NÄR, HUR OCH VARFÖR UPPSTOD KAPITALISMEN?

                      Många tror att kapitalismen är ett ganska nytt ekonomiskt system, att det uppstod under industrialiseringen på 1800-talet. Faktum är dock att den uppstod, eller snarare skapades eller uppfanns redan för 800 år sedan. Sedan dess har kapitalismen genomgått många depressioner och kriser som får dagens ekonomiska nedgång att blekna i jämförelse.

                      Själv har jag varit väl medveten om att Europa på 1200-talet upplevde en ekonomisk blomstring som kom att förändra vår världsdel från feodal naturahushållning till en allt mer betydelsefull och mäktig samling stater med växande penningekonomi och kapitalism. För mig var det ändå en överraskning att nästan alla de begrepp och principer som kapitalismen bygger på uppfanns redan vid denna tid.

Jag blev såpass fascinerad av att få veta när och hur kapitalismen uppstod att jag ville fördjupa mina kunskaper. Vad är då effektivare än att skriva en artikel om frågan. Om man förstår kapitalismens uppkomst har man, förefaller det mig, lättare att förstå dagens ekonomiska system. Det som hänt sedan 1200-talet är främst att allt blivit större, mer mekaniskt, mer invecklat och snabbare. Man kan undra om detta verkligen är ett framsteg. Men det får bli ett ämne för en annan artikel.

Samhället förändras men människan förblir densamma. De sociala, psykologiska och ekonomiska lagar som styrde våra förfäder under senmedeltiden styr oss än i dag. (Och kommer att styra oss långt in i framtiden, kanske för all tid).

                     

DEN KOMMERSIELLA REVOLUTIONEN

                      Låt oss alltså försöka förstå hur och varför kapitalismen har uppstått.

                      Det finns olika åsikter om när den uppstod, men de flesta historiker är eniga om att den ekonomiska verksamheten, dvs handel och industri, ökade dramatiskt i Italien, Frankrike, Nederländerna och England redan under under 1200-talet. Småningom ökade den ekonomiska aktiviteten också i övriga Europa, men främst i de västra delarna. I östersjöområdet växte det handelsförbund som kallas Hansan fram. Jag går inte här in på vad som hände i världen utanför Europa. Vi skall dock inte glömma att européerna tog över många tekniker och idéer som utvecklats i Kina och i den muslimska världen. Under perioden ca 500- 1200 var Europa ett uområde i jämförelse med de stora kulturerna i Asien.

                      Vad var det som hände? Processen kallas ofta, och med rätta, för den kommersiella revolutionen. Det gamla, medeltida, feodala samhället började förändras i snabb takt. Den tidigare självhushållningen ersattes med penninghushållning. Löner betalades inte längre i jordbruksprodukter eller i landområden utan i reda pengar. De löst sammansatta feodala systemet av mer eller mindre självständiga småfurstar ersattes av stater i ordets moderna mening. Städernas betydelse ökade snabbt. De blev centra för handel, industri, konst och kultur och för administrationen. Behovet av utbildning ökade och skolor, alltifrån grundskolor till universitet grundades i snabb takt.

                      Tidigare hade adeln i samverkan med kyrkan utövat makten över de stora, obildade massorna av bönder, lantbruksarbetare och hantverkare. Nu började en ny samhällsklass, borgerskapet, snabbt växa i rikedom och därmed också i makt. Vilka var då dessa borgare? De var handelsmän, bankirer, industriägare,skeppsredare, byggmästare, officerare, jurister, läkare, lärare, ledarna för olika gillen och andra som huvudsakligen fick sin lön i form av pengar. Handelsmännen och bankirerna fick en ledande roll. De blev ibland mycket rika. De ofta förekommande krigen finanserades vanligen åtminstone delvis med pengar som furstarna lånade av bankirerna. Krigen var sålunda ”privatfinansierade”, soldaterna var avlönade legoknektar. Fick de inte lön vägrade de strida..

                      Man bör dock inte glömma att kyrkan vid denna tid ännu hade mycket stor makt. Dels bestämde dess ledare vad som var rätt och orätt, önskvärt och inte önskvärt, vilka ritualer och ceremonier som var nödvändiga, men dels hade prästerskapet stort inflytande på politiken och därmed också på ekonomin. Kyrkan gav mening i livet, gav livet struktur genom sina ritualer från dopet till begravningen. Därmed bidrog den till stabilitet och lydnad under överheten. Allt ont fick en förklaring som djävulens påfund. Kyrkan hade monopol i etiska frågor. Trosfrihet och religionsfrihet var förstås okända begrepp. Kätteri bestraffades hårt.

                      Kyrkan spelade också en viktig roll vid kapitalismens uppkomst. Dels genom att inte sätta några hinder i vägen för fri företagsamhet och tagande av vinst och ränta, och dels genom att själv bedriva en viss affärsverksamhet. (Tidigare under medeltiden hade kyrkan ansett att det var en synd att ta ränta på lån, men den principen upphävdes. Kyrkan var också officiellt mot slaveri, men också den principen ändrades så att man kunde sälja och köpa icke-kristna människor från Afrika och Asien. Handeln med slavar var urgammal och fortsatte i mindre skala att vara en del av den tidens kapitalism. Långt senare blev handel med svarta människor från afrika som bekant en viktig gren av kapitalismen.)  De talrika klostren skulle ofta finansiera sig själva genom egen produktion. De sysslade med jordbruk och byggde t.ex. vattendrivna kvarnar och blev en modell för omgivningen.

                     

                      Sedan romarrikets sammanbrott nästan 1000 år tidigare hade handeln främst varit byteshandel med dagligt nödtorft som mat, kläder, verktyg, boskap osv. Handeln var främst lokal. Om man behövde byta 20 kg rovor mot ett par skor skulle sträckan helst vara kort. Eftersom bönderna inte hade pengar så måste de betala skatt i form av varor och arbete. En feodalherre fick sålunda säd, kött, frukt, öl, vin, ull eller annat som han behövde, samt gratis arbetskraft, som skatt. På detta levde han gott utan att å sin sida göra något produktivt arbete. Med en biologisk liknelse kan man betrakta adeln som en parasit på samhällskroppen. En adelsman kunde fördriva tiden med jakt, lekar och tävlingar och ofta med att kriga.

                     

”Från och med 1160-talet öppnades en rad gruvor i Europa där alltmer silver producerades,” skriver Peter Pufford i sin mycket informativa bok Pengar och makt. Medeltidens handelsmän i Europa (2003). En stor del av detta silver präglades till mynt. Sålunda började mängden reda pengar öka.. De som ägde silver kunde nu dels betala för tjänster med pengar och dels inhandla varor också från avlägsna platser. Det var betydligt lättare att transportera en börs med silverslantar än 20 kg rovor. Slantar av silver, och förstås guld, godtogs överallt som betalningsmedel. (Guldet kom främst från Afrika). Grunden för  handelskapitalismen var sålunda att mängden silver och guld ökade kraftigt. Dessa ädla metaller fungerade som enkla värdemätare och gjorde snabb och enkel byteshandel möjlig. För t.ex. en florin i silver fick man  en viss mängd vete, en viss längd tyg, ett par prima skor etc. Det var betydligt enklare att ha med sig en börs med silverslantar på en handelsresa än bytesvaror.

Den tidigare naturahushållninen ersattes sålunda under 1200-talet i växande utsträckning av  penninghushållning. Därmed var en av de viktigaste förutsättningarna för ett kapitalistiskt system ett faktum. En rad städer såsom Milano, Toscana, Venedig, Lucca osv i norditalien gick i spetsen för denna förändring. Men den spred sig snart till städer Frankrike, Spanien, Nederländerna och England. Också i Norden ökade handeln och penningekonomin.

Pengarna uppfyllde också ett annat villkor för kapitalism. De skapade efterfrågan, en marknad. De köpstarka var till en början i främsta hand furstarna och adeln som nu började ta ut skatter i form av pengar i stället för in natura. Därmed ökade inte bara efterfrågan på nyttigheter utan också på lyxvaror som dyrbara tyger, mattor, tapeter, gobelänger, kryddor, konstföremål, smycken och liknande. Dessa måste ofta transporteras mycket långa sträckor. Ibland krävdes många mellanhänder, t.ex. när det gällde kryddor som kanel och peppar från Indien och Ceylon. Men de största volymerna utgjordes av varor som vanligt folk behövde, främst spannmål (fattigt folk livnärde sig på bröd, gröt och välling, potatisen kände man ännu inte till), olivolja, vin och öl och salt. Dessutom växte efterfrågan på byggnadsmaterial, som trä, sten, tegel, marmor, på metaller såsom järn, koppar och tenn. Trä behövdes också som bränsle och vid framställningen av träkol för metallindustrin. Bivax var en efterfrågad produkt därför att man stöpte vaxljus av det. De lyste bättre och osade mindre än ljus av talg.

Denna tidiga kapitalism var konsumentdriven. Det var konsumenternas behov och önskningar som skapade efterfrågan som köpmänen sedan efter bästa förmåga försökte tillfredställa. Den moderna kapitalismen har i allt högre grad blivit producentdriven. Producenternas makt och kontroll över marknaden har ökat. Miljarder satsas i dag av producenterna för att på alla tänkbara sätt skapa behov, för att hos konsumenten skapa känslan av att man måste ha en vara, en pryl som man i själva verket inte alls behöver. Alla andra  har den, alla framgångsrika har den, alla som följer med i utvecklingen har den, den som inte har den är en looser osv.

----

                      Handel och köpmän har förstås alltid funnits, men nu öppnades möjligheter för handel i stor skala. De mest energiska köpmännen letade efter nya varor som adelsmännen, prästerskapet och andra välbärgade kunde önska sig. En stor del av varorna måste importeras. Därför bildades aktiebolag. Det uppstod hundratals handelshus som hade filialer och agenter i allt fler länder. I norditalien etablerade bolagen, trots striderna mellan kristna och muslimer, kontakter med arabiska handelsmän. I arabvärlden hade handeln länge blomstrat och det fanns naturligt nog ett intresse för att göra lukrativa affärer med européerna. Speciellt som dessa hade gott om silver att betala med. T.ex. i Konstantinopel och Alexandria avdelades hela kvarter för de stora europeiska bolagens agenter. Här kunde araberna bjuda ut varor och agenterna sälja europeiska produkter. Sedan transporterades varorna med långsamma segelfartyg eller snabba galärer till hamnar i Italien, t.ex. till Venedig. Antingen såldes de i staden eller så transporterades de vidare inåt landet eller ända till Tyskland med åsnekaravaner.

                      Efterfrågan ökade stadigt under 1200-talet, inte minst därför att folkmängden snabbt ökade. Produktionen ökade också och industrier grundades samtidigt som det var goda tider för hantverkare såsom skräddare, mjölnare, skomakare, tunnbindare, skeppsbyggare, husbyggare, ölbryggare, guldsmeder samt för olika slags industrier såsom tillverkning av tyger, för pappersbruk, glasbruk osv. Handeln och industrin koncentrerades till städer med gynnsamt läge, främst hamnstäder, men också städer som var centralorter inom ett stort område. Här samlades också adeln, härskarna och förvaltningen. Byggverksamheten blev förstås livlig.

                      Urbanisering är sålunda ingen modern företeelse. Och den viktigaste orsaken till urbaniseringen under 1200-talet var det nya ekonomiska systemet, penningekonomin och kapitalismen. Städerna växte i snabb takt genom inflyttning från landsbygden. ”Paris, huvudstad i Europas då största och rikaste stat, växte från omkring 20 000 invånare vid 1200-talets början till ca 200 000 i dess slut,” skriver Spufford. (Frankrike hade då en befolkning på omkring 20 miljoner).

                      NYA PRINCIPER OCH BEGREPP INOM EKONOMIN                

                      De flesta av de principer och begrepp som vi förknippar med kapitalismen uppfanns sålunda redan för ca 800 år sedan. Det som skett sedan dess är att allt gjorts mer invecklat, snårigt, mekaniskt och krångligt.

 Det blev vanligt att handelsmän slog sig samman för att kunna göra stora affärer. Man bildade alltså aktiebolag. Också andra kunde investera i ett bolag. Vissa nya begrepp kom till först under 1300-talet, t.ex. holdingbolag, dvs bolag som inte direkt sysslade med handel men hade andra bolag som medlemmar. De var föregångare till våra dagars investeringsbolag. Transporterna, speciellt till sjöss, medförde betydande risker. För att beakta dessa skapades på 1300-talet försäkringsbolag. ”De äldsta bevarade försäkringsbreven från Pisa och Florens som gäller flod och vägfrakt är från 1382,” skriver Spufford. De försäkringsavtal som ingicks redan före 1300-talet var redan i allt väsentligt, enligt Spufford, likadana som Lloyds formulär från 1776.

Det blev förstås nödvändigt att beräkna hur vinsten skulle fördelas mellan delägarna. Pålitliga räknemetoder blev nödvändiga. Därmed stimulerades utvecklingen av praktisk matematik, men också av mer teoretisk kunskap i ämnet. Noggrann bokföringa blev nödvändig. Alltsedan romarrikets dagar hade man använt det klumpiga romerska talsystemet. Vid kontakterna med arabarna märkte man att de hade ett mycket enklare talsystem, det vi kallar de arbiska siffrorna, inklusive talet noll, som ursprungligen var en indisk uppfinning. De siffror vi i dag använder infördes alltså till Europa av handelsmännen. Det var den italienska matematikern Fibonacci som härvid spelade huvudrollen. Han fick kontakt med arabiska matematiker, lärde sig deras siffersystem och skrev en lärobok som kopierades i massvis av exemplar och användes när man utbildade folk som jobbade med beräkningar. Matematiken blev en viktig del av den tidens undervisning och forskning.

I dag är multinationella bolag vanliga, men de är ingenting nytt. De stora handelshusen var multinationella och de stora bankerna likaså. I våra dagar sköts den nödvändiga kommunikationen blixtsnabbt genom datorer. På 1200-talet var kommunikationen förstås lika viktig som nu. Bolagets ledning i t.ex. Milano måste veta vad deras agenter gjorde i Konstantinopel, Paris, London och Lybeck. Därför organiserades ett system med kurirer som skötte brevväxlingen. Postverksamhet med andra ord. Självklart gick posten långsamt, Europa var mycket större på den tiden, men å andra sidan hade uttrycket ”tid är pengar” ännu inte blivit en helig princip. Om man sände ett brev till Paris från Milano måste man räkna med att få svar tidigast om ca 40 dygn. Människorna var ännu inte slavar under klockan. (Det fanns för övrigt inga klockor på 1200-talet. Stora, klumpiga mekaniska urverk som ungenfärligen angav tiden höll dock på att utvecklas främst för kyrkliga ändamål. Folk behövde veta när gudstjänsterna började.)

                      Det mesta som är typiskt för modern bankverksamhet fanns redan för 7-800 år sedan. Man kunde låna pengar mot ränta för att investera i t.ex. en skeppslast med vete.  Bankverksamheten var ofta mycket lönande och direktörerna blev rika. Man kunde deponera pengar i en bank mot en viss ränta. Man kunde få olika slags lån, också s.k. konsumtionslån. Räntan på lån varierade stort, från så litet som 5% för stora affärsföretag till över 20% för vanligt folk. Begreppet ockerränta skapades vid denna tid.

Att transportera stora mängder pengar i silver och guld var riskabelt. Ett exempel: När påven Johannes XXII år 1328 skulle sända sold till legoknektarna i sin armé, som befann sig i Lombardiet, råkade transporten ut för stråtrövare. Trots att pengarna, 60 000 floriner, bevakades av 150 ryttare lyckades rövarna lägga vantarna på hälften av pengarna. (Spufford s. 37). För att förebygga dylika händelser infördes begreppet växel, allså en skuldsedel utställd av en given person på en annan given person. Affärsmännen kunde skriva ut växlar som betalning för varor, transporter osv. Växlarna var lätta att tansportera och kunde sedan inlösas i någon bank. Också begreppet check skapades. Stora affärer innebar således inte nödvändigt att stora mängder mynt utväxlades. Genom lån, växlar, checker ökade den mängd pengar som kunde omsättas, vilket givetvis stimulerade handeln och produktionen.  

 I våra dagar har konkurrens upphöjts till en helig kapitalistisk princip. På 1200-talet uppstod konkurrensen automatiskt genom att det fanns många bolag, många handelshus, många banker och därmed ett tryck på att kunna sälja till konkurrenskraftiga priser. Precis som i dag strävade många bolag att få monopol på någon viss vara. Metoderna var ibland mer brutala än vi är vana med. Krig var inte uteslutna. Staden Genua lyckades för en tid genom krig få monopol på handeln med spannmål som köptes längs Svarta havets kuster och såldes i Italien. (Italiens stater var inte självförsörjande med livsmedel). Självklart innebar konkurrensen att många bolag, banker, privatpersoner gick i konkurs. Det blev nödvändigt att stifta lagar för hur egendomen skulle delas vid konkurs, vilket i sin tur gav jobb för advokaterna. Affärsjuridiken blev en viktig del av kapitalismen.

Däremot fanns i Europa ingen stark regeringsmakt som kunde kontrollera, planera, övervaka, reglera ekonomin. I stället fanns det många stater och massvis med mindre furstendömen. Ofta hade staterna olika lagar, olika måttenheter och olika mynt. Valutaväxling blev ytterligare ett sätt att tjäna pengar. Om man inte trivdes i en stat kunde man flytta till en annan. I arabvärlden och Kina hade man däremot central styrning som snarare kvävde än gynnade konkurrensen.

Regleringen från statligt håll varierade men var i allmänhet liten. De rika köpmännen satt ofta i städernas styrelser och de ville inte införa regler som begränsade handeln. (Man kommer att tänka på dagens USA). Men staterna och kommunerna (städerna) hade förstås intresse av livlig handel och industri som gav hög levnadsstandard. Därför användes statliga pengar för att förbättra handelns villkor. Man kunde t.ex. bygga vägar och hamnar, men viktigast var att myndigheterna organiserade ett effektivt utbildningsväsen. Privata företagare hade begränsade möjligheter att lära sina anställda läsa, skriva och räkna. Den uppgiften övertogs i stor utsträckning av ”det offentliga”.Under medeltiden var de flesta analfabeter. Prästerna och kyrkans ämbesmän var undantag. Men kapitalismen krävde inte bara läs- och skrivkunnighet utan också kunskaper i räkning. Man måste kunna räkna ut vinster och förluster, dividender och räntor, försäkrinspemier etc. Noggrann bokföring blev viktig, åtminstone i alla stora företag.

Ett exempel: I handels- och industristaden Lucca i Italien, där man bl.a. producerade stora partier sidentyger, bekostade staden på 1350-talet lärartjänster i läsning och skrivning, i aritmetid, geometri och grammatik. En tjänst i notariatgöromål var självklar. Mer överraskande är att man också bekostade lärartjänster i logik och filosofi.

Människans natur är alltid densamma. Många frestades till bedrägerier, fiffel och båg. Konkurser var vanliga. I våra dagar kritiseras ofta banker och deras styrelser för att låna ut pengar för lättvindigt och för andra misstag. På denna tid lade man inte fingrarna emellan om någon direktör blev fast för bedrägerier. I t.ex. Venedig förbjöds bankdirektörer som gick i konkurs att någonsin bedriva bankverksamhet igen, och sattes på vatten och bröd tills alla deras kontoinnehavare fått tillbaka sina pengar. (Något att ta efter i vår tid?) I Venedig skärptes straffet år 1321. Bankirer som inte hade betalat sina skulder inom ett år skulle halshuggas och deras egendom delas mellan geldenärerna. (Definitivt något vi inte bör ta efter!) Tydligen förlorade en och annan bedräglig direktör faktiskt sitt huvud.  Spufford berättar om en direktör vid namn Francesch Castello som blev halshuggen utanför sin bank.

                     

TEKNISKA INNOVATIONER?   

                      Det finns en intressant och viktig skillnad mellan denna handelskapitalism och den industrikapitalism som uppkom under 1800-talet. Den industriella revolutionen på 1800-talet baserade sig på en rad epokgörande tekniska uppfinningar som gjorde produktionen effektivare än någonsin tidigare. Massproduktion blev verklighet. Produktion genom hantverk sopades undan genom billiga massproducerade varor.

1200-talets handelskapitalism byggde däremot inte på någon ny teknik. Produktionsmetoderna var vanligen gamla. Det fanns t.ex. en mängd industrier som drevs av vattenkraft, dvs av vattenhjul. Men vattenkvarnar hade använts redan under slutet av den romerska epoken. Kraftkällorna var de traditionella: människors och djurs muskelkraft, vinden för att driva fartyg och vattenkraft för att driva kvarnar, pumpar, krossar, blåsbälgar, sågar osv. Också brytningen av malm skedde med traditionella metoder. Man hettade upp berget med eld, kastade vatten så berget sprack, transporterade upp malmen med hästdrivna vinschar, och krossade malmen med vattenkraft. Krutet kände man ännu inte till i Europa. Det började användas först under 1300-talet.

                      Jag vill understryka detta. Kapitalismen som ekonomiskt system uppstod inte på grund av några stora tekniska uppfinningar. Inte heller uppstod den på grund av ideologiska övertygelser. Än mindre var den planerad och uttänkt genom teoretisk forskning. Den växte fram nästan som en biologisk art. När förhållandena var de rätta uppstod den.

 Nyheterna låg alltså helt och hållet på det intellektuella planet, det var frågan om nya sätt att tänka, planera och agera. En revolution i tänkandet, inte i tekniken, än mindre i vetenskapen. Detta nya ekonomiska system fick, som vi i dag 800 år senare vet, mycket vittgående konsekvenser, först för Europa, men småningom för hela världen. På gott och ont, som man brukar säga. Men så är det med alla förändringar. Vi skall granska några konsekvenser.

KONSEKVENSER AV KAPITALISMEN

Under naturahushållningens tid existerade endast en mycket begränsad arbetsfördelning. Nästan allt arbete gick ut på att odla jorden och ta hand om det som jorden gav. Nu blev det nödvändigt med arbetsfördelning och specialisering. Inte heller detta är alltså något typiskt för vår tid. Det uppstod massvis med nya yrken. Handelsmännen behövde bokförare och jurister, de behövde speditörer som skötte om transporterna, de behövde agenter som skötte kundkontakterna i främmande länder, de behövde kurirer som skötte brevförsändelserna, för att nämna några exempel.

Arbetsfördelningen innebar samtidigt specialisering och denna i sin tur krävde utbildning. Det är ingen tillfällighet att den viktiga samhällsinstitution vi kallar universitet etablerades under 1200-talet. Behovet av präster och kyrkliga ämbetsmän ökade och universiteten utbildade främst teologer, men i allt högre grad behövdes också lärare, jurister, matematiker, läkare och andra specialister. Kapitalismen skapade sålunda ett stort behov av högre utbildning.

.När handeln ökade blev det nödvändigt med allt fler, tyngre och större transporter. Under romarrikets storhetstid hade man skapat ett utmärkt vägnät. Detta hade dock förfallit under ”den mörka medeltidens”, århundraden av bristande underhåll. Under 1100-talet var vägnätet i uselt skick. Men varorna måste fram, helst med oxdrivna vagnar. Därför vidtogs ett stort arbete för att förbättra vägarna och massvis av nya broar byggdes. (Europa är ju fullt av vattendrag. Det var för övrigt en bidragande orsak till att det byggdes tusentals vattendrivna industrier. ) Självklart ökade skeppsbyggandet och fartygen förbättrades. Det uppstod efterfrågan på sjökort och kartor och därmed på noggranna mätningar, på navigationstekniken och sålunda uppstod nya yrken. De första användbara kartorna är från denna tid.

Den viktigaste konsekvensen av kapitalismen och samtidigt dess yttersta drivkraft var densamma som i dag: stigande levnadsstandard. Under feodaltiden fanns det två viktiga samhällsklasser. Adeln som hade den politiska makten, men som inte producerade någonting, och bönderna som inte hade någon makt, som t.o.m. ofta var livegna, men som producerade allting. Nu började en ny klass, det vi kallar medelklassen växa fram.Den bestod av stadsbor som arbetade för lön eller som företagare. Det var jurister, banktjänstemän, läkare, skeppsredare, lärare osv. Dessa var alla med i produktionskedjan på ett eller annat sätt.

Vi skall inte glömma en mycket viktig följd av stigande levnadsstandard. Man brukar säga att människan inte lever av bröd allena. (Ett bibliskt uttryck, ursprungligen avsett att påpeka behovet av andlig, dvs religiös färdkost.) I dagens samhälle har vi en enorm produktion av konst, musik, litteratur, teater och all slags underhållning. Under 1200-talet satsade rika köpmän, bankirer, adelsmän och furstar en betydande del av sina pengar på konst. De tidigare massiva borgliknande husen ersattes av påkostade, arkitektoniskt fulländade palats. Dessa inreddes med målningar, tapeter, dyra mattor, gobelänger, och konstföremål. Därmed fick begåvade män (inte kvinnor förstås) en chans att leva på sin konst. Sådana möjligheter hade inte funnits under feodaltiden. Än i dag beundrar vi en del av de ståtliga palats som byggdes under senmedeltiden och renässansen. Målningar och andra konstföremål från denna tid var så fulländade att de aldrig kunnat överglänsas. Litteraturen blomstrade. Boccacio skrev sin Decamerone, Petrarca sina dikter osv.

Eftersom handelskapitalismen inte byggde på någon radikalt ny teknik blev dess konsekvenser för samhällsstrukturen betydligt mindre och mildare än konsekvenserna av den industriella kapitalismen 600 år senare. Konsekvenserna kan inte heller jämföras med den informationskapitalism vi upplever i vår egen tid. Visserligen ökade mängden arbetare, men hantverk var fortfarande den viktigaste produktionsformen. Hantverkaren kunde vara stolt över sin skicklighet och över sin produkt. Massproduktion genom maskiner förekom inte.Arbetarna kom därför inte att bilda någon ny samhällsklass. Detta var borgerskapets revolution. De var den nya och allt mäktigare klassen, som småningom började ställa krav på att få ta del av makten.

Under 1200-talet var det goda tider i Europa. Klimatet var varmt, skördarna goda, folkmängden ökade snabbt liksom också rikedomen. Levnadsstandarden steg, men självklart inte för alla. Föga anade människorna att de eller deras barn och barnbarn snart skulle drabbas av nästan obegripliga lidanden. But that is another story.

VAR KAPITALISMENS UPPKOMST ETT FRAMSTEG FÖR MÄNSKLIGHETEN? Den frågan skall jag spara till en senare artikel.