fredag 5 november 2010

TAR RESURSERNA SLUT?

TAR JORDENS RESURSER SLUT?

I slutet av 1960-talet publicerade en grupp forskare, som gick under benämningen Romklubben, ett antal alarmerande rapporter som hävdade att en del råvaror håller på att ta slut och att priserna därför kommer att skjuta i höjden. Rapporterna fick - förstås – stor uppmärksamhet i medierna. Själv var jag rätt så kritisk och ansåg att Romklubben kraftigt överdrev riskerna. Jag skrev också artiklar om detta.
Det visade sig med åren att rapporterna faktiskt var, inte bara överdrivna, utan direkt felaktiga. Råvarorna tog ingalunda slut, utan de blev tvärtom billigare.
Sedan den tiden har jag varit skeptisk till alla larmrapporter om att den ena eller andra råvaran tar slut. Själv skrev jag i början av 1980-talet en artikel där jag varnade för att oljan tar slut. Det var några år efter den s.k. oljekrisen 1973. Den gången misstog jag mig grundligt. Sedan dess betraktar jag alla prognoser om att oljan håller på att ta slut med skepsis. Sådana prognoser publiceras då och då och väcker förstås uppmärksamhet. Många tänker att denna gång stämmer det. Tja, någon gång kommer det väl att stämma. Men för närvarande tycks det inte vara någon brist på olja.

Artikeln nedan erbjöd jag till Vasabladet för ett par veckor sedan. Till dags dato har den inte publicerats. Tyvärr har Vbl minskat utrymmet för dylika artiklar. Det är den allmänna trenden i dagens samhälle. Sensationer, skvaller, ja, seriös debatt nej. Domedagsprofetior, ja, realistiska bedömningar, nej. Sorgligt.
Här är artikeln:

Den 14 oktober kunde man i tidningarna läsa att WWF (World Wildlife Fund) gett ut sin årliga rapport om användningen av jordens resurser. Liknande rapporter har publicerats i 12 år och med samma dystra slutsatser. Det går åt skogen, inte bara för de vilda djuren utan också för människan. Jordens befolkning på ca 6,8 miljarder konsumerar mera resurser än vad naturen kan förnya. Det behövs drygt ett och ett halvt jordklot för att upprätthålla vår livsstil.

Som vanligt väckte rapporten knappt mer än en gäspning i vårt land. Ingen debatt, ingen diskussion. I republiken har man viktigare saker att avhandla såsom f.d. statsministerns agerande och huruvida bögar skall få gifta sig i kyrkan.

Den 21 augusti kunde man läsa att jordens folk då redan utnyttjat de årligen förnybara resurserna. Då var det en annan amerikansk (grön) organisation the Global Footprint Network som hade gjort beräkningarna. Forskare Tuomas Mattila vid Finlands miljöcentral förkunnade att om alla människor på jorden skulle konsumera som vi finländare så skulle det behövas 3,5 jordklot.

Men hur är det möjligt att jordens befolkning ökar med 50 miljoner varje år, att Kinas BNP ökar med enorma 8%, att BNP i de flesta länder ökar osv om jordens resurser inte räcker till? Vi har ju ingalunda mer än detta enda jordklot till vårt förfogande.

Beräkningarna är naturligtvis rent teoretiska, baserade på statistisk (mer eller mindre pålitlig) och på en mängd mer eller mindre rimliga antaganden. Avsikten är i första hand politisk, att påverka politiker och vanligt folk i en grönare riktning. Man bör inse att det finns en mängd andra både nationella och internationella organisationer som kommer fram till andra resultat.

Vad är då sanning? Eller finns det alls någon sanning i denna fråga? Det sägs t.ex. att om alla levde som vi finländare så skulle det behövas flere jordklot. Men samtidigt lever mer än en miljon finländare, pensionärer, arbetslösa, handikappade, studerande, ensamförsörjande föräldrar osv ytterligt sparsamt. Globalt sett lever ca 1000 miljoner på svältgränsen. Å andra sidan har ungenfär lika många betydande övervikt. Man skall inte heller glömma bort de hundratals miljoner husdjur som också skall ha mat och omvårdnad.

Det s.k. ekologiska fotspåret för en genomsnittsfinländare sägs vara ca 6 hektar. Men samtidigt anges den ekologiskt tillgängliga ytan vara dubbelt större, dvs 13 hektar. Å ena sidan konsumerar vi alldeles för mycket, å andra sidan utnyttjar vi endast ca hälften av de ekologiskt tillgängliga resurserna. Hur går detta ihop? Vad är det för mening med att uppmana finländare att äta kött högst en gång i veckan när resurserna gott räcker för kött varje dag? De miljoner som svälter i Afrika och Asien blir ju inte mättare av att vi äter mindre kött. Logik ersätts ofta av grumlig retorik och naiv ideologi.

Enligt min bedömning utnyttjar mänskligheten fortfarande bara en liten del av de resurser som faktiskt är tillgängliga. Vi i Finland satsar t.ex. några miljoner på att ta till vara den ynkliga lilla mängd solenergi som förunnas vårt nordliga, kalla, mörka land. Stora delar av jordklotet är däremot välsignade med enorma mängder solenergi. Enbart Sahara är lika stort som hela Europa. En liten del av den energi som dagligen hettar upp öknen till 50 grader eller mer skulle räcka för hela världens behov. Tekniken finns, men den politiska viljan saknas. Jag läste nyligen att det i Brasilien finns ca 400 miljoner hektar odlingsbara savannområden. Endast ca 50 miljoner används i dag. Före revolutionen 1917 producerade det ryska jordbruket ett stort överskott som exporterades. Med moderna metoder kunde den bördiga jorden i södra Ryssland och i Ukraina ge mångdubbelt större skördar. Men vi skall inte heller glömma att vårt eget jordbruk systematiskt körts ner under tiotals år. Orsaken var att bönderna producerade mycket mer än vi kunde konsumera. I dag importerar vi en hel del mat från länder såsom t.ex. Danmark där det ekologiska fotspåret per individ mångdubbelt överskrider den tillgängliga arealen. I decennier har vi fått höra att oljan tar slut. Hur det än är med den saken så räcker reserverna av stenkol i århundraden. Kärnkraften är i princip evig.

Svaret på rubrikens fråga är alltså nej.

Hans Rosing
Vetenskapsfilosof

Inga kommentarer: