EN BEKÄNNELSE

Jag har skrivit ca 150, ofta långa och innehållsrika, bloggar om mycket varierande ämnen sedan jag började blogga i januari 2008. Men jag har aldrig läst en enda blogg som någon annan skrivit. Jag upprepar: JAG HAR ALDRIG LÄST EN ENDA BLOGG! Jag är en bloggare som aldrig läser andras bloggar! Och, vad värre är, jag har inga planer på att börja läsa andras bloggar. (Någon gång läser jag någon av mina egna för att få reda på mina åsikter). Det jag vet om andras bloggande har jag läst i tidningar eller hört i radio eller tv. Och det har inte skapat någon lust hos mig att kasta mig över någons blogg.

Borde jag skämmas? Knappast! Att läsa bloggar är bara slöseri med tid.

Men hur kan jag då vänta att någon skall läsa mina bloggar? Mina bloggar är ett undantag. Läs några så får du se! Du kommer inte alltid att gilla mina åsikter men chansen är stor att du lär dig något nytt. Redan det faktum att du läser mina, Hans Rosings, bloggar visar att du är intresserad av stora, viktiga och djupa frågor.

Du är säkert inte intresserad av vad jag åt till middag, vad jag handlat eller om jag sett Pirates of the Caribbean. (Jo, jag har sett ett par men inte orkat se ända till slutet). Än mindre är du intresserad av vad min familj gör.

Varför i all världen skriver jag bloggar? Ja säg det! Ibland är det helt enkelt roligt att skriva. T.ex. denna blogg roar det mig att skriva. Egentligen har jag massor av viktigare saker att göra, såsom att skriva artiklar för tidningar och tidskrifter, förbereda trädgården för nästa års odlingar, läsa en intressant bok eller meditera över livet osv men eftersom det duggregnar och blåser hårt just nu tar jag mig tid att sitta en stund framför datorn.

En viktigare orsak är att skrivandet har varit en del av min livsstil sedan unga år. Jag började skriva artiklar, som jag försökte få publicerade i dagstidningar, i mitten av 1960-talet. Sedan dess har jag skrivit över tusen tidningsartiklar och debattinlägg. Jag har fått tre böcker publicerade. Jag har skrivit ytterligare två böcker, som dock inget av de förlag jag vände mig till ville publicera. Den ena hette ”Är Gud en osynlig krokodil” och var ett slags platonsk dialog om filosofiska frågor men i modern tappning. Det var mycket roligt att skriva den och jag placerade huvudpersonerna ute på vår holme i Åbolands skärgård. Om den publicerats skulle jag ha tillägnat den min far som ägde holmen och är hemma från de trakterna. Den andra hette ”Inledning till riskfilosofin” och var en lång och detaljerad analys av hela riskproblematiken utgånde från en vetenskapsteoretisk bas. Den skrev jag i samarbete med en riskexpert från Sverige som heter Torbjörn Malmfors. Jag har skrivit ett flertal kompendier för min undervisning, t.ex. ett kompendium i miljöfilosofi, ett i logik och ett som handlar om mediefilosofi. Jag har skrivit kapitel i flera antologier. Nu senast i en bok om Karl Popper som skall publiceras i Sverige.

Skrivandet går med andra ord av gammal vana, trots att jag är pensionär och inte längre behöver skriva för att få mitt dagliga bröd.

Det lär finnas massor av folk som skriver bloggar. Hur många har jag inte den blekaste aning om. Men vem läser alla dessa? Vänner, släktingar? Berömda personer, kändisar får förstås massor av läsare. Det spelar ingen roll om det de skriver är klokt eller inte. Att det är skrivet av en kändis är det viktiga. Tyvärr! Att läsa bloggar kan i värsta fall vara fördummande.

Naturligtvis är jag medveten om att få, om ens någon läser mina bloggar. Många av bloggarna har, som framgår publicerats i olika tidningar. Därmed har de lästs av många. Men man glömmer fort. Det som jag lägger ut på bloggen finns kvar i många år. Den som så önskar kan läsa artiklar som jag skrev om aktuella frågor för flera år sedan.

Om jag vill nå en större skara så skriver jag en tidningsartikel. Jag har skrivit artiklar av varierande slag i t.ex. Hufvudstadsbladet sedan 1967. Jag har aldrig räknat hur många de blivit. En sådan artikel kan ha från några hunda till flera tusen läsare. Flest läsare har jag dock nått med mina böcker eftersom de sålt bra också i Sverige.

Att läsa bloggar är slöseri med tid (säger jag ännu en gång). Åtminstone i 99 fall av 100. Mina bloggar är undantag (säger jag igen). Men om någon kan ge exempel på viktig kunskap som jag inte kan få på annat sätt skall jag ta tillbaka mina ord. Självklart beror det på vad man är intresserad av. Om man vill veta vad herr X åt till furkost en viss dag eller vad fru Y handlade samma dag måste man läsa deras bloggar. Oviktigt!

Slutligen måste jag, för undvikande av missförstånd, berätta att jag alltid varit intresserad av att följa med vad som händer i världen, att få reda på vetenskapens senaste resultat, och jag har varit nyfiken på vår historia liksom på vår framtid. Därför har jag dagligen läst ett flertal dagstidningar, massvis av böcker, utländska magasin plus diverse underhållningslitteratur såsom massor av serietidningar och album. Dessutom har jag lyssnat en del på radio och tittat på tv, sett hundratals filmer.

Så nu, kära läsare (om du finns), vet du varför jag (ibland) skriver, men inte läser bloggar.