ADOLF HITLER VAR EN GALEN IDIOT!!

OM HITLER OCH HANS RUSTNINGSMINISTER ALBERT SPEER

Ord som ”galen” och ”idiot” använde Hitler ofta om sina motståndare och fiender, men orden är, menar jag, en träffande benämning på honom själv. Då menar jag inte att han skulle ha varit galen i betydelsen sinnessjuk och idiot i betydelsen efterbliven, utan att han saknade gott omdöme, kritiskt förnuft, ansvarskänsla och framför allt självkritik. Han förstod sig inte på människor, och allra minst på sig själv. Resultatet blev som alla vet katastrofalt.
Hitler var som människa på intet sätt unik. Det finns troligen miljontals personer som har ett enormt uppblåst ego, som tror sig ha lösningen på alla problem, men som i grund och botten är obildade och förstår mycket litet. Destovärre drivs sådana människor ofta av bottenlös makthunger och kämpar fanatiskt för att få kontroll över andra. Sorgligt nog finns det också miljontals människor som har behov av starka ledare, som ger deras liv mening och riktning och som därför blir lydiga hantlangare för dessa galningar. Under 1900-talet var tidsandan (der Zeitgeist) speciellt lämplig för sådana destruktiva individer att gripa makten. De griper nästan alltid makten med våld. Förutom Hitler, som behandlats i otaliga böcker och i många filmer, kan man tänka på Lenin, Stalin, Mussolini, Franco, Mao-tse-tung, Pol-pot, Idi Amin, och under senare år främst Saddam Hussein, Kim-jong-il och Mugabe.
NY BOK OM SPEER
Skälet till dessa reflektioner är att jag nyligen läst Joachim Fests bok ALBERT SPEER. EN BIOGRAFI. (Fischer & co 2009). Boken kom ut på tyska redan 1999. Fest var en känd journalist och författare till böcker om Tredje riket. Han dog 2006. Speers liv och verk har behandlats tidigare, bl.a. av två kvinnor, engelskan Gitta Sereny, som gjorde långa intervjuer med Speer, och märkligt nog av en finlandssvensk journalist, Yrsa Stenius, som fascinerats av människan bakom masken. Speer dog under ett besök hos sin älskarinna i England 1981
Många kvinnor fascineras av män med makt. Själv tycker jag att Speer är en ganska ointressant människa, en typisk teknologisk byråkrat med skygglappar. Sådana finns det mer än nog av i dag. Han utbildade sig till arkitekt. Fick ströjobb för nazisterna under 1930-talet, blev medlem i partiet, lyckades komma i kontakt med Hitler som hade ett brinnande intresse för svulstig arkitektur, blev vald att leda byggandet av de fantastiska (idiotiska) monument Hitler drömde om för att föreviga sin storhet, nådde slutligen den absoluta toppen i Hitlers välde genom att utses till rustningsminister i början av 1942 efter att den förra ministern omkommit i en mystisk flygolycka.
Genom Speers arbete ökade produktionen av vapen kraftigt och han bidrog på ett avgörande sätt till att det tyska nederlaget fördröjdes betydligt. Det är ingen tvekan om att Speer var en skicklig organisatör. I motsats till de övriga ledarna lät han sig inte korrumperas eller förledas till andra utsvävningar. Till all lycka följde Hitler ofta inte Speers rekommendationer. I annat fall skulle kriget säkert dragit ännu längre ut på tiden. Hitler insåg inte hur skicklig, effektiv och kunnig hans rustningsminister verkligen var. Ett exempel: Speer ville börja producera jaktplan drivna av jetmotorer. Hitler förbjöd detta. I stället fick Speer order att utveckla bombplan med jetmotorer, något som var absurt i en situation när de allierades bombplansarmador höll på att pulverisera den tyska industrin.
HITLERS GALENSKAP
Mot slutet av kriget, när det stod klart t.o.m. för Hitler att tyskarna skulle förlora, slog hans galenskap ut i full blom. Han gav order om att alla fabriker och andra viktiga anläggningar skulle förstöras. Han ville dra hela folket med sig i undergången. Folket hade, enligt hans förvrängda filosofi, visat sig svagt och var därför inte värt att fortleva. Speer insåg att detta var galenskap och med risk för livet gjorde han allt han kunde för att stoppa den meningslösa förstörelsen. Han överlevde nederlaget och dömdes vid den stora rättegången mot Tredje rikets ledare i Nürnberg till 20 års fängelse för att han använt slavarbetskraft. År 1966 blev han en fri man.
Speer förnekade in i det sista att han haft kännedom om utrotningen av judarna. De flesta av dem som forskat om honom tvivlar dock på att han var fullt ärlig i denna fråga. Troligen var detta en kunskap som han omedvetet förträngde. Det finns inga bevis för att han aktivt skulle ha deltagit i förföljelserna.
Fests bok kastar inget nytt ljus över Speers förhållande till Hitler, men är relativt lättläst och fäster speciell vikt vid Speers och Hitlers drömmar om stora byggnadsprojekt. För många är dessa megalomaniska projekt okända. Däremot skriver han rätt litet om krigföringen, och märkligt nog, om industriproduktionen.
Fest baserar sig i stor utsträckning på Speers memoarer, som denne skrev i hemlighet i fängelset i Spandau. Visserligen förde Fest också långa samtal med Speer, men liksom alla andra som intervjuade Speer gav samtalen egentligen ingenting som inte redan finns i memoarerna. Långa stycken i Fests bok är direkt och ordagrant tagna ur memoarerna. Den som verkligen vill förstå Speer gör därför klokt i att läsa dessa. De skrevs förstås på tyska, men kom på engelska 1970 med titeln INSIDE THE THIRD REICH. De finns också på svenska. Jag har läst memoarerna tidigare, men efter att han läst Fests bok läste jag dem pånytt.
BEUNDRAN FÖR STARKA LEDARE
De är fascinerande läsning genom att man får en inblick i hur en diktatur fungerar och i maktkampen och intrigerna i kretsen kring Hitler. Den fråga som man dock aldrig får ett svar på är hur Hitler kunde få en sådan hypnotisk makt över så många människor, bland dem en logiskt tänkande person som Speer. Tydligen har många, kanske de flesta, något slags biologiskt behov av att underkasta sig en stark ledare. Man kan tänka på att Stalin fortfarande beundras av många i Ryssland och att Mao formligen dyrkades av stora grupper ungdomar i väst på 1960-talet. Vi har ett liknande beteende i dagens dyrkan av popstjärnor och idrottsmän. Detta beteende är så vanligt att det måste vara biologiskt. Min teori är att människan är ett flockdjur. För sådana är det typiskt att de starkaste individerna kämpar om att bli gruppens ledare, medan de flesta underkastar sig den som segrar.
Speer ansåg att kriget kunde ha fått ett annat förlopp om Hitler hade tagit lärdom av hans många promemorior där han argumenterade sakligt och rationellt. Vid flera tillfällen påpekade Hitler irriterat att det var han inte Speer som var Tysklands ledare. Hade Speer rätt?
TYSKLAND KUNDE HA SEGRAT
Det kan knappast råda någon tvekan om att Tyskland kunde ha segrat om Hitler fört en annan politik. Men då skulle Hitler inte ha varit Hitler. Han kunde ha segrat efter Polens nederlag hösten 1939 om han visat kompromissvilja. Ännu större var chanserna att segra efter att Frankrike kapitulerade i juni 1940. Ensamt hade England ingen chans att krossa ett Tyskland som behärskade nästan hela Europa. Han kunde ha segrat hösten 1941 om han behandlat folken i Sovjet på ett diplomatiskt sätt. På många håll, och speciellt i Ukraina, hälsades de tyska trupperna först som befriare. I stället gav han order om att de skulle behandlas med största grymhet och brutalitet.
I stället gjorde Hitler den ena stupiditeten efter den andra. Därför är benämningen idiot träffande. I mitt exemplar av memoarerna har jag skrivit ”idioti” i marginalen på en mängd sidor. Många av hans dumheter är ofattbara för en rationellt tänkande människa. Priset tas säkert av försöket att utrota judarna. Det var ur alla aspekter totalt vansinne. Som Speer ofta påpekade led Tyskland av en skriande brist på arbetskraft. Att då satsa väldiga resurser på att mörda miljontals arbetsföra, yrkeskunniga var galenskap i högsta potens. Ironiskt nog blev resultatet det rakt motsatta till vad Hitler önskade. Efter kriget fick judarna genom beslut av FN en egen stat.
HITLERS STUPIDITETER
Alla krigförande länder använde kvinnlig arbetskraft inom rustningsindustrin – utom Tyskland. Speer föreslog upprepade gånger att man skulle anställa kvinnor. Hitler motsatte sig skarpt. Enligt nazistisk ideologi var kvinnans plats i hemmet. Och så förblev det till krigets slut. Speer ville skära ner på konsumtionsindustrin. Men det ledde till våldsamma protester från hela kadern av partipampar som levde i lyx och överflöd.
Hitler betraktade sig som ett militärt geni, men i själva verket gjorde han också inom detta område många fullständigt galna beslut. Tyskland hade ett försprång när det gällde att utveckla jetplan. Luftwaffe kunde ha haft jaktplan drivna av jetmotorer under de avgörande striderna 1944. Men Hitler förbjöd uttryckligen denna typ av plan. I stället drev han på galna projekt som supertunga stridsvagnar när generalerna hade ett skriande behov av lätta och snabba vagnar. Många av hans beslut är rent tragikomiska som t.ex. tillverkningen av raketerna V-1 och V-2 som Speer ansvarade för. De blåstes upp som mirakelvapen men åstadkom endast obetydlig skada. Det hade, som Speer påpekar, varit klokare att utveckla luftvärnsraketer. Men Hitler var besatt av tanken att hämnas på England genom massiv bombning. Resultatet blev att de allierade bombplanen kunde röra sig tämligen fritt över Tyskland och slå ut Speers industrier och rasera hela städer.
Varför fattade Hitler alla dessa helgalna och idiotiska beslut? Speer har inget svar. Det är inte förvånande. Han var teknolog och byråkrat i sin innersta själ. Han kunde produktionssiffror på sina fem fingrar och hans memoarer är fulla av sådana, men han var främmande för humanismens strävan att förstå människan.
HITLER SOM RELIGIÖS FANATIKER
Historikerna har däremot sökt ett svar. De har också funnit ett. Själv insåg jag för många år sedan efter att ha läst Hitlers bok MIN KAMP, som jag ärvt efter min morfar, var vi skall söka svaret. Den engelska historikern Michael Burleigh ger samma svar i sin faktaspäckade bok THE THIRD REICH. A NEW HISTORY (Macmillan, 2000).
Hitler var en religiös fanatiker. Om vi utgår från den hypotesen faller alla pusselbitar på plats. Han var övetygad om att han var utvald av något han kallade försynen, den allsmäktige eller t.o.m. gud att leda den ariska rasen, den enda som var verkligt kulturskapande och kreativ, till världsherravälde. Den fanatiska glöden i hans övertygelse hade en hypnotisk effekt på folk som själva sökte en mening med sina liv i den ekonomiska depressionens kaos och hopplöshet. Den gav honom en ovanligt stark karisma som han förstod att utnyttja till det yttersta. Speer vittnar om hur Hitler ännu när kriget uppenbart var förlorat kunde ge sina anhängare nytt hopp.
Denna hypotes förklarar också varför just judarna blev föremål för Hitlers bottenlösa hat. I århundrades hade judarna förföljts av religiösa skäl. I Hitlers förvridna rasistiska religion representerade de det som måste finnas i varje religion, dvs det onda, den yttersta orsaken till allt som är fel. Endast genom att utrota det onda kunde världen räddas, förkunnade han med fanatikerns hela trosglöd.
I dag när judarna har en egen stat, när världens mäktigaste men är både ”neger” och demokrat, när kommunismen och sovjetdiktaturen (som Hitler beundrade) är borta och tyskland är en fedlig demokrati, när Europa förlorat sin position som världens härskare så är det lätt att inse hur förvirrad och galen Hitlers och nazismens livsåskådning var. Världen har verkligen blivit en bättre plats att leva på.