ENERGIN RÄCKER NOG TILL

Vi får ofta höra att jordens resurser tar slut, att vi redan nu använder resurser motsvarande ett och ett halvt jordklot. Detta kan stämma för vissa resurser, men det stämmer inte för den viktigaste, för energin.

I artikeln nedan diskuterar jag denna fråga och bevisar att energin räcker till också för dagens enorma folkmängd. Jag sände artikeln till Vasabladet som dock inte tog in den. Förmodligen är den för lång. I dag skall allt som bekant vara snuttifierat. Fördjupad analys är oförenlig med tidsandan. 

Den korta artikeln nedan publicerades i Vasabladet 31.5. I den kritiserar jag ett inlägg i samma tidning av Simon Gripenberg 26.5. Han tror att vi (vilka är vi?) snart (hur snart?) kommer att tvingas att radikalt skära ner vår energiförbrukning. Han preciserar inte sin analys närmare. Jag påpekar i artikeln att det nog finns gott om energikällor. Problemet, i den mån det finns ett problem, är att den viktigaste globalt sett, dvs solenergin utnyttjas i ringa utsträckning. Orsaken till detta är förstås att oljan varit så billig att det inte har lönat sig att utveckla alternativa källor. Nu är oljan dyr och det lönar sig att övergå till billigare metoder, bl.a. olika sätt att utnyttja solen.

Egentligen är det bra att oljan blir dyrare och att den kommer att sina. Under de drygt 100 år som den spelat en viktig roll har den samtidigt haft en stor mängd negativa bieffekter. En del av dessa är välkända, t.ex. miljöförstörelse. Andra är mindre kända t.ex. effekterna på ekonomin både globalt och lokalt.

Energifrågan behandlas i många av mina bloggar. Jag kommer med stort intresse att följa med vad som händer, men risken är att jag upprepar mig. Det kan bli tjatigt. Den som läst mina inlägg torde ha en god uppfattning om energisituationen.

Jag vill ännu tillägga att jag inte ser några goda argument för att tro på kallfusion som en del tycks fästa förhoppningar vid.

(Nu skall jag gå ut och jobba på ett jordgubbsland).

RÄCKER ENERGIN TILL FÖR SJU MILJARDER?

Dagens industri-, data- och nöjessamhälle präglas av en ständigt ökande energitörst. Räcker energin till för dagens sju miljarder människor, för att inte tala om de nio miljarder som väntas bo, arbeta och roa sig på vår stackars överexploaterade planet år 2050?

                      Allt liv behöver energi för att överleva, så ock människan. Våra avlägsna förfäder klarade sig genom den energi de fick genom födan. För över en halv miljon år sedan uppfann människan ett nytt sätt att skapa energi och därmed att göra livet lättare. Elden har visserligen alltid varit en del av naturen, men människan uppfann metoder att kontrollera elden. Inget annat djur har ens kommit i närheten av denna för oss så självklara upptäckt. Elden gav värme och ljus och gjorde maten lättare att tugga. Långt senare blev elden en hjälp i jordbruket, och för ca 5000 år sedan i framställningen av metaller. Fortfarande, trots alla teknologiska framsteg, är elden basen för dagens samhälle. Så kommer det tydligen att förbli under lång tid framåt.

                      Under medeltiden, dvs för ca 1000 år sedan började man i Europa använda vattenkraft i växande utsträckning. I vår världsdel finns otaliga bäckar och åar som lämpade sig för kvarnar av olika slag. En stor del malade mjöl, andra drev hammare i smedjor. Somliga stötte linnemassa i pappersframställningen, åter andra drev sågverk eller pumpar. Under 1700-talet var de lämpliga vattendragen redan utnyttjade. Samtidigt blev det brist på trä eftersom de stora skogarna i tättbefolkade områden hade huggits ner. Det fanns inte längre energi för fortsatt tillväxt. Ekonomin höll på att stagnera.

                      Då kom ångmaskinen som en räddande men ytterst sotig och smutsig ängel. Den industriella utvecklingen fick bättre fart än någonsin tidigare. På endast några decennier byggdes järnvägar kors och tvärs över Europa och USA och sedan i den övriga världen. De miljövänliga, långsamma segelskutorna av trä  ersattes av jättelika rökspyende snabba ångfartyg av stål. Utvecklingsoptimismen har aldrig varit större. Jules Verne utmålade framtida underverk som ubåtar, flygmaskiner och månresor Titanic stod för den tidens mest avancerade högteknologi i världens största imperium. Fartyget byggdes för att vara osänkbart. Varför då belasta det med livbåtar för alla 3000 passagerare?

                      Stenkolet blev industrisamhällets livsblod. Och trots alla senare uppfinningar har stenkolet förblivit världens viktigaste energikälla. Visserligen drivs tågen i dag vanligen av elekricitet och fartygen av olja, men större delen av världens elektricitet produceras genom att man bränner stenkol. Ångmaskinen gjorde snabba kollektiva masstransporter möjliga. Men den är inte lämplig för vare sig bilar eller små båtar. Explosionsmotorn från slutet av 1800-talet medförde en totalt ny riktning i samhällsutvecklingen. Privatbilen öppnade vägen mot en ohämmad individualism, men också mot ett ständigt ökande behov av energi. Var och en (som hade pengar) kunde åka vart den ville när den ville. I dag översvämmas världen av mer än 600 miljoner privatbilar. I Kina växer antalet med flera miljoner varje år. Efter det andra världskriget har flyget blivit det mest populära medlet för långa och snabba transporter. En halv miljarde människor flyger årligen av och an över jordklotet och förpestar luften med koldioxid. Men hur länge kan förbrukningen av flygbensin fortsätta att öka?

                      Helt nya energikällor är ytterst ovanliga. Därför är det inte förvånande att forskare, företagare, ekonomer och politiker hade högt ställda förväntningar på kärnkraften när den togs i fredligt bruk på 1950-talet. Sverige, som klarat sig oskatt genom kriget, hörde till de länder som beslöt att satsa stort på fissionsenergin. Man drömde om billig energi i obegränsade mängder. Katastroferna i Harrisburg 1979, Tjernobyl 1986 och nu senast i Fukushima har dock väckt ett starkt motstånd mot denna energiform. Japan har stängt alla sina ca 50 reaktorer och använder nu i stället de beprövade fossila bränslena som folk är vana med och litar på. Också Tyskland planerar att avveckla kärnkraften. I stället bränner man stenkol och rysk naturgas. Det är dock troligt att kärnkraften får större betydelse i en nära framtid när oljan och naturgasen börjar tryta. Stenkolet kommer visserligen att räcka i flera hundra år, men dess framtid beror på om man kan finna metoder att avlägsna koldioxiden ur rökgaserna.

                      Mer än något annat bidrar förbränningen av stenkol i tiotusentals kraftverk till att mängden koldioxid i atmosfären ökar. Därmed är det den största boven när det gäller klimatförändringen. Men i dagens läge, med en svår ekonomisk depression inom EU som har globala återverkningar, tycks ekonomisk tillväxt vara mycket viktigare än att motverka växthuseffekten. Stenkol, naturgas och olja förbränns som aldrig förr. I den indusrialiserade världen lånar folk pengar för att kunna konsumera mera och mera varor och tjänster. Överskuldsättningen är ett lika stort välfärdsproblem som övervikten.

Men också stenkolet kommer att ta slut. Troligen är det oljan som först börjar sina. Somliga experter tror att vi redan är inne i en fas då produktionen inte längre kan öka. Här finns en stor osäkerhet och vi lever med stora ekonomiska risker. Brist på olja leder oundvikligen till en långt värre ekonomisk depression än någon vi tidigare upplevt. Sedan sinar naturgasen och slutligen stenkolet.

                     

Betyder det att våra efterkommande småningom måste anpassa sig till ett lågenergisamhälle? Nej det finns gott om energi. Kärnkraft av olika slag är en möjlighet för framtiden. Uranförekomsterna är visserligen begränsade, men man kan också använda thorium. Breedreaktorer har länge varit en möjlighet. De producerar plutonium som sedan kan användas som bränsle. Den nuvarande tekniken är dock så riskabel att inga breedreaktorer i dag är i gång. Slutligen har vi fusionsenergin som troligen blir viktig i en mer avlägsen framtid. Tillsvidare är den på experimentstadiet. Somliga drömmer om kallfusion som den ultimata energikällan. Hittills har ingen gett några klara bevis för att kallfusion är möjlig.

                      Under de senaste decennierna har det talats och predikats mycket om att vi bör övergå till förnyelsebara energikällor. Pratet har dock sällan övergått i handling. EU vill vara föregångare och ställer upp höga mål. Men medlemsstaterna bryr sig sällan om dessa annat än i högtidliga tal och proklamationer. I själva verket ökar användningen av fossila bränslen inom EU liksom i den övriga världen. Att som Tyskland i viss mån ersätta stenkol med naturgas innebär visserligen mindre utsläpp av koldioxid, men naturgasen är förstås inte förnyelsebar. Danmark, som är fattigt på inhemsk energi, har rykte om sig att vara miljövänligt med sina drygt 5000 möllor. Faktum är dock att danskarna är helt beroende av fossila bränslen för att hålla igång samhället. Per capita släpper Danmark ut mer koldioxid än något annat nordiskt land. Vindkraften har fått stor uppmärksamhet i medierna, men faktum är att dess betydelse alltid kommer att vara marginell, annat än lokalt. Det behövs t.ex. över 2000 möllor för att ersätta ett enda stort stenkolskraftverk. Endast på ställen där det blåser stadigt under en stor del av året kan vindenergin spela en stor roll.

                      Finland är världens kallaste och mörkaste industriland. Egentligen är det underligt att någon vill bo i ett land med nio månader av köld, snö, is, mörker, regn och slask. Man måste vara född här för att kunna älska landet. Men ur energisynvinkel är vi till all lycka välförsedda. Skogen har alltid varit finländarens trumfkort. Så är det fortfarande trots Nokia och Angry Birds. Vedeldningen har hållit oss vid liv i århundraden och i dag har vedspisar, kaminer och kakelugnar igen blivit populära. (Mer än halva året börjar min dag med att jag sätter eld i vedspisen. En av de viktigaste uppfinningarna genom tiderna. Fungerar, i motsats till modern teknologi, alltid.) Det finns många sätt att använda trä som energikälla. Dessutom har vi rätt mycket vattenkraft. Torven står för en betydande del av elproduktionen. Den är förnyelsebar omän på mycket lång sikt. I dagens läge står förnyelsebar energi för ca en tredjedel av all energi i vårt land. Kärnkraften står för en tredjedel av all elproduktion, en andel som snart kommer att öka. Den är förstås inte förnyelsebar, men vi har mycket uran i berggrunden, så mycket att finländarna utsätts för dubbelt högre stråldoser under en livstid än i övriga EU.   

                      Lustigt nog används den viktigaste förnyelsebara energikällan minst. Jag tänker förstås på solen. Av jordens sju miljarder bor den överväldigande majoriteten i länder som bestrålas slösande rikligt av vår jättelika fusionsreaktor, solen. Många av de fattigaste länderna får mest solenergi. Enbart Sahara mottar mer energi i form av solstrålning än vad mänskligheten någonsin kommer att kunna göra av med. Varför används då inte solen i större utsträckning? Orsakerna är många, men inte oöverkomliga. Solenergin har utan tvekan framtiden för sig.

                      Hur ser bilden ut i stort? Det sägs ofta att mänskligheten i dag använder resurser motsvarande ett och ett halvt jordklot. Hur är det med energin? Räcker vårt enda jordklot till? Utan tvekan. Energin är ingen flaskhals, även om mänskligheten småningom fasar ut de fossila bränslena. Och då har jag inte alls beaktat möjligheten att forskningen kan upptäcka helt nya energikällor. Våra efterkommande kommer att ha tillräckligt med energi även om jordens befolkning är nio miljarder år 2050.

INGEN BRIST PÅ ENERGI

”Vi kommer snart att tvingas minska vår energiförbrukning radikalt. Dels sinar resurserna, dels konfronteras vi av utmaningen med klimatförändringen.” Denna bedömning av energiläget gör Simon Gripenberg i Vbl 28.5. Destovärre är bedömningen alltför pessimistisk. Visserligen bör vi räkna med att oljans pris kommer att fortsätta att stiga, men i stället kommer alternativa källor att få en växande betydelse. Stenkolet kommer att behålla sin starka position undet lång tid framåt. Kärnkraften kommer troligen att bli viktigare, trots att Japan och Tyskland för närvarande beslutat att avveckla den. Sådana beslut har en tendens att ändras när priset måste betalas. Japanerna har stängt sina kärnkraftverk och använder nu i stället fossila bränslen. Men på längre sikt tror experterna i Japan att man skall klara sig genom effektivering och genom att kraftigt öka användningen av sol och vind. Vi får se hur det går. Själv tippar jag att det går som när Sverige skulle avveckla kärnkraften. (Sverige har goda möjligheter att klara sig utan kärnkraft tack vare sin vattenkraft. Men motståndet mot att bygga mer vattenkraft är större än mot kärnkraften.)

Den ekonomiska depression vi nu upplever inom EU kunde vara en orsak till att minska energiförbrukningen. Men i stället ökar nu det politiska trycket på att politikerna i stället skall satsa på ekonomisk tillväxt. Endast Tyskland håller benhårt fast vid sparlinjen, men dess regering blir allt mer impopulär. Frankrikes färska president har gjort sig till tolk för tillväxt i stället för nedskärningar. För en gångs skull är Frankrikes och USA:s presidenter eniga. Obama satsar på tillväxt i USA och trycker på för att EU skall göra detsamma. Tillväxt är inte möjlig utan ökande konsumtion och ökande energiförbrukning.

Kina har länge setts som en motor för världsekonomin. Fortfarande är tillväxten i jätteriket enorm och kineserna satsar hårt på att det skall fortsätta på samma sätt. Detsamma gäller många andra jätteekonomier såsom Indien och Brasilien.

Till alla lycka är tillväxt inte oförenlig med övergång till allt mer miljövänliga system. Kina gör i dag stora satsningar på miljövänligare teknologi. Tillsvidare är det dock stenkolet som är grunden för tillväxten.

I Finland vill många satsa mer på solenergin, trots att solen är en bristvara hos oss. De flesta av världens länder har ett överflöd av sol året runt. Ändå utnyttjas denna energi i mycket liten skala. Detta kommer säkerligen att ändras när de fossila bränslena blir dyrare. Det är lustigt att de länder som har mest solenergi ofta också är de fattigaste. Är det så att ett hårt och kallt klimat tvingar människorna att vara mer innovativa?

Jag ser inga skäl att tro att vi snart kommer att tvingas skära ner vår energikonsumtionen. Men det vore klokt att börja fundera på att skaffa elbil.