Ett stort tack till alla er som önskat mig god bättring. Desto värre är ibs inte en sjukdom som man tillfrisknar ifrån, men man kan bli bättre, och det har jag blivit under våren. Jag är såpass kry att jag orkar sitta vid datorn någon timme då och då. Det är själva sittandet som är irriterande för min besvärliga "matsmältningsapparat". Att jobba i trädgården går däremot rätt bra.
Här är ett inlägg - det första sedan januari.
VARFÖR FÖRSVARA KÄRNKRAFTEN?
Ända sedan början av 1980-talet har jag i ett flertal debatter försvarat kärnkraften mot dessa talrika kritiker.
Varför?
Ett flertal finlandssvenska intellektuella såsom sociologen Thomas Rosenberg, författaren Lars Sund, professor U.B. Lindström, den gröna ideologen Göran Ekström, Ulla Klötzer och många fler har i många debatter krävt att kärnkraften hos oss avvecklas så snabbt som möjligt, helst genast. Deras viktigaste argument är att den är mycket farlig och att avfallet inte kan tas om hand så att det inte skadar någon i framtiden.
Jag hör onekligen till gruppen ”finlandssvenska intellektuella”, professionell filosof som jag är. Varför går jag då mot strömmen? Är jag dum, okunnig, ansvarslös? Eller är jag bara en naiv lekman som litar på kärnkraftsingenjörernas försäkringar om att våra reaktorer är trygga?
Här är en kort sammanfattning av mina huvudargument, dvs de faktorer som får mig att försvara kärnkraften.
För det första tror jag att risken för en stor olycka hos oss är så minimal att en sådan aldrig kommer att ske. Vi har inga reaktorer av Tjernobyl-typ, och inte heller så okunniga ingenjörer. Inte heller har vi jordbävningar och tsunamis som i Fukushima. Vidare anser jag att förvaring av avfallet ”soporna” 500 m nere i urberget är en bra lösning. Jag anser alltså att avfallsfrågan är löst hos oss. Jag tror sålunda att våra reaktorer inte kommer att ta livet av en enda människa. Däremot vet jag att de andra lösningarna, speciellt de fossila bränslena, kommer att leda till många människors död. Stenkolet är värst från gruvan till dess att kolet försvinner upp i atmosfären som koldioxid.
För det andra har jag ända sedan barnsben varit en övertygad naturvän. Jag vill att vi skall skydda miljön i vårt land. Kärnkraften är den energiform som ger mesta möjliga mängd värme och el med minsta möjliga skador på miljön. Vissa ingrepp i miljön är oundvikliga, speciellt vid uranbrytningen. Utsläpp av kylvatten kan också ses som ett problem, men kunde också ses som en resurs. Det är dock ett lokalt problem. Kärnkraftverkan är få till antalet, de tar inte upp stora skogsområden eller odlingsmark, de är tysta, luktar inte, sprider inte rökgaser eller andra gaser. De producerar inga växthusgaser. De är därför nästan klimatneutrala. De inverkar inte heller på flora och fauna. Bidrar inte till utrotning eller till utarmning av miljön. Det gör däremot de flesta andra energiformer. Det är ingen risk att någon kommer och bygger en reaktor på min eller din bakgård eller vid min eller din sommarstuga. Själv har jag aldrig sett ett kärnkraftverk och kommer aldrig att se något. Däremot har jag sett t.ex. vindkraftverk, trots att det fortfarande finns mycket få i vårt land. Och jag fruktar att möllorna kommer att bli ett allt vanligare inslag i vår miljö samt ett allt allvarligare miljöproblem i framtiden.
För det tredje vill jag att vårt land skall förbli en välfärdsstat med hög levnadsstandard. Detta är möjligt endast om vi har en konkurrenskraftig industri, främst exportindustri. Den djupa ekonomiska depressionen i början av 1990-talet visade vad som händer med välfärden om det går mycket dåligt för industrin. För att industrin skall klara sig i den hårda internationella konkurrensen måste den ha trygg tillgång till relativt billig energi, speciellt elektricitet. I vårt kalla, mörka, solfattiga land kan endast kärnkraften ge detta.
För det fjärde måste vi minska vårt beroende av stenkol, naturgas och olja, dvs av fossila bränslen. Det är omöjligt att avveckla kärnkraften och samtidigt avveckla en ator del av de fossila bränslena. Däremot är det möjligt att gradvis ersätta fossila bränslen med förnybar energi av olika typ om vi samtidigt får trygg och relativt billig ström från kärnkraften.
Detta är alltså mina huvudargument. Kan någon finna fel i dem är jag villig att lyssna. Om någon finner grova fel är jag villig att ompröva min inställning. Jag fruktar att motståndarna inte beaktar dessa argument. De förser sig själva med skygglappar p.g.a. av sin onödiga rädsla för radioaktivitet eller av andra mer dunkla skäl. Den som vill avveckla kärnkraften bör, enligt min mening, tänka igenom hur han/hon förhåller sig till de argument jag fört fram ovan.
Artikeln nedan sände jag till Vasabladet i mitten av april. Den har inte publicerats. Jag har under många år haft intrycket att ansvariga redaktörer på Vbl ogärna publicerar artiklar som försvarar kärnkraften på ett rationellt, sakligt och logiskt sätt. Däremot publicerar man gärna osakliga, okunniga och emotionella artiklar och inlägg mot kärnkraften. Tyvärr! Saklig och kunnig debatt bör alltid uppmuntras.
KAN VI KLARA OSS UTAN KÄRNKRAFT?
I Tyskland har regeringen stängt sju gamla kärnreaktorer på grund av olyckan i Fukushima. Tio nyare reaktorer är dock fortfarande i gång. Hur klarar tyskarna bortfallet av elproduktion? Tänker de spara in sju reaktorer, dvs över 5000 MW? Självklart inte. Tyskarna är inte mer villiga att spara än andra folk, trots att de kraftigt motsätter sig kärnkraften. Inte heller hjälper det att Tyskland har långt fler vindmöllor än något annat land i Europa, ca 13 000 vindkraftsparker. Dessa är redan i full gång, när det blåser. Nej, man använder i stället mer fossila bränslen, stenkol och naturgas. Detta innebär ökade utsläpp av växthusgaser, vilket i sin tur innebär att elindustrin måste köpa massor av utsläppsrätter. Vilket naturligtvis drabbar konsumenterna i form av höjda elpriser.
Hos oss har olyckan i Japan fått en mängd debattörer att krävt att våra fyra reaktorer stängs och att den femte aldrig startas. Men hur realistiska är dessa krav egentligen? Är de bara skenheliga drömmerier för att visa hur god människa man är eller kunde vi faktiskt klara oss utan kärnkraft? Vad händer om nästa riksdag, mot all förmodan, handlar i enlighet med motståndarnas krav och stiftar en lag som förbjuder kärnkraft i vårt land?
Det första som händer är att ca en tredjedel av vår elproduktion faller bort och det blir stor brist på ström. Detta i sin tur innebär att priserna stiger. Så har det redan gått i Tyskland. Hos oss skulle det bli mångdubbelt värre eftersom en så stor del av den totala produktionen faller bort. (Tyskarna har ju fortfarande kvar tio nyare reaktorer som malar på för fullt). Kärnreaktorerna ger i främsta hand trygg och billig tillgång till baskraft för industrin. Därför skulle industrin och framför allt exportindustrin drabbas hårdast. Detta i sin tur skulle leda till massarbetslöshet. Statens och kommunernas skatteinkomster skulle rasa vilket skulle innebära att hela välfärdssystemet skulle braka ihop. Vi skulle få en situation som är värre än depressionen i början av 1990-talet.
Det enda sättet att lindra följderna vore, förutom att importera mycket mera ström från ryska kärnreaktorer, att, precis som tyskarna, använda mera stenkol och (rysk) naturgas. Alla gamla kraftverk som kör med fossila bränslen skulle köra för fullt. Hur går det här ihop med att vi lovat minska utsläppen av växthusgaser? Det går förstås inte alls ihop. Men även när våra reaktorer är i gång tycks utsläppen av koldioxid öka. I fjol ökade de med 15%! En orsak var den kalla vintern, en annan servicestopp för kärnkraften, en tredje att elkonsumtionen ökade. Den nya reaktorn i Olkiluoto skulle avsevärt minska behovet av fossil energi och därmed utsläppen av koldioxid, men om motståndarna får som de vill tas den aldrig i bruk.
Kan vi inte spara in fyra reaktorer? Motståndarna talar alltid om hur mycket vi kan spara. Juha Ruusuvuori undrar i en kolumn i Vbl 12.4 varför vi behöver mera el hela tiden. Han har inte ökat sin elkonsumtion på tio år. Det har inte jag heller! Men Ruusuvuori och jag hör tydligen till undantagen. (Men inte har jag heller minskat min konsumtion). Faktum är att elkonsumtionen ökat trots alla dyra sparkampanjer. Faktum är att hushållens elkonsumtion ökade senaste år. Hela landets elkonsumtion var år 2010 hela 8% större än år 2009. Det vore redan en stor prestation om vi lyckades stoppa ökningen och hålla oss på en någorlunda konstant nivå. Att spara in fyra reaktorer är helt enkelt omöjligt. Tvärtom finns det redan nu ett stort missnöje med att elpriserna är för höga.
De förnyelsebara energikällorna då? Kan de inte ersätta kärnkraften? Motståndarna hävdar ju ständigt att vi klarar oss utmärkt med enbart förnyelsebar energi. Det hävdar t.ex. Göran Ekström i Vbl 10.4. Faktum är att vi redan får ca 26% av all vår energi från förnyelsebara källor, främst förstås från vattenkraft. För att ersätta kärnkraften borde vi mer än fördubbla andelen. Vattenkraften är redan utbyggd. Motståndarna pekar på vinden. Men den står för närvarande för endast en bråkdel av elproduktionen. (Ca 200 MW) Utbyggnaden går långsamt. Vi får vänta decennier innan den ens producerar lika mycket ström som den femte reaktorn kommer att producera om något år. Vindenergin är dyr och osäker, kräver mycket reglerkraft och är ett stort problem ur trivsel- och miljösynvinkel.
En klok politik innebär att välja det alternativ som innebär de minsta riskerna men medför störst nytta för största antalet människor. Eller annorlunda: det alternativ som innebär minst lidande för minsta antal människor. Läsaren måste dra sina egna slutsatser. Jag har dragit mina redan för länge sedan.
Hans Rosing
Pensionerad lärare i logik
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar