VI ÄR ALLTFÖR MÅNGA MÄNNISKOR PÅ JORDEN

Detta är den sista debattartikel jag publicerat i Hufvudstadsbladet. Några dagar senare ändrades än en gång formatet och innehållet i den ekonomiskt hårt pressade blaskan. Debattartiklar av denna längd, dvs ca 3500 tecken, ansågs av tidningens chefer vara alltför långa för att dagens människor skall orka och idas läsa dem. Kanske har de rätt. Snuttifiering är ju dagens melodi och högsta mode. Bort alltså med informativa och argumenterande artiklar. Fram för korta åsikssnuttar. Nu får ett debattinlägg i Hbl, man kan inte längre tala om artiklar, vara högst 2500 tecken, men helst 1500 tecken. Den tidigare så livliga debatten i Hbl är, tyvärr, om inte död så i varje fall i dödsryckningarna. Rest in peace!

Här är artikeln som ingick i början av maj 2009.

DET STÖRSTA HOTET IGNORERAS

Global uppvärmning, ekonomisk depression, terrorism, pandemier, miljöförstörelse hör till de hotbilder som medierna vältrat sig i under de senaste åren. Märkligt nog tycks det största av alla hot ignoreras. Det är tydligen inte ”mediesexigt” i vår blåögt tillväxtoptimistiska värld. Ändå ligger roten till nästan allt ont i just detta hot.

Under de senaste 15 åren har världens befolkning ökat med en miljard (tusen miljoner) människor. Ökningen motsvarar 13 gånger Finlands folkmängd – varje år!! Det är ofattbara tal, men ännu mer ofattbart är att 6 700 000 000 människor i dag skall dela på jordens sinande resurser. Inte underligt att de förnyelsebara resurserna inte på långt när räcker till. Endast genom att vi konsumerar ”kapitalet”, de icke förnyelsebara resurserna är fortsatt folkökning och ekonomisk tillväxt möjlig. Mänsklighetens s.k. ekologiska fotspår är redan större än hela jordens yta.

I den industrialiserade världen har folkökningen till all lycka upphört. I stället har den åldrande befolkningen upphöjts till ett problem. Typiskt för vår teknologiska, ungdomsdyrkande kultur är att gamla människor uppfattas som ett problem, inte som en tillgång. Också i uländerna har nativiteten sjunkit, men globalt sett fortsätter däggdjursarten Homo sapiens att öka i rasande takt. Varje år blir bortåt 200 miljoner kvinnor gravida. Sju miljoner barn dör redan som små. Den höga dödligheten i uländerna gör att den globala ökningen stannar vid ca 60 miljoner nya hungriga individer varje år. Självklart kan detta inte fortsätta länge till.

Under 1960-talet, när jordens folkmängd var ungenfär hälften av dagens, fick detta hot massor av uppmärksamhet i medierna. Mängder av forskare varnade för svåra konsekvenser. Det största problemet ansågs vara allt svårare brist på föda. Det har visat sig att forskarna hade fel. Matproduktionen har hållit jämna steg med folkökningen. (Självklart på bekostnad av naturen). I dag är övervikt vanligare än undernäring.

Människan lever dock inte av bröd allena, och allra minst gör dagens människa det. Uländernas enorma folkmassor lever inte längre i isolerad okunnighet. De förväntar sig att få arbete, bostad och alla de prylar som hör till livet i dagens samhälle. Världens folkrikaste stater Kina och Indien är typiska exempel. De satsar stenhårt på industrialisering och ekonomisk tillväxt och därmed på en stigande levnadsstandard. En skål ris om dagens räcker inte. Man förväntar sig också ett meningsfullt jobb, tv, dator och t.o.m. egen bil. I såväl Kina som Indien ökar mängden privatbilar explosionsartat.

Det är säkert möjligt att odla mat för sju miljarder människor men även den mest blåögda utvecklingsoptimist inser att det inte finns rum för miljarder privatbilar och alla andra prylar som hör till den moderna livsstilen.

Varför ignoreras detta problem i dag? Sociologerna brukar tala om onda och goda hotbilder. En hotbild är god om den ger möjlighet att förtjäna stora pengar, många arbetsplatser, ny byråkrati och internationella organisationer som sysselsätter massor av experter, och dessutom ger status, prestige och makt för partier, forskare och politiker. Växthuseffekten och pandemier är exempel på goda hotbilder. Men man kan inte förtjäna pengar på avfolkning, inte heller få makt och prestige. Det är ju ingen idé, enligt dagens värderingar, att rädda världen om man inte förtjänar något på kuppen. Låt oss alltså glömma denna onda hotbild.

Hans Rosing
Västanfjärd

FÖRDJUPAD ANALYS AV HOTET
Mina debattartiklar i Hbl har vanligen fått kommentarer eller mothugg, men denna artikel, som behandlar det största av alla hot, väckte ingen reaktion. Hur skall man förstå denna tystnad? Kanske är det så att alla håller med, åtminstone i princip. Att antalet människor nu snabbt närmar sig sju miljarder är helt enkelt absurt. Människorna förökar sig som råttor, eller lämlar. Ett bevis på att vi inte är så mycket klokare än råttorna? Till all lycka förökar sig inte alla. Det finns alltså hopp för mänskligheten.

I en debattartikel måste man förenkla för att få ut sitt budskap. Verkligheten är aldrig enkel. Varför skulle den vara det? Den finns inte till för vår skull, för att vi skall kunna fatta den med vårt begränsade förstånd. I själva verket varierar läget oerhört i olika länder och i olika regioner i samma land. I artikeln nämner jag att folkökningen upphört i den industrialiserade världen. Också detta är en förenkling. Den har upphört främst i Europa och Japan, men i USA fortsätter den, om än långsamt. I Europa, inklusive Ryssland, är födelsetalet så lågt att folkmängden redan minskar eller kommer att minska. Ökningen sker främst i Asien, Afrika och Sydamerika. Om ett decennium kommer antalet människor i dessa världsdelar att ha ökat med ca 500 miljoner, medan antalet minskat med några miljoner i Europa. För hundra år sedan behärskade Europa hela världen, i dag håller vi på att marginaliseras.

De stora folkmassorna bor i jordens varmaste områden. De bor i områden där livet är lättare än i de kalla områdena. De nordliga områdena som Sibirien, norra Kanada, Alaska och Lappmarken är mycket glest befolkade. Här fryser man ihjäl på vintern om man inte har varma hus, varma kläder och mycket mat. Dessa områden avfolkas.

Följande är självklara naturlagar: Ju fler människor som skall dela på en resurs desto mindre andel får var och en. Ju fler människor desto mindre utrymme för var och en. Jordens resurser är begränsade.

Lika självklart är att jordens resurser är mycket ojämnt fördelade. Vårt land hör till de lyckligt lottade genom att det är glest befolkat. Största delen av ytan är täckt av skog, kärr och sjöar. På en rätt liten areal kan vi odla mer än tillräckligt med mat för 5,3 miljoner hungriga magar. Men samtidigt hör vi till de sämst lottade. Sol, värme och ljus är mycket knappa resurser hos oss. Vi måste producera mycket energi för att överleva. I de varma länderna kan man få tre skördar av högavkastande grödor i året. Hos oss får man vara glad om man får en hygglig skörd.

Amerikanarna utpekas vanligen som de största skurkarna i utnyttjandet av jordens resurser. Om man tänker efter litet djupare inser man att detta är en orättvis bedömning. USA är i själva verket ganska glest befolkat. Landets areal räcker mer än väl till för dess 300 miljoner invånare. Landet har rika resurser av nästan allt som behövs i ett modernt samhälle. Det finns dessutom ett stort antal nationalparker, stora områden som är skyddade. Nyligen stiftades en lag som skyddar ytterligare 800 000 hektar vildmark. (Time 13.4 2009) Därför är framtidsutsikterna för de flesta djurarter i USA goda. I dag finns det t.ex. igen stora hjordar av bufflar och tusentals vargar. I ett avseende är jänkarna dock de största bovarna. Mängden bilar är enorm, omkring 150 miljoner. Det finns fler bilar per person än i något annat land. Därför är konsumtionen av oljebaserade produkter störst i världen. Den inhemska produktionen av råolja räcker inte alls till. Därför är USA beroende av import för att hålla igång sin ekonomi. Vilket i sin tur förklarar USA:s starka intresse i den oljerika Mellersta Östern. Eftersom konsumtionen av bensin och andra oljeprodukter är stor blir också utsläppen av koldioxid stor. Fram till för ett par år sedan släppte USA ut mer växthusgaser än något annat land. Nu har den tvivelaktiga ledningen övertagits av Kina. Under Obama som president kommer koldioxidutsläppen säkert att minska.

Européerna är betydligt större bovar. Orsaken är i främsta hand att vi är så många fler. Till ytan är Europa lika stort som USA, men antalet människor är mer än dubbelt så stort, dvs drygt 700 miljoner. Det finns långt mindre skyddade områden i Europa. Endast i nordligaste Europa finns det större områden med ursprunglig natur och skyddad natur. Men dessa områden är fattiga på arter eftersom de praktiskt taget är djupfrysta om vintern. Största delen av den ursprungliga floran och faunan i Europa är utrotad eller finns endast i små skyddade områden. Europa är helt klart en överbefolkad världsdel. Av de enorma skogar som en gång täckt vår världsdel finns nästan ingenting kvar, utom i norr. Till alla lycka håller Europas befolkning på att minska i någon mån. År 2005 var vi 728 miljoner. Enligt prognoserna kommer vi att vara ca 650 miljoner vid mitten av detta sekel. Men då är vi fortfarande dubbelt så många som amerikanarna.

Tre fjärdedelar av européerna bor i dag i städer eller tätorter. Landsbygden har på många håll avfolkats. På grund av dessa trender, dvs folkminskning och urbanisering finns det gott hopp för framtiden i Europa. På många håll har naturen kommit tillbaka, den ursprungliga floran och faunan ökar, återerövrar trakter som människan lämnat. Våra efterkommande kommer att kunna leva i en mer balanserad och sund miljö än vi.

Jag går här inte närmare in på Afrika. Det finns många överbefolkade länder i den världsdelen, men Afrika är till ytan tre gånger så stort som Europa och har en befolkning som endast är något större än Europas. Naturresurserna är enorma och en stor del av den ursprungliga floran och faunan lever och mår rätt bra. Afrika är en framtidsvärldsdel. Om hundra år kan Afrika mycket väl vara det rikaste och mäktigaste området i världen.

Det största problemet är Asien som hyser drygt hälften av jordens människor. Asien är något större än Afrika men har en befolkning som är mer än fyra gånger större. Man bör då komma ihåg att enorma delar av norra Asien och bergsområdena inte är lämpade för något större antal människor. De enorma folkmassorna är samlade i de sydliga och ostliga delarna. Det är i Asiens redan nu svårt överbefolkade områden som folkökningen kommer att vara störst i famtiden. Det är också där som problemen är störst.

Kina är till ytan ungenfär lika stort som Europa, men antalet invånare är nästan dubbelt så stort som i Europa, dvs ca 1300 miljoner. Sedan urminnes tider har Kina haft omkring dubbelt så stor folkmängd som Europa. Det finns fyra gånger så många kineser som amerikaner. Trots att de flesta kineser är fattiga innebär detta en enorm belastning på landets resurser. I själva verket räcker de inte på långt när till, speciellt inte med tanke på att Kinas ekonomi vuxit med mellan 5 och 10 % i året under ett par decennier. Det en gång så rika djurlivet och den rika faunan i landet är utrotad eller hotas av utrotning. Av de enorma skogar som en gång täckt landet finns nästan ingenting kvar. Fler människor, högre levnadsstandard innebär att det behövs mer mat. De växande städerna och tusentals kilometer nya vägar, bl.a. åttafiliga motorvägar, varje år slukar mycken odlingsmark. För 20 år sedan fanns det mycket få bilar i Kina. I dag ökar bilparken med flera miljoner varje år, och ökningen kommer tydligen att fortsätta. Ny mark måste odlas upp för att ersätta den som går förlorad. Det finns inte längre några skogar att hugga ner. I stället har man dikat ut våtmarkerna för att få mer jord för att kunna odla mer mat. Detta drabbar självklart våtmarkernas flora och fauna. Mellan 1990 och 2000 försvann nästan 30% av Kinas våtmarker. (Nature, 12.3 2009)

Om framtiden verkar dyster för Kina så är det ännu värre för Indien. Med 1000 miljoner invånare har Indien en folkmängd av samma storleksordning som Kina, men landets areal är endast en tredjedel av Kinas. Medan 120 kineser har en kvadratkilometer mark till sitt förfogande så går det 300 indier på samma areal. ( I Finland är vi futtiga 14 personer per kvadratkilometer). Liksom Kina har Indien en snabb ekonomisk tillväxt. Allt flere blir allt rikare. Liksom medelklassen överallt i världen vill de nyrika indierna kunna röra sig fritt med egen bil. Var man skall finna rum för hundra miljoner bilar är dock en gåta.