FUNDERINGAR OM ÅLDRANDET

Jag börjar bli gammal, fyllde 71 år 16.1. Inte underligt därför att tankarna alltmera kretsar kring åldrandet. Och det finns minsann mycket att meditera över, att lära sig, att diskutera och varför inte att göra rent konkret. Under våren har jag skrivit tre artiklar om olika aspekter av åldrandet till Vasabladet. Nu lägger jag ut dem på min blogg.

HUR GAMLA FÅR VI BLI?

Under de senaste åren har forskningen om åldrandet fått alltmera resurser och uppmärksamhet. Detta är naturligt med tanke på att antalet gamla hela tiden ökar. Jordens befolkning håller på att förgubbas och förgummas. Allt flere lever ett helt sekel och till och med några år till. Det är, historiskt sett, frågan om en genomgripande förändring. Tidigare har antalet barn alltid varit långt större än antalet gamlingar. Nu blir det tvärtom i alltflera länder. Vi måste anpassa oss till nya värderingar och en ny samhällsstruktur.

Folk lever i dag längre, friskare och lyckligare än förr. Så sägs det ofta. Detta stämmer åtminstone för de rikare länderna och för medel- och överklassen. Den livslängd vi kan förvänta oss vid födelsen varierar självklart mycket. I Finland kan vi, statistiskt sett, vänta oss att leva till ca 80 års ålder. Hur gamla vi blir bestäms av arvsanlag, samhällsklass, miljö och ren och skär tur. Ingen är absolut trygg, allra minst i hemmet eller i skolan. Över tvåhundra dör i trafiken, hundratals drunknar, tusentals super eller knarkar ihjäl sig, ett tusental begår självmord eller dräps, tusentals dör i cancer osv. 

Att säga att vi i medeltal når 80 års ålder låter bra. Men det betyder att hälften av oss aldrig når den åldern. Vi har bara en 50% chans. Det betyder att vi bör förvänta att hälften av våra jämnåriga släktingar, vänner och fiender kommer att dö innan de fyller 80. Själv fyller jag 71 inom kort, men många av mina barndomsvänner och studiekamrater är redan döda.

Det sägs ofta att vi bör tacka vetenskapen för att vi kan förvänta oss att bli såpass gamla som drygt 80 år. Faktum är dock att många blev 80 eller äldre redan under antiken. Filosofen Platon, som levde för 2400 år sedan, blev 80 år. Hans kollega Demokritos sägs ha blivit över 90. Den maximala livslängden har inte ändrats märkbart under drygt 2000 år.

Detta betyder att vi noga måste skilja mellan maximal ålder för en människa och den förväntade livslängden, som är ett statistiskt mått för en hel population. Under antiken var den förväntade livslängden mycket kortare än i dagens rika länder. I dagens uländer är den däremot lika kort som då.

Den stora skillnaden är att de som faktiskt blir mycket gamla ökar i antal överallt i den industriella världen. Den viktigaste orsaken till detta är att vetenskapen upptäckt orsakerna till de förfärliga farsoter som tidigare dödade otaliga barn och unga. Bakterier och virus har miljarder människors liv på sina samveten.

Forskningen om olika aspekter på åldrandet är i dag intensiv. Vi vet en mängd om de faktorer som kan förlänga respektive förkorta livet. Vi vet också att ganska få människor verkligen försöker leva så hälsosamt som möjligt. Å andra sidan röker allt färre, hälsovården förbättras, vi äter överlag bättre, vi använder allt fler mediciner, kirurgiska ingrepp är rutin. Detta gör att livslängden kommer att öka i viss mån i framtiden. Men vi är alla medvetna om att detta inte bara är en fördel. Den som är över 80 klarar sig i allmänhet inte utan hjälp. Allt flere gamlingar behöver allt mera hjälp.

Alla vill leva länge men ingen vill bli gammal. Ändå är det oundvikligt att alla funktioner i kroppen försämras när vi blir över 70. Än så länge har vetenskapen inte lyckats lösa åldrandet gåta. Än så länge finns det inget livselixir. Kanske är det bäst så. Vårt samhälle är antagligen inte moget att klara av snabbt växande skaror av hundraåringar och ännu äldre.

KAN VETENSKAPEN BROMSA ÅLDRANDET?

Det är inte roligt att bli gammal.

Muskelstyrkan avtar, konditionen blir sämre, minnena fördunklas och försvinner, tankeskärpa snabbhet och koncentration avtar, sinnena, speciellt syn och hörsel försämras. Den sexuella lusten och förmågan minskar. Balansen försämras också. Därtill kommer alla de krämpor som hör till en åldrande kropp, förslitningar, magbesvär, hjärtproblem, prostataförstoring osv. Risken för någon typ av cancer ökar, likaså risken för åldersdiabetes. Listen är deprimerande lång och tragiskt oundviklig.

Ändå lever de flesta i dag längre och friskare än någonsin tidigare. Orsaken är förstås i främsta hand vetenskapen. En mängd av de farsoter som förr dödade massvis av unga och medelålders kan i dag botas och har i några fall praktiskt taget utrotats. Effektiv hälsovård, mediciner, kirurgiska ingrepp och hälsosammare kost har gjort att vi kan leva aktivt till upp till 80 års ålder.  (Själv lever jag tack var en hjärtoperation.  Jag kan gå tack vare proteser i båda höfterna. Jag kan läsa och skriva tack vare effektiva ögonmediciner).

Borde vi inte vara nöjda om vi, förutsatt att vi inte röker, super eller annars lever ohälsosamt, kan leva aktivt i åtta decennier?

Det verkar inte så.

Åtminstone om man tittar på forskningen inom området. Den började på allvar redan på 1990-talet och har blivit allt mer omfattande under de senaste åren. Till en början var forskarna mycket optimistiska. År 2000 slog två forskare, J. Olshansky och S. Austad vad om att åtminstone något barn, som kom till världen år 2000, kommer att leva till år 2150. Austad trodde att så skulle ske, Olshansky tvivlade. (Själv skulle jag sätta mina pengar på Olshansky.) De barn som föddes år 2000 tillbringar i dag en stor del av sin tid framför datorer, mobiler, plattor etc. Knappast ett sätt att skaffa sig en god grundkondition för ett långt och friskt liv.

 Experiment med t.ex. bananflugor och möss visade att djur som levde på svältgränsen levde längre än djur som fick äta så mycket de ville. Ät mindre så lever du längre! Denna hypotes fick stor uppmärksamhet i medierna. (Man kan dock undra vad det är för mening med att leva till 100 år om man aldrig får äta sig mätt på god mat). Forskningen under de senaste åren har dock visat att åldrandet är en långt mer komplicerad process än man tidigare antog. ”Svälthypotesen” har under de senaste åren testats i en mängd djurexperiment. Det har visat sig att djuren lever längre i vissa experiment men dör tidigare i andra. Ett experiment med apor, som startades redan på 1990-talet, motsäger hypotesen. Apor på kalorisnål kost lever inte längre än de som får äta så mycket de vill.

På 1990-talet trodde man att lösningen på åldrandets gåta står att finna i generna. Enligt denna hypotes kunde man bromsa åldrandet genom att modifiera (manipulera) de relevanta generna. Trots mängder av undersökningar på 100-åringar runt om i världen har forskarna inte funnit några sådana. Däremot har man funnit tiotals gener som påverkar hur stor risken för olika sjukdomar av typ diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar och cancer är. Rent teoretiskt kunde man tänka sig att modifiera ett embryo med avseende på sådana gener för att minska risken att individen råkar ut för sådana sjukdomar. Teoretiskt kunde livslängden öka med något decennium.

I praktiken är detta dock helt omöjligt i dag och under lång tid framåt. Forskarnas kunskaper om de genetiska mekanismerna är ännu bara i barnskorna. Därtill kommer att stora resurser skulle fordras utan att man kunde garantera ett långt liv. Det är mycket annat än generna som inverkar. Möjligen kan generna styra 50% av åldrandet, eller så litet som 25%. Ingen vet.

Det som vi däremot vet med säkerhet är att ett hälsosamt liv kraftigt ökar chansen att leva länge. Min morfar, Valdemar Nyman, dog i början av 1970-talet. Han blev 89 år. Han brukade bl.a. promenera från Vasklot till Roparnäs, och tillbaka. Min farmor dog 1980 vid 90 års ålder. Hon började arbeta på ett skärgårdshemman redan som 8-årig. Hon rodde bla. sju kilometer flera gånger i veckan.

 Självsvält är definitivt inte att rekommendera. Däremot är det tydligt att rörelse, motion och aktivitet plus hälsosam kost ökar chansen för ett långt och någorlunda friskt liv. Men man behöver inte vara forskare för att inse detta.

HUR GAMLA BLIR DAGENS BARN?

Under senare år har vi ofta fått höra att vi lever allt längre. Hälften av oss finländare blir enligt statistiken, i dagens läge, åttio år eller mer. Tendensen är densamma i de andra industriländerna. Att fylla 100 år är inte längre extremt sällsynt. Världens äldsta lär ha blivit 122 år. En allt större mängd pensionärer skall i industriländerna försörjas av en krympande mängd i arbetsför ålder.

Kommer denna trend att fortsätta? Kommer dagens barn att leva betydligt längre än vi som var barn i ”fattigfinland”? En vanlig uppfattning bland dem som forskar on åldrandet, också det en växande grupp, är att kommande generationer kan räkna med en ständigt stigande livslängd. Tidskriften National Geographic hävdade 2013 att det är realistiskt att vänta att dagens barn lever till 120 års ålder eller ännu längre. Då avses den stora majoriteten inte enstaka extrema fall som i dag.

Forskningen om åldrandet har varit intensiv sedan 1990-talet. Då var intresset främst inriktat på genernas roll. Man har dock inte funnit några ”åldersgener”. Mängder av andra hypoteser har diskuterats. Speciellt har man intresserat sig för människor som i dag är över hundra år. Vad kan det vara som gör att de lever tämligen friska i över ett sekel? Svaret är fortfarande: Vi vet inte. Tjugo år av intensiv forskning har inte löst åldrandets gåta. Ingenting tyder på att den kommer att lösas inom nära framtid.

Forskarna är självklart optimistiska. Det hör till jobbet. Konkurrensen om anslag är hårdare än någonsin. Det gäller att framställa den egna forskningen i ett så positivt ljus som möjligt. Men det finns, som alltid, också forskare som är mer skeptiska. De påpekar att samhället har förändrats radikalt under de senaste decennierna. Dagens barn växer upp under alldeles andra villkor än vi som i dag är gamla. Skillnaderna är enorma om man börjar fördjupa sig i frågan.

Men den medicinska vetenskapen går ju hela tiden framåt. Vi får bättre mediciner, kirurgiska ingrepp är redan rutin. Dagens barn kommer i stor utsräckning att skötas av datorer och robotar när de blir gamla. Garanterar detta inte att de får leva friska och aktiva betydligt längre än vi?

Det som oroar många experter är att dagens barn lever ett allt mera onaturligt liv. Det har så att säga blivit normalt att leva onaturligt. I stället för att gå, springa, klättra, leka kurragömma och en mängd andra rörliga utelekar sitter de dagligen stilla många timmar fångade i ett dataspel. I stället för att gå blir de förda med bil överallt. Förr fick barn mycket motion genom att hjälpa till med massor av nödvändiga sysslor. I dag sköts det mesta av maskiner. Man sköter jobb av alla de slag genom att trycka på knappar. Fysisk ansträngnig har i stort sett eliminerats ur vårt samhälle. Motion har blivit ett fritidsintresse. Vi betalar för att få den motion vi förr fick genom dagligt arbete.

 Vår kropp är gjord för att ständit vara i fysisk rörelse. Den mår bra endast om den dagligen används. Miljoner år av stenhård evolution har skapat ett otroligt komplicerat psykofysiskt system som fungerar bra endast om det ständigt är aktivt både psykiskt och fysiskt.

En stor del av dagens barn får inte den grundkondition, den förmåga att koordinera och styra sin kropp som behövs för ett långt liv. De blir överviktiga av allt sittande, de får tidigt ryggbesvär coh andra besvär. Ungdomsdiabetes som knappast alls existerade tidigare blir vanligare. Hälsan blir inte bättre av att dagens barn bälgar i sig stora mängder läsk, pizza, hamburgare och annan industriproducerad men ur näringssynvinkel undermålig mat. Vi lever i ett hyperrent, nästan steriliserat samhälle. Det naturliga ”umgänget” med allehanda mikroorganismer finns inte längre. Det betyder att barnets immunsystem inte utvecklas normalt. Barnet blir överkänsligt för mängder av ämnen. Allergierna gör livet svårt för många. Att barn inte rör sig tillräckligt betyder att hjärtat och systemet med blodkärl inte blir så starkt som det kunde bli. Likaväl som kroppen behöver hjärnan ständig ”motion”. Att datorerna i allt högre grad tar över alla intellektuella uppgifter betyder att hjärnan inte utvecklas till sin fulla kapacitet.

Det finns redan tecken på att livslängden inte längre ökar som tidigare. Destovärre vet vi väldigt litet om hur det digitala knapptryckarsamhället påverkar oss på lång sikt. Därtill kommer att vi vet väldigt litet om framtida hotbilder. Det pågår flera krig än på länge, många länder upprustar, nya farsoter kan uppstå, naturkatastrofer kan inräffa, klimatet förändras osv.

Mot denna bakgrund verkar det osannolikt att dagens barn kan vänta att leva betydligt längre än vi som redan är gamla. Att de skulle få leva friska och krya till 150 års ålder, som en del forskare tror, måste nog betraktas som en blåögd utopi. Till all lycka, bör man kanske tillägga.

Hans Rosing