 grader. Hela landet är täckt av snö, massor av snö. Denna vinter blir mycket dyr. Vi måste räkna med extrautgifter i hundramiljonersklassen minst. Nästan all verksamhet blir dyrare när det är kallt och mycket snö. Och förstås är det vi vanliga människor som betalar! Vem som vinner är svårare att klargöra.

Låt mis sammanfatta: Kalla vintrar blir mycket dyra för oss. Vi bör göra stora uppoffringar, också ekonomiska, för att våra vintrar inte skall bli varmare. Är det bara jag som inte riktigt förstår logiken?

Under de senaste åren har vi haft några varma vintrar. Nederbörden har kommit mest i form av regn som har den fördelen att det inte behöver transporteras bort av tusentals lastbilar. Det rinner bort av sig själv. Det är en ytterst billig och dessutom ekologisk metod att bli av med nederbörd. Under dessa vintrar har vi sparat hundratals miljoner euro. Vad är det för fel med varma vintrar? Igen måste jag bara konstatera att jag inte förstår logiken i de desperata försöken att hindra att vintrarna blir varmare. Är det i grunden ett slags omedvetet självplågeri.
Visst, visst jag vet. Vi bör göra dessa uppoffringar, inte för vår egen skull, utan för att rädda världen undan en kommande klimatkatastrof. Det handlar inte om vårt klimat, om vårt lilla land. Det handlar om att Maldiverna, med 100 000 invånare, översvämmas, det handlar om att glaciärerna på Kilimandjaro smälter, att isen på Grönland smälter. Det handlar om att massvis av arter dör ut p.g.a. ändrat klimat. Det handlar om att delar av Afrika blir allt torrare. Det handlar om svält och sjukdomar för hundratals miljoner i jordens varma regioner. Det handlar om att rädda dem som lever i ett klimat som redan är varmt. De vill inte ha någon uppvärmning, snarare tvärtom.
Det är frågan om ädla målsättningar som ingen anständig människa kan ha något emot.

Problemet är att det inte har någon betydelse vad vi gör. Även om vi begick kollektivt självmord i morgon skulle det inte inverka på den hypotetiska antropogena klimatförändringen. Varför inte? Därför att vårt land utgör ungenfär en 1500:de del av hela jordens yta. Vårt folk utgör ungenfär en 1500:de del av hela jordens befolkning. Vår andel i den eventuella uppvärmningen är så liten att det inte skulle märkas om den helt upphörde. Om man är road av matematik kan man ju räkna ut andelen rent konkret. Självklart rent teoretiskt. Klimatologerna, dvs. en del av dem, har gjort upp prognoser som talar om en ökning av den globala medeltemperaturen på ca 2 grader fram till 2050. Vår andel är runt en tusendedel. Alltså om vi försvinner helt minskar uppvärmningen med 0.002 grader.
Som läsaren säkert inser är hela detta resonemang fullkomligt galet. Vi har självklart lika stor rätt att existera, och att leva med en rimlig levnadsstandard (vad sedan det kan betyda) som alla andra folk. Våra behov är lika viktiga som afrikanernas, kinesernas, indiernas och amerikanarnas.
Vilka slutsatser leder detta långa resonemang till?
Det är omöjligt att överleva vintrarna i detta land, och speciellt vintrar som denna, utan att använda stora mängder energi. Detta är ett enkelt faktum. Om vi inte har värme, kläder, transporter när det är 20 grader kallt så dör vi. Om vintrarna i medeltal blir några grader varmare så är detta enbart till nytta, men det har, som denna vinter visar, bara marginell betydelse. Enligt forskarna har klimatet i vårt land blivit ca 1,5 grader kallare under de senaste hundra åren. Men vad spelar det för roll för vanligt folk om det är 18,5 grader i stället för 20. Man fryser ihjäl precis lika fort. Om det dessutom blåser så fryser man ihjäl ännu fortare.
Det är orimligt att vänta att vi skall göra stora uppoffringar som i grunden inte inverkar på annat sätt än att försämra vår förmåga att överleva. Just nu är det lätt att minnas att vi lever i jordens nordligaste stat och är dömda att frysa i all framtid. Men vi glömmer det lätt så fort det blir några varma år.
Så jag tänker fortsätta att äta kött, utan att ha det minsta samvetskval.