I
artikeln När, hur och varför uppstod
kapitalismen? som finns på min blogg 20.11 argumenterade jag för att
kapitalismen uppstod i Europa på 1200-talet. I artikeln diskuterade jag också en
del konsekvenser av detta nya ekonomiska system. Här går jag mera in på att
försöka bedöma om detta system kan kallas ett framsteg.
Om man, som vissa gröna t.ex.
Pentti Linkola i Finland, anser att ett enkelt, naturnära, strävsamt liv på
landet i all evighet, tills mänskligheten som art dör ut, är det bästa för oss,
måste man självklart se kapitalismen som en ren katastrof. Men är det enkla
livet i naturens sköte faktiskt det bästa vår art kan uppnå? Finns det inte
något mera i livet än att odla jorden så att vi kan äta oss mätta, att sitta
framför brasan och berätta historier om kvällarna samt att fortplanta sig? En
del religiösa människor tycks anse att det verkliga livet kommer först efter
den jordiska kroppens död. Om vi lever fattigt, strävsamt och enligt Guds bud i
detta liv så får vi leva i evighet i ett ljuvligt paradis iklädda oförstörbara
uppståndelsekroppar efter döden.
Inget av dessa alternativ
tilltalar mig. Jag tror att mänskligheten har större uppgifter än att bara
arbeta, äta, sova och fortplanta sig. Alternativt att vegetera i all evighet i
ett paradis utan utmaningar är än mindre lockande för mig. Tron på ett liv
efter döden ser jag som rent önsketänkande. Men vari består då dessa ”större
uppgifter” och kan kapitalismen vara ett medel för att förverkliga dem?
HANDELSKAPITALISMENS KONSEKVENSER
Den form av kapitalism som
uppstod på 1200-talet kan lämpligen kallas handelskapitalism.
Självklart spelar handel en central roll i alla former av kapitalism, men i den
tidiga kapitalismen är handeln det avgörande, det som skapade rikedomar.
Vid denna tid var kulturerna
österut, det arabiska imperiet med Bagdad som huvudstad, de indiska
furstendömena, det kinesiska kejsardömet och många mindre stater, på det stora
hela jämnbördiga partners. Det var européerna som hade mest att lära och som
också var ivriga att överta tekniker, idéer, till och med ord och termer från
de främmande kulturerna. Rent industrispionage förekom! Konsten att tillverka
silkestyg överfördes till Norditalien genom att silkesmaskar smugglades ut från
Kina. Konsten att framställa svartkrut kom på för historikerna okända vägar
till Europa. Det man vet är att recept på svartkrut var kända i slutet av
1200-talet. Speciellt påfallande var att massvis av böcker skrivna av arabiska
lärda män översattes till latin och användes som läroböcker vid universiteten i
Europa. Framför allt var européerna intresserade av böcker i matematik,
astronomi, kemi och medicin. Inom astronomin används än i denna dag många
termer som har arabiskt ursprung., t.ex. zenit, nadir och namn på stjärnor som
Algol, Betelgeuze och Aldebaran. De arabiska siffrorna underlättade såväl det
praktiska räknandet, bokföringen som den teoretiska matematiken.
Från ca 1200 till omkring 1500,
skapades rikedomen i Europa inte genom plundring och erövring av kolonier, inte
genom våld och grymhet, utan genom handel mellan jämnbördiga partners. (Visst,
det utkämpades många krig av varierande orsaker). Därför måste
handelskapitalismen under denna tid, som jag ser saken, faktiskt betraktas som
ett stort framsteg, inte bara för Europa utan också för de främmande kulturerna
som också förtjänade på affärerna.
Här i korthet några av de
positiva effekterna.
Stigande
levnadsstandard
Levnadsstandarden steg för en
betydande del av befolkningen. Också på landsbygden hade man nytta av den
rikedom som genererades i städerna genom att efterfrågan på jordbruksprodukter
ökade. Bönderna hämtade sina produkter till marknader där stadsborna köpte
spannmål, kött, rotfrukter och andra frukter, honung osv. Bönderna kunde också
sälja virke och ved.
Skolor och universitet
Det uppstod en arbetsfördelning
som innebar nya yrkeskategorier. Många yrken förutsatte att man kunde läsa,
skriva och räkna. Andra yrken såsom inom kyrkan, affärsvärlden, juridiken,
byggandet, sjöfarten och läkekonsten krävde djupare kunskaper. För att få dessa
grundades högskolor, universitet i många större städer. De många universiteten
i Norditalien tog under de följande århundradena emot studenter från hela
Europa. Ett exempel är polacken Kopernicus. Lärdomen upplevde sålunda ett
uppsving som på det stora hela fortsatt till dags dato. (Lärdomen blomstrade
också under antiken men den dog med det romerska riket på 400-talet, och rörde
sig föga under 800 år). Aldrig tidigare i mänsklighetens historia hade så många
universitet grundats i så många städer under så relativt kort tid. Under den
period som kallas renässansen (ca 1350-1550) överträffade lärdomen i Europa med
god marginal den grekiska under antiken. Under denna tid återupptäckte man den
antika grekiska filosofin.
Kreativiteten
uppmuntrades
Grunden för att upprätthålla det växande
utbildningssystemet var en blomstrande ekonomi. Studier och forskning är inte
billiga i dag, men var det inte heller för 5-600 år sedan. Att allt fler lärde
sig läsa, skriva och räkna och ett växande antal strävade dessutom att fördjupa
sina kunskaper i en mängd ämnen från filosofi till astronomi. Detta innebar ett
stort framsteg för människans medvetande, för hennes intellektuella förmåga,
för förmågan att tänka, förstå och för hennes kreativitet.
Tänkandet och kreativiteten
utvecklades också därför att känslan för det estetiska fick mer näring än
någonsin tidigare. De grekiska skulptörerna, författarna, diktarna beundrades
med rätta, men nu fanns de ekonomiska förutsättningarna för människans
konstnärliga sida att komma till fullt uttryck. De rika handelsmännen,
adelsmännen, furstarna var inga gnidare som Joakim von Anka som samlade sitt
silver i pengabingar. Pengar var inte ett ändamål i sig utan endast ett medel.
Det ligger i människans natur att hon vill bli sedd och uppskattad, även
beundrad. Vi strävar alltid att uppnå en viss social status. För att markera
vår status omger vi oss med ting som är symboler för den status vi har. Vid
denna tid var status ännu viktigare än i dag. Man markerade sin status genom
sina kläder, sina smycken och prydnader, sitt hus, sina måltider och fester, de
gåvor man gav och liknande. Detta betydde att efterfrågan på fina tyger såsom
silke, siden och bomullstyg, liksom på skickliga skräddare och designers växte.
(Design är ingenting nytt). Det betydde att skickliga arkitekter, dekoratörer,
målare, skulptörer, guldsmeder och musiker rönte efterfrågan. De rika
familjerna i främst Italien understödde begåvade konstnärer och under de
följande århundradena byggdes mängder av praktfulla palats, målades en del av
historiens mest storslagna fresker och tavlor, gjordes utsökt smide i silver
och guld.
Inte minst viktigt för statusen
var hyllningsdikter och andra typer av skrifter. Det uppstod därför behov av
folk som verkligen kunde uttrycka sig i angenäma, vackert klingande
dikter eller på en fängslande prosa. De som sysslade med
detta måste inte bara vara insatte i grammatik och retorik utan också i
historia och filosofi. De kom under ränessansen att kallas humanister. Den typ av lärdom vi kallas humanism har alltså sina
rötter i kapitalismen! (Själv vill jag gärna se mig själv som en sentida
efterföljare till renässansens humanister).
Öppenhet för främmande
kulturer
Handeln innebar kontakter med
främmande kulturer. De kulturer det var frågan om var de stora i söder och
öster. Kulturerna söder om Sahara och i Amerika hade man ingen aning om. Men
kontakter med andra kulturer vidgar vyerna, stimulerar tänkandet och
kreativiteten och ger kännedom om nya tekniker, ämnen, växter, djur,
världsbilder och religioner för den som har ett öppet sinne. Och för att bli
framgångsrik inom affärsvärlden måste man inte bara ha näsa för affärer utan
också hela tiden vara på jakt efter nya varor, nya tekniker som man kan slå
mynt av.
---
EN
UTVIKNING OM RELIGIONENS ROLL
Här vill jag stanna ett ögonblick
för att fundera över en skillnad mellan européerna och de andra kulturerna.
Marco Polo må tjäna som exempel. Han gjorde på 1200-talet en resa ända bort
till Kina. I en mycket spridd bok berättade han om allt det underbara och
egendomliga han varit med om. Han var långtifrån den enda europé som reste vida
omkring i andra kulturer. Nyfikenheten, eller borde vi säga vetgirigheten och
öppenheten, i Europa var stor. Man var villig att lära. Som jag redan nämnde samlade
lärda män med stor iver arabiska skrifter inom de mest skilda områden. Dessa
översattes till latin och användes som läroböcker vid universiteten. Sålunda
sög Europa till sig massvis av idéer, begrepp, tekniker och rent konkreta
ämnen, kunskaper om växter och djur, som i hög grad berikade vår kultur.
Det
märkliga är att denna process var mycket ensidig. Araber, turkar, indier,
kineser och mongoler visade föga intresse för våra idéer, våra tekniker och
våra kunskaper. Konsekvenserna av detta blev med tiden katastrofala för dessa
kulturer. Europa utvecklades snabbt medan de andra kulturerna stampade på
stället eller stelnade i gamla former och förlorade förmågan att förnya sig.
Varför?
Många
historiker har grubblat över denna fråga. Framför allt när det gäller Kina.
Medan Europa dvaldes i den allra mörkaste medeltiden gjordes massor av viktiga
uppfinningar i Kina. Krutet, kompassen, pappret, konsten att trycka med lösa
bokstäver, spinn- och vävstolar, kanalsystem med slussar, metallproduktion, forskning
om växter och djur, kartläggning, medicinalväxer och mycket annat sysslade
kineserna med. Men under 1200-talet stagnerade utvecklingen.
Krig
och farsoter har framförts som förklaringar. Mongolerna, nomadfolk från norra
Asien, erövrade jättelika områden, inklusive södra Ryssland. De nådde ända till
Polen och Ungern innan de drog sig tillbaka. Kina erövrades och Bagdad
plundrades. Svagheten med denna förklaring är att Europa ingalunda förskonades
vare sig från krig eller farsoter. Men trots det elände digerdöden i mitten av
1300-talet, och krigen med mongolerna och muslimerna, för att inte tala om alla
interna europeiska krig såsom hundraårskriget mellan Frankrike och England,
medförde så dog inte kapitalismen och kreativiteten ut hos oss. Snarare
stimulerades de. Vi måste söka andra förklaringar.
Mitt
hypotetiska svar är att det fanns grundläggande kulturella skillnader när det
gäller attityden till nyheter och förändring. I Europa fanns en nyfikenhet och
öppenhet som var ovanlig i andra kulturer. Handel har ju förekommit i alla
högkulturer men i Europa utvecklades den, p.g.a. av en rad orsakar som jag
delvis beskrivit i mina artiklar, till handelskapitalism. Och denna i sin tur
stimulerade i högsta grad vetgirighet och öppenhet för nya intryck och nya
idéer. I dagens värld betonar man ständigt ”forskning och utveckling” men det
var just precis det som var konsekvensen av den tidiga kapitalismen. Begreppen
forskning och utveckling existerade inte, men de tänkesätt och attityder som avses
fanns i högsta grad.
Jag
tror att religionerna har en viktig roll som förklaringar. De är förstås inte
hela förklaringen, men de säger något om attityden till rikedom och
innovationer.Med risk för att provocera hävdar jag att kristendomen alltid har
varit en ”kapitalistisk” religion. Det ligger i kristendomens natur att sätta
stort värde vid materiell prakt. Rikedomen har förstås inget värde i sig men
den är ett tecken på den kristnes höga status. Vi behöver bara peka på USA,
världens mest kapitalistiska land men samtidigt världens mest kristna land.
Kyrkor
hade förstås byggts redan i århundraden men nu blev de alltmer påkostade och
praktfulla. Man kan tänka på det magnifika Sixtinska kapellet i Rom, byggt i
slutet av 1400-talet. Kyrkan hade stora inkomster, men också stora utgifter.
Man skulle ju avlöna en hel armé alltifrån påven själv och kardinalerna till
ärkebiskopar, biskopar och enkla bypräster. Det låg i kyrkans intresse att
stöda ekonomin. Bl.a. hjälpte kyrkan till att finansiera vägar och broar. Många
kloster var självförsörjande och en del gjorde god vinst på att sälja produkter
som viner och likörer. Det jordbruk som klosterbröderna bedrev blev ofta en
förebild för traktens bönder. Många kloster ägde dessutom kvarnar av olika
slag. Man skall inte glömma att kyrkan också bedrev en viss fattig- och
sjukhjälp. Man ”förbarmade sig över de fattiga”. De få sjukhus som fanns drevs
av kyrkan och, liksom i dag, delade kyrkan ut en del ”matkorgar” till de
fattiga och undernärda. Det enda (och helt otillräckliga) skyddsnär som fanns
vid denna tid stod kyrkan för. I ärlighetens namn måste det ändå påpekas att
makthavarna i kyrkan, de som satt på penningkistorna, satsade betydligt mera
pengar på ståtliga kyrkobyggnader än på sjuka och fattiga. Det fanns
visserligen de som hårt kritiserade kyrkornas och biskoparnas prakt, men de
fick aldrig stort inflytande.
I den muslimska världen fick
religionen med tiden, speciellt från 1100-talet framåt, ett allt starkare grepp
om människorna. De ledande prästerna förnekade värdet av innovationer, av
uppfinningar och forskning. I skolorna fick männen lära sig att allt en god
muslim behöver veta finns i Koranen. De otrogna har ingenting att lära ut till
de trogna. Attityden var motsatt den som rådde i den kristna världen. Buddisterna
betonade fattigdom och anspråkslöshet och att man skall göra sig fri från alla
behov. Det uppmuntrade verkligen inte till företagsamhet. I Kina fick Konfucius
konservativa filosofi, som betonade att var och en har sin givna plats och sin
givna uppgift, och att man alltid ovillkorligt bör lyda dem som står över en,
allt större roll. Den kinesiska kulturen blev därmed alltmer konservativ. Kina
upplevdes som Mittens rike, som den främsta kulturen i världen. I ett sådant
tankeklimat förtvinar företagarandan.
----
PAPPERSTILLVERKNINGENS BETYDELSE
Det är omöjligt att rangordna de
olika konsekvenserna enligt betydelse. Alla har varit nödvändiga för fortsatt
utveckling och fortsatta framsteg. Eftersom jag själv under mer än 50 år har
”konsumerat” stora mängder papper i form av tidningar, böcker, skrivpapper och
andra former av papper, och eftersom jag alltid varit en skrivande människa med
en mängd böcker, kompendier och artiklar bakom mig har jag varit speciellt
intresserad av papprets historia.
Vi lever i dag i ett
brytningsskede när det gäller papper. Vi är på väg in i det papperslösa samhället. Konsumtionen av
papper har redan minskat så drastiskt att många fabriker fått lägga ner.
Alltmer information finns endast i datorernas minnen. Framtidens historiker
kommer att konstatera att papprets historia började i Europa på 1200-talet och
slutade i början av 2000-talet. De kommer också att konstatera att det var
handelskapitalismen som tvingade fram en snabbt växande pappersproduktion. Men
de inser dessutom att det var kapitalismen, närmare bestämt den moderna informationskapitalismen som tog livet
av pappret. På samma sätt som pappersproduktionen på 1200-talet tog livet av
produktionen av pergament kommer produktionen av billiga datorer att ta livet
av produktionen av papper.
Varför skapade kapitalismen behov
av papper?
Min mormors far var affärsman i
Vasa. I min ungdom råkade jag få i mina händer en tjock, inbunden skrift där
han med vacker skrivstil hade antecknat inkomster och utgifter, produkter som
han sålt och köpt dag för dag. Att anteckna alla affärer är viktigare ju större
firma man sköter. På samma sätt har affärsmännen bokfört sin verksamhet sedan
1200-talet. Efterfrågan på papper växte explosionsartat när handeln snabbt
ökade. Papper behövdes för bokföringen, för affärsbrev, när man gjorde upp
avtal och kontrakt. Mängder av sådana papper har bevarats till våra dagar och
är historikernas viktigaste källor till kunskap om affärslivet på den tiden.
Samtidigt som ekonomin växte svällde administrationen och byråkratin ut.
Städerna behövde bokföring, kunskap om invånarna, bl.a. för att bestämma
skatterna, protokoll över möten och beslut osv.
Under medeltiden var behovet av
skrivmaterial litet. Främst skrev man om religiösa frågor för det lilla fåtal
som kunde läsa. Man skrev på pergament som tillverkades av djurhudar.
Tillgången var begränsad, tillverkningen långsam och pergamentet blev dyrt. Det
var dyrt att använda det i affärsverksamheten.
Men papper fanns. Kineserna hade
redan runt år 600 uppfunnit en metod att tillverka papper genom att stöta
växtfibrer till en blöt massa som sedan tolkades till stora, tunna flak. Denna
teknik spreds relativt snabbt västerut. I det arabiska imperiet började man tillverka papper enligt den kinesiska tekniken
på 700-talet. I historieböckerna sägs att araberna tillfångatog två kinesiska
pappersmakare när de erövrade staden Samarkand 751. Tekniken spreds sedan
långsamt till de stora städerna i kalifatet, till Bagdad, Damaskus, Kairo och
Tunis för att slutligen hoppa över Gibraltar sund till Europa, dvs till Toledo
i Spanien, som då ännu behärskades av araberna.
Till en början importerade
handelsmännen i Italien och Frankrike sitt papper från den muslimska världen,
främst från papperbruken i Spanien. Det gick dock, självklart, på samma sätt
med papperstillverkningen som med silkestillverkningen. Driftiga affärsmän
luskade reda på tekniken och började själva tillverka den åtrådda varan. ”På
mindre än ett halvsekel dominerade det italienska pappret hemmamarknaden och
slog ut det spanska på den franska marknaden,” skriver Spufford (s. 257). Vid
slutet av 1200-talet började européerna sålunda tillverka sitt papper själva
enligt den kinesiska metoden. Spufford skriver: ”Vid 1300-talets slut fanns omkring
trettio pappersbruk i norra och mellersta Italien.”(257) Papprets kvalitet
förbättrades genom att det gjordes av linnelump och beströks med gelatin.
Lustigt nog blev det småningom européerna som exporterade sitt förbättrade
papper till den muslimska världen och till många andra länder utanför Europa.
Det gick för övrigt på samma sätt
med tillverkningen av svärdsklingor. Till en början var de klingor som tillverkades
av araberna i Damaskus och Toledo överlägsna. De europeiska furstarna köpte
stora mängder svärd av araberna. (Dessa användes sedan bl.a. i krigen mot samma
araber. Politiken fick inte sätta hinder för goda affärer! I det avseendet har
föga förändrats.) Men genom det vi kallar industrispionage fick man reda på
arabernas tillverkningsteknik. Snart gjordes lika bra klingor i Europa, framför
allt i Solingen. Men inte nog med detta. Genom att experimentera med
tillverkningsprocessen blev de europeiska klingorna snart bättre än de arabiska.
Då vände handelns riktning. Araberna började
köpa svärd från främst Solingen. Under korstågen kunde såväl kristna som araber
sålunda slåss med svärd som var produkter av den europeiska
handelskapitalismen.
Pergament hade tillverkats som
ett rent hantverk. Pappret tillverkades med hjälp av vattenkvarnar.
Råmaterialet, linnelumpen måste söndras så att fibrerna bildade en trög massa.
Denna process utfördes av vattendrivna kvarnar. Massan togs sedan upp i
metallramar och lades att torka. Det var frågan om en massproduktion i
barnskorna. Sådant papper var mer än tio gånger billigare än pergament och
priset sjönk ju fler pappersbruk som grundades. På 1300-talet producerades
papper i Frankrike och hundra år senare i Tyskland.
Pappret blev allmänt tillgängligt
i hela Europa lagom till att tysken Gutenberg uppfann systemet med att trycka
böcker med lösa typer i mitten av 1400-talet. Tack vare att man hade tillgång
till ett bra papper kunde man börja trycka ständigt växande mängder skrifter av
alla tänkbara slag. Vad detta betydde för läskunnigheten, för folkbildningen
och för forskning och utveckling är lätt att tänka sig.
Tekniken för att göra papper
liksom också tekniken för att trycka skrifter uppfanns i Kina, men i slutet av
1400-talet hade Europa gått förbi alla andra kulturer när det gäller dessa
tekniker. Och utvecklingen fortsatte i Europa medan den i stort sett stagnerade
på andra håll. Det ekonomiska system som helt dominerade i Europa,
handelskapitalismen, tycks härvid ha spelat en avgörande roll.
NEGATIVA KONSEKVENSER
De konsekvenser jag diskuterat
ovan är alla, enligt mina värderingar, övervägande positiva. De är framsteg,
förbättringar. I våra dagar anser många att det finns många nackdelar med en
kapitalistisk ekonomi. Den leder, menar man, till olika slags missförhållanden.
Allra häftigast var kritiken på 1960- och 1970-talet. Också jag har påverkats
av denna kritik. Det var därför något överraskande för mig att analysera konsekvenserna
av den tidiga kapitalismen. Den tycks till övervägande del ha haft positiva
effekter på alla aspekter av vår kultur. Jag har t.om. haft svårt att finna
några klart negativa konsekvenser.
Sådana konsekvenser blir tydliga
om vi går några hundra år framåt i tiden, till 1500-talet. Då utvecklades den
europeiska kapitalism som kallas kolonialism. Man kunde också kalla den
rövarkapitalism eftersom den delvis var ren plundring av främst guld, silver
och ädelstenar. Främmande kulturer underkuvades, folk användes som slavar. Från
Afrika hämtades stora mängder svarta för att arbeta som slavar främst i
Amerika. Européerna blev rikare, men genom att exploatera och utsuga andra
folk. Moraliskt sett var det att sjunka ner i ett träsk av ondska. Det finns,
såvitt jag kan se, inte mycket gott att säga om kolonialismen.
De negativa konsekvenserna är
också tydliga om vi granskar följande skede i kapitalismens utveckling.
Industrikapitalismen baserad på ångmaskinen under 1800-talet. Men det faller
utanför ramen för denna redan överlånga artikel.
Spufford skriver:”Under de rikas
välstånd låg de fattigas misär. Historikerna har beräknat att en fjärdedel av
invånarna i många städer alltid var medellösa och att många fler tidvis hamnade
i djupt armod.” (88) Det är förvånande hur litet som egentligen har förändrats
under 800 år, under ca 30 generationer. Redan vid denna tid växlade
konjunkturerna. Under några år kunde man uppleva en snabb tillväxt som ersattes
av en depression, som småningom avtog för att ersättas av ny tillväxt. Ekonomin
var lika svår att förutsäga som i dag. Den sociala stratifieringen var densamma
som i dag och orsakerna var desamma. Det fanns en liten rik överklass, en
växande relativt välbärgad medelklass och en stor fattig underklass. Självklart
fanns det inga sociala skyddsnät. Idéen om att samhället kunde ha ett ansvar
för att hjälpa de fattiga började utvecklas först i slutet av 1800-talet.
Vid denna tid var alla
visserligen troende kristna men fattigdomen uppfattades som en naturlig del av
Guds skapelse. På samma sätt tolkades sjukdomar och farsoter sådana som
digerdöden i termer av Guds vilja. Det anstod inte människan att försöka ändra
Guds ordning. Kapitalismen hade sålunda ingen märkbar inverkan på den religiösa
världsbilden.
Förändringarna på det materiella
planet åtföljdes ändå med tiden av förändringar i tänkesätten, speciellt när
det gäller synen på människans natur och roll i universum.. Långsamt växte en
ny syn på människan och hennes plats och roll fram. Detta är kännetecknande för
renässansen som fick inflytande under slutet av 1300-talet. Den moderna
människosynen har sina rötter i just denna period, men renässansen i sin tur
skulle aldrig ha uppstått utan handelskapitalismen. Men det får bli ämnet för
en senare blogg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar