VAD ÄR MENINGEN MED GUD?

Denna artikel erbjöd jag först åt Hufvudstadsbladet, som tackade nej. Sen försökte jag också med Vasabladet, men inte heller de ville publicera den. Tydligen vill man undvika debatter kring religionsfrågor. Läsaren må själv bedöma om artikeln har något värde.

ÄR GUD MENINGSLÖS?

Samtidigt som världen teknologiseras i allt högre grad ökar paradoxalt nog tron på Gud (en gud). Det urgamla kombineras i folkets medvetande med det ultratekniska. För troende människor, dvs för de flesta av världens 6 500 miljoner, är Gud det yttesta svaret på den existentiella ångesten. De tror att inte bara att de själva, utan hela världen, hela universum, inte uppstått genom naturliga processer, utan skapats med ett bestämt syfte av en tänkande och kännande supervarelse, ett slags osynlig Harry Potter med obegränsad magisk kraft. Tron på det magiska ordet är urgammal, men lärs fortfarande ut till otaliga barn.
Spekulationerna om Gud är ett återkommande tema från generation till generation, men det finns en fråga som man tycks undvika. Den kan t.o.m. anses tabu i lika hög grad som att avbilda Muhammed. Frågan är: Vad är meningen med Gud? Är han i grunden lika meningslös som det universum vi lever i, och de otaliga andra universa, som en del fysiker postulerar?
Som tröst i sorgen får vi ständigt höra att Gud har en mening med våra liv, omän denna mening inte bara är fördold utan verkar obegriplig. Men om Gud, i någon mening, ger mening åt våra liv, också åt onda män som Hitler och Stalin, vem ger då mening åt Gud själv? Den yttersta orsaken, om en sådan finns, måste själv sakna orsak. På samma sätt måste den yttersta meningen vara meningslös.
Förutom den rena ateismen tycks det blott finnas ett möjligt svar. Det är människan som ger Guds existens mening. Gud skapade människan och världen för att få mening i sin annars sterila, oföränderliga, tidlösa borta-varo. Dessutom gav Gud människan fri vilja för att få spänning i sitt tomma liv. Därmed blev människan oförutsägbar och världens öde öppet. Intrigen var inte skriven på förhand. Gud gjorde alltså sådana som Hitler, Stalin och Mao möjliga för att inte bli uttråkad av att i detalj veta allt som kommer att ske.
Samtidigt lär oss historien att folken skapar sina gudar, enligt sina behov, och för att genom dem uppleva mening i tillvaron. Gudarna växer kort sagt fram ur behovet av ledarskap. I de forntida kulturerna var gränsen mellan gud och människa så flytande att det mänskliga och gudomliga ledarskapet flöt samman. Gudarna stakar ut den väg människorna bör gå, även om denna väg, i vissa fall, går till mord genom offer eller självmord genom terrordåd. Utan det övernaturliga ledarskapet blir vi helt hänvisade till oss själva. Vi måste leva och framför allt dö på basen av egna beslut, vilket för många leder till den exisentiella oron och ångesten. Den villkorslösa tron överför däremot ansvaret på Gud, den ofelbare Ledaren.
Gud skapade sålunda människan till sin avbild på det att hans borta-varo skulle bli en genuint meningsfull till-varo. Men människan i sin tur skapade Gud till sin avbild för att få ledarskap och mening i sin tillvaro. Så skapas existentiell mening för gudar och människor i ett i grunden oändligt meningslöst universum.

Hans Rosing
Filosof