SVAR PÅ NÅGRA KOMMENTARER TILL MINA BLOGGAR

I allmänhet får jag inga kommentarer till mina bloggar, men ibland har någon läsare en fundering av något slag. Jag är glad för alla kommentarer, också kritiska. Ett tack alltså till alla er som har skrivit ner något budskap. Vanligen krävs inget svar från min sida och jag har inte heller svarat. Men självklart läser jag alla kommentarer och tar till mig eventuell ktitik.

Jag sitter nu i mitt arbetsrum på vår sommastuga, eller snarare andra bostad, och tittar ut över ett grått och fuktigt vinterlandskap. Våren är på kommande, men än är det snö och isen ligger tjock. För en stund var jag och kollade mina gäddsaxar, men som väntat fick jag ingen fångst. Gäddorna här i viken har minskat kraftigt efter att spinnfisket blev fritt. Folk utifrån har plockat bort våra gäddor.

Eftersom jag har gott om tid denna marssöndag skall jag svara på några kommentarer. Inte så mycket av artighet utan därför att jag är road av att tänka kring olika slags frågor och problem. Många av er kommer med intressanta tankar som jag spinner vidare på. En del av kommentarerna är från senaste år. Men bättre ett sent svar än inget alls, eller hur? Dessutom är de frågor jag behandlar i allmänhet nästan tidlösa. Jag är ju trots allt yrkesfilosof!

SVAR TILL HANNES NYKÄNEN
Hannes Nykänen, som liksom jag är professionell filosof, har en lång kommentar om min syn på vetenskapen 25.9 2008. Vi tycks vara oeniga när det gäller det H.N. kallar ”fantasterier inom vetenskapen”. Han menar att en del naturvetare i dag lägger fram ”horribla” teorier och kommer med ”vilkan smörja som helst”. Tyvärr ger han inget exempel. Själv ser jag inget problem här. Jag är alltså djupt oenig med H.N. Jag anser att det som är fantasteri under en tid kan vara en trivial sanning under en annan tid, och förstås tvärtom. Likaså anser jag att frågan om begriplighet är relativ. Det som var obegripligt förr kan vara begripligt i dag och tvärtom. Jag bör förstås ge några exempel.
I dag betraktas Darwins evolutionsteori som en trivial sanning. Men när han publicerade den 1859 ansågs den allmänt utanför kretsen av fackmän (men också av vissa fackmän) som absurd, rena smörjan. Darwin hånades för att ”anse att människan härstammade från aporna”. När några forskare på 1700-talet påstod att jorden är miljoner år gammal betraktades de som dårar. När de La Mettrie under samma tid påstod att människan ”är en maskin” brändes hans bok på bål i Paris. Den fördömdes på det häftigaste t.o.m. i Uppsala. På den tiden var det faktiskt en horribel teori, en lära som stred mot allt sunt förnuft.
Från 1900-talet finns det många exempel på ”fantasterier” som blivit verklighet. I går såg jag i tv en dansk forskare som berättade hur hon stoppat ljuset. Idén att man kan stoppa en ljusstråle var rena smörjan för inte så länge sedan. Kvantfysiken har gjort mycket möjligt som förr stred mot allt sunt förnuft, t.ex. att en partikel rör sig från punkt A till B utan att röra sig i rummet mellan dem, eller att en händelse här på jorden är synkronisead med en händelse långt ut i rymden. Företeelsen kallas entangelment och strider mot allt sunt förnuft.
Strängteorin har det länge forskats om. Somliga ser den som ett fantasteri, andra som den slutliga lösningen av materiens gåta. Teorien är inte testbar och därmed inte vetenskaplig i en sträng mening, men jag tycker definitivt inte att den är ”smörja”. Ännu mer fantastisk är teorin om multipla universa. Den är definitivt inte testbar, men jag tycker den är värd att utforska. Såvitt jag förstår är det tänkbart att det faktiskt finns andra universa. Det finns t.o.m. en del argument för att så är fallet.
Jag tycker det är fel att stämpla en del idéer som ”horribla” eller som ”smörja”. Många idéer, i själva verket största delen visar sig med tiden vara felaktiga. Men det är här som den vetenskapliga metoden kommer in. Den gallrar i det långa loppet bort de felaktiga teorierna. När man studerar t.ex. vetenskapen under 1900-talet finner man att en enorm mängd teorier har gallrats bort. De var en gång hett omdiskuterade men motbevisades eller avfärdades på grunda av brist på bevis. På 1960-talet fick teorin om polyvattnet en kort tid stor uppmärksamhet. Några forskare hävdade att de upptäckt en ny typ av vatten. Deras resultat kunde inte upprepas. I dag kommer ingen längre ihåg polyvattnet. Lika har det gått med en teori baserad på homeopati om att vatten kan präglas, ha ett slags minne. En erkänd fransk forskare stack ut nacken och hade experimentella bevis för teorin. Andra lyckades inte upprepa experimentet och teorin glömdes bort. På samma sätt gick det när några forskare påstod sig kunna åstadkomma fusion vid rumstemperatur. Enligt gällande teorier kan fusion ske endast vid enormt hög temperatur och vid högt tryck. Forskarna har länge arbetat för att konstruera kraftverk enligt denna princip. Att fusion skulle kunna ske vid rumstemperatur var allså absurt. Till de mer absurda teorier som diskuterades hörde den berömda engelska astrofysikern Fred Hoyles åsikt att pandemier på jorden kan orsakas av virus som kommer från rymden. En engelsman vid namn Sheldrake framlade för många år sen en teori om morfologiska fält. Den avfärdades, på goda grunder. Han torde dock fortfarande försvara den. Till denna kategori kan man också räkna alla försök att bevisa telepati, psykokinesi, prekognition osv.
Det är inte fel, dumt, horribelt etc att lägga fram fantastiska teorier. Att göra det kallas kreativitet. Däremot vore det ett stort fel att låta bli att testa dem kritiskt. Utan kritiska test blir vetenskapen blott en religion eller science fiction. Den vetenskapliga metoden sållar agnarna från vetet.

SVAR TILL SAMU
En läsare med signaturen Samu kommer 14.6 2008 med en kort kommentar till en av mina bloggar om religion. Han påpekar att det är frustrerande att argumentera med troende. Han har förstås rätt. Jag har mer erfarenhet än de flesta inom det området eftersom jag deltagit i åtskilliga debatter som på ett eller annat sätt gäller religion. Flera av min bloggar handlar om religion. Se 27.1, 29.2, 5.3, 9.5, 24.5, 28.9, 11.12 2008.
Själv förlorade jag min barnatro och blev ateist när jag var ca 15 år gammal. Det var väl ett uttryck för att jag började tänka självständigt och kritiskt. Det är något som jag inte tänker sluta med förrän jag blir senil (vilket kanske inte dröjer särskilt länge).
I mitt svar till Nykänen protesterar jag mot att han kallar en del vetenskapliga spekulationer horribla, smörja och fantasterier. Dessa ord kan däremot, menar jag, gott tillämpas på de flesta religioner. Tron på helvetet är, enligt min mening, horribel. Tron på livet efter döden, paradiset etc för de som tror, men inte för de otrogna, är definitivt fantasteri. Och arvssynden tycker jag är smörja.
Egentligen har jag ingenting emot vår statskyrka. Det kan tyckas konstigt att en ateist tycker bra om en kyrka och följer med vad som händer inom den. Jag känner många troende och präster som är högst sympatiska människor. Kyrkan gör mycket för gamla, fattiga och de som har det svårt. Jag beundade ärkebiskop John Vikström därför att han ibland kritiserade makthavarna. Jag tycker m.a.o. att vi har en bra statskyrka.
Man kan då undra varför jag inte är medlem. Jag var medlem i min ungdom. Jag blev konfirmerad (fast jag egentligen inte ville). Jag gifte mig i kyrkan. Men sedan beslöt jag att det är oärligt av mig att vara medlem i en institution vars grundvalar jag anser vara horribla, fantasteri och smörja, för att använda Nykänens förolämpande termer. Jag har levat ett mycket gott liv som ateist och kommer att dö som ateist. I det avseendet är jag i gott sällskap med de filosofer som jag beundrar mest som t.ex. Aristoteles, Demokritos, Lucretius, la Mettrie, Hume, Comte, Mill, Russell, Einstein och Popper.
Själv har jag dock varit noga med att respektera de troende. Jag är ingen kämpande ateist som t.ex. Richard Dawkins. (Se min blogg 9.5 2008). I stället vill jag ha saklig debatt som tar fram för och nackdelar. Det är viktigt att inse att man inte blir religiös p.g.a. förnuftiga skäl. Religion är alltid en fråga om känslor och behov, inte om förnuft. Jag är en hängiven anhängare av trosfrihet. Låt var och en bli salig på sin tro. Men jag är också intresserad av religionen som socialt och psykologiskt fenomen. Varför är religioner så allmänna? Varför är så många troende? Det finns forskning på det området som är intressant.
Här kan jag nämna att jag inte känner någon sympati för katolicismen. Den är alldeles för konservativ för min smak. Än mindre har jag någon sympati för islam. Det är en alldeles för auktoritär religion. Jag har läst Koranen, men upplevde den som obehaglig, framför allt därför att det hela tiden upprepas att de otrogna skall brinna i helvetet. Jag avskyr att bli slängd i helvetet bara därför att jag inte kan tro så som det står i någon gammal skrift att jag måste tro.

SVAR TILL PIERRE GILLY OCH SIGNATUREN QUOD LICET
Min blogg om Georgienkriget i augusti 2008 belönades med hela två, men tyvärr mycket korta kommentarer. Journalisten Pierre Gilly skrev 29.8 att Georgien startade kriget genom att skjuta ihjäl ryska soldater. Vidare menar han att anfallet mot Irak var oprovocerat. Om jag förstår honom rätt menar han att Bushs angepp mot Irak var oberättigat därför att Saddam inte hade provocerat USA, medan Medvedevs anfall mot Georgien var berättigat därför att georgierna hade provocerat ryssarna.
Quod Licet uppmanar mig 14.10 kort och gott att penetrera orsakerna till kriget i Georgien. Det är lätt att svara på den uppmaningen. Jag har rätt grundligt satt mig in i bakgrunden. Det är lätt för mig eftersom jag följt med utvecklingen i Ryssland, men också i Sovjet ända sedan jag började intressera mig för världspolitik på det revolutionära 1960-talet. Jag har läst grundliga analyser av många experter, t.ex. Storbritanniens utrikesminister David Miliband i Hbl 22.8, Yrsa Grüne Hbl 21.8, forskare Stefan Forss i Hbl 9.9 och den svenska kaukasienexperten Svante Cornell i Vbl 16.8. I dag nästan ett år efter kriget ser jag inga skäl att ändra den analys jag gjorde i min blogg. Snarare har det som hänt bekräftat min analys. De många ouppklarade morden på undersökande journalister i Ryssland bekräftar den analys jag gjorde. Grundorsaken är rysk nationalism och strävan att återfå den ställning som supermakt man hade under sovjettiden. Jag anser att denna strävan är mycket oroväckande därför att Ryssland i praktiken är en enpartistat på samma sätt som Sovjet. Någon intern kritik av den typ som finns i t.ex. USA eller Israel tillåts inte existera i Putins Ryssland.
Sedan några ord om Pierre Gillys analyser. Han har under många år fått artiklar om världspolitik, och då uttryckligen om USA:s utrikespolitik, publicerade i Vasabladet. Jag brukar med intresse läsa hans syn på händelserna, inte för att jag delar den, uan för att lära känna en helt annan ideologi än min egen. Gillys åsiker känner jag endast från hans artiklar i Vbl. Kanske skriver han om annat i andra tidningar. Men i Vbl tycks han enbart skriva om USA eller Israel och då i mycket kritiska ordalag. Jag har också skrivit mycket om USA och Israel men jag har visat stor förståelse för deras politik. Vi tycks vara djupt oeniga. Tydligen står vi ideologiskt i motsatta ringhörnor.
Min ideologi är enkel. Jag tror på demokrati och yttrandefrihet. Jag ställer upp och försvarar alla dem som kämpar för att göra världen litet mera demokratisk och för att människorna överallt fritt skall få säga sin åsikt. Jag har ofta sagt att USA gjort mer än någon annan stat för att nå detta mål. Ingen har förnekat detta. Såvitt jag vet har varken Sovjet eller Ryssland någonsin krigat för att skapa demokrati och yttranderihet. I dag har Irak demokrati och yttrandefrihet, tack vare Bush, och trots hårt motstånd på många håll.

SVAR TILL ZEBBCE OM TIDSAXELN
13.11 -08 kommenterar signaturen Zebbce min artikel om Einstein 28.9. Tyvärr är hans inlägg mycket kort och jag förstår nog inte riktigt vad han menar. Han skriver t.ex. att tiden är konstant och att all tid existerar samtidigt. Att säga ”all tid existerar samtidigt” är en logisk orimlighet. Tiden existerar inte vid någon given tidpunkt utan den flyter. Nuet blir ständigt förflutet och framtiden blir nu för att bli förfluten. Själv sällar jag mig till de filosofer som hävdar att tid i sig inte existerar. Newton antog existensen av en absolut tid, men också detta är ett misstag. Det vi kallar tid är en följd av att vi lever i en värld som ständigt förändras. Det som egentligen existerar är alltså förändringen. Men för att beskriva denna behöver vi begreppet tid. Genom detta kan vi ange när en viss förändring inträffade i relation till någon given utgångstid. Denna kan vara nuet eller t.ex. en godtycklig nollpunkt eller universums begynnelse för 13 miljarder år sedan (enligt dagens forskning).
Här invänder någon kanske att Einstein bevisade att tiden i sig existerar genom att skapa begreppet rumtid. Men det är pecis tvärtom. Han bevisade att tiden i sig inte existerar. Det som faktiskt existerar är en odelbar helhet som vi kan kalla förändring. Världen förändras ständigt, men denna förändrig är olika beroende på hur det som förändras rör sig. Tiden går fortare eller långsammare beroende på hur något förändras. För en ljuspartikel, en foton, går tiden inte alls. Den förändras inte i tiden, men i stället förändras den i rummet. All dess ”förändringsladdning” går åt till rumsförändringen.
Alla kroppar har samma ”förändringsladdning” eller, annorlunda uttryckt, rör sig med samma hastighet, den fundamenala hastigheten i universum, dvs ljushastigheten. Men då måste man noga komma ihåg att de rör sig i rumtiden, inte enbart i rummet eller enbart i tiden. Jag anser att begreppet ”förändringsladdning” är mer talande än bara hastighet. Allt har samma laddning. Det är en fundamental naturkonstant. Men den gäller rumtiden. Allt förändras med samma hastighet i rumtiden. Om tiden står stilla i systemet A så går hela laddningen åt till rörelse i rummet. Om i stället A står stilla i rummet så går hela laddningen åt till att A rör sig i tiden. Vi människor rör oss ganska långsamt i rummet, men i stället rör vi oss mycket snabbt i tiden. Tiden flyger iväg som vi säger.
Tiden flyger också iväg för mig. Jag började skriva dessa svar på morgonen, men nu är klockan strax halv sju och det börjar skymma ute i vårnatten. Jag har förstås gjort mycket annat än skrivit i dag. Bl.a. har jag varit ut på isen tre gånger, satt eld i spisen flera gånger etc.
Tiden är ett fascinerande begrepp. Det vi talar om här är fysikalisk tid. Psykologisk tid är något annat.

SVAR TILL SIGNATUREN BEE ATUS
Tack för din hälsning. Roligt att du läser min blogg som du säger ”silloin tällöin”. Jag hoppas jag har fler fiskspråkiga läsare. Jag anses skriva en god och lättläst svenska. Några av mina artiklar har t.o.m. tagits med i läroböcker i finska. Det är kanske inte så konstigt eftersom jag jobbat som lärare nästan hela mitt yrkesverksamma liv, dvs 37 år. Innan dess gav jag flera år privatlektioner, både i finska och svenska. Däremot har jag aldrig skrivit artiklar på finska.

SVAR TILL KRISTOFFER WINTER
Hej Kristoffer, tack för din vänliga kommentar 24.2 -09. Jag tycker själv att Thoreau är en intressant person. Hans samhällskritik är träffande och den gäller lika mycket, eller snarare, ännu mera i dag. (Se min blogg 9.2). Hans bok Walden är väl värd att läsa för den som är natur- och miljöintresserad. Men jag tyckte att den var väldigt ojämn. Han strävar att skriva ett vackert och träffande språk med massor av metaforer. Men ibland går det till överdrift. Jag läste boken i korta doser. Annars tröttnar man. En del avsnitt var mest högstämt, vackert klingande nonsens. I varje fall har han haft stort inflytande.
Du menar att motivet för Bushs angrepp på Irak inte i främsta hand var idealism, dvs att störta vår tids värsta diktator, införa demokrati och yttrandefrihet och befria kurderna från Saddam, ”kemiske Ali” och andra onda människor och eliminera eventuella massförstörelsevapen och därmed ett potentiellt hot mot USA. Du menar att det viktigaste motivet var kapitalistisk girighet.
Mitt svar är att demokrati och kapitalism inte alls utesluter varandra. Snarare är det väl tvärtom. Demokrati betyder ju valfrihet och den skall rimligen gälla också inom det ekonomiska området. Visserligen kan man ha kapitalism utan demokrati. Kina är ett lysande, eller snarare sorgligt, exempel på detta. Men man kan knappast ha demokrati utan kapitalism. Något sådant land finns såvitt jag vet inte. T.ex. på Kuba finns ingen kapitalism alls, men inte heller någon demokrati. Däremot nog jämlikhet. Alla är lika fattiga. Men jag anser att det är bättre att ha demokrati och en viss ekonomisk ojämlikhet än jämlikhet utan demokrati.
I dag har Irak, tack vare Bush, demokrati, yttrandefrihet och kapitalism. Under Saddam hade Irakierna inte ens kapitalism. Däremot drog många kapitalister utomlands stor nytta av Saddams styre. Korruptionen var en självklarhet i alla affärer.

Nu är klockan strax sju. Jag skall titta på Tanssii tähtien kanssa. Det är ett sällsynt fint underhållningsprogram.