KRITISKA SYNPUNKTER PÅ MIN JAGFILOSOFI

KRITIK AV ”VAD ÄR JAG”.

Anders Lundberg (Sverige) har kommit med mycket intressant och värdefull kritik av min långa (ännu ofärdiga) epistel ”Vad är jag”. Vi har utväxlat många mejl. Den kritik han kommer med i nedanstående inlägg är så intressant att jag, med Anders tillstånd, lägger ut den på min blogg. Hoppas den kan inspirera också andra. Jag svarar kortfattat, men i kapitel 8, som hoppeligen snart är färdigt och kommer på bloggen, försöker jag beakta hans kritik mera utförligt. Anders skrev:

Hasse!
Vi börjar så smått få struktur på diskussionen.
Determinismen
Vi är eniga om att tills vidare lämna determinismen åsido.
Du tog i sammanhanget upp vad man möjligen kan mena med uttrycket "i princip". Jag använder det uttrycket ibland, förmodligen med olika innebörd vid olika tillfällen. Man kan diskutera vad som menas, men låt oss som sagt hålla oss till jagfilosofin. (Jag brukar använda det längre ordet "medvetandefilosofin", men jaget och medvetandet är så nära förknippade att de hör ihop i en och samma teori.)
Den fria viljan
Viljan hör ihop med jaget. En jagteori måste ta upp viljebegreppet. Längre fram bör vi artikulera det mer ingående. Tills vidare utgår jag från att vi menar ungefär samma sak med ordet "vilja". Däremot behöver man inte nödvändigtvis gå in på "viljans frihet". Ska man göra det, så måste man ange vad det är frihet ifrån för något. Annars blir begreppet så obestämt att det inte är mycket mening med att orda om. Varje gång vi säger att något är fritt, så är det uttalat eller underförstått vad det är fritt ifrån. Tänk t.ex. på frihandel, fri utsikt, fritt val, fri man, fri entré o.s.v. Jag har inte funnit att du i något av dina exempel har angett vad viljan är fri ifrån.
Ditt "bevis" för den fria viljan är kort och koncist: "Antag att en determinist förutsäger att jag kommer att sitta vid min dator i morgon kl 11. När jag får reda på förutsägelsen kan jag välja att inte sitta vid datorn kl 11. Därmed har jag motbevisat förutsägelsen och bevisat att jag har fri vilja."
Jag drar inte den slutsatsen. Min enda slutsats är den, att om du valt att inte sitta vid datorn kl 11, och du gjorde som du valt, så var förutsägelsen fel.
Hitler är ett av dina exempel i kap. 6. När jag letar efter dina argument för hans fria vilja finner jag följande mening, som jag tillmäter avgörande vikt: "Det finns ingen grund för att tro att han inte i varje situation skulle ha kunnat välja annorlunda." Vad du här talar om är hans valfrihet. Om du identifierar fri vilja med frihet att välja, inom ramarna för ens resurser, så har människan en fri vilja. Det håller även Åke Daun med om. Är det verkligen så att du sätter likhet mellan viljefrihet och valfrihet? I så fall tycker jag att du uttryckligen ska säga det i kapitlets början och rensa bort allt om determinism i kap. 6.
Du skriver också att det var rätt att ställa Hitler till svars. Hade Hitler inte tagit sig av daga, så skulle segrarmakterna förvisso ha ställt honom till svars. De skulle inte ett ögonblick reflektera över om det var rätt att göra det. Jag undrar varför du tar upp en sådan rent moralisk fråga här. För egen del kan jag inte förstå varför det i något som helst sammanhang skulle vara orätt att ställa en människa till svars för sina handlingar. Det har, menar jag, ingenting med viljans frihet att göra.
Du skrev i ditt ebrev 2009-11-10: "För mig förefaller det klart att vi hela tiden väljer och gör det fritt." Det är alltså valfrihet du talar om. Vidare: "Jag kan inte välja att låta bli att vara hungrig, men jag kan välja att låta bli att äta. Det är ett val som vem som helst, t.o.m. en svältande kan göra - tror jag. Är vi eniga på den punkten?" Ja, det är vi. Men jag tycker inte att man ska identifiera viljefrihet med valfrihet. Val och vilja är två skilda saker. Min vilja och mina resurser bestämmer mitt val i en given situation. Men vad är det som formar min vilja? Vad styr de processer som mynnar ut i min vilja? Vilka restriktioner vidlåder dessa processer? Viljan kan vara fri från någon viss sådan restriktion. Någon annan sorts frihet har jag svårt att föreställa mig.
Tillägg: Ofstads bok handlar om "fredom of decision". Skulle man översätta den frasen till svenska, tror jag inte att det skulle bli "beslutsfrihet" utan "viljefrihet".
Det omedvetna
Du skriver: "Det kan hända att vår oenighet bara är en 'strid om ord'." Nej, menar jag! Vi verkar djupt oeniga i väsentliga sakfrågor som rör det omedvetna. Om vi lägger ner tid och möda på att enas, så kommer det att ge god utdelning för oss båda. Det omedvetna jag talar om har ingenting med matsmältningen e.d. att göra, utan rör det kognitiva systemet.
Som inledning till den diskussionen ska jag citera några saker från dina två senaste brev och svara på dem.
H 10 nov: "Du frågar om jag aldrig gjort något utan att förstå varför. På rak arm kan jag inte komma på något exempel. Kanske är jag ett undantag därför att jag funderar så mycket över mina och andras handlingar."
A: Jag tror inte att du är ett undantag. Vad jag tror är att du, som många andra, mestadels inte upptäcker när du gjort något utan att veta varför, och att du därför inte har något att erinra dig. Vi kommer kanske att få se om jag har rätt eller fel på den punkten..
H 10 nov: "Reklam utnyttjar knep som de flesta inte är medvetna om för att påverka."
A: Ja, t.ex. subliminal perception, en metod att tala direkt till det undermedvetna.

H 10 nov: "Däremot är idéen om att jag förutom mitt medvetna medvetande styrs av ett annat medvetande, som jag inte är medveten om men som tydlgien är medvetet om mig, eller om mitt medvetna medvetande, rent nonsens för mig - och för dig också misstänker jag. Eller..?"
A: Uttryckt i denna språkliga form blir det förstås nonsens. Men den formuleringen är väl vald i polemiskt syfte?.
H 2 nov: "Jag har också, som du säkert anar, problem med det undermedvetna. Freud är för mig en pompös besserwisser."
A: Varför påpekar du det om Freud här? Svara på det är du snäll! Jag är mycket intresserad av ditt svar! Jag tycker nämligen detsamma om Dennett som du om Freud, men jag har aldrig förut sagt det till någon. Jag skulle aldrig använda det som ett argument mot Dennetts ståndpunkter.

H 2 nov: "Var Freud medveten om sitt eget undermedvetande."
A: Han måste ha varit medveten om att han hade ett undermedvetet. Men förmodligen var han inte bättre än de flesta andra i konsten att rota i sitt undermedvetna och därmed medvetandegöra något av dess innehåll.
H 2 nov: "Som du säkert gissar är jag också skeptisk till begrepp som regression, överföring, rationalisering, Oidipus komplex etc. Men detta är en lång historia som vi helst skall undvika."
A: Vissa av Freuds hypoteser är väl korroborerade idag, t.ex. en del om regression, överföring och rationalisering. Andra har fått förkastas. Om det idag finns någon dogmatisk freudian som intresserar sig för oidipuskomplexet, vet jag inte. Delar av det som stått sig i arvet från Freud måste en väl genomarbetad jagteori ta hänsyn till. Framförallt behöver man förstå samspelet mellan det medvetna och det undermedvetna
Jag påstår att huvuddelen av innehållet i vårt kognitiva system i varje ögonblick är omedvetet/undermedvetet. I vaket tillstånd är en del av det medvetet, men endast en ytterst ringa del. Bland fackpsykologer är detta knappast kontroversiellt. Vad kommer det sig då att vissa filosofer, däribland du, tycks bestrida det? Du kan säkert kasta ljus över den frågan. Om du har allvarliga invändningar mot saker, som idag är psykologiskt allmängods, är det angeläget att du framför dina sakskäl. Om du helst vill undvika det, är det kanske därför att du redan har publicerat de argumenten och betraktar saken som utagerad. I så fall önskar jag läsa det du har skrivit om denna sak.
Jaget
Som sagt avvaktar jag med spänning nästa kapitel.
Hälsningar från ett Los Cristianos, som långsamt håller på att bli kallare. Än går folk dock med shorts och kortärmad skjorta.
Anders
MINA SVAR TILL ANDERS

Den fria viljan
Du har alldeles rätt. Det som jag hela tiden talar om är valfrihet. Jag brukar säga att vi har frihet att välja men inte frihet att vilja. Det uttrycket borde jag haft med i min text. Men som du säger framgår det av min text att jag talar om att välja inte om att vilja. För mig har det alltid förefallit uppenbart att problemet med den fria viljan måste handla om i vilken mån vi kan välja oberoende av olika drivkrafter. Man bör dock självklart notera att ordet ”vill” har många olika betydelser.
Du har säkert rätt i att en jagteori bör ta upp viljebegeppet. Det har jag ju gjort, omän ganska kortfattat, när jag talat om drivkrafter som lust och olust och olika mer specifika drifter som hunger, sexdrift, drift att sköta ungarna, drift att söka makt och status och t.o.m. nyfikenhet. Men detta behandlar jag utförligare i kapitel 8.

Jag ser inga skäl till att jag inte kan handla emot min vilja. Jag ser t.ex. någon som äter glass och vill då själv ha glass. Men jag kan välja att låta bli. Jag kan har en stark vilja att ha sex med en snygg blondin, men jag kan välja att låta bli alla närmanden.

Det omedvetna
Jag har inga problem med begreppet ”det omedvetna”, det mesta som sker i hjärnan och kroppen är omedvetet, men ”det undermedvetna” finner jag högst problematiskt. Termens betydelse är högst oklar för mig. Det mycket som pågår i kroppen och nervsystemet som är omedvetet. På den punkten är vi säkert eniga. Glömska är ett exempel. Vi glömmer ständigt enorma mängder info. Glömmandet sker omedvetet. Också våra upplevelser tycks formas på ett omedvetet plan innan de blir medvetna. Hur skiljer sig det undermedvetna från det omedvetna? I min jagteori ser jag inget behov av begreppet undermedvetet. Jag är dock öppen för argument.
Freud

Okej, pompös besserwisser var att ta i. I varje fall hade han mycket höga tankar om sig själv och sin lära, tankar som enligt min åsikt var ogrundade. Det finns ju en hel drös med olika läror som tolkar på ett helt annat sätt än Feud. För övrigt håller jag med dig om att också Dennett är en besserwisser. Visserligen är han i många avseenden raka motsatsen till Freud, men det betyder inte att jag anser att han har rätt i allt. Min jagfilosofi är oförenlig både med Feuds och Dennetts.
Freud skulle säkert ha haft en förklaring till min negativa inställning. Han skulle t.ex. ha tolkat den som ett undermedvetet undanträngande därför att ett erkännande av att han har rätt skulle skapa ångest hos mig. Han skulle ha sagt att det jag behöver är långvarig analys, t.ex. drömanalys, fria associationer etc. Därigenom skulle jag kunna bli medveten om hur mitt förnekande hänger ihop med min ångest. Jag skulle då kunna leva ut de känslor som är undanträngda, t.ex. hat mot min far, och sålunda befrias och kunna ta till mig sanningen i hans lära. Det vimlar av dylika resonemang i Freuds skrifter. Felet är att vad som helst kan tolkas i hans termer. Man kan lika gärna tro, som en djupt religiös kamrat med vilken jag ofta diskuterade sådana frågor, att det är djävulen som ger oss onda tankar och upplevelser.

Jag är dock öppen för att diskutera konkreta exempel på hur vi påverkas av det omedvetna. Som jag nämnt kan jag inte komma ihåg att jag gjort saker som jag inte förstår, men som på goda grunder skulle kunna förklaras med hänvisning till mitt omedvetna. Jag ser alltså, tillsvidare, inget behov av att inkludera det freudianska begreppet undermedvetet i min jagteori.
Jag har antagligen skrivit om Freud i en del tidningsatiklar, men det var på 1960-talet, när jag studerade psykologi, och på 1970-talet. Men ingenting med vetenskaplig tyngd. Ingenting som är värt att läsa i dag. Under några år höll jag en kurs för psykologer som hette vetenskapsteori och riktningar i psykologin. Då behandlade jag också psykoanalysen. Redan på den tiden var kritiken mot Feud hård. Framför allt kritiserades hans metod för behandling av neuroser. Den gav inte nämnvärt bättre resultat än ingen behandling alls.

Hälsningar
Hasse