Det är alltid trevligt när någon kommenterar mina bloggar. Jag brukar besvara kommentarer så fort jag upptäcker dem. För någon tid sedan märkte jag att Jan Bergman kommenterat min blogg om ”Kreationister i ankdammen”, som jag lade ut på nätet 11.12 2008. Jan Bergman kom flera korta kommentarer ca 10 månader senare, dvs. 24.9 2009. Men bättre sent än aldrig. Jag behandlar ju i allmänhet s.k. evighetsfrågor, filosofiska frågor, så det finns inget ”bäst före”-datum för dem. Läsarna får självklart gärna kommentera också långt i efterhand.
Bergman ställer en direkt fråga till mig. Jag skrev i bloggen bl.a.: ”Under de närmaste åren blir det möjligt att skapa enkla celler som reproducerar sig själva.” Bergman konstaterar, helt riktigt förstås, att detta är ett påstående som går att kontrollera. Men han frågar: ”Hur många år är det max frågan om?” Han föreslår fyra år. Och menar att om vetenskapen inte senast år 2012 har lyckats producera en enkel cell ”from scratch” så är mitt påstående falsifierat.
Jag tycker att han ger en alltför snäv tolkning av uttrycket ”de närmaste åren”. Själv skulle jag godkänna upp till 10 år som de närmaste. Men låt gå. Jag vill vara tillmötesgående. Låt oss återkomma till frågan om tre år, dvs i slutet av 2012 och se hur det gått.
Inom biologin har framstegen varit mycket snabba under de senaste decennierna. Upptäckter görs i snabb takt. Jag erkänner dock villigt att min bedömning kan ha varit litet väl optimistisk. Vi får väl se.
På vad baserade jag mitt påstående? Främst på artiklar i Nature som är min viktigaste källa när det gäller naturvetenskapen. Tyvärr finns mitt källmaterial nu på landet i en igensnöad sommarstuga så jag kan inte ge någon referens. Om jag inte minns fel så jobbar en av årets nobelpristagare just med detta problem. Idén är att skapa en fungerande cell utgående från enkla molekyler som uppstår av sig själva i naturen, t.ex. aminosyror, som ju bygger upp en stor del av vår kropp. En cell innehåller ett flertal delar med olika funktioner. Forskarna försöker först bygga dessa mindre delar, t.ex. mitokondrier, cellmembran, gener. Sedan försöker man sammanföra dem till en fungerande helhet. Om man på detta sätt kan få en cell som sätter igång med att föröka sig, dvs dela sig så har man löst problemet.
Att skapa en levande cell av enkla molekyler i laboratoriet vore självklart sensationellt. Men den första cell man skapar kommer att vara ytterst enkel. Steget till celler av den typ som vi är uppbyggda av är fortfarande enormt långt. Man skall alltså inte tro att biologerna inom någon nära framtid kan skapa flercelliga djur. Steget från en levande cell till ett djur som består av miljarder samverkande celler är enormt stort.
För lekmannen kan begreppet cell vara rätt oklart. Det finns celler av en oerhörd mängd olika sorter, från mycket enkla till bakterier och amöbor som kan röra sig, känna omgivningen och t.ex. lära sig. Självklart är det sista omstritt. Men det finns forskning som tyder på att mögel har en rudimentär förmåga att lära och komma ihåg under någon timme. (Sådan forskning rapporterades nyligen i Nature).
Forskarna kan, som de flesta vet, flytta arvsanlag från en art till en annan. Därigenom kan man i princip skapa nya arter. Men då använder man biologiskt material som redan finns. Det faktum att man kan flytta en gen från en art till en annan är ett slående bevis för att alla organismer uppstått ur en gemensam urmoder. Jag har svårt att tänka mig ett slagkraftigare bevis för evolutionsteorin. Kreationisterna kan inte förklara detta, lika litet som de kan förklara existensen av enorma mängder fossil eller att det finns miljontals arter av småkryp.
Bergman menar att om min förutsägelse falsifieras kan vi dra slutsatsen att mina övriga utsagor inte heller är ”mycket att hänga i julgranen”. Detta resonemang förstår jag inte alls. Om jag har fel på en punkt betyder det självklart inte att allt som jag skriver är fel. Eller hur?
Jag har alltid varit en förespråkare för självständigt och kritiskt tänkande. Självklart vill jag att mina läsare skall tänka kritiskt också om det jag själv skriver. Minst av allt vill jag försöka vara någon ofelbar auktoritet. Jag hoppas att mina läsare själva bedömer vad de anser vara rimligt, pålitligt, sant och vad de ställer sig skeptiska till.
Jag är ju själv ofta kritisk och skeptisk. Jag kräver bevis eller starka argument innan jag tror. T.ex. har jag aldrig funnit några starka bevis eller argument för någon religion. Därför tror jag inte heller på någon.
Slutligen undrar Bergman om inte Nils Östman och Pekka Reinikainen, personer som jag kritiserat och debatterat med flera gånger, har gedignare naturvetenskaplig utbildning än jag. Reinikainen har en medicinsk utbildning. Östmans utbildning känner jag inte till. Den som vill bedöma mina kunskaper kan ju läsa mina bloggar. Många av mina bloggar behandlar t.ex. fysik och biologi. Om någon vill veta mina meriter står jag gärna till tjänst, men det är onödigt här.
Bergman håller säkert med om att vi skall stöda oss på de mest framstående forskarna. Själv har jag inte bedrivit någon forskning inom biologin. Min egen forskning har främst berört vetenskapsteori och medvetande- samt riskfilosofi. Därför stöder jag mig på erkända toppforskare. Björn Kurtén var en världsberömd finländsk paleontolog som jag har stor respekt för. (Jag träffade honom blott en enda gång. Han dog, om jag minns rätt, 1988). Han gjorde mycket omfattande studier av fossil från istiderna och såg klara utvecklingslinjer. Charles Darwin är väl värd att läsa. Hans argumentering är briljant. Arternas uppkomst finns på svenska och är inte speciellt svår. Richard Dawkins är en av samtidens främsta biologer. Också han har gjort fältstudier och är en expert på evolutionsteorin. Speciellt övertygande är hans enkla datormodeller som visar hur slumpen och naturligt urval tillsammans snabbt kan skapa komplicerade strukturer. Edward Wilson är en av vår tids mest berömda och produktiva biologer. Hans kunskaper, speciellt om insekter är enorma, och visar att de miljontals arter av insekter som finns måste ha uppstått genom darwinistisk evolution.
Jag hoppas att detta räcker som svar på Jan Bergmans frågor.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar