Här fortsätter jag den undersökning av
kapitalismens betydelse och inverkan som jag påbörjat i mina bloggar 20.11,
11.12 och 16.12 senaste år, och fortsatt 5.2 i år.
Anta att vi har en tidsmaskin och kan förflytta
oss till 1600-talet. Anta vidare att vi rör oss i ett flygplan över de stora
oceanerna. Vilka länders fartyg skulle vi då finna?
Om vi går ytterligare ca 200 år bakåt i tiden skulle vi inte se några fartyg alls ute på de
stora haven. Oceanerna skulle vara paradisiskt oberörda av det farligaste
djuret på jorden. Befolkade endast av enorma stim av fiskar, kräftdjur,
plankton och förstås av miljontals valar. Fram till 1400-talet hade ingen
människa satt sin fot ute i Atlanten eller Stilla havet. Vikingarna hade
visserligen färdats från Island till Grönland och till och med till
Nordamerika. Men ingen hade rört sig tvärs över Atlanten, än mindre över Stilla
havet. (Tor Heyerdal påstod visserligen motsatsen och bevisade genom sin resa
med flotten Kon-tiki att det var möjligt att färdas från Europa till Amerika
med en flotte).
Men
redan under 1600-talet skulle vi finna tusentals skepp på de stora vattnen.
Ännu i början av 1600-talet skulle de flesta av skeppen ha varit portugisiska.
Vi skulle finna portugiser längs Afrikas kuster, på Indiska oceanen, ända in i
Persiska viken där de hade en handelsstation vid Hormuz-sundet. Vi skulle finna
dem i Indien, på Ceylon, på Malacka-halvön. Ända borta i Japan skulle vi finna
portugisiska skepp, bl.a. sådana som var lastade med europeiska vapen, musköter
och kanoner, som var begärliga för de japanska härskarna. Men vi skulle också
finna portugiser i Sydamerika, på väg från eller till den portugisiska kolonin
Brasilien. Ända upp i Nordamerika skulle vi finna enstaka portugisiska fartyg
som sökte möjligheter till handel, rofferi och goda vinster.
I
Amerika hade portugiserna dock hård konkurrens av spanjorerna. Spanska fartyg
skulle vi stöta på i mängd på Karibiska havet där lyxkryssare i dag
transporterar amerikanska miljonärer i överdådig, luxuös miljö. På 1600-talet
var miljön allt annat än överdådig. Vi kan knappast ens föreställa oss hur hårt
livet till sjöss var. Också på Stilla havet, t.ex. utanför nuvarande Peru,
dåvarande Inka-riket, skulle vi finna spanjorer. Liksom också längre norrut
längs Amerikas kuster.
På
1600-talet hade portugiser och spanjorer fått hård konkurrens av holländarna,
framför allt i områdena runt Indiska oceanen och ända borta i Japan. Amsterdam hade
blivit Europas viktigaste hamnstad. Vid stadens kajer och ute på redden låg ständigt
hundratals fartyg av olika nationaliteter. Också engelsmännen började göra sig
gällande. T.o.m. ett och annat skepp från Sverige skulle vi finna i Amsterdam
eller ute på de stora haven. Vi var sålunda med på ett litet hörn bland
kolonisterna.
VARFÖR HÄRSKADE EUROPA ÖVER HAVEN?
Hela världens befolkning var vid
denna tid ca 600 miljoner. Av dessa bodde ca 90 miljoner i Europa. Men i de
stora europeiska hamnarna skulle vi inte stöta på ett enda fartyg från en annan
högkultur. Inga fartyg från Kina, Japan eller Indien. Inga fartyg från Persien,
Turkiet (det ottomanska riket) eller Egypten. Handeln på de stora oceanerna sköttes
av en handfull europeiska stater.
Märkligt nog var två av dessa mycket små. Portugal och Nederländerna var små
till ytan och befolkningen men störst på haven. Sedan kom Spanien, som i början
av 1600-talet var Europas rikaste och mäktigaste stat på grund av sin
exploatering av kolonierna i Amerika. Storbritannien, höll på att skapa ett
imperium. Frankrike hade främst intresse för Nordamerika.
Under antiken och medeltiden hade
Medelhavet varit den viktigaste handelsleden. Nu hade det för alltid förlorat
sin huvudroll. Också Grekland, som nu var styrt av turkarna, och de många
tidigare så rika italienska småstaterna hade förlorat sin betydelse i det
globala spelet om marknader, makt och rikedomar.
Varför
blev det européer som tog kontroll över haven och de nyupptäckta enorma
landområdena? Varför blev det inte Kina, som hade hela det enorma Stilla havet
framför köksdörren? Eller Japan som omges av hav? Eller något indiskt
furstendöme? Kunde de inte bygga skepp?
Nej.
T.ex. Kina hade alla tänkbara resurser. Nästan hundra år innan portugiserna kom
till Ostafrika, Indien och Ostasien hade kineserna byggt mängder av jättestora
skepp och färdats i alla dessa vatten. Men i början av 1400-talet upphörde de
med sina färder. Japanerna hade livliga kontakter till fastlandet. De hade
t.ex. skepp för att transportera en väldig arme på 100 000 man över
Japanska havet för att försöka erövra Korea.
Det
som saknades hos alla de andra högkulturerna var viljan, visionerna och drivkraften. Makthavarna såg inga skäl att
satsa på sjöfart. Det fanns inga starka motiv, inga drömmar om stora rikedomar
och ingen brinnande nyfikenhet eller äventyrslust.. Och utan starka motiv gör
man inget annat än ”det gamla vanliga”. Man kör, som det heter, i gamla
hjulspår. Varför skulle man satsa stora resurser och ta väldiga risker om man
inte vinner något på det?
Detta
betyder inte att det inte fanns handel och industri i andra kulturer. I t.ex.
Kina fanns bl.a. omfattande metallindustri, textilindustri, porslinsindustri. Kinesiskt
porslin och kinesiska sidentyger hade stor efterfrågan i Europa. Men i stället
för att själva transportera sina varor till den europeiska marknaden nöjde sig
de kinesiska köpmännen med att sälja sina varor till européerna i de egna
hamnarna. Transporterna sköttes av europeiska kompanier på europeiska kölar.
Därigenom gick kineserna miste om de stora vinster man kunde göra i Europa. Ett
europeiskt handelskompani kunde i Europa sälja en skeppslast kinesiska varor
för ett pris som var tiofalt, eller t.o.m. hundrafalt högre än man betalat i
Kina.
I
våra dagar har kapitalismen fått enorm betydelse i Kina. I omkring 20 år har
landet till följd av avregleringen av ekonomin upplevt en enorm tillväxt. Men
för 400 år sedan var Kina ett strängt reglerat, konservativt, hierarkiskt och
byråkratiskt samhälle. All makt utgick från kejsaren och hans främsta mål var
stabilitet.
DEN ANDLIGA KULTURENS BETYDELSE
Den avgörande faktorn här var inte de objektiva, materiella
förhållandena, utan den rådande andliga kulturen. Därmed menar jag inte
bara religion och världsbild utan också värderingar och normer och den
politiska ideologin. De för oss främmande kulturerna dominerades av andra
politiska system, andra ideologier och andra värderingar än dem som gällde i
Europa.
I
tidigare bloggar har jag beskrivit kapitalismens uppkomst och inverkan på
kulturen. Det är självklart att kapitalismen var den starkaste drivkraften för
sjöfarten. Men jag vill understryka att detta inte utesluter andra motiv.
Vetgirighet, äventyrslystnad var andra egenskaper som var typiska för eliten i
Europa. Dessa egenskaper hade i sin tur sina rötter i den revolution i
människosynen som skedde under renässansen. (Se min blogg 16.12 -12).
Men
varför blev två småstater, Portugal och Holland, med mellan 1 och 1,5 miljoner
invånare dominerande på haven? Dels berodde det förstås på deras läge vid
atlantkusten. Dels var fiske en viktig näringsgren vilket betydde att de fanns
folk som var vana med sjön och att man hade kunniga skeppsbyggare. Viktigt var
också att det inte fanns så många andra möjligheter att förtjäna sitt uppehälle
i dessa länder. De hade inga begärliga råvaror såsom t.ex. Sverige med sin
rikedom på järnmalm och skog. Inga stora bördiga markområden som Ryssland. Inga
stora arealer som Spanien och Frankrike osv. Inga gruvor som Tyskland. Handel
var enda möjligheten att bli rik. Havet var vägen till rikedom.
VARFÖR UPPSTOD VETENSKAPEN I EUROPA?
Ännu under 1500-talet var
vetenskapen i Europa inte överlägsen vetenskapen i de andra högkulturerna. Men under 1600-talet förändrades bilden
radikalt. Europa drog ifrån och blev ledande inom vetenskapens alla områden.
Hur skall detta förklaras? Vad fanns det för drivkrafter i Europa som inte
fanns i de andra kulturerna?
Svaret
är kapitalismen.
Här måste jag precisera vad jag menar med vetenskap därför
att ordet används i många, ofta ganska allmänna och vaga betydelser. Jag avser
en verksamhet som på basen av noggranna,
systematiska observationer och/eller experiment bygger upp teorier som sedan
testas på många sätt. Vidare söker man lagbundenheter som helst uttrycks
matematiskt. Denna verksamhet är öppen och social. Det är frågan om ett
samarbete som består dels i att publicera resultaten dels kritisera dem på
basen av observationer och logik.
Fanns
det ingen vetenskap i Europa före 1600-talet? Självklart kan man inte ge något
exakt datum för när vetenskapen uppkom. Ordet uppkom är för övrigt missvisande.
Vetenskapen skapades, den uppkom inte som något slags naturlig process.
Vetenskap kan uppstå endast om människor aktivt och medvetet engagerar sig för
den verksamhet jag beskrev i min definition. Historikerna är eniga om att den
viktigaste bland de många som bidrog till att skapa denna nya verksamhet var
italienaren Galileo Galilei (1564-1642). Han gjorde både praktiskt och
teoretiskt arbete inom matematik, astronomi och fysik och skisserade upp
målsättningen för verksamheten. Väl medveten om att han var med och grundade
nya vetenskapsgrenar kallade han sitt viktigaste vetenskapliga arbete Due nuovo scienze (1638) (Två nya
vetenskaper). Mest känt är dock hans bok i astronomi från 1632. Den har en
mycket lång titel men brukar helt enkelt kallas Dialogen om de två stora världssystemen. Boken ledde till den beryktade
rättegången. Men den boken Två nya vetenskaper är ur fysikalisk och teknisk
synvinkel viktigare. Stephen Hawking menar att Galieo genom denna bok grundade
den moderna fysiken. Jag instämmer helt i denna bedömning.
Vetenskap
i ordets mer allmänna och vaga betydelse av att söka teoretisk, förklarande kunskap
existerade redan under antiken, främst i den grekiska kulturen. Den skilde sig
från den nya vetenskap som växte fram under 1600-talet genom att den var mycket
spekulativ. Man var förtjust i att skapa teorier som föreföll rationella, men
gjorde inga försöka att basera dem på omsorgsfulla experiment och mätningar.
Teorierna var endast ”troliga berättelser”. Denna vetenskap övertogs av
araberna på 700-talet och fick då sitt centrum i Mellersta östern och södra
Spanien. Forskningen förlorade i betydelse i arabvärlden på 1100-talet, främst
för att den konkurrerades ut av religionen. Men ungenfär samtidigt började den
ekonomiska tillväxten i Europa och intresset för den antika kulturen ökade.
Arabiska vetenskapliga skrifter i matematik, medicin, astronomi och alkemi
översattes till latin och började användas som läroböcker vid de nygrundade
universiteten i Europa. De första universiteten grundades omkring år 1200,
först i Italien, sedan i Frankrike och ännu senare i land efter land i Europa.
Vårt första universitet (vi var ju då svenskar, undersåtar under den svenska
kungen) grundades i Uppsala 1477 för att utbilda präster. Åbo Akademi grundades
1640 som den första högskolan i den östra delen av riket.
Den vetenskap som till en början lärdes ut vid
universiteten innebar nästan enbart att man studerade de klassiska grekiska och
arabiska auktoriteterna. Typiskt var att man fäste stor vikt vid att debattera
och argumentera. I den konsten var Aristoteles den stora auktoriteten.
Universitens främsta uppgift var att utbilda präster, men studier i matematik,
ekonomi, astronomi och medicin hörde också till.
I dagens universitet är de
viktigaste uppgifterna forskning och undervisning. Forskningens mål är att
producera ny kunskap. Så var det inte före 1600-talet. Undervisningen var det
centrala. Forskning i modern mening förekom nästan inte alls förrän mot mitten av
1500-talet. Man trodde att all viktig kunskap redan var känd, att den fanns i
Bibeln och de klassiska skrifterna. Genom att noggrannt studera och diskutera
dessa fick man, enligt tidens uppfattning, all den kunskap man behövde. Samma
typ av tänkande, dvs att all viktig kunskap redan fanns, var typiskt för alla
de andra högkulturerna vid denna tid.
Insikten om hur litet man i själva verket visste var den första
förutsättningen för den nya vetenskapen. De stora upptäcksfärderna i slutet av
1400-talet och senare visade med förödande tydlighet hur okunniga européerna
verkligen var. Största delen av vår planet med dess enorma variation av flora
och fauna var ännu okänd. (Ännu i denna dag är betydande delar dåligt kända,
speciellt i världshaven som täcker 70% av planetens yta.. Varje år upptäcks
t.ex. nya arter av växter och djur. Bakterier, virus och annat mikroskopiskt
liv och halvliv vet vi fortfarande rätt litet om.)
Under 1500-talet började en
radikal förändring ske i synen på kunskapen. Det fanns många orsaker till denna
förändring. Min tes är att den
viktigaste orsaken var kapitalismen. Den skapade ett sug efter ny och bättre kunskap.
Det var vid denna tid som den engelska filosofen och juristen Fancis Bacon (död
1627), en av de mest kända förespråkarna för sökande efter ny kunskap, skapade
uttrycket Scientia potestas est (kunskap
är makt). Likaväl kunde han ha sagt att kunskap är profit. Ny och bättre
kunskap ger en fördel i konkurrensen och större vinst.
I fortsättningen skall vi se vad
detta innebar i praktiken inom några områden. Vi skall se hur kapitalismen drev
på sökandet efter ny och bättre kunskap.
EN EPOKGÖRANDE UPPFINNING
Det finns många sätt att skriva.
Kineserna har använt sin bildskrift i över 3000 år. Ännu äldre var sumerernas
kilskrift och egyptiernas hieroglyfskrift. Vårt alfabet skapades av grekerna
för omkring 2700 år sedan. Men oberoende av vilken skrift man använde så skrev
man för hand. Från de första skrifterna på lertavlor, intryckta i form av små
kilar, fram till de tjocka, konstnärligt utsirade biblarna under medeltiden och
Boccacios erotiska berättelser under 1300-talet var allt skrivet för hand. I
omkring 250 år var alla läroböcker vid universiteten skrivna för hand.
Allt detta ändrades radikalt i
mitten av 1400-talet när Johannes Gutenberg (död 1468) konstruerade den första
tryckpressen som kunde massproducera skriven text. Det passar bra att ta upp
just denna uppfinning som exempel på en innovation driven av kapitalismen. Hur
Gutenberg fick sin idé att trycka skrift med lösa bokstavstyper vet
historikerna inte. Men man vet att han den 17 oktober 1448 tog ett lån på 150
gulden till en ränta av 5% för att bygga en tryckpress. Man vet att han
kontaktade bankirer och köpmän för att få ekonomiskt stöd för sitt projekt. År
1450 började han trycka sin första bok. Bibeln förstås. Det var ett typiskt
kapitalistiskt projekt. En ny idé, sökandet efter finansiering, risktagning, en
ny produkt som genast fick stor efterfrågan på marknaden.
Boktryckarkonstens historia
börjar som ett rent privat projekt. Gutenberg fick inget stöd eller ens någon
uppmuntran från några myndigheter. Men i Europa var tiden mogen för
massproduktion av böcker och andra skrifter. Det fanns en enorm marknad och den hade i hög grad skapats av den
ekonomiska tillväxten. Medelklassen hungrade efter böcker, som förstås var
svindyra därför att de var handskrivna. Den nya tekniken spred sig mycket
snabbt till de områden i Europa som var ekonomiskt starkast. Stefan Füssel
skriver i sin bok Gutenberg och hans verk
(2007): ”Inte ens tio år efter Gutenbergs död hade hans teknik spritts till de
flesta europeiska länder. Sedan 1473 rycktes böcker i Utrecht, sedan 1474 i
Valencia, sedan 1475 i Breslau, sedan 1476 i Bryssel, Pilsen och Krakow. Samma
år i Westminster och sedan 1477 i London....Till Stockholm kom den 1483.”
(s.52) Omkring år 1500 fanns det, enligt Flüsser mer än tusen boktryckerier i
omkring 350 städer i Europa. Mellan åren 1450 och 1500 publicerades ungenför
30 000 titlar med en beräknad totalupplaga på nio miljoner band.
Detta är fantastiska siffror.
(Datorerna är en modern motsvarighet. Konsten att trycka böcker var den tidens
högteknologi.) Siffrorna visade att det fanns en hunger efter alla slags
skrifter. Främst trycktes religiösa skrifter, men klassiska böcker i filosofi
och vetenskap stod högt på listan. Dessutom trycktes s.k. flygblad, dvs propagandaskrifter
i stora mängder. Tekniken började (liksom datorerna i dag) genast användas för
politiska syften.
Eftersom Europeerna hade livliga
handelsförbindelser med de mäktiga rikena i Asien spreds kunskapen om den nya
tekniken ganska snabbt. Hur togs den emot bland turkar, araber, perser, indier,
kineser, koreaner och japaner? Märkligt nog var intresset svagt eller
obefintligt. Det fanns inte på samma sätt som i Europa en växande medelklass
som hungrade efter kunskap och underhållning. Kineserna hade använt olika
tryckningstekniker långt före Gutenberg. Men de var inte lika effektiva och
användes rätt litet. Inte heller i den muslimska världen visade man något
större intresse. En viktig orsak till detta var tydligen att kalligrafin,
skönskriften hade mycket hög status. Det ansågs inte bara fint utan t.o.m. som
en religiös plikt att skriva vackert för hand.
Resultatet blev att böcker
producerades i allt större mängder i Europa medan utvecklingen på detta område
släpade efter i den övriga världen. Att producera böcker och andra skrifter
blev en viktig kapitalistisk industri. Den upplevdes, föga förvånande, snart
som ett hot av dem som tidigare haft kontroll över spridningen av kunskapen,
speciellt förstås av kyrkan. Böckerna gjorde det möjligt att sprida nya idéer,
också radikala, omstörtande, kritiska. Makthavarna, vare sig de var världsliga
eller kyrkliga, såg sig småningom tvugna att börja censurera. Yttrandefriheten
blev, precis som i dag när det gäller internet, en hett omstridd fråga. Europa
var emellertid synnerligen splittrat och därför kunde man alltid hitta någon
förläggare som var beredd att ge ut ens alster. Hårdast blev censuren i de
katolska länderna. Därför sände många sina manuskript norrut till Tyskland
eller Holland där den katolska kyrkan inte hade så stor makt.
För universiteten och för den
framväxande vetenskapen var tryckpressarna självklart av enorm betydelse.
Modern vetenskap skulle inte ha varit möjlig utan massproduktion av böcker. De
betydde att exakt likadana böcker kunde framställas i tusental, att de blev
billigare samt att forskarna kunde sprida sina resultat, sina teorier, sin
kritik. Att Galileo mycket snabbt blev känd bland Europas lärde berodde på att
hans böcker trycktes i stora upplagor och spreds från land till land. Hans Dialog om de två stora världssystemen blev
som Dava Sobel skriver i sin utmärkta bok Galileos
dotter (2000) en enorm succé. Hans epokgörande bok Due nuovo scienze publicerades i Holland därför att kyrkan 1633 satte
honom i husarrest och förbjöd honom att publicera. Men han var inte ensam.
Hundratals forskare publicerade sig. Från denna tid finns än i dag åtminstone
något exemplar bevarat av de flesta vetenskapliga böckerna. T.ex. Nikolaus
Kopernikus epokgörande bok De
revolutionibus orbium coelestium (1542) (Om himlakropparnas rörelser) finns
i ett hundratal ex i bibliotek runt om i Europa.
SJÖFART OCH GRUVDRIFT SOM
DRIVKRAFTER
Sjöfarten var grunden för den
ekonomiska blomstringen i Europa. Konkurrensen mellan olika stater och olika
rederier blev hård. Här fungerade kapitalismen mycket tydligt som drivkraft.
Det gällde, precis som i dag, att transportera snabbare och billigare än
konkurrenterna. Ofta användes militärt våld i konkurrensen. Man bildade bolag,
kompanier, som investerade kapital och fick ut vinster i relation till hur
stort kapital man satsat. Speciellt viktig blev handeln på Asien runt Afrika.
Den sköttes av stora bolag som gick under benämningen ostindiska kompanier.
Också i Sverige grundades ett sådant.
Mäktigast blev det engelska East
India Company som grundades redan i slutet av 1500-talet och fick monopol på
handeln på Asien av Elisabet I:s regering år 1600. Den brittiska regeringen ville
bryta den dominerande ställning som portugiser, spanjorer och holländare då
hade. Från slutet av 1600-talet blev kompaniet ett slags brittisk lydstat i
Indien. Det fick rätt att skapa ett eget myntväsen, ställa upp egna trupper och
erövra landområden. År 1761 drev kompaniet ut motsvarande franska organisation
ur Indien och blev den starkaste makten i det jättestora landet. Den brittiska
regeringen stiftade 1784 en lag som innebar att staten tog kontroll över de
områden som kompaniet innehade. Handelsmonopolet upphävdes 1813 men kompaniet
fortsatte att spela en central roll i förvaltningen. År 1857 gjorde indierna
uppror (Sepoy-upproret) och bristerna i kompaniets förvaltning gjorde att
regeringen övertog kompaniets tillgångar och maktställning.
Ungenfär samtidigt som i England
grundades ett ostindiskt kompani i den lilla staten Nederländerna. Med endast ca
1,5 miljoner invånare var denna lilla republik en osannolik kandidat till en
stormakt. Men i likhet med portugiserna mer än hundra år tidigare drevs
holländarna av starka både ekonomiska och moraliska värderingar. De blev kända
inte bara som skickliga och hänsynslösa affärsmän utan också som extremt
renliga, moraliska och anspråkslösa. I stället för att, som t.ex. Spanien,
satsa sina vinster på lyxiga statussymboler, ståtliga kyrkor och slott
investerades en stor del av vinsterna i nya företag. Dessa i sin tur gav
ytterligare vinst och landet blev under de första decennierna av 1600-talet
centrum för Europas ekonomi. Amsterdam blev Europas viktigaste handelsstad.
I slutet av 1500-talet var
konkurrensen på haven stenhård. De holländska redarna insåg att de måste
utnyttja modern teknik för att klara sig. Tekniken för att bygga oceangående
skepp förbättrades. Massproduktion och ett slags löpande-band-teknik infördes.
Man använde standardiserade delar, virket sågades i fabriker som drevs av
vindkraft, lyftkranar minskade behovet av arbetare. Riggen förenklades så att
skeppen kunde klara sig med mindre besättning än konkurrenterna.
Lastkapaciteten ökades genom att man avtod från att beväpna handelsskeppen med
kanoner. I stället eskorterades handelsskeppen vid behov av krigsskepp.
År 1599 återvände en flotta på
fyra holländska skepp fullastade med muskot och kryddnejlika från den första
större handelsfärden till ostindien. De som investerat i resan kunde kamma hem
en vinst på flera hundra procent. Tre år senare bildade en grupp investerare
Förenade Ostindiska kompaniet. Republikens politiska ledning gav kompaniet sitt
fulla stöd. Det var alltså frågan om ett rent privat företag men med
uppbackning från staten. Kompaniet fick inte bara rätt till handel utan också,
vid behov, till krigföring mot konkurrenterna. I det avseendet följde man
tidens anda, men mera effektivt än konkurrenterna. Snart etablerades
handelsstationer speciellt i det område som nu är Indonesien. Holländarna hade
kontroll över öarna ända till det andra världskriget. Därtill tog de kontakt
med en mängd avstater i regionen. Under lång tid var holländarna de enda som
hade tillåtelse av de japanska shogunerna att bedriva en begränsad handel i en
del japanska hamnstäder. Också i Sydafrika och Nordamerika grundades kolonier.
De flesta vet att holländarna grundade en koloni kallad Nya Amsterdam där New
York nu ligger. I Sydafrika är de s.k. boerna ättlingar till holländare som
började komma på 1600-talet för att utnyttja landets rikedomar.
Holländarna tvekade inte att ta
till våld när det tjänade deras intressen. År 1628 angreps en spansk flotta
lastad med silver från Mexiko. Silvret kom väl till pass för att finansiera det
krig mot Spanien som då pågick. (Vid Westfaliska freden erkändes Nederländernas
självständighet slutligen av Spanien). Till en början samarbetade holländarna
med en annan makthungrig, växande kolonialmakt, England. När holländare och
britter drivit bort portugiserna och de regionala handelsmännen i Ostasien
började de konkurrera med varandra. Holländarna var snabba att ta till våld och
började kapa engelska fartyg och arrestera och avrätta engelska medborgare.
Resultatet blev förstås krig. Till en början kunde holländarna stå på sig men i
det långa loppet förlorade de samtidigt som Englands makt ökade. Det var på god
väg att bli det största imperiet i hela mänsklighetens historia.
Sverige ville vara med och
förtjäna på handeln med Kina. År 1731 grundades Ostindiska kompaniet med det
engelska som förebild. Det existerade fram till 1809 då det gick i konkurs.
Under de ca 80 år kompaniet var verksamt gjordes 132 resor med 40 olika fartyg
främst till Kanton i Kina. Åtta av fartygen förliste, vilket för den tiden inte
var speciellt mycket. Resan tog normalt 18 månader. Vanligen förde fartygen trävaror
och järn från Sverige. Dessa varor såldes i Spanien för silver som sedan
tjänade som betalningsmedel i Kina. I Kina köpte man de typiska varorna
sidentyger, fint porslin och te. I Europa var siden och fint kinesiskt porslin
typiska statusvaror. Överklassen, dvs kungahusen, adeln och det rika
borgerskapet såg det som mycket viktigt att markera sin höga ställning genom
kläder av siden och genom sitt vackra porslin. Den ekonomiska tillväxten
innebar en växande marknad och därmed stora vinster för de ostindiska
kompanierna.
(Jag kunde skriva hur länge som
helst om detta intressanta tema men denna analys är redan så lång att få läsare
orkar igenom den. Gruvdriften sparar jag till en annan gång).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar