INNOVATIONER - EN MODERN HELIG KO

Kan du ge exempel på någon teknisk innovation från de senaste åren som är fullständigt onödig eller till och med skadlig? De flesta kan antagligen ge många exempel. Själv har jag funderat på denna fråga många gånger, bl.a. i samband med att jag hållit kurser i teknologins filosofi. (Jo, det finns en sådan gren inom filosofin. Jag skrev bl.a. ett kompendium i ämnet.) Artikeln nedan pulicerades i Hufvudstadsbladet 26.3. Den inspirerades av en debatt mellan de två professorer som omnämns i texten. I dag jobbar fler människor än någonsin tidigare på att hitta på tekniska nyheter av typ mobiltelefonen som skall skapa en miljardbusiness. Det finns massor av forskningsprogram. Ett exempel ur högen är robotar som sköter allt fler uppgifter i hemmen, i skolorna, i åldringsvården, i sjukvården osv. T.o.m. robotar som sköter krigandet håller ivriga teknokrater på att utveckla.
Det enda som inte tycks utvecklas är det verkligt kreativa, kritiska, analyserande tänkandet. Dvs den typ av tänkande som du finner på min blogg. Denna typ av tänkande kan inte överlåtas till maskiner. Ingen har ens en vag aning om hur en kreativt, kritiskt tänkande maskin skulle kunna konstrueras.
Denna typ av tänkande är en bristvara i dag.

EN MODERN HELIG KO

Jag har ofta förargat mig över onödiga, dyra, dåligt fungerande, begränsande, bedrägliga, obegripliga och alltmer invecklade innovationer under mitt långa liv. I dagens värld satsas mer resurser än någonsin på innovationer trots att behovet av sådana aldrig har varit mindre. Vi är redan översvämmade av maskiner, apparater, program, utvecklingsplaner, tankesmedjor etc. Det är omöjligt att få en överblick av ens en liten del av dem. Innovationerna har blivit en modern helig ko. Något som får dyrkas men inte ifrågasättas.Den enda innovation som vi nu absolut skulle behöva är ett system som skulle rensa ut alla skadliga och onödiga innovationer.
Karl-Erik Sveiby (Hbl 17.3) har förstås alldeles rätt i att endast vissa grupper, vanligen de som marknadsför innovationerna, har nytta av dem. Varje år lanseras innovationer som säljs genom stenhård marknadsföring (läs: propaganda). Du bara måste ha den senaste mobilen! Du måste följa med i utvecklingen! Vare sig du vill eller inte är du tvungen!
Det är frågan om miljardbusiness. Ett medel i den darwinistiska konkurrensen mellan individer, firmor, stater och ekonomiska block. Målet är att uppnå den högsta möjliga ekonomiska tillväxten. Carl-Magnus Fogelholm (22.3) menar att Sveiby har fel. Han anser att innovationerna i allmänhet är till välsignelse för hela mänskligheten. Men medger dock att det finns risker och negativa effekter.
Självklart finns det en oändlig mängd innovationer som varit mer till nytta och glädje än skada, t.ex. elbelysning, elspis, kylskåp, tvättmaskin, telefon, radio, tv och en stor mängd mediciner och medicinska tekniker. Men just i deras framgång ligger ett problem som hela den enorma innovationsindustrin inte vill kännas vid. Ett problem som är tabubelagt. Vi har redan maskiner som fyller alla rimliga behov. Inom allt fler områden ger innovationer inget mervärde, snarare tvärtom. På sin höjd kan man hitta på marginella förbättringar. Men dessa gör produkten dyrare, mer invecklad, mer kortlivad, känsligare för störningar osv.
Förr fanns det klara behov av allehanda maskiner, men i dag är behoven fyllda och överfyllda. Vi har en klar övermekanisering som förstör våra naturliga behov och egenskaper. Som bokstavligen dödar miljoner genom t.ex. övervikt, brist på motion, diabetes och olyckor. Mikrovågsugnarna förstör den ädla konsten att göra god mat, snabbmat förstör den viktiga, sociala gemenskapen runt matbordet, datorerna har blivit avgudar trots att deras negativa inverkan är uppenbar. Storebror ser dig mycket bättre än 1984. Datorerna har eliminerat praktiskt taget all personlig service, de har fått miljoner att flytta över sitt sociala umgänge till internet. De har fått företagare och arbetstagare att tro snabbhet och effektivitet är höga ädla, ideal, fast de strider mot vår biologiska natur. De har gjort tänkandet ensidigt, enkelspårigt, mekaniskt.
Det påstås ibland att datorerna har gjort oss intelligentare. Och visst kan det stämma, nämligen för en viss typ av mekanisk intelligens. Men samtidigt har de gjort oss emotionellt handikappade. Dataexperterna tycks inte förstå att kreativitet och innovationer inte är samma sak. Kreativitet behöver inte leda fram till nya maskiner, till säljbara produkter utan leder till idéer om hur vi kan bli mer empatiska, hur vi kan ökas trivsel och gemenskap, hur vi kan leva ett mindre stressigt liv, hur vi kan nå samklang med naturen, hur vi kan motverka rasism, våld, främlingsfientlighet, hur vi kan skapa ett mer jämlikt samhälle och hur vi kan frigöra oss från den ekonomiska tillväxtens tvångströja.