VÄRLDEN HAR BLIVIT BÄTTRE

VÄRLDEN HAR BLIVIT BÄTTRE ENLIGT FN

I min blogg 10.11 (se den ovan) klagade jag över att Vasabladet inte tog in min artikel om att världen blivit fredligare. Jag hade sänt in den 30.10. Så jag lade ut artikeln på bloggen 10.11. Men, men jag var ute i ogjort väder. (Konstigt uttryck förresten!) Artikeln ingick i själva verket i Vbl mitt på debattsidan 5.11. Jag hade missat den därför att jag då var på landet och posten kom till Åbo. Jag är skyldig Vbl en ursäkt.
Samma blunder gjorde jag mig skyldig till i min blogg 5.11. Då var jag missnöjd över att Vbl inte publicerat min artikel ”Tar jordens resurser slut?” som jag hade sänt in ca två veckor tidigare. (Den finns på bloggen 5.11) I själva verket ingick artikeln, stort uppslagen och med bild, i tidningen 13.11. Ett tack till Vbl och en ursäkt för min otålighet är på sin plats.
I stället för kritik förtjänar Vasabladet beröm för att man, trots att man är en regiontidning, också tar in debattartiklar som behandlar stora globala frågor.

När man följer mediernas nyheter får man intrycket att världen är eländigare än någonsin. Bara krig, elände och ekonomiska kriser överallt. I de båda nämnda artiklarna, liksom i många andra under årens lopp, har jag försökt motverka denna ensidigt negativa bild. Jag har ständigt betonat att vi inte skall se världen i svart och vitt. Det finns mycket dåligt, men också mycket bra och positivt. Speciellt inom konsten och litteraturen tar man gärna fram konflikter och elände. Kanske är det så att personer som har en svår barndom har större benägenhet att bli konstnärer än de som har en lycklig barndom? Kanske är jag rätt optimistisk därför att min barndom på det stora hela var ganska lycklig.
Är jag helt enkelt naiv och ser världen genom rosenfärgade glasögon? Nix. Det finns en mängd undersökningar som stöder min bedömning att världen blivit fredligare och att resurserna räcker till. Lustigt nog, eller kanske medvetet av någon redaktör, innehöll Vbl 5.11, alltså samma dag som min artikel om att världen blir fredligare ingick, en notis från FNB-TT om en rapport publicerad av FN. Rapporten säger, i ett nötskal, att världen under de senaste 20 åren blivit bättre. FN gör m.a.o. samma bedömning som jag.
Rapporten, som årligen publiceras av ett FN organ, UNDP, baseras på en metod kallad Human development index. I åratal har vi mest fått höra om ekonomisk tillväxt och BNP. Detta index baseras emellertid på en mycket bredare undersökning. Man beaktar inte bara ekonomi utan också t.ex. hälsovård och utbildningsnivå. Globalt sett är de flesta människor friskare, lever längre, har högre utbildning och bättre tillgång till varor och tjänster än tidigare. På det stora hela tycks utvecklingen faktiskt innebära en förbättring för de flesta. Utvecklingen är inte bara en inveckling. Men världen blir onekligen också alltmer invecklad, vilket skapar nya risker och hotbilder.
Eftersom jag själv är övertygad om att demokrati är det bästa politiska system som vi kan leva under är jag speciellt glad över att världen blivit mycket mera demokratisk. På 1930-talet var demokratin utrotningshotad. År 1970 var endast en tredjedel av världens stater demokratier. På 1990-talet var redan ca hälften demokratier. Ökningen berodde främst på att de forna kommuniststaterna frigjorde sig från förtrycket. I dag är tre femtedelar av världens länder demokratier. Själv bedömer jag att denna utveckling kommer att fortsätta. Diktaturer är alltför instabila för att bli bestående. T.ex. Burma och Nordkorea kan inte förbli stenhårda diktaturer i evighet.
NYTT KOREAKRIG?
Jag har hävdat att ”krigens tid är förbi”. Motbevisas inte detta av spänningen mellan de båda staterna på Korea-halvön? Nordkorea skapade ju nyligen nästan hysteri i medierna i västvärlden genom att beskjuta en sydkoreansk ö med artilleri. Visserligen utgör hundra artillerigranater inget krig, men kan de inte vara inledningen till ett? Man bör då komma ihåg att det inte är särskilt länge sedan ett fruktansvärt krig utkämpades mellan dessa stater. Sydkorea hade stöd av USA och FN, Nordkorea av Kina. Under det rre år långa kriget i början av 1950-talet dödades sammanlagt ca 2,5 miljoner människor. Till all lycka använde USA aldrig kärnvapen.
Jag finner det synnerligen osannolikt att någondera sidan är beredde att riskera en upprepning av detta krig. Ingen skulle ha någon nytta av ett krig i full skala, allra minst nordkorea. Beskjutninen är i stället ett politiskt spel för gallerierna. Och det är det utfattiga ”militärlägret” Nordkorea som har behov av att hävda sig, att få uppmärksamhet. Världens intresse har under de senaste åren varit riktat på andra frågor. Nordkorea har varit en statist i bakgrunden. Nu spelar man igen huvudrollen. Landet har en ny ledare, (kommande ledare), som känner sig tvungen att ”bli sedd” och, om inte respekterad, så i alla fall fruktad. En bidragande orsak är, som vanligt, att Nordkoreas styrande elit vill ge sitt folk känslan av att vara hotat för att hindra att missnöjet riktas mot den egna regeringen. I demokratiska stater som Grekland, Irland, Island och Portugal, demonstrerar folkmassorna mot regeringen när de är missnöjda. I Nordkorea är eliten alltid rädd att folket skall rikta sitt missnöje mot den. Därför provocerar man Sydkorea och USA. Dessa är i sin tur tvugna att demonstrera sin styrka och sin beslutsamhet. Dvs de handlar precis som generalerna i Pyongyang önskar.
Hur kommer skådespelet att sluta denna gång? En mängd stater kommer att erbjuda sig som medlare i konflikten. Starka påtryckningar sker från många håll och man kommer att erbjuda Nordkorea morötter, bl.a. mathjälp, för att lugna sig. Förhandlingar kommer att inledas, men som vanligt kommer Nordkorea inte att ge efter på någon punkt och de rinner ut i sanden. Läget blir lugnare tills Nordkoreas ledare igen vill ha världens uppmärksamhet och nya morötter.
Nordkorea är som ett svart hål i dagens globaliserade värld. Vi får inte veta någonting om vad landets över 20 miljoner invånare verkligen anser. Medierna är hårdare kontrollerade än t.o.m. i Nazi-tyskland. Medan andra kommuniststater som Kina och Vietnam har öppnat sina gränser för både utländska investeringar och turister så fortsätter Nordkorea att vara världens mest slutna samhälle. En politik som i längden är ohållbar. Frågan är bara hur blodig förändringen blir när den äntligen kommer.
ÄR FINLAND I KRIG?
Frågan verkar absurd. Hur kan ett land som lever i djupaste fred också vara i krig? Det som avses är förstås att en handfull finska soldater deltar i kampen mot talibanerna i Afganistan. Afganistan är till ytan dubbelt så stort som Finland och har en befolkning som är fem gånger Finlands. Innebär en handfull soldater i detta folkhav att vi är i krig? Om svaret är ja så innebär det att massor av länder i världen i dag befinner sig i krig. Ja, det är svårt att hitta ett land som inte är i krig.
Jag kommer att tänka på H.C. Andersens saga om fjädern som till slut, efter att ryktet har stötts och blötts och skarvats, blir en hel hönsgård.