MERA KLIMATDEBATT I ANKDAMMEN

ROLF ÖSTERBLAD TROR PÅ UPPVÄRMNINGEN

I min blogg 12.1 försökte jag ge en översikt av klimatdebatten bland oss finlandssvenskar under de senaste åren. Klimatkonferensen i Köpenhamn och den vargavinter vi just nu upplever har inspirerat nya inlägg som jag här funderar kring.
Men först ett par citat från Nature. Den 14.1 recenseras en bok som fördömer klimatskeptikerna. Recensenten avslutar med att om vi inte omedelbart vidtar åtgärder så kommer vi att gå mot undergången likt lämmlar som störtar utför en klippa. I en recension i Nature 10.9 -09 får vi läsa: ”Det existerar en växande koncensus bland forskarna att vi snabbt närmar oss en global klimatkatastrof.” Denna oro delas tydligen av många finlandssvenskar. Själv har jag svårt att hitta några skäl till oro.

Rolf Österblad, som i åratal skrivit långa populärvetenskapliga artiklar om naturvetenskap i Vasabladet, bidrar 16.1 i år med en helsidesartikel om växthuseffekten. Artikeln innehåller massor av intressant information, framför allt om temperatur- och koldioxidmätningen. Han berättar t.ex. att andelen koldioxid i atmosfären började mätas med noggrannhet först 1958. Från tiden före har vi inga säkra mätdata, endast indirekta uppskattningar. 1958 var andelen 315 ppm. (Ppm betyder parts per million. 315 ppm betyder att av en miljon partiklar i luften är 315 koldioxidmolekyler, CO².) I dag är den 388 ppm. Ökningen är ca 75 ppm och den fortsätter. Att mängden koldioxid i atmosfären ökar och att den viktigaste orsaken är förbränning av fossila bränslen är en av de få saker som både troende och kritiker tycks vara överens om. Oenigheten gäller hur farligt detta är. Finland har förbundit sig att minska utsläppen med 20% jämfört med 1990, men senaste år ökade utsläppen i stället. En orsak var att mängden vattenkraft minskade. Denna kalla vinter kommer säkerligen igen att medföra en ökning. Man inser lätt att det är orättvist att ställa samma krav på ett land där man kan ha minus 30 grader på vintern som på länder där kvicksilvret sällan sjunker under nollan.

Sedan litet kritik. Österblad menar att man måste skilja mellan väder och klimat. Vi har nu mycket kallt väder men vi kan ändå ha ett varmare klimat än någonsin, menar han. Därför skall vi inte titta på termometern utan i stället lita på experterna. Hur går det ihop? Vad menas?
I själva verket är det förstås vädret som bestämmer klimatet. Vädret är konkret. Vi kan nämligen mäta det dagligen. Klimatet däremot är ett abstrakt begrepp. Klimatet härleder forskarna med statistiska metoder från dessa mätdata. Vädret upplever vi, men klimatet är en teoretisk konstruktion som visas genom långsiktiga kurvor över temperatur, vind, luftfuktighet, nederbörd och liknande. Vädret är ett faktum. Klimatet är en konstruktion. Den kalla vinter vi nu upplever syns självklart i dessa kurvor. Den påverkar därför klimatet. Alltså lönar det sig faktiskt att titta på termometern. (Själv har jag antecknat temperaturer i många år. Någon tydlig klimatförändring visar inte mina data. Som dock inte är exakta.) Enligt meteorologerna var senaste vinter ”normal”. Inte varm, som den borde vara enligt modellerna. Denna vinter tycks bli, inte normal, utan sällsynt kall. Forskarna försäkrar oss att det bara är frågan om en slumpmässig variation. Kölden får alltså, menar de, inte tas som ett argument för att de har fel.

Men vad skall vi dra för slutsatser om också nästa vinter blir normal? När kan vi dra slutsatsen att klimatforskarna faktiskt grovt har misstagit sig? Ingen forskare vill svara på den pinsamma frågan. Själv säger jag följande: Om nästa vinter blir lika kall som denna, eller normal, så anser jag att detta räcker som bevis för att forskarna med hög sannolikhet misstagit sig. Märkväl att jag säger ”med hög sannolikhet”. Det vore fortfarande möjligt att uppvärmningen är ett faktum. De fem närmaste åren ser jag som helt avgörande.

Varför är då många skeptiska? Österblad tror att det beror på dumhet, okunnighet och ”lögnpropaganda från kol- och oljeindustrin”. Han tycks dock, klokt nog, inte uttala sig tvärsäkert. I slutet av artikeln skriver han att ”mänsklig verksamhet nästan säkert är orsaken”. Lägg märke till ordet ”nästan”. Själv är jag försiktig med att dra säkra slutsatser. Vi måste ge oss till tåls ännu några år.

MARCUS ROSENLUND VILL BOTA PATIENTEN

Enligt WMO (World meteorological organisation) var det gågna decenniet det varmaste sedan mätningar inleddes på 1880-talet. Det varmaste året under decenniet var 2005. Enligt NASA var det 1998. Sedan 1880-talet har medeltemperaturen stigit med 0.8 grader om man får tro WMO. (Ja miksi me emme uskoisi?) Knappast alarmerande.

I Huvudstadsbladet 22.1 kritiserar Marcus Rosenlund ett inlägg av mig 17.1. Han menar att jag resonerar fel och skriver: ”Logiken påminner litet om att gratulera en svårt sjuk patient till att ha nekat vård då nio av tio läkare anser att en ambulans bör tillkallas med det snaraste.” Låt oss resonera litet djupare utgående från denna liknelse.
Patienten tror inte att han är sjuk. Han vill fortsätta att leva som tidigare. Vad gör då dessa nio läkare? De försöker övertyga honom om att han är mycket sjuk. Några klara symptom finns inte, men de nio har en mängd invecklade matematiska modeller som visar att patienten kanske är mycket sjuk om 50 eller hundra år. Patienten frågar vad som är orsaken till att han kanske är sjuk. De nio svarar att det troligen är hans levnadssätt. Patienten undrar om han blir frisk om han följer läkarnas rekommendationer. Det kan läkarna inte lova. Slutligen frågar patienten hur mycket behandlingen kommer att kosta. Läkarna nämner en enormt hög summa. Vad gör en klok patient i den situationen? Han väntar förstås och ser tiden an.

AHLBECK FÅR SINA FISKAR VARMA

Jarl Ahlbeck har blivit utskälld i en debatt i ÅU som inleddes av Anders Sirén i Pargas 19.1. Sirén tar till det tunga artilleriet och är direkt oförskämd: ”Att en sådan person förvillar allmänheten med låtsat vetenskapliga argument som vid en enkel ganskning visar sig vara fullkomlig humbug, det är allvarligt,” skriver han. Enligt Siren kan Ahlbeck inte använda statistiska metoder. Frågan gäller om temperaturmätningar i Sodankylä visar en uppvärmning eller inte. Sirén har använt programmet Exel på data från Sodankylä och fått en temperaturökning om hela 0.8 grader per årtionde. Han utgår från data mellan åren 1980 och 2009. Han får tre gånger den ökning på 0.8 grader som WMO fått för perioden 1880 till 2009! Jag blir minst sagt förundrad. Skämtar Sirén? Det verkar inte så. Han menar tydligen på fullt allvar att klimatet i Sodankylä på tre decennier uppvärmts tre gånger så snabbt som hela världens temperatur på 13 decennier.

Ahlbeck svarar följande dag. Han har det goda omdömet att bifoga en temperaturkurva över mätningarna i Sodankylä från 1930 framåt. Han använder samma räkneprogam, men i stället för att, som Sirén, börja i det kalla 1980-talet så tar han sin utgångspunkt i det varma 1930-talet. Hans analys baseras alltså på en mycket längre mätningsserie. I denna serie ingår både kalla och varma perioder, och det visar sig att de tar ut varandra. Alltså: Sirén använder data från de senaste 30 åren, men Ahlbeck från de senaste 80 åren. Siren får en stark uppvärmning, Ahlbeck får ingen uppvärmning. Det kan inte råda några tvivel om att Ahlbecks metod är bättre. Vill man få en översikt av svängningar i klimatet bör man självklart använda så långa mätserier man kan. Sirén borde läsa någon bok om hur man ljuger med statistik.
(Det gjorde jag när jag läste statistik för 40 år sedan. Detta påminner mig för övrigt om debatten kring parapsykologin på 1960-talet. Då användes statistiska data som bevis. När man analyserade data från enstaka experiment fick man ibland evidens för en esp-effekt. Men när man använde länge mätserier försvann effekten..)

TRÄDRINGSPROBLEMET

Den 23.1 tar Ahlbeck upp det omdiskuterade ”trädringsproblemet”. Den kända klimatforskaren Michel Mann har publicerat en kurva över temperaturökningen under flera tusen år. Den visar på en klar uppvärmning de senaste åren. Men de direkta mätningarna började först i slutet av 1800-talet. (Se ovan) För att bedöma temperaturen under tidigare perioder har han i huvudsak utgått från mätningar av trädringar. Tunna ringar betyder kalla år, tjocka varma. Det verkar logiskt. Men börjande på 1960-talet har Mann baserat sin kurva på direkta temperaturmätningar. Detta är enligt Ahlbeck medvetet fusk. Varför har han övergett data från trädringar efter 1960?

Johan Jansén hävdar i ÅU 26.1 att Mann ingalunda gjort något fel. Han betonar att forskarna vid IPCC känt till problemet och hänvisar till flera publikationer i vilka det diskuteras. På den punkten har han säkert rätt. Han avslutar med att Ahlbeck borde skämmas och att han kan förvänta sig att i allt högre grad bli offentligt förlöjligad (läs: mobbad).

Vad är då problemet? Jo mätningar av trädringar visar ingen tydlig uppvärmning efter 1960. Det visar däremot direkta temperaturmätningar. Mätningarna strider sålunda mot varandra. Mann har löst problemet genom att använda trädringsdata fram till 1960-talet, men direkta mätdata efter 1960-talet. Det kan knappast råda något tvivel om att direkta mätningar är mer pålitliga. Varför då alls använda trädringar? Och hur skall vi förklara att dessa inte antyder någon uppvärmning efter 1960-talet? Ahlbeck har ett möjligt svar i ÅU 27.1. Mätningarna i Sodankylä visar att det var ovanligt kallt från mitten av 70-talet till mitten av 80-talet.

Det påstås ibland att det inte varit lika varmt som nu på många hundratusen år. Men enligt klimatforskaren professor Johannes Oerlemans i Holland stämmer det inte alls. För mellan 9000 och 6000 år sedan var det mycket varmare än i dag i de subarktiska regionerna, ca 2-5 grader varmare. Då var troligen norra ishavet helt öppet om somrarna. Och då var det definitivt inte människans fel. (Nature, 3.12 2009, s. 572) Detta bevisar visserligen ingenting om dagens uppvärmning, men det visar att de helt naturliga klimatförändringarna kan vara mycket stora.

Det finns massor av frågor, men stor brist på säkra svar. Hurudant blir klimatet under det decennium som just börjat? Majoriteten av klimatologer tycks mena att vi kan vänta en uppvärmning på minst 0.2-0.3 grader. Får vi mera nederbörd eller mindre, blir det fler och hårdare stormar? Experterna har inga svar.

Det enda som är absolut säkert är att det nu är mycket kallt i vårt land. Vi har en av de kallaste vintrarna i mannaminne. Den visar att vi också i framtiden i främsta hand bör vara beredda att klara hård köld. Vi dör inte av litet mer värme, men nog av köld om vi inte ser till att vi har tillräckligt med billig energi.

Efter denna fimbulvinter, vargavinter får vi hoppas på en riktigt varm och solig sommar.

Debatten fortsätter förstås.