OM ATT SKRIVA: DEN SNABBA UTVECKLINGEN?

I dag är det inte många, speciellt bland de yngre, som skriver för hand. Under de senaste två decennierna har persondatorerna blivit en del av standardutrustningen i nästan varje hem. Om man alls skriver så gör man det på dator. Utvecklingen när det gäller skrivandet har varit enorm.
Eller har den?
Det hör till dagens, och gårdagens, politiska liturgi att tala om den snabba utvecklingen och att betona hur viktigt det är att följa med och ständigt lära sig att använda den modernaste teknologin. Det gäller att ha det nyaste operativsystemet, annars är man hopplöst gammalmodig. Tio år gamla operativsystem är redan urmodiga och går inte att använda.
Jag köpte min första skrivmaskin 1965. Den var förstås handdriven och bärbar. Krävde ingen ström och kunde därför användas var som helst, när som helst och hur länge som helst. Jag kunde t.ex. ta med den till vår sommarstuga i Vasa skärgård där det inte fanns elekricitet. Där skrev jag många artiklar sittande ute i solen och med fågelsång som bakgrundsmusik.
De första skrivmaskinerna kom ut på marknaden på 1870-talet i USA. De tillverkades av den bekanta vapenfirman Remington. Min maskin fungerade enligt samma mekaniska principer som dessa första maskiner. Under ca 100 år hade skrivmaskinen inte förändrats. Det var egentligen en perfekt maskin som helt enkelt inte kunde förbättras.
Principen var enkel. Man tryckte på tangenter med bokstavs- och andra tecken och dessa kom på ett papper.
Nu skriver jag på en laptop som jag köpte senaste år. Jag trycker på tangenter med bokstavs- och andra tecken och dessa kommer på en bildskärm. Jag gör de facto precis samma sak som för över 40 år sedan. I det avseendet har alltså ingenting förändrats, utvecklingen har stått stilla, och kommer förmodligen att stå stilla långt in i framtiden.
Självklart har den underliggande teknologin utvecklats. Min skrivmaskin kunde inte användas till annat än att skiva med medan en dator kan användas för mängder av uppgifter. Men det som jag här filosoferar om är själva skrivandet, det som jag gör för att få idéer i huvudet nedtecknade som en text som andra kan ta del av. I det avseendet har ingenting egentligen förändrats. Den viktigaste skillnaden är att jag inte kan skriva ute i naturen utan ström. När batteriet är slut efter ca en timme är det slut med skrivandet.
Visst har utvecklingen varit snabb. Men teknofansen tenderar att vara blinda för att mycket som är grundläggande har förblivit nästan oförändrat under mycket lång tid. Mycket av den s.k. utvecklingen är bara kosmetik, ett ytligt lager som skall dölja ålderdomens rynkor, eller snarare dölja att mycket som basuneras ut som stora framsteg är kommersiellt krafs.
Vad är det allra viktigaste när vi skriver? Man kan skriva med nästan vad som helst, man kan rista in text i sen, använda bläck, skriva med maskiner, men ett nödvändigt villkor är ett alfabet och ett språk. Språken är förstås urgamla och förändras långsamt. Det är inget problem att läsa t.ex. 200 år gammal svenska. Det alfabet vi använder i dagens datorer är detsamma som romarna använde för 2000 år sedan när de skrev med bläck på papyrus. Romarna övertog det från grekerna. Enligt historikerna skapades det grekiska alfabetet på 700-talet f.Kr.
Det grekiska alfabetet är en av de största uppfinningarna genom tiderna. Även om bokstävernas form ändrat något är principen än i dag densamma. Alfabetet har varit en förutsättning för skrivandet i 2700 år. Jag kan inte se någon anledning till att det inte skulle fortsätta att användas i ytterligare 2700 år, hur mycket datorerna än utvecklas. Vissa uppfinningar är helt enkelt så perfekta att de inte kan förbättras.