söndag 16 december 2012

KAPITALISMEN OCH DEN NYA MÄNNISKOSYNEN



VAR KAPITALISMEN ORSAK TILL DEN NYA MÄNNISKOSYNEN?

                      Att på djupet analysera historien är spännande. Man kan finna överraskande samband. Man lär sig också inse hur litet som egentligen ändrat sig under många århundraden. Tekniken förändras men människan förblir (nästan) densamma. Däremot förändras vår självförståelse. Det som filosoferna kallar människosyn. Den handlar om vår tolkning av vår plats i världen och universum, vår roll i samhället, vår etik och vår ideologi.

                      I alla historieböcker konstateras att människosynen relativt snabbt förändrades från ungenfär mitten av 1300-talet. Jag anser att man gott kan tala om en radikal, en epokgörande förändring. Det är stora ord men de har fog för sig. Det var en förändring som spred sig över hela Europa. I modern tid har den anammats i alltfler utomeuropeiska kulturer. Jag hävdar tesen att renässansens människosyn, visserligen i en modern form, håller på att bli en global människosyn.

                      Den tes jag hävdar i denna artikel är följande: Den nya människosyn som uppstod i norra Italien på 1300-talet har under århundradenas lopp alltmer blivit en global människosyn. Vidare: Den viktigaste orsaken till att denna människosyn uppstod var kapitalismen, närmare bestämt 1200-talets handelskapitalism. Och slutligen: Den viktigaste orsaken till att denna människosyn spred sig över hela världen är, igen, kapitalismen.

                      Genom dessa teser sticker jag medvetet ut nacken. Det står var och en (som kan sin historia vilket är sällsynt i dag) fritt att nacka mig. Jag måste följaktligen besvara följande tre frågor.

  1. Vilken var den tidigare, den medeltida människosynen? Hurudana är vi enligt denna uppfattning?
  2. Vilka var orsakerna till förändringen i människosynen?
  3. Vad innebar den nya människosynen? Hurudana är vi enligt denna under renässansen rykande färska uppfattning? (Renässansen är grovt taget perioden från mitten av 1300 till omkring 1500. Omkring 1500 börjar ett helt nytt kapitel i mänsklighetens historia. I dag talar man om globaliseringen som om den vore något nytt. Igen ett exempel på den historiska okunnigheten i vår tid. Faktum är att den verkliga globaliseringen började ungenfär ett decennium före år 1500. Ett exempel som alla känner till är att Columbus upptäckte Amerika 1492.)

DEN MEDELTIDA MÄNNISKOSYNEN

                      Det romerska imperiets sammanbrott omkring år 400 var en katastrof av en magnitud som är nästan ofattbar. Det må räcka att här notera att folkmängden i många områden minskade till hälften eller ännu mindre. Under imperiets storhetstid hade Europas befolkning varit drygt 40 miljoner. På 600-talet hade den reducerats till hälften. Hungersnöd, farsoter och krig tog otaliga liv. Först på 1200-talet var man igen på imperiets nivå. Men sedan kom den förfärliga digerdöden och folkmängden sjönk igen med en tredjedel. Ännu på 1500-talet låg siffran runt blott 70 miljoner. Det betyder att folkmängden i Europa ökade med blott 30 miljoner på ca 1300 år. Men under de drygt 500 år som gått sedan dess har den vuxit med nästan 500 miljoner.
 Den tidigare blomstrande ekonomin rasade ihop totalt och ersattes nästan överallt av en rätt primitiv självhushållning. Lika illa som med ekonomin gick det med den lysande lärdomstradition som grekerna skapat börjande omkring 500 f.Kr. I dag känner alla som är någorlunda bildade till Platon och Aristoteles, åtminstone till namnet. Båda dessa briljanta tänkare skrev så bläckpennan glödde under sina rätt långa liv. Men efter Roms sammanbrott föll deras många skrifter i glömska. De fåtaliga lärde som levde under det nästan tusenåriga lärdomsmörkret kände på sin höjd till en enda bok av Platon (Timaios) Dessutom mindre viktig. Av Aristoteles väldiga, briljanta produktion kände man till några små skrifter om logik.
                      (För den som inte kan historia vill jag betona att den östra delen av det romerska riket, kallad Byzans, fortsatte en ganska tynande tillvaro ändra fram till mitten av 1400-talet med Konstatinopel som huvudstad. Detta rike, också kallat Östrom, omfattade i stort sett det nuvarande Gekland och Makedonien. Det erövrades av de osmanska turkarna på 1400-talet. I  Byzans förvarades en stor mängd gamla grekiska skrifter i klostrens dammiga bibliotek. Men det var inte många som läste dem, än mindre som förstod dem. När Konstantinopel erövrades av turkarna 1453 flydde stora skaror av kristna västerut. De förde med sig hundratals år gamla böcker och skrifter på grekiska som mottogs med stor entusiasm av de lärde vid universiteten i främst Italien och Frankrike.

                      Jesus var som bekant verksam under de första årtiondena av vår tideräkning. Den religion som han skapade förde en rätt tynande tillvaro under de första århundradena. Med tiden fick den dock alltfler anhängare och blev i slutet av 300-talet dominerande i romarriket. När den politiska och ekonomiska strukturen rasade ihop överlevde religionen, den katolska kyrkan. Den blev under de följande många mörka århundradena den enda betydande kulturbärande strukturen. Religionen, kristendomen blev den ryggrad som höll folket uppe. De kristna tänkarna, som i mer eller mindre hög grad indirekt var påverkade av den grekiska filosofin, speciellt av nyplatonismen, skapade en för tiden ny människosyn. Den främsta av dessa tänkare var kyrkofadern Augustinus (död 430). Han var inte bara en djupt troende kristen utan också en skarpsinnig filosof.
                      Den mest centrala tanken hos Augustinus och överhuvud i den medeltida människosynen är att människan är totalt beroende av Guds vilja. Det finns inget annat som har ett värde i sig än att tjäna Gud. Den grekiska filosofin och vetenskapen, som Augustinus fått lära sig i sin ungdom, har inget värde i sig. Den har värde endast i den mån den hjälper oss i vår tro. Augustinus sätter alltså tummen ner för all forskning som tjänar andra ändamål än att stärka tron. Inte nog med detta. Vi är alla syndare. Genom att vi är människor ärver vi den synd mot Gud som Adam och Eva begick i paradiset. Vi är i grunden ruttna. Endast genom Kristus kan vi bli frälsta, men aldrig av egen kraft eller genom egna handlingar. Vi ser här en djup nedvärdering av människans kraft och förmåga. Vi är predestinerade, förutbestämda till våra syndiga handlingar. Vi har ingen fri vilja att välja det goda.
                      Det är uppenbart att en sådan pessimistisk människosyn inte uppmuntrar till innovationer, till företagsamhet, till att söka lösningar, till att söka kontakt med främmande kulturer och lära av dem. Lägg därtill att livet på jorden utmålas som en förberedelse för det verkliga, saliga, eviga livet i Himmelen. Det enda vi bör sträva efter är att dyrka Gud och leva enligt Hans bud så syndfritt vi med vår begränsade förmåga förmår.
                      Den kristna ideologi kombinerades i det allmänna medvetande med olika slags folkliga föreställningar, vanligen av en typ som långt senare under 1700-talet började betraktas som grov vidskepelse.
                      Den framstegstro och tro på utveckling både när det gäller individen och samhället, som är typisk för dagens samhälle, existerade inte alls. I stället levde man i föreställningen att samhället befinner sig i en långsam men oundviklig process av försämring. Detta är i själva verket lätt att förstå. Överallt i de södra delarna av Europa fanns spår av de romerska och grekiska högkulturerna: städer med vad som en gång varit ståtliga palats men nu var ruiner, akvedukter som delvis rasat, breda stenlagda vägar som nu växte igen och sprack sönder. Själva staden Rom, som under sin storhetstid hade över en miljon invånare, var nu en spökstad av kollossala ruiner med blott ca 10 000 invånare.
Den tro på tekniken, på forskning och på ekonomisk tillväxt som nästan är en religion i våra dagar var totalt okänd. I stället trodde man på Bibeln till den grad att lagstiftningen baserades på den. Men man trodde också på magi och trolldom, på underverk, på de heliga relikernas helande kraft. Folkliga föreställningar om mestadels farliga naturväsen var vardagsmat. När mörkret sänkte sig efter en som vanligt arbetsam dag samlades man i brasans fladdrande sken och lyssnade till de gamlas berättelser och sånger om gamla tider, om krig och stordåd, man lyssnade till sagor och myter, fick höra om vättar och troll, om mystiska varelser i träden, i bergen, i bäckar och åar. Och i de mörka vrårna lurade onda väsen som kunde locka, suga kraften ur en, orsaka sjukdom och elände.
Människan var en fattig, syndig, eländig varelse som intet förmådde av egen kraft. Världen var full av faror som människan inte hade någon chans att behärska. Den enda tryggheten fanns i en fast förlitan på Gud. Under dessa mörka århundraden levde man i övertygelsen om att denna eländiga värld snart skulle förgås. ”Gören bättring ty himmelriket är nära.”
---
EN UTVIKNING OM HISTORIEFORSKNINGEN

Många moderna historiker skulle protestera mot den bild av medeltiden som jag målat upp. De skulle hävda att medeltiden ingalunda var så mörk som man tidigare ansett. Jag är av annan åsikt. Men jag är också av annan åsikt när det gäller själva begeppet medeltid. Enligt den traditionella ganska godtyckliga definitionen tog medeltiden slut omkring 1500. Jag sätter i stället gränsen vid 1200-talet. Orsaken är att den senare forskningen alltmer tydligt visat att delar av Europa, speciellt norra Italien och Frankrike, men i mindre grad också Nederländerna och östersjöområdet då upplevde en tydlig och kraftig ekonomisk blomstring. Denna i sin tur förde med sig allt snabbare både begreppsliga och tekniska innovationer. Jämsides skedde vad vi kan kalla ett andligt och intellektuellt uppvaknande som främst tog sig uttryck i universitetsväsendet som på 1200-talet fick den huvudsakliga form och funktion det har ännu i dag.
Dessa förändringar medförde i sin tur det som är det egentliga ämnet för denna artikel, en radikal förändring i människosynen.
Under senare delen av 1900-talet började en del moderna historiker omvärdera medeltiden. I Bra böckers lexikon (i 25 delar) läser vi: ”I modern historieskrivning har man fått upp ögonen för den mångfald som kännetecknar denna period, vad gäller såväl politik och  ekonomisk utveckling som sociala förhållanden och kulturliv.”(1987) I lexikonet utgår man från att medeltiden sträckte sig fram till år 1500. Det är alldeles tydligt att perioden från 1100-talet till 1500-talet var mycket dynamisk. Detta var just min huvudpoäng i bloggen Var kapitalismens uppkomst ett framsteg. (11.12) Min andra huvudpoäng är att perioden från ca 400 till 1000 verkligen var en period av nedgång och stagnation. På 1100-talet ser man redan att en förändring är på väg. Benämningen ”den mörka medeltiden” är helt adekvat för att kort karakterisera dessa ca sex århundraden. I jämförelse med de antika kulturerna och med renässansen var det verkligen en mörk tid.
 Självklart betyder detta inte att perioden skulle sakna betydelse, än mindre att det skulle saknas dramatik. Under denna tid skapades feodalväsendet av vilket vi fortfarande har kvarlevor i dagens europeiska kungahus och i adelstitlarna. Också stommen till det som med tiden skulle bli Europas stater skapades. Däremot gjordes nästan inga tekniska uppfinningar av betydelse. I historieböckerna brukar man nämna att stigbygeln infördes på 700-talet. (Troligen en idé från Asien). Man brukar också nämna en del förbättringar inom jordbruket, t.ex. vändplogen och harven samt att hästar användes för att dra plogen i stället för oxar. Men detta är verkligen extremt magert för en period på 600 år. Speciellt som man i många anda kulturer, främst i Kina men också i Indien och i det snabbt framväxande muslimska imperiet gjorde stora och snabba framsteg.
---
KAPITALISMEN ORSAKADE FÖRÄNDRINGEN

Det är ingen större överdrift att hävda att den nya människosyn som uppstod i  Europa med centrum i norditalien är unik. Ingen annan av de samtida kulturerna kan uppvisa något liknande. Historikerna har pekat på olika faktorer, men i alla seriösa beskrivningr finns den ekonomiska uppblomstringen med som en viktig orsak. På vilket sätt kunde handelskapitalismen förändra en människosyn som då varit rådande i snart tusen år?
I vår tid är kapitalismen den överlägset viktigaste ekonomiska ideologin. I dag mer än någonsin uppmanas unga människor att bli företagare. Det finns massor av experter som lär ut hur man går till väga. Vilket är deras viktigaste budskap? Svaret är enkelt: självförtroende. Man måste tro på sig själv, på sin förmåga. Man måste tro att man kan slå sig fram, att man kan klara sig i konkurrensen. I självförtroendet ingår att man vågar ta initiativ, vågar pröva nya idéer. Kreativitet är en del av självförtroendet. I det ingår också att man är beredd att ta risker, inte vilt och oberäkneligt, utan kalkylerat. Om man har alla dessa egenskaper, eller är beredd att försöka utveckla dem hos sig själv, och om man dessutom inte är rädd för hårt arbete, så har man, enligt experterna, en god chans att få igång ett företag som kan bli en lönande affär. I självförtroendet ingår också att man inte låter sig nedslås av ett misslyckande. De flesta framgångsrika företagare har ibland misslyckats. Då gäller det att inte tappa sugen utan att försöka igen. Man skall lära av misslyckandena, inte nedslås av dem.
Det är inte svårt att se att denna attityd är typisk för amerikanarna, men så är de också kapitalisterna par exellence. Man kan svårligen finna människor med större självförtroende än ”jänkarna”. De tycks uppfatta sig själva som utvalda att leda och styra hela världens öden.
Om man funderar litet på dessa egenskaper inser man att de är exakt desamma som krävs av den som vill bli en framgångsrik konstnär, författare, målare, skulptör, designer, arkitekt eller musiker. Också av en person som drömmer om att bli uppfinnare krävs dessa egenskaper. Självklart är de nödvändiga om man vill bli en framgångsrik forskare.
Självförtroende är raka motsatsen till de egenskaper som värderades högst under medeltiden. Men när Europa på 1100-talet började vakna ur sin tusenåriga törnrosasömn var det just ett nytt självförtroende som började växa fram. Handelsmännen blev inte rika genom att ödmjukt bekänna sina synder och överlåta allt i Guds händer. Inte heller genom att grubbla över synd och nåd eller över alltings fåfänglighet. Visserligen trodde man fortfarande på Gud och på världens undergång. Men man trodde samtidigt på rikedomen. Och tron på rikedomen växte allteftersom pengarna på bankkontona växte.
Jag har i min blogg 20.11 betonat att man i slutet av 1100-talet upptäckte silvermalm på många håll i Europa. Silvergruvor öppnades och en stor del av silvret präglades till mynt. Mängden mynt som cirkulerade ökade kraftigt och gav helt andra möjligheter till handel än tidigare och därmed till rikedom. Effekterna av detta har jag behandlat i bloggarna 20.11 och 11.12. En stor del av detta silver rann småningom ut ur Europa till Asien. Köpmännen betalade en stor del av sin import av t.ex. kryddor, silke och spannmål med silver. Men i stället kunde de sälja dessa produkter i Europa med stor vinst. Denna satsades dels på nya affärer men också i hög grad på sådant som markerade status, makt och rikedom, dvs. vackra hus, palats, kläder, smycken och på konst. Många av de rikaste affärsmännen och bankirerna understödde frikostigt begåvade konstnärer. Dels av ren kärlek till det vackra (på den tiden var konsten verkligen vacker) men dels också för att konst var ett utryck för status och framgång. För kyrkan var konsten en symbol för Guds storhet och allmakt.
 Konsten formligen exploderade, framför allt i norra Italien från 1300-talet framåt. Mest kände bland mecenaterna är Cosimo de Medici, slutet av 1400-talet, en stenrik bankir, affärsman, politiker och konstälskare. Han bodde och verkade i Florens men hade kontakter över hela Europa.
Det uppstod en attityd av att allting är möjligt, en optimistisk attityd, ja en övertygelse. Denna blev allt tydligare i och med att handeln, rikedomen, produktionen ökade under slutet av 1300-talet och 1400-talet. (Digerdöden runt 1350 bromsade utvecklingen, men stoppade den inte. På ett sätt ökade den rikedomen. Människorna dog som flugor men deras palats, vackra kläder och smycken, deras jordagods, deras maskiner och fabriker etc dog inte. De övertogs av de som överlevde fasorna.)
 I min blogg 20.11 nämnde jag en rad nya begepp, metoder och tekniker som skapades inom affärsvärlden. Men innovationer skapades inom alla områden också inom konsten. Nu skapades begreppet perspektiv. Man kunde genom perspektivet ge inryck av tre dimensioner på en tvådimensionell yta. Alla bildade människor känner till Lionardo da Vinci. Han är ett av vår historias mest lysande exempel på en osannolikt kreativ människa. Om honom kan termen universalgeni med fullt fog användas. Men han var långtifrån ensam. Rafael, Cellini, Botticelli är exempel på odödliga konstnärer.

DEN NYA MÄNNISKOSYNEN   

Egentligen har jag redan ovan skisserat innehållet i den nya människosynen. Men låt oss lyssna till de samtida tänkarnas egna ord. Francesco Petrarca fick 1336 under en bergsklättring en plöslig insikt: ”Ingenting är så förunderligt som människans själ, ingenting kan överträffa den i storslagenhet.” Här finns ingenting av den medeltida ödmjukheten. Tvärtom. Man kan föreställa sig hur Petrarcas bröst sväller av stolthet där han står uppe på berget och beundrar den omgivande naturens skönhet. Men mest förundrar han sig inte över naturen och Guds skapelse utan över sig själv, över människan, hennes förmåga, hennes intellekt, hennes skapande kraft.
 Ca hundra år senare skrev Marsiglio Ficino att själen är det största miraklet i naturen. ”Och eftersom den är centrum för allt så besitter den kraften hos allting. Därför kan den bli allt. Därför kan den med rätta kallas naturens centrum...världens ordning, ansikte, hela universums kärna.” Ingen falsk blygsamhet här inte!
Och hans yngre samtida Giovanni Pico della Mirandola ville inte vara sämre. I ett tal som han skulle hålla inför många åhörare 1486 tänker han sig vad Gud sade till Adam när han skapade honom. Gud talade bl.a. dessa ord: ”Du som inga gränser inskränker, du bestämmer själv vad du är enligt ditt eget fria val, åt vilket jag har överlämnat dig...Jag har varken skapat dig himmelsk eller jordisk, varken dödlig eller odödlig, för att du själv som en god målare, eller en skicklig skulptör, må fullborda din egen form.” Pico fick dock aldrig hålla talet. Det fastnade, föga förvånande, i den katolska kyrkans censur. Den nya människosynen var redan på kollisionskurs med den traditionella religionen.  
Det nya, ungdomliga, djärva tänket (för att använda ett modeord) utmanade det gamla konservativa inom allt flera områden. Det gamla kämpade emot, men självförtroendet hos det nya var djärvt och trotsigt och framför allt baserat på konkreta fakta, på uppfinningar, på nya fruktbara teorier. Nikolaus Oresme, professor i Paris, förklarade redan på 1300-talet att den världsbild som den lärda världen tagit för given i 1500 år kunde vara alldeles felaktig. Man kunde, hävdade han, likaväl tänka sig att jorden och planeterna roterade runt solen som att jorden var universums centrum. För Oresme var detta en möjlig hypotes men i början av 1500-talet hävdade Kopernikus att det var sanningen, men utan att kunna bevisa teorin. Hundra år senare lade Galileo Galilei fram starka argument för att den heliocenriska teorin faktiskt var riktig. Detta var den sista spiken i kistan för den medeltida världsbild som kyrkan i århundraden ansett vara uppenbarad i Bibeln.
---
EN UTVIKNING OM DAGENS MEDELTIDSROMANTIK

När jag skriver detta har den fjärde filmen baserad på J.R.R. Tolkiens fantasyböcker just kommit till biograferna. Tolkiens trilogi Sagan om ringen är urtypen för den nya genre inom litteraturen som kallas fantasy. Denna blev mycket populär, speciellt bland ungdomen, i slutet av 1900-talet och har behållit sin popularitet. Också en del äldre som jag själv har mycket nöje av att läsa dessa moderna sagor. Tolkien har fått massor av efterföljare som skriver långa serier av tungt vägande tegelstenar. Som avkoppling och verklighesflykt är de ofta utmärkta. Man förflyttas till en enklare värld där de onda är bottenlöst elaka och de goda osannolikt ädla, en värld där allt är enklare och där alver och dvärgar stövlar omkring och trollkarlar piffar upp äventyren.
Den värld som målas upp i fantasyböckerna tar modell av medeltiden och dess föreställningar. (Men hjältarna är rätt moderna till sin karaktär. De skissas upp enligt den nya människosynen.) Man färdas till fots eller häst i en orörd, vild natur, man slåss med svärd och pilbåge, samhällsstrukturen är enkel etc. Kungarna bor i borgar och slott, klär sig i ringbrynjor och plåtrustningar. (På tal om plåtrustningar var tillverkningen av sådana en stor industri i Europa under renässansen. Furstarna kunde beställa rustningar för en hel armé. Det finns exempel på att 5000 rustningar beställdes av Frankrikes konung. Det var alltså frågan om massproduktion. Man gjorde som i dag. Olika delar av rustningen delegerades till en mängd underleverantörer. Delarna transporterades sedan till en fabrik där man som på löpande band plockade inop dem. Man påminns om Fords revolutionerande metod att tillverka bilar i början av 1900-talet. Krig har alltid varit bra för affärerna, förutsatt att man inte själv blir angripen.)
Fantasy bygger i hög grad på element från medeltidens sagor, legender, myter och krönikor. Här finns en ymnig källa att ösa ur. Kalevala var tydligen en inspirationskälla för Tolkien. Många författare lutar sig tungt på den fantasifulla nordiska mytologin.
Varför har sagor sådana som Tolkiens böcker eller Rowlings serie om Harry Potter osv en sådan framgång i dag? Jag har en hypotes. Vi lever i dag i ett extremt teknologiskt, reglerat, övervakat och planerat samhälle. Den typ av vild natur som fantasy beskriver existerar inte längre. Inte heller är den typen av halsbrytande äventyr möjliga. Det finns visserligen en växande äventyrsturism men den är lika reglerad och övervakad som allt annat i dag. Den vilda frihet, den magi som vi finner i fantasy har dagens datoriserade urbana människa för evigt förlorat. Man bör dock komma ihåg att om krönikorna ofta handlar om färgsprakande tornerspel, lyxiga fester, romantiska kärlekshistorier så var de flesta människors liv tungt och kort under denna tid.
Vi människor har under oerhört lång tid varit en del av naturen, utvecklats på naturens villkor. Därför är vi fortfarande genetiskt sett anpassade för ett liv i naturen, inte i moderna extremt onaturliga storstäder. I fantasy sker en nostalgitripp tillbaka till våra rötter, till vår biologiska natur. Och varför skulle vi inte ibland få drömma oss bort till en tid av hjältemodiga små hobbiter och usla, bulliga och bullriga orcher?
---
VARFÖR JUST EUROPA?

Under ohyggligt lång tid, över tusen år, var Europa ett u-område. Under denna tid skapade Muhammeds efterföljare ett jättestort arabiskt imperium och en blomstrande kultur. Araberna var överlägsna i alla avseenden. De erövrade Spanien och var på god väg att inta hela Europa när de stoppades av Karl Martell vid Poitiers 711. I Kina existerade den för tiden mest avancerade tekniken inom en stor mängd områden. Varför uppstod den nya människosynen inte i dessa kulturer? Varför blev det inte de som erövrade världen, som spred sin ideologi, sin människosyn, sin religion över planeten?
Kan det ha berott på att dessa andra kulturer ständigt befann sig i krig, antingen inbördes eller med sina grannar? Nej, européerna var minst lika krigsgalna. I år har EU tilldelats Nobels fredspris. För den som känner Europas historia är det väl motiverat. Under renässansen var Europa uppdelat i otaliga små och några större riken och de flesta var mestadels inblandade i något krig. När européerna inte krigade med varandra krigade de mot araberna (t.ex. under de många korstågen) eller mot morerna i Spanien, eller mot mongolerna eller mot turkarna. Typiskt för Europa var att det inte fanns någon övergripande auktoritet i stil med kalifen i Bagdad eller den kinesiska kejsaren med sina stora skaror av byråkrater. Nominellt var påven kyrkans överhuvud, men i praktiken hade han föga makt över staternas politik. Europa liknade en marknad där alla konkurrerade med alla.
Ur ekonomisk synvinkel var Europa precis en sådan marknad. Och detta till synes kaotiska system fungerade i praktiken som en drivkraft för innovationer. Och innovationerna skapade självförtroende. Och inte bara självförtroende. Mot slutet av 1400-talet blev denna självtillit till en hänsynslös äventyrslystnad och girighet efter rikedomar i avlägsna trakter.
Slutligen några kommentarer om eldvapnen utan vilka Europa knappast skulle ha kunnat erövra världen. Krutet uppfanns som bekant i Kina. De första kända recepten är från 900-talet. Det användes till en början troligen för religiösa ändamål, t.ex. för att driva bort onda andar (kineserna besvärades ständigt av sådana), men snart hittade kineserna på att använda vapen som spydde eld. Historikerna känner till ganska litet om dessa vapen och hur kännedomen om krutet spred sig. Den första anteckningen om krut i Europa är från slutet av 1200-talet. (Roger Bacon).
Vem uppfann då kanonen, vapnet som helt skulle förändra krigföringen? Det förefaller som om uppfinningen gjordes i Europa. Arnold Pacey skriver att kanonen först togs i bruk i Europa: ”...first in Europe (before 1320), then in the islamic world (1330s), and in China itself (1356).” (Technology in World Civilization, 1990, s.73) Detta mönster tycks bli allt vanligare från 1100-talet. Européerna suger åt sig tekniker från främmande kulturer, men dessa förbättras och snart producerar européerna produkter som är överlägsna grannarnas. Då blir rollerna ombytta. Dessa förbättrade tekniker eller produkter av dem börjar exporteras till grannarna. Detta gäller också matematiken och andra vetenskaper. En stor del av idéerna kom från araberna, en del från indierna, en del från Kina, men de utvecklades snabbt vidare i Europa. På 1500-talet var européerna redan överlägsna inom de flesta områden. Den arabiska kulturen hade blivit långt efter. Den kinesiska stelnade i sina former och blev mycket konservativ. Endast den unga, turkiska s.k. ottomanska kulturen tävlade med den europeiska med samma självförtroende och aggressivitet. Turkarna försökte, liksom tidigare araberna och mongolerna, erövra Europa men stoppades utanför Wien
Jag tror att det avgörande var kapitalismen i Europa. Den skapade en ny mentalitet som betonade kreativitet. Denna mentalitet har småningom spridit sig över hela världen. I dag tävlar otaliga bolag på en global marknad. Innovationerna kommer i så snabb takt att det är omöjligt att följa med.   

VARFÖR INTE KINESERNA?

I dag är Kina en stormakt med växande inflytande och växande ambitioner inom teknik och vetenskap. Under renässansen var Kina den mäktigaste staten i världen. Efter långvariga och blodiga krig, dels mellan olika ledare dels mot de tidigare mongoliska härskarna, hade landet enats under en enda allsmäktig kejsare. Ming-dynastin kom till makten 1368 och en period av fred och blomstring började. De flesta har väl hört talas om Ming-porslin, en av de många produkterna under de följande århundradena. Kina var tekniskt mer utvecklat än Europa, hade en större folkmängd. Landet bedrev omfattande handel i ostasien. Kinesiska skepp seglade ända till Indien och i några fall till Afrikas ostkust.
Varför blev det inte Kineserna som erövrade världen? Varför blev det inte en kines som upptäckte Amerika? Varför grundade kineserna inte kolonier i Afrika? (I dag 600 år senare skaffar de sig allt större ekonomiskt inflytande i Afrika som har de största outnyttjade resurserna som finns kvar.) De hade lika stor tekniskt kunnande som européerna. I själva verket byggde de betydligt större segelfartyg än européerna. Bland landets ca 70 miljoner invånare fanns det säkert långt fler som var beredda till forskning och utveckling än i det pyttelilla Portugal, som kom att gå i spetsen för européernas erövringar över hela världen. (Se nästa blogg!)
I historieböckerna är omdömena om Kina vid denna tid entydiga. Det hände något som i våra ögon förefaller konstigt, för att inte säga oförklarligt. I en historiebok läser vi: ”..seaborne trade was banned, the army retired behind the defences of the Great Wall...and Ming China reverted to its founder´s policy of isolation from the outside world. As a consequence, little significant scientific or technological progress was made during the following two centuries of Ming rule.”
Vid samma tid förändrades den europeiska kulturen på rakt motsatt sätt. Under de följande två århundradena skapade de splittrade, grälsjuka europeiska staterna grunderna för det globala system som vi lever med i dag. Förklaringen till detta är, om jag har någorlunda rätt, den nya självsäkra, äventyrliga, kunskapstörstande människotyp som det europeiska samhället formade. Och den grundläggande formande orsaken var kapitalismen.

(Hur gick det egentligen till när Europa blev en världsmakt? Detta får bli ämnet för en följande blogg).

Inga kommentarer: