KAPITALISMEN OCH DEN NYA MÄNNISKOSYNEN

VAR KAPITALISMEN ORSAK TILL DEN NYA MÄNNISKOSYNEN?

                      Att på djupet analysera historien är spännande. Man kan finna överraskande samband. Man lär sig också inse hur litet som egentligen ändrat sig under många århundraden. Tekniken förändras men människan förblir (nästan) densamma. Däremot förändras vår självförståelse. Det som filosoferna kallar människosyn. Den handlar om vår tolkning av vår plats i världen och universum, vår roll i samhället, vår etik och vår ideologi.

                      I alla historieböcker konstateras att människosynen relativt snabbt förändrades från ungenfär mitten av 1300-talet. Jag anser att man gott kan tala om en radikal, en epokgörande förändring. Det är stora ord men de har fog för sig. Det var en förändring som spred sig över hela Europa. I modern tid har den anammats i alltfler utomeuropeiska kulturer. Jag hävdar tesen att renässansens människosyn, visserligen i en modern form, håller på att bli en global människosyn.

                      Den tes jag hävdar i denna artikel är följande: Den nya människosyn som uppstod i norra Italien på 1300-talet har under århundradenas lopp alltmer blivit en global människosyn. Vidare: Den viktigaste orsaken till att denna människosyn uppstod var kapitalismen, närmare bestämt 1200-talets handelskapitalism. Och slutligen: Den viktigaste orsaken till att denna människosyn spred sig över hela världen är, igen, kapitalismen.

                      Genom dessa teser sticker jag medvetet ut nacken. Det står var och en (som kan sin historia vilket är sällsynt i dag) fritt att nacka mig. Jag måste följaktligen besvara följande tre frågor.

1. Vilken var den tidigare, den medeltida människosynen? Hurudana är vi enligt denna uppfattning?
2. Vilka var orsakerna till förändringen i människosynen?
3. Vad innebar den nya människosynen? Hurudana är vi enligt denna under renässansen rykande färska uppfattning? (Renässansen är grovt taget perioden från mitten av 1300 till omkring 1500. Omkring 1500 börjar ett helt nytt kapitel i mänsklighetens historia. I dag talar man om globaliseringen som om den vore något nytt. Igen ett exempel på den historiska okunnigheten i vår tid. Faktum är att den verkliga globaliseringen började ungenfär ett decennium före år 1500. Ett exempel som alla känner till är att Columbus upptäckte Amerika 1492.)

DEN MEDELTIDA MÄNNISKOSYNEN

                      Det romerska imperiets sammanbrott omkring år 400 var en katastrof av en magnitud som är nästan ofattbar. Det må räcka att här notera att folkmängden i många områden minskade till hälften eller ännu mindre. Under imperiets storhetstid hade Europas befolkning varit drygt 40 miljoner. På 600-talet hade den reducerats till hälften. Hungersnöd, farsoter och krig tog otaliga liv. Först på 1200-talet var man igen på imperiets nivå. Men sedan kom den förfärliga digerdöden och folkmängden sjönk igen med en tredjedel. Ännu på 1500-talet låg siffran runt blott 70 miljoner. Det betyder att folkmängden i Europa ökade med blott 30 miljoner på ca 1300 år. Men under de drygt 500 år som gått sedan dess har den vuxit med nästan 500 miljoner.

 Den tidigare blomstrande ekonomin rasade ihop totalt och ersattes nästan överallt av en rätt primitiv självhushållning. Lika illa som med ekonomin gick det med den lysande lärdomstradition som grekerna skapat börjande omkring 500 f.Kr. I dag känner alla som är någorlunda bildade till Platon och Aristoteles, åtminstone till namnet. Båda dessa briljanta tänkare skrev så bläckpennan glödde under sina rätt långa liv. Men efter Roms sammanbrott föll deras många skrifter i glömska. De fåtaliga lärde som levde under det nästan tusenåriga lärdomsmörkret kände på sin höjd till en enda bok av Platon (Timaios) Dessutom mindre viktig. Av Aristoteles väldiga, briljanta produktion kände man till några små skrifter om logik.

                      (För den som inte kan historia vill jag betona att den östra delen av det romerska riket, kallad Byzans, fortsatte en ganska tynande tillvaro ändra fram till mitten av 1400-talet med Konstatinopel som huvudstad. Detta rike, också kallat Östrom, omfattade i stort sett det nuvarande Gekland och Makedonien. Det erövrades av de osmanska turkarna på 1400-talet. I  Byzans förvarades en stor mängd gamla grekiska skrifter i klostrens dammiga bibliotek. Men det var inte många som läste dem, än mindre som förstod dem. När Konstantinopel erövrades av turkarna 1453 flydde stora skaror av kristna västerut. De förde med sig hundratals år gamla böcker och skrifter på grekiska som mottogs med stor entusiasm av de lärde vid universiteten i främst Italien och Frankrike.

                      Jesus var som bekant verksam under de första årtiondena av vår tideräkning. Den religion som han skapade förde en rätt tynande tillvaro under de första århundradena. Med tiden fick den dock alltfler anhängare och blev i slutet av 300-talet dominerande i romarriket. När den politiska och ekonomiska strukturen rasade ihop överlevde religionen, den katolska kyrkan. Den blev under de följande många mörka århundradena den enda betydande kulturbärande strukturen. Religionen, kristendomen blev den ryggrad som höll folket uppe. De kristna tänkarna, som i mer eller mindre hög grad indirekt var påverkade av den grekiska filosofin, speciellt av nyplatonismen, skapade en för tiden ny människosyn. Den främsta av dessa tänkare var kyrkofadern Augustinus (död 430). Han var inte bara en djupt troende kristen utan också en skarpsinnig filosof.

                      Den mest centrala tanken hos Augustinus och överhuvud i den medeltida människosynen är att människan är totalt beroende av Guds vilja. Det finns inget annat som har ett värde i sig än att tjäna Gud. Den grekiska filosofin och vetenskapen, som Augustinus fått lära sig i sin ungdom, har inget värde i sig. Den har värde endast i den mån den hjälper oss i vår tro. Augustinus sätter alltså tummen ner för all forskning som tjänar andra ändamål än att stärka tron. Inte nog med detta. Vi är alla syndare. Genom att vi är människor ärver vi den synd mot Gud som Adam och Eva begick i paradiset. Vi är i grunden ruttna. Endast genom Kristus kan vi bli frälsta, men aldrig av egen kraft eller genom egna handlingar. Vi ser här en djup nedvärdering av människans kraft och förmåga. Vi är predestinerade, förutbestämda till våra syndiga handlingar. Vi har ingen fri vilja att välja det goda.

                      Det är uppenbart att en sådan pessimistisk människosyn inte uppmuntrar till innovationer, till företagsamhet, till att söka lösningar, till att söka kontakt med främmande kulturer och lära av dem. Lägg därtill att livet på jorden utmålas som en förberedelse för det verkliga, saliga, eviga livet i Himmelen. Det enda vi bör sträva efter är att dyrka Gud och leva enligt Hans bud så syndfritt vi med vår begränsade förmåga förmår.

                      Den kristna ideologi kombinerades i det allmänna medvetande med olika slags folkliga föreställningar, vanligen av en typ som långt senare under 1700-talet började betraktas som grov vidskepelse.

                      Den framstegstro och tro på utveckling både när det gäller individen och samhället, som är typisk för dagens samhälle, existerade inte alls. I stället levde man i föreställningen att samhället befinner sig i en långsam men oundviklig process av försämring. Detta är i själva verket lätt att förstå. Överallt i de södra delarna av Europa fanns spår av de romerska och grekiska högkulturerna: städer med vad som en gång varit ståtliga palats men nu var ruiner, akvedukter som delvis rasat, breda stenlagda vägar som nu växte igen och sprack sönder. Själva staden Rom, som under sin storhetstid hade över en miljon invånare, var nu en spökstad av kollossala ruiner med blott ca 10 000 invånare.

Den tro på tekniken, på forskning och på ekonomisk tillväxt som nästan är en religion i våra dagar var totalt okänd. I stället trodde man på Bibeln till den grad att lagstiftningen baserades på den. Men man trodde också på magi och trolldom, på underverk, på de heliga relikernas helande kraft. Folkliga föreställningar om mestadels farliga naturväsen var vardagsmat. När mörkret sänkte sig efter en som vanligt arbetsam dag samlades man i brasans fladdrande sken och lyssnade till de gamlas berättelser och sånger om gamla tider, om krig och stordåd, man lyssnade till sagor och myter, fick höra om vättar och troll, om mystiska varelser i träden, i bergen, i bäckar och åar. Och i de mörka vrårna lurade onda väsen som kunde locka, suga kraften ur en, orsaka sjukdom och elände.

Människan var en fattig, syndig, eländig varelse som intet förmådde av egen kraft. Världen var full av faror som människan inte hade någon chans att behärska. Den enda tryggheten fanns i en fast förlitan på Gud. Under dessa mörka århundraden levde man i övertygelsen om att denna eländiga värld snart skulle förgås. ”Gören bättring ty himmelriket är nära.”

---

EN UTVIKNING OM HISTORIEFORSKNINGEN

Många moderna historiker skulle protestera mot den bild av medeltiden som jag målat upp. De skulle hävda att medeltiden ingalunda var så mörk som man tidigare ansett. Jag är av annan åsikt. Men jag är också av annan åsikt när det gäller själva begeppet medeltid. Enligt den traditionella ganska godtyckliga definitionen tog medeltiden slut omkring 1500. Jag sätter i stället gränsen vid 1200-talet. Orsaken är att den senare forskningen alltmer tydligt visat att delar av Europa, speciellt norra Italien och Frankrike, men i mindre grad också Nederländerna och östersjöområdet då upplevde en tydlig och kraftig ekonomisk blomstring. Denna i sin tur förde med sig allt snabbare både begreppsliga och tekniska innovationer. Jämsides skedde vad vi kan kalla ett andligt och intellektuellt uppvaknande som främst tog sig uttryck i universitetsväsendet som på 1200-talet fick den huvudsakliga form och funktion det har ännu i dag.

Dessa förändringar medförde i sin tur det som är det egentliga ämnet för denna artikel, en radikal förändring i människosynen.

Under senare delen av 1900-talet började en del moderna historiker omvärdera medeltiden. I Bra böckers lexikon (i 25 delar) läser vi: ”I modern historieskrivning har man fått upp ögonen för den mångfald som kännetecknar denna period, vad gäller såväl politik och  ekonomisk utveckling som sociala förhållanden och kulturliv.”(1987) I lexikonet utgår man från att medeltiden sträckte sig fram till år 1500. Det är alldeles tydligt att perioden från 1100-talet till 1500-talet var mycket dynamisk. Detta var just min huvudpoäng i bloggen Var kapitalismens uppkomst ett framsteg. (11.12) Min andra huvudpoäng är att perioden från ca 400 till 1000 verkligen var en period av nedgång och stagnation. På 1100-talet ser man redan att en förändring är på väg. Benämningen ”den mörka medeltiden” är helt adekvat för att kort karakterisera dessa ca sex århundraden. I jämförelse med de antika kulturerna och med renässansen var det verkligen en mörk tid.

 Självklart betyder detta inte att perioden skulle sakna betydelse, än mindre att det skulle saknas dramatik. Under denna tid skapades feodalväsendet av vilket vi fortfarande har kvarlevor i dagens europeiska kungahus och i adelstitlarna. Också stommen till det som med tiden skulle bli Europas stater skapades. Däremot gjordes nästan inga tekniska uppfinningar av betydelse. I historieböckerna brukar man nämna att stigbygeln infördes på 700-talet. (Troligen en idé från Asien). Man brukar också nämna en del förbättringar inom jordbruket, t.ex. vändplogen och harven samt att hästar användes för att dra plogen i stället för oxar. Men detta är verkligen extremt magert för en period på 600 år. Speciellt som man i många anda kulturer, främst i Kina men också i Indien och i det snabbt framväxande muslimska imperiet gjorde stora och snabba framsteg.

---

KAPITALISMEN ORSAKADE FÖRÄNDRINGEN

Det är ingen större överdrift att hävda att den nya människosyn som uppstod i  Europa med centrum i norditalien är unik. Ingen annan av de samtida kulturerna kan uppvisa något liknande. Historikerna har pekat på olika faktorer, men i alla seriösa beskrivningr finns den ekonomiska uppblomstringen med som en viktig orsak. På vilket sätt kunde handelskapitalismen förändra en människosyn som då varit rådande i snart tusen år?

I vår tid är kapitalismen den överlägset viktigaste ekonomiska ideologin. I dag mer än någonsin uppmanas unga människor att bli företagare. Det finns massor av experter som lär ut hur man går till väga. Vilket är deras viktigaste budskap? Svaret är enkelt: självförtroende. Man måste tro på sig själv, på sin förmåga. Man måste tro att man kan slå sig fram, att man kan klara sig i konkurrensen. I självförtroendet ingår att man vågar ta initiativ, vågar pröva nya idéer. Kreativitet är en del av självförtroendet. I det ingår också att man är beredd att ta risker, inte vilt och oberäkneligt, utan kalkylerat. Om man har alla dessa egenskaper, eller är beredd att försöka utveckla dem hos sig själv, och om man dessutom inte är rädd för hårt arbete, så har man, enligt experterna, en god chans att få igång ett företag som kan bli en lönande affär. I självförtroendet ingår också att man inte låter sig nedslås av ett misslyckande. De flesta framgångsrika företagare har ibland misslyckats. Då gäller det att inte tappa sugen utan att försöka igen. Man skall lära av misslyckandena, inte nedslås av dem.

Det är inte svårt att se att denna attityd är typisk för amerikanarna, men så är de också kapitalisterna par exellence. Man kan svårligen finna människor med större självförtroende än ”jänkarna”. De tycks uppfatta sig själva som utvalda att leda och styra hela världens öden.

Om man funderar litet på dessa egenskaper inser man att de är exakt desamma som krävs av den som vill bli en framgångsrik konstnär, författare, målare, skulptör, designer, arkitekt eller musiker. Också av en person som drömmer om att bli uppfinnare krävs dessa egenskaper. Självklart är de nödvändiga om man vill bli en framgångsrik forskare.

Självförtroende är raka motsatsen till de egenskaper som värderades högst under medeltiden. Men när Europa på 1100-talet började vakna ur sin tusenåriga törnrosasömn var det just ett nytt självförtroende som började växa fram. Handelsmännen blev inte rika genom att ödmjukt bekänna sina synder och överlåta allt i Guds händer. Inte heller genom att grubbla över synd och nåd eller över alltings fåfänglighet. Visserligen trodde man fortfarande på Gud och på världens undergång. Men man trodde samtidigt på rikedomen. Och tron på rikedomen växte allteftersom pengarna på bankkontona växte.

Jag har i min blogg 20.11 betonat att man i slutet av 1100-talet upptäckte silvermalm på många håll i Europa. Silvergruvor öppnades och en stor del av silvret präglades till mynt. Mängden mynt som cirkulerade ökade kraftigt och gav helt andra möjligheter till handel än tidigare och därmed till rikedom. Effekterna av detta har jag behandlat i bloggarna 20.11 och 11.12. En stor del av detta silver rann småningom ut ur Europa till Asien. Köpmännen betalade en stor del av sin import av t.ex. kryddor, silke och spannmål med silver. Men i stället kunde de sälja dessa produkter i Europa med stor vinst. Denna satsades dels på nya affärer men också i hög grad på sådant som markerade status, makt och rikedom, dvs. vackra hus, palats, kläder, smycken och på konst. Många av de rikaste affärsmännen och bankirerna understödde frikostigt begåvade konstnärer. Dels av ren kärlek till det vackra (på den tiden var konsten verkligen vacker) men dels också för att konst var ett utryck för status och framgång. För kyrkan var konsten en symbol för Guds storhet och allmakt.

 Konsten formligen exploderade, framför allt i norra Italien från 1300-talet framåt. Mest kände bland mecenaterna är Cosimo de Medici, slutet av 1400-talet, en stenrik bankir, affärsman, politiker och konstälskare. Han bodde och verkade i Florens men hade kontakter över hela Europa.

Det uppstod en attityd av att allting är möjligt, en optimistisk attityd, ja en övertygelse. Denna blev allt tydligare i och med att handeln, rikedomen, produktionen ökade under slutet av 1300-talet och 1400-talet. (Digerdöden runt 1350 bromsade utvecklingen, men stoppade den inte. På ett sätt ökade den rikedomen. Människorna dog som flugor men deras palats, vackra kläder och smycken, deras jordagods, deras maskiner och fabriker etc dog inte. De övertogs av de som överlevde fasorna.)

 I min blogg 20.11 nämnde jag en rad nya begepp, metoder och tekniker som skapades inom affärsvärlden. Men innovationer skapades inom alla områden också inom konsten. Nu skapades begreppet perspektiv. Man kunde genom perspektivet ge inryck av tre dimensioner på en tvådimensionell yta. Alla bildade människor känner till Lionardo da Vinci. Han är ett av vår historias mest lysande exempel på en osannolikt kreativ människa. Om honom kan termen universalgeni med fullt fog användas. Men han var långtifrån ensam. Rafael, Cellini, Botticelli är exempel på odödliga konstnärer.

DEN NYA MÄNNISKOSYNEN   

Egentligen har jag redan ovan skisserat innehållet i den nya människosynen. Men låt oss lyssna till de samtida tänkarnas egna ord. Francesco Petrarca fick 1336 under en bergsklättring en plöslig insikt: ”Ingenting är så förunderligt som människans själ, ingenting kan överträffa den i storslagenhet.” Här finns ingenting av den medeltida ödmjukheten. Tvärtom. Man kan föreställa sig hur Petrarcas bröst sväller av stolthet där han står uppe på berget och beundrar den omgivande naturens skönhet. Men mest förundrar han sig inte över naturen och Guds skapelse utan över sig själv, över människan, hennes förmåga, hennes intellekt, hennes skapande kraft.

 Ca hundra år senare skrev Marsiglio Ficino att själen är det största miraklet i naturen. ”Och eftersom den är centrum för allt så besitter den kraften hos allting. Därför kan den bli allt. Därför kan den med rätta kallas naturens centrum...världens ordning, ansikte, hela universums kärna.” Ingen falsk blygsamhet här inte!

Och hans yngre samtida Giovanni Pico della Mirandola ville inte vara sämre. I ett tal som han skulle hålla inför många åhörare 1486 tänker han sig vad Gud sade till Adam när han skapade honom. Gud talade bl.a. dessa ord: ”Du som inga gränser inskränker, du bestämmer själv vad du är enligt ditt eget fria val, åt vilket jag har överlämnat dig...Jag har varken skapat dig himmelsk eller jordisk, varken dödlig eller odödlig, för att du själv som en god målare, eller en skicklig skulptör, må fullborda din egen form.” Pico fick dock aldrig hålla talet. Det fastnade, föga förvånande, i den katolska kyrkans censur. Den nya människosynen var redan på kollisionskurs med den traditionella religionen.  

Det nya, ungdomliga, djärva tänket (för att använda ett modeord) utmanade det gamla konservativa inom allt flera områden. Det gamla kämpade emot, men självförtroendet hos det nya var djärvt och trotsigt och framför allt baserat på konkreta fakta, på uppfinningar, på nya fruktbara teorier. Nikolaus Oresme, professor i Paris, förklarade redan på 1300-talet att den världsbild som den lärda världen tagit för given i 1500 år kunde vara alldeles felaktig. Man kunde, hävdade han, likaväl tänka sig att jorden och planeterna roterade runt solen som att jorden var universums centrum. För Oresme var detta en möjlig hypotes men i början av 1500-talet hävdade Kopernikus att det var sanningen, men utan att kunna bevisa teorin. Hundra år senare lade Galileo Galilei fram starka argument för att den heliocenriska teorin faktiskt var riktig. Detta var den sista spiken i kistan för den medeltida världsbild som kyrkan i århundraden ansett vara uppenbarad i Bibeln.

---

EN UTVIKNING OM DAGENS MEDELTIDSROMANTIK

När jag skriver detta har den fjärde filmen baserad på J.R.R. Tolkiens fantasyböcker just kommit till biograferna. Tolkiens trilogi Sagan om ringen är urtypen för den nya genre inom litteraturen som kallas fantasy. Denna blev mycket populär, speciellt bland ungdomen, i slutet av 1900-talet och har behållit sin popularitet. Också en del äldre som jag själv har mycket nöje av att läsa dessa moderna sagor. Tolkien har fått massor av efterföljare som skriver långa serier av tungt vägande tegelstenar. Som avkoppling och verklighesflykt är de ofta utmärkta. Man förflyttas till en enklare värld där de onda är bottenlöst elaka och de goda osannolikt ädla, en värld där allt är enklare och där alver och dvärgar stövlar omkring och trollkarlar piffar upp äventyren.

Den värld som målas upp i fantasyböckerna tar modell av medeltiden och dess föreställningar. (Men hjältarna är rätt moderna till sin karaktär. De skissas upp enligt den nya människosynen.) Man färdas till fots eller häst i en orörd, vild natur, man slåss med svärd och pilbåge, samhällsstrukturen är enkel etc. Kungarna bor i borgar och slott, klär sig i ringbrynjor och plåtrustningar. (På tal om plåtrustningar var tillverkningen av sådana en stor industri i Europa under renässansen. Furstarna kunde beställa rustningar för en hel armé. Det finns exempel på att 5000 rustningar beställdes av Frankrikes konung. Det var alltså frågan om massproduktion. Man gjorde som i dag. Olika delar av rustningen delegerades till en mängd underleverantörer. Delarna transporterades sedan till en fabrik där man som på löpande band plockade inop dem. Man påminns om Fords revolutionerande metod att tillverka bilar i början av 1900-talet. Krig har alltid varit bra för affärerna, förutsatt att man inte själv blir angripen.)

Fantasy bygger i hög grad på element från medeltidens sagor, legender, myter och krönikor. Här finns en ymnig källa att ösa ur. Kalevala var tydligen en inspirationskälla för Tolkien. Många författare lutar sig tungt på den fantasifulla nordiska mytologin.

Varför har sagor sådana som Tolkiens böcker eller Rowlings serie om Harry Potter osv en sådan framgång i dag? Jag har en hypotes. Vi lever i dag i ett extremt teknologiskt, reglerat, övervakat och planerat samhälle. Den typ av vild natur som fantasy beskriver existerar inte längre. Inte heller är den typen av halsbrytande äventyr möjliga. Det finns visserligen en växande äventyrsturism men den är lika reglerad och övervakad som allt annat i dag. Den vilda frihet, den magi som vi finner i fantasy har dagens datoriserade urbana människa för evigt förlorat. Man bör dock komma ihåg att om krönikorna ofta handlar om färgsprakande tornerspel, lyxiga fester, romantiska kärlekshistorier så var de flesta människors liv tungt och kort under denna tid.

Vi människor har under oerhört lång tid varit en del av naturen, utvecklats på naturens villkor. Därför är vi fortfarande genetiskt sett anpassade för ett liv i naturen, inte i moderna extremt onaturliga storstäder. I fantasy sker en nostalgitripp tillbaka till våra rötter, till vår biologiska natur. Och varför skulle vi inte ibland få drömma oss bort till en tid av hjältemodiga små hobbiter och usla, bulliga och bullriga orcher?

---

VARFÖR JUST EUROPA?

Under ohyggligt lång tid, över tusen år, var Europa ett u-område. Under denna tid skapade Muhammeds efterföljare ett jättestort arabiskt imperium och en blomstrande kultur. Araberna var överlägsna i alla avseenden. De erövrade Spanien och var på god väg att inta hela Europa när de stoppades av Karl Martell vid Poitiers 711. I Kina existerade den för tiden mest avancerade tekniken inom en stor mängd områden. Varför uppstod den nya människosynen inte i dessa kulturer? Varför blev det inte de som erövrade världen, som spred sin ideologi, sin människosyn, sin religion över planeten?

Kan det ha berott på att dessa andra kulturer ständigt befann sig i krig, antingen inbördes eller med sina grannar? Nej, européerna var minst lika krigsgalna. I år har EU tilldelats Nobels fredspris. För den som känner Europas historia är det väl motiverat. Under renässansen var Europa uppdelat i otaliga små och några större riken och de flesta var mestadels inblandade i något krig. När européerna inte krigade med varandra krigade de mot araberna (t.ex. under de många korstågen) eller mot morerna i Spanien, eller mot mongolerna eller mot turkarna. Typiskt för Europa var att det inte fanns någon övergripande auktoritet i stil med kalifen i Bagdad eller den kinesiska kejsaren med sina stora skaror av byråkrater. Nominellt var påven kyrkans överhuvud, men i praktiken hade han föga makt över staternas politik. Europa liknade en marknad där alla konkurrerade med alla.

Ur ekonomisk synvinkel var Europa precis en sådan marknad. Och detta till synes kaotiska system fungerade i praktiken som en drivkraft för innovationer. Och innovationerna skapade självförtroende. Och inte bara självförtroende. Mot slutet av 1400-talet blev denna självtillit till en hänsynslös äventyrslystnad och girighet efter rikedomar i avlägsna trakter.

Slutligen några kommentarer om eldvapnen utan vilka Europa knappast skulle ha kunnat erövra världen. Krutet uppfanns som bekant i Kina. De första kända recepten är från 900-talet. Det användes till en början troligen för religiösa ändamål, t.ex. för att driva bort onda andar (kineserna besvärades ständigt av sådana), men snart hittade kineserna på att använda vapen som spydde eld. Historikerna känner till ganska litet om dessa vapen och hur kännedomen om krutet spred sig. Den första anteckningen om krut i Europa är från slutet av 1200-talet. (Roger Bacon).

Vem uppfann då kanonen, vapnet som helt skulle förändra krigföringen? Det förefaller som om uppfinningen gjordes i Europa. Arnold Pacey skriver att kanonen först togs i bruk i Europa: ”...first in Europe (before 1320), then in the islamic world (1330s), and in China itself (1356).” (Technology in World Civilization, 1990, s.73) Detta mönster tycks bli allt vanligare från 1100-talet. Européerna suger åt sig tekniker från främmande kulturer, men dessa förbättras och snart producerar européerna produkter som är överlägsna grannarnas. Då blir rollerna ombytta. Dessa förbättrade tekniker eller produkter av dem börjar exporteras till grannarna. Detta gäller också matematiken och andra vetenskaper. En stor del av idéerna kom från araberna, en del från indierna, en del från Kina, men de utvecklades snabbt vidare i Europa. På 1500-talet var européerna redan överlägsna inom de flesta områden. Den arabiska kulturen hade blivit långt efter. Den kinesiska stelnade i sina former och blev mycket konservativ. Endast den unga, turkiska s.k. ottomanska kulturen tävlade med den europeiska med samma självförtroende och aggressivitet. Turkarna försökte, liksom tidigare araberna och mongolerna, erövra Europa men stoppades utanför Wien

Jag tror att det avgörande var kapitalismen i Europa. Den skapade en ny mentalitet som betonade kreativitet. Denna mentalitet har småningom spridit sig över hela världen. I dag tävlar otaliga bolag på en global marknad. Innovationerna kommer i så snabb takt att det är omöjligt att följa med.   

VARFÖR INTE KINESERNA?

I dag är Kina en stormakt med växande inflytande och växande ambitioner inom teknik och vetenskap. Under renässansen var Kina den mäktigaste staten i världen. Efter långvariga och blodiga krig, dels mellan olika ledare dels mot de tidigare mongoliska härskarna, hade landet enats under en enda allsmäktig kejsare. Ming-dynastin kom till makten 1368 och en period av fred och blomstring började. De flesta har väl hört talas om Ming-porslin, en av de många produkterna under de följande århundradena. Kina var tekniskt mer utvecklat än Europa, hade en större folkmängd. Landet bedrev omfattande handel i ostasien. Kinesiska skepp seglade ända till Indien och i några fall till Afrikas ostkust.

Varför blev det inte Kineserna som erövrade världen? Varför blev det inte en kines som upptäckte Amerika? Varför grundade kineserna inte kolonier i Afrika? (I dag 600 år senare skaffar de sig allt större ekonomiskt inflytande i Afrika som har de största outnyttjade resurserna som finns kvar.) De hade lika stor tekniskt kunnande som européerna. I själva verket byggde de betydligt större segelfartyg än européerna. Bland landets ca 70 miljoner invånare fanns det säkert långt fler som var beredda till forskning och utveckling än i det pyttelilla Portugal, som kom att gå i spetsen för européernas erövringar över hela världen. (Se nästa blogg!)

I historieböckerna är omdömena om Kina vid denna tid entydiga. Det hände något som i våra ögon förefaller konstigt, för att inte säga oförklarligt. I en historiebok läser vi: ”..seaborne trade was banned, the army retired behind the defences of the Great Wall...and Ming China reverted to its founder´s policy of isolation from the outside world. As a consequence, little significant scientific or technological progress was made during the following two centuries of Ming rule.”

Vid samma tid förändrades den europeiska kulturen på rakt motsatt sätt. Under de följande två århundradena skapade de splittrade, grälsjuka europeiska staterna grunderna för det globala system som vi lever med i dag. Förklaringen till detta är, om jag har någorlunda rätt, den nya självsäkra, äventyrliga, kunskapstörstande människotyp som det europeiska samhället formade. Och den grundläggande formande orsaken var kapitalismen.

(Hur gick det egentligen till när Europa blev en världsmakt? Detta får bli ämnet för en följande blogg).

VAR KAPITALISMENS UPPKOMST ETT FRAMSTEG?

                      I artikeln När, hur och varför uppstod kapitalismen? som finns på min blogg 20.11 argumenterade jag för att kapitalismen uppstod i Europa på 1200-talet. I artikeln diskuterade jag också en del konsekvenser av detta nya ekonomiska system. Här går jag mera in på att försöka bedöma om detta system kan kallas ett framsteg.

Om man, som vissa gröna t.ex. Pentti Linkola i Finland, anser att ett enkelt, naturnära, strävsamt liv på landet i all evighet, tills mänskligheten som art dör ut, är det bästa för oss, måste man självklart se kapitalismen som en ren katastrof. Men är det enkla livet i naturens sköte faktiskt det bästa vår art kan uppnå? Finns det inte något mera i livet än att odla jorden så att vi kan äta oss mätta, att sitta framför brasan och berätta historier om kvällarna samt att fortplanta sig? En del religiösa människor tycks anse att det verkliga livet kommer först efter den jordiska kroppens död. Om vi lever fattigt, strävsamt och enligt Guds bud i detta liv så får vi leva i evighet i ett ljuvligt paradis iklädda oförstörbara uppståndelsekroppar efter döden.

Inget av dessa alternativ tilltalar mig. Jag tror att mänskligheten har större uppgifter än att bara arbeta, äta, sova och fortplanta sig. Alternativt att vegetera i all evighet i ett paradis utan utmaningar är än mindre lockande för mig. Tron på ett liv efter döden ser jag som rent önsketänkande. Men vari består då dessa ”större uppgifter” och kan kapitalismen vara ett medel för att förverkliga dem?

HANDELSKAPITALISMENS KONSEKVENSER

Den form av kapitalism som uppstod på 1200-talet kan lämpligen kallas handelskapitalism. Självklart spelar handel en central roll i alla former av kapitalism, men i den tidiga kapitalismen är handeln det avgörande, det som skapade rikedomar.

Vid denna tid var kulturerna österut, det arabiska imperiet med Bagdad som huvudstad, de indiska furstendömena, det kinesiska kejsardömet och många mindre stater, på det stora hela jämnbördiga partners. Det var européerna som hade mest att lära och som också var ivriga att överta tekniker, idéer, till och med ord och termer från de främmande kulturerna. Rent industrispionage förekom! Konsten att tillverka silkestyg överfördes till Norditalien genom att silkesmaskar smugglades ut från Kina. Konsten att framställa svartkrut kom på för historikerna okända vägar till Europa. Det man vet är att recept på svartkrut var kända i slutet av 1200-talet. Speciellt påfallande var att massvis av böcker skrivna av arabiska lärda män översattes till latin och användes som läroböcker vid universiteten i Europa. Framför allt var européerna intresserade av böcker i matematik, astronomi, kemi och medicin. Inom astronomin används än i denna dag många termer som har arabiskt ursprung., t.ex. zenit, nadir och namn på stjärnor som Algol, Betelgeuze och Aldebaran. De arabiska siffrorna underlättade såväl det praktiska räknandet, bokföringen som den teoretiska matematiken.

Från ca 1200 till omkring 1500, skapades rikedomen i Europa inte genom plundring och erövring av kolonier, inte genom våld och grymhet, utan genom handel mellan jämnbördiga partners. (Visst, det utkämpades många krig av varierande orsaker). Därför måste handelskapitalismen under denna tid, som jag ser saken, faktiskt betraktas som ett stort framsteg, inte bara för Europa utan också för de främmande kulturerna som också förtjänade på affärerna.

Här i korthet några av de positiva effekterna.

Stigande levnadsstandard

Levnadsstandarden steg för en betydande del av befolkningen. Också på landsbygden hade man nytta av den rikedom som genererades i städerna genom att efterfrågan på jordbruksprodukter ökade. Bönderna hämtade sina produkter till marknader där stadsborna köpte spannmål, kött, rotfrukter och andra frukter, honung osv. Bönderna kunde också sälja virke och ved.

Skolor och universitet

Det uppstod en arbetsfördelning som innebar nya yrkeskategorier. Många yrken förutsatte att man kunde läsa, skriva och räkna. Andra yrken såsom inom kyrkan, affärsvärlden, juridiken, byggandet, sjöfarten och läkekonsten krävde djupare kunskaper. För att få dessa grundades högskolor, universitet i många större städer. De många universiteten i Norditalien tog under de följande århundradena emot studenter från hela Europa. Ett exempel är polacken Kopernicus. Lärdomen upplevde sålunda ett uppsving som på det stora hela fortsatt till dags dato. (Lärdomen blomstrade också under antiken men den dog med det romerska riket på 400-talet, och rörde sig föga under 800 år). Aldrig tidigare i mänsklighetens historia hade så många universitet grundats i så många städer under så relativt kort tid. Under den period som kallas renässansen (ca 1350-1550) överträffade lärdomen i Europa med god marginal den grekiska under antiken. Under denna tid återupptäckte man den antika grekiska filosofin.

Kreativiteten uppmuntrades

 Grunden för att upprätthålla det växande utbildningssystemet var en blomstrande ekonomi. Studier och forskning är inte billiga i dag, men var det inte heller för 5-600 år sedan. Att allt fler lärde sig läsa, skriva och räkna och ett växande antal strävade dessutom att fördjupa sina kunskaper i en mängd ämnen från filosofi till astronomi. Detta innebar ett stort framsteg för människans medvetande, för hennes intellektuella förmåga, för förmågan att tänka, förstå och för hennes kreativitet.

Tänkandet och kreativiteten utvecklades också därför att känslan för det estetiska fick mer näring än någonsin tidigare. De grekiska skulptörerna, författarna, diktarna beundrades med rätta, men nu fanns de ekonomiska förutsättningarna för människans konstnärliga sida att komma till fullt uttryck. De rika handelsmännen, adelsmännen, furstarna var inga gnidare som Joakim von Anka som samlade sitt silver i pengabingar. Pengar var inte ett ändamål i sig utan endast ett medel. Det ligger i människans natur att hon vill bli sedd och uppskattad, även beundrad. Vi strävar alltid att uppnå en viss social status. För att markera vår status omger vi oss med ting som är symboler för den status vi har. Vid denna tid var status ännu viktigare än i dag. Man markerade sin status genom sina kläder, sina smycken och prydnader, sitt hus, sina måltider och fester, de gåvor man gav och liknande. Detta betydde att efterfrågan på fina tyger såsom silke, siden och bomullstyg, liksom på skickliga skräddare och designers växte. (Design är ingenting nytt). Det betydde att skickliga arkitekter, dekoratörer, målare, skulptörer, guldsmeder och musiker rönte efterfrågan. De rika familjerna i främst Italien understödde begåvade konstnärer och under de följande århundradena byggdes mängder av praktfulla palats, målades en del av historiens mest storslagna fresker och tavlor, gjordes utsökt smide i silver och guld.

Inte minst viktigt för statusen var hyllningsdikter och andra typer av skrifter. Det uppstod därför behov av folk som verkligen kunde uttrycka sig i angenäma, vackert klingande

dikter eller på en fängslande prosa. De som sysslade med detta måste inte bara vara insatte i grammatik och retorik utan också i historia och filosofi. De kom under ränessansen att kallas humanister. Den typ av lärdom vi kallas humanism har alltså sina rötter i kapitalismen! (Själv vill jag gärna se mig själv som en sentida efterföljare till renässansens humanister).

Öppenhet för främmande kulturer

Handeln innebar kontakter med främmande kulturer. De kulturer det var frågan om var de stora i söder och öster. Kulturerna söder om Sahara och i Amerika hade man ingen aning om. Men kontakter med andra kulturer vidgar vyerna, stimulerar tänkandet och kreativiteten och ger kännedom om nya tekniker, ämnen, växter, djur, världsbilder och religioner för den som har ett öppet sinne. Och för att bli framgångsrik inom affärsvärlden måste man inte bara ha näsa för affärer utan också hela tiden vara på jakt efter nya varor, nya tekniker som man kan slå mynt av.

                      ---

                      EN UTVIKNING OM RELIGIONENS ROLL

Här vill jag stanna ett ögonblick för att fundera över en skillnad mellan européerna och de andra kulturerna. Marco Polo må tjäna som exempel. Han gjorde på 1200-talet en resa ända bort till Kina. I en mycket spridd bok berättade han om allt det underbara och egendomliga han varit med om. Han var långtifrån den enda europé som reste vida omkring i andra kulturer. Nyfikenheten, eller borde vi säga vetgirigheten och öppenheten, i Europa var stor. Man var villig att lära. Som jag redan nämnde samlade lärda män med stor iver arabiska skrifter inom de mest skilda områden. Dessa översattes till latin och användes som läroböcker vid universiteten. Sålunda sög Europa till sig massvis av idéer, begrepp, tekniker och rent konkreta ämnen, kunskaper om växter och djur, som i hög grad berikade vår kultur.

                      Det märkliga är att denna process var mycket ensidig. Araber, turkar, indier, kineser och mongoler visade föga intresse för våra idéer, våra tekniker och våra kunskaper. Konsekvenserna av detta blev med tiden katastrofala för dessa kulturer. Europa utvecklades snabbt medan de andra kulturerna stampade på stället eller stelnade i gamla former och förlorade förmågan att förnya sig.

                      Varför?

                      Många historiker har grubblat över denna fråga. Framför allt när det gäller Kina. Medan Europa dvaldes i den allra mörkaste medeltiden gjordes massor av viktiga uppfinningar i Kina. Krutet, kompassen, pappret, konsten att trycka med lösa bokstäver, spinn- och vävstolar, kanalsystem med slussar, metallproduktion, forskning om växter och djur, kartläggning, medicinalväxer och mycket annat sysslade kineserna med. Men under 1200-talet stagnerade utvecklingen.

                      Krig och farsoter har framförts som förklaringar. Mongolerna, nomadfolk från norra Asien, erövrade jättelika områden, inklusive södra Ryssland. De nådde ända till Polen och Ungern innan de drog sig tillbaka. Kina erövrades och Bagdad plundrades. Svagheten med denna förklaring är att Europa ingalunda förskonades vare sig från krig eller farsoter. Men trots det elände digerdöden i mitten av 1300-talet, och krigen med mongolerna och muslimerna, för att inte tala om alla interna europeiska krig såsom hundraårskriget mellan Frankrike och England, medförde så dog inte kapitalismen och kreativiteten ut hos oss. Snarare stimulerades de. Vi måste söka andra förklaringar.

                      Mitt hypotetiska svar är att det fanns grundläggande kulturella skillnader när det gäller attityden till nyheter och förändring. I Europa fanns en nyfikenhet och öppenhet som var ovanlig i andra kulturer. Handel har ju förekommit i alla högkulturer men i Europa utvecklades den, p.g.a. av en rad orsakar som jag delvis beskrivit i mina artiklar, till handelskapitalism. Och denna i sin tur stimulerade i högsta grad vetgirighet och öppenhet för nya intryck och nya idéer. I dagens värld betonar man ständigt ”forskning och utveckling” men det var just precis det som var konsekvensen av den tidiga kapitalismen. Begreppen forskning och utveckling existerade inte, men de tänkesätt och attityder som avses fanns i högsta grad.  

                      Jag tror att religionerna har en viktig roll som förklaringar. De är förstås inte hela förklaringen, men de säger något om attityden till rikedom och innovationer.Med risk för att provocera hävdar jag att kristendomen alltid har varit en ”kapitalistisk” religion. Det ligger i kristendomens natur att sätta stort värde vid materiell prakt. Rikedomen har förstås inget värde i sig men den är ett tecken på den kristnes höga status. Vi behöver bara peka på USA, världens mest kapitalistiska land men samtidigt världens mest kristna land.

                      Kyrkor hade förstås byggts redan i århundraden men nu blev de alltmer påkostade och praktfulla. Man kan tänka på det magnifika Sixtinska kapellet i Rom, byggt i slutet av 1400-talet. Kyrkan hade stora inkomster, men också stora utgifter. Man skulle ju avlöna en hel armé alltifrån påven själv och kardinalerna till ärkebiskopar, biskopar och enkla bypräster. Det låg i kyrkans intresse att stöda ekonomin. Bl.a. hjälpte kyrkan till att finansiera vägar och broar. Många kloster var självförsörjande och en del gjorde god vinst på att sälja produkter som viner och likörer. Det jordbruk som klosterbröderna bedrev blev ofta en förebild för traktens bönder. Många kloster ägde dessutom kvarnar av olika slag. Man skall inte glömma att kyrkan också bedrev en viss fattig- och sjukhjälp. Man ”förbarmade sig över de fattiga”. De få sjukhus som fanns drevs av kyrkan och, liksom i dag, delade kyrkan ut en del ”matkorgar” till de fattiga och undernärda. Det enda (och helt otillräckliga) skyddsnär som fanns vid denna tid stod kyrkan för. I ärlighetens namn måste det ändå påpekas att makthavarna i kyrkan, de som satt på penningkistorna, satsade betydligt mera pengar på ståtliga kyrkobyggnader än på sjuka och fattiga. Det fanns visserligen de som hårt kritiserade kyrkornas och biskoparnas prakt, men de fick aldrig stort inflytande.

I den muslimska världen fick religionen med tiden, speciellt från 1100-talet framåt, ett allt starkare grepp om människorna. De ledande prästerna förnekade värdet av innovationer, av uppfinningar och forskning. I skolorna fick männen lära sig att allt en god muslim behöver veta finns i Koranen. De otrogna har ingenting att lära ut till de trogna. Attityden var motsatt den som rådde i den kristna världen. Buddisterna betonade fattigdom och anspråkslöshet och att man skall göra sig fri från alla behov. Det uppmuntrade verkligen inte till företagsamhet. I Kina fick Konfucius konservativa filosofi, som betonade att var och en har sin givna plats och sin givna uppgift, och att man alltid ovillkorligt bör lyda dem som står över en, allt större roll. Den kinesiska kulturen blev därmed alltmer konservativ. Kina upplevdes som Mittens rike, som den främsta kulturen i världen. I ett sådant tankeklimat förtvinar företagarandan.

----

PAPPERSTILLVERKNINGENS BETYDELSE

Det är omöjligt att rangordna de olika konsekvenserna enligt betydelse. Alla har varit nödvändiga för fortsatt utveckling och fortsatta framsteg. Eftersom jag själv under mer än 50 år har ”konsumerat” stora mängder papper i form av tidningar, böcker, skrivpapper och andra former av papper, och eftersom jag alltid varit en skrivande människa med en mängd böcker, kompendier och artiklar bakom mig har jag varit speciellt intresserad av papprets historia.

Vi lever i dag i ett brytningsskede när det gäller papper. Vi är på väg in i det papperslösa samhället. Konsumtionen av papper har redan minskat så drastiskt att många fabriker fått lägga ner. Alltmer information finns endast i datorernas minnen. Framtidens historiker kommer att konstatera att papprets historia började i Europa på 1200-talet och slutade i början av 2000-talet. De kommer också att konstatera att det var handelskapitalismen som tvingade fram en snabbt växande pappersproduktion. Men de inser dessutom att det var kapitalismen, närmare bestämt den moderna informationskapitalismen som tog livet av pappret. På samma sätt som pappersproduktionen på 1200-talet tog livet av produktionen av pergament kommer produktionen av billiga datorer att ta livet av produktionen av papper.

Varför skapade kapitalismen behov av papper?  

Min mormors far var affärsman i Vasa. I min ungdom råkade jag få i mina händer en tjock, inbunden skrift där han med vacker skrivstil hade antecknat inkomster och utgifter, produkter som han sålt och köpt dag för dag. Att anteckna alla affärer är viktigare ju större firma man sköter. På samma sätt har affärsmännen bokfört sin verksamhet sedan 1200-talet. Efterfrågan på papper växte explosionsartat när handeln snabbt ökade. Papper behövdes för bokföringen, för affärsbrev, när man gjorde upp avtal och kontrakt. Mängder av sådana papper har bevarats till våra dagar och är historikernas viktigaste källor till kunskap om affärslivet på den tiden. Samtidigt som ekonomin växte svällde administrationen och byråkratin ut. Städerna behövde bokföring, kunskap om invånarna, bl.a. för att bestämma skatterna, protokoll över möten och beslut osv.

Under medeltiden var behovet av skrivmaterial litet. Främst skrev man om religiösa frågor för det lilla fåtal som kunde läsa. Man skrev på pergament som tillverkades av djurhudar. Tillgången var begränsad, tillverkningen långsam och pergamentet blev dyrt. Det var dyrt att använda det i affärsverksamheten.

Men papper fanns. Kineserna hade redan runt år 600 uppfunnit en metod att tillverka papper genom att stöta växtfibrer till en blöt massa som sedan tolkades till stora, tunna flak. Denna teknik spreds relativt snabbt västerut. I det arabiska imperiet började man  tillverka papper enligt den kinesiska tekniken på 700-talet. I historieböckerna sägs att araberna tillfångatog två kinesiska pappersmakare när de erövrade staden Samarkand 751. Tekniken spreds sedan långsamt till de stora städerna i kalifatet, till Bagdad, Damaskus, Kairo och Tunis för att slutligen hoppa över Gibraltar sund till Europa, dvs till Toledo i Spanien, som då ännu behärskades av araberna.

Till en början importerade handelsmännen i Italien och Frankrike sitt papper från den muslimska världen, främst från papperbruken i Spanien. Det gick dock, självklart, på samma sätt med papperstillverkningen som med silkestillverkningen. Driftiga affärsmän luskade reda på tekniken och började själva tillverka den åtrådda varan. ”På mindre än ett halvsekel dominerade det italienska pappret hemmamarknaden och slog ut det spanska på den franska marknaden,” skriver Spufford (s. 257). Vid slutet av 1200-talet började européerna sålunda tillverka sitt papper själva enligt den kinesiska metoden. Spufford skriver: ”Vid 1300-talets slut fanns omkring trettio pappersbruk i norra och mellersta Italien.”(257) Papprets kvalitet förbättrades genom att det gjordes av linnelump och beströks med gelatin. Lustigt nog blev det småningom européerna som exporterade sitt förbättrade papper till den muslimska världen och till många andra länder utanför Europa.

Det gick för övrigt på samma sätt med tillverkningen av svärdsklingor. Till en början var de klingor som tillverkades av araberna i Damaskus och Toledo överlägsna. De europeiska furstarna köpte stora mängder svärd av araberna. (Dessa användes sedan bl.a. i krigen mot samma araber. Politiken fick inte sätta hinder för goda affärer! I det avseendet har föga förändrats.) Men genom det vi kallar industrispionage fick man reda på arabernas tillverkningsteknik. Snart gjordes lika bra klingor i Europa, framför allt i Solingen. Men inte nog med detta. Genom att experimentera med tillverkningsprocessen blev de europeiska klingorna snart bättre än de arabiska. Då  vände handelns riktning. Araberna började köpa svärd från främst Solingen. Under korstågen kunde såväl kristna som araber sålunda slåss med svärd som var produkter av den europeiska handelskapitalismen.

Pergament hade tillverkats som ett rent hantverk. Pappret tillverkades med hjälp av vattenkvarnar. Råmaterialet, linnelumpen måste söndras så att fibrerna bildade en trög massa. Denna process utfördes av vattendrivna kvarnar. Massan togs sedan upp i metallramar och lades att torka. Det var frågan om en massproduktion i barnskorna. Sådant papper var mer än tio gånger billigare än pergament och priset sjönk ju fler pappersbruk som grundades. På 1300-talet producerades papper i Frankrike och hundra år senare i Tyskland.

Pappret blev allmänt tillgängligt i hela Europa lagom till att tysken Gutenberg uppfann systemet med att trycka böcker med lösa typer i mitten av 1400-talet. Tack vare att man hade tillgång till ett bra papper kunde man börja trycka ständigt växande mängder skrifter av alla tänkbara slag. Vad detta betydde för läskunnigheten, för folkbildningen och för forskning och utveckling är lätt att tänka sig.

Tekniken för att göra papper liksom också tekniken för att trycka skrifter uppfanns i Kina, men i slutet av 1400-talet hade Europa gått förbi alla andra kulturer när det gäller dessa tekniker. Och utvecklingen fortsatte i Europa medan den i stort sett stagnerade på andra håll. Det ekonomiska system som helt dominerade i Europa, handelskapitalismen, tycks härvid ha spelat en avgörande roll.

NEGATIVA KONSEKVENSER

De konsekvenser jag diskuterat ovan är alla, enligt mina värderingar, övervägande positiva. De är framsteg, förbättringar. I våra dagar anser många att det finns många nackdelar med en kapitalistisk ekonomi. Den leder, menar man, till olika slags missförhållanden. Allra häftigast var kritiken på 1960- och 1970-talet. Också jag har påverkats av denna kritik. Det var därför något överraskande för mig att analysera konsekvenserna av den tidiga kapitalismen. Den tycks till övervägande del ha haft positiva effekter på alla aspekter av vår kultur. Jag har t.om. haft svårt att finna några klart negativa konsekvenser.

Sådana konsekvenser blir tydliga om vi går några hundra år framåt i tiden, till 1500-talet. Då utvecklades den europeiska kapitalism som kallas kolonialism. Man kunde också kalla den rövarkapitalism eftersom den delvis var ren plundring av främst guld, silver och ädelstenar. Främmande kulturer underkuvades, folk användes som slavar. Från Afrika hämtades stora mängder svarta för att arbeta som slavar främst i Amerika. Européerna blev rikare, men genom att exploatera och utsuga andra folk. Moraliskt sett var det att sjunka ner i ett träsk av ondska. Det finns, såvitt jag kan se, inte mycket gott att säga om kolonialismen.

De negativa konsekvenserna är också tydliga om vi granskar följande skede i kapitalismens utveckling. Industrikapitalismen baserad på ångmaskinen under 1800-talet. Men det faller utanför ramen för denna redan överlånga artikel.

Spufford skriver:”Under de rikas välstånd låg de fattigas misär. Historikerna har beräknat att en fjärdedel av invånarna i många städer alltid var medellösa och att många fler tidvis hamnade i djupt armod.” (88) Det är förvånande hur litet som egentligen har förändrats under 800 år, under ca 30 generationer. Redan vid denna tid växlade konjunkturerna. Under några år kunde man uppleva en snabb tillväxt som ersattes av en depression, som småningom avtog för att ersättas av ny tillväxt. Ekonomin var lika svår att förutsäga som i dag. Den sociala stratifieringen var densamma som i dag och orsakerna var desamma. Det fanns en liten rik överklass, en växande relativt välbärgad medelklass och en stor fattig underklass. Självklart fanns det inga sociala skyddsnät. Idéen om att samhället kunde ha ett ansvar för att hjälpa de fattiga började utvecklas först i slutet av 1800-talet.

Vid denna tid var alla visserligen troende kristna men fattigdomen uppfattades som en naturlig del av Guds skapelse. På samma sätt tolkades sjukdomar och farsoter sådana som digerdöden i termer av Guds vilja. Det anstod inte människan att försöka ändra Guds ordning. Kapitalismen hade sålunda ingen märkbar inverkan på den religiösa världsbilden.   

Förändringarna på det materiella planet åtföljdes ändå med tiden av förändringar i tänkesätten, speciellt när det gäller synen på människans natur och roll i universum.. Långsamt växte en ny syn på människan och hennes plats och roll fram. Detta är kännetecknande för renässansen som fick inflytande under slutet av 1300-talet. Den moderna människosynen har sina rötter i just denna period, men renässansen i sin tur skulle aldrig ha uppstått utan handelskapitalismen. Men det får bli ämnet för en senare blogg.

NÄR, HUR OCH VARFÖR UPPSTOD KAPITALISMEN?

                      Många tror att kapitalismen är ett ganska nytt ekonomiskt system, att det uppstod under industrialiseringen på 1800-talet. Faktum är dock att den uppstod, eller snarare skapades eller uppfanns redan för 800 år sedan. Sedan dess har kapitalismen genomgått många depressioner och kriser som får dagens ekonomiska nedgång att blekna i jämförelse.

                      Själv har jag varit väl medveten om att Europa på 1200-talet upplevde en ekonomisk blomstring som kom att förändra vår världsdel från feodal naturahushållning till en allt mer betydelsefull och mäktig samling stater med växande penningekonomi och kapitalism. För mig var det ändå en överraskning att nästan alla de begrepp och principer som kapitalismen bygger på uppfanns redan vid denna tid.

Jag blev såpass fascinerad av att få veta när och hur kapitalismen uppstod att jag ville fördjupa mina kunskaper. Vad är då effektivare än att skriva en artikel om frågan. Om man förstår kapitalismens uppkomst har man, förefaller det mig, lättare att förstå dagens ekonomiska system. Det som hänt sedan 1200-talet är främst att allt blivit större, mer mekaniskt, mer invecklat och snabbare. Man kan undra om detta verkligen är ett framsteg. Men det får bli ett ämne för en annan artikel.

Samhället förändras men människan förblir densamma. De sociala, psykologiska och ekonomiska lagar som styrde våra förfäder under senmedeltiden styr oss än i dag. (Och kommer att styra oss långt in i framtiden, kanske för all tid).

                     

DEN KOMMERSIELLA REVOLUTIONEN

                      Låt oss alltså försöka förstå hur och varför kapitalismen har uppstått.

                      Det finns olika åsikter om när den uppstod, men de flesta historiker är eniga om att den ekonomiska verksamheten, dvs handel och industri, ökade dramatiskt i Italien, Frankrike, Nederländerna och England redan under under 1200-talet. Småningom ökade den ekonomiska aktiviteten också i övriga Europa, men främst i de västra delarna. I östersjöområdet växte det handelsförbund som kallas Hansan fram. Jag går inte här in på vad som hände i världen utanför Europa. Vi skall dock inte glömma att européerna tog över många tekniker och idéer som utvecklats i Kina och i den muslimska världen. Under perioden ca 500- 1200 var Europa ett uområde i jämförelse med de stora kulturerna i Asien.

                      Vad var det som hände? Processen kallas ofta, och med rätta, för den kommersiella revolutionen. Det gamla, medeltida, feodala samhället började förändras i snabb takt. Den tidigare självhushållningen ersattes med penninghushållning. Löner betalades inte längre i jordbruksprodukter eller i landområden utan i reda pengar. De löst sammansatta feodala systemet av mer eller mindre självständiga småfurstar ersattes av stater i ordets moderna mening. Städernas betydelse ökade snabbt. De blev centra för handel, industri, konst och kultur och för administrationen. Behovet av utbildning ökade och skolor, alltifrån grundskolor till universitet grundades i snabb takt.

                      Tidigare hade adeln i samverkan med kyrkan utövat makten över de stora, obildade massorna av bönder, lantbruksarbetare och hantverkare. Nu började en ny samhällsklass, borgerskapet, snabbt växa i rikedom och därmed också i makt. Vilka var då dessa borgare? De var handelsmän, bankirer, industriägare,skeppsredare, byggmästare, officerare, jurister, läkare, lärare, ledarna för olika gillen och andra som huvudsakligen fick sin lön i form av pengar. Handelsmännen och bankirerna fick en ledande roll. De blev ibland mycket rika. De ofta förekommande krigen finanserades vanligen åtminstone delvis med pengar som furstarna lånade av bankirerna. Krigen var sålunda ”privatfinansierade”, soldaterna var avlönade legoknektar. Fick de inte lön vägrade de strida..

                      Man bör dock inte glömma att kyrkan vid denna tid ännu hade mycket stor makt. Dels bestämde dess ledare vad som var rätt och orätt, önskvärt och inte önskvärt, vilka ritualer och ceremonier som var nödvändiga, men dels hade prästerskapet stort inflytande på politiken och därmed också på ekonomin. Kyrkan gav mening i livet, gav livet struktur genom sina ritualer från dopet till begravningen. Därmed bidrog den till stabilitet och lydnad under överheten. Allt ont fick en förklaring som djävulens påfund. Kyrkan hade monopol i etiska frågor. Trosfrihet och religionsfrihet var förstås okända begrepp. Kätteri bestraffades hårt.

                      Kyrkan spelade också en viktig roll vid kapitalismens uppkomst. Dels genom att inte sätta några hinder i vägen för fri företagsamhet och tagande av vinst och ränta, och dels genom att själv bedriva en viss affärsverksamhet. (Tidigare under medeltiden hade kyrkan ansett att det var en synd att ta ränta på lån, men den principen upphävdes. Kyrkan var också officiellt mot slaveri, men också den principen ändrades så att man kunde sälja och köpa icke-kristna människor från Afrika och Asien. Handeln med slavar var urgammal och fortsatte i mindre skala att vara en del av den tidens kapitalism. Långt senare blev handel med svarta människor från afrika som bekant en viktig gren av kapitalismen.)  De talrika klostren skulle ofta finansiera sig själva genom egen produktion. De sysslade med jordbruk och byggde t.ex. vattendrivna kvarnar och blev en modell för omgivningen.

                     

                      Sedan romarrikets sammanbrott nästan 1000 år tidigare hade handeln främst varit byteshandel med dagligt nödtorft som mat, kläder, verktyg, boskap osv. Handeln var främst lokal. Om man behövde byta 20 kg rovor mot ett par skor skulle sträckan helst vara kort. Eftersom bönderna inte hade pengar så måste de betala skatt i form av varor och arbete. En feodalherre fick sålunda säd, kött, frukt, öl, vin, ull eller annat som han behövde, samt gratis arbetskraft, som skatt. På detta levde han gott utan att å sin sida göra något produktivt arbete. Med en biologisk liknelse kan man betrakta adeln som en parasit på samhällskroppen. En adelsman kunde fördriva tiden med jakt, lekar och tävlingar och ofta med att kriga.

                     

”Från och med 1160-talet öppnades en rad gruvor i Europa där alltmer silver producerades,” skriver Peter Pufford i sin mycket informativa bok Pengar och makt. Medeltidens handelsmän i Europa (2003). En stor del av detta silver präglades till mynt. Sålunda började mängden reda pengar öka.. De som ägde silver kunde nu dels betala för tjänster med pengar och dels inhandla varor också från avlägsna platser. Det var betydligt lättare att transportera en börs med silverslantar än 20 kg rovor. Slantar av silver, och förstås guld, godtogs överallt som betalningsmedel. (Guldet kom främst från Afrika). Grunden för  handelskapitalismen var sålunda att mängden silver och guld ökade kraftigt. Dessa ädla metaller fungerade som enkla värdemätare och gjorde snabb och enkel byteshandel möjlig. För t.ex. en florin i silver fick man  en viss mängd vete, en viss längd tyg, ett par prima skor etc. Det var betydligt enklare att ha med sig en börs med silverslantar på en handelsresa än bytesvaror.

Den tidigare naturahushållninen ersattes sålunda under 1200-talet i växande utsträckning av  penninghushållning. Därmed var en av de viktigaste förutsättningarna för ett kapitalistiskt system ett faktum. En rad städer såsom Milano, Toscana, Venedig, Lucca osv i norditalien gick i spetsen för denna förändring. Men den spred sig snart till städer Frankrike, Spanien, Nederländerna och England. Också i Norden ökade handeln och penningekonomin.

Pengarna uppfyllde också ett annat villkor för kapitalism. De skapade efterfrågan, en marknad. De köpstarka var till en början i främsta hand furstarna och adeln som nu började ta ut skatter i form av pengar i stället för in natura. Därmed ökade inte bara efterfrågan på nyttigheter utan också på lyxvaror som dyrbara tyger, mattor, tapeter, gobelänger, kryddor, konstföremål, smycken och liknande. Dessa måste ofta transporteras mycket långa sträckor. Ibland krävdes många mellanhänder, t.ex. när det gällde kryddor som kanel och peppar från Indien och Ceylon. Men de största volymerna utgjordes av varor som vanligt folk behövde, främst spannmål (fattigt folk livnärde sig på bröd, gröt och välling, potatisen kände man ännu inte till), olivolja, vin och öl och salt. Dessutom växte efterfrågan på byggnadsmaterial, som trä, sten, tegel, marmor, på metaller såsom järn, koppar och tenn. Trä behövdes också som bränsle och vid framställningen av träkol för metallindustrin. Bivax var en efterfrågad produkt därför att man stöpte vaxljus av det. De lyste bättre och osade mindre än ljus av talg.

Denna tidiga kapitalism var konsumentdriven. Det var konsumenternas behov och önskningar som skapade efterfrågan som köpmänen sedan efter bästa förmåga försökte tillfredställa. Den moderna kapitalismen har i allt högre grad blivit producentdriven. Producenternas makt och kontroll över marknaden har ökat. Miljarder satsas i dag av producenterna för att på alla tänkbara sätt skapa behov, för att hos konsumenten skapa känslan av att man måste ha en vara, en pryl som man i själva verket inte alls behöver. Alla andra  har den, alla framgångsrika har den, alla som följer med i utvecklingen har den, den som inte har den är en looser osv.

----

                      Handel och köpmän har förstås alltid funnits, men nu öppnades möjligheter för handel i stor skala. De mest energiska köpmännen letade efter nya varor som adelsmännen, prästerskapet och andra välbärgade kunde önska sig. En stor del av varorna måste importeras. Därför bildades aktiebolag. Det uppstod hundratals handelshus som hade filialer och agenter i allt fler länder. I norditalien etablerade bolagen, trots striderna mellan kristna och muslimer, kontakter med arabiska handelsmän. I arabvärlden hade handeln länge blomstrat och det fanns naturligt nog ett intresse för att göra lukrativa affärer med européerna. Speciellt som dessa hade gott om silver att betala med. T.ex. i Konstantinopel och Alexandria avdelades hela kvarter för de stora europeiska bolagens agenter. Här kunde araberna bjuda ut varor och agenterna sälja europeiska produkter. Sedan transporterades varorna med långsamma segelfartyg eller snabba galärer till hamnar i Italien, t.ex. till Venedig. Antingen såldes de i staden eller så transporterades de vidare inåt landet eller ända till Tyskland med åsnekaravaner.

                      Efterfrågan ökade stadigt under 1200-talet, inte minst därför att folkmängden snabbt ökade. Produktionen ökade också och industrier grundades samtidigt som det var goda tider för hantverkare såsom skräddare, mjölnare, skomakare, tunnbindare, skeppsbyggare, husbyggare, ölbryggare, guldsmeder samt för olika slags industrier såsom tillverkning av tyger, för pappersbruk, glasbruk osv. Handeln och industrin koncentrerades till städer med gynnsamt läge, främst hamnstäder, men också städer som var centralorter inom ett stort område. Här samlades också adeln, härskarna och förvaltningen. Byggverksamheten blev förstås livlig.

                      Urbanisering är sålunda ingen modern företeelse. Och den viktigaste orsaken till urbaniseringen under 1200-talet var det nya ekonomiska systemet, penningekonomin och kapitalismen. Städerna växte i snabb takt genom inflyttning från landsbygden. ”Paris, huvudstad i Europas då största och rikaste stat, växte från omkring 20 000 invånare vid 1200-talets början till ca 200 000 i dess slut,” skriver Spufford. (Frankrike hade då en befolkning på omkring 20 miljoner).

                      NYA PRINCIPER OCH BEGREPP INOM EKONOMIN                

                      De flesta av de principer och begrepp som vi förknippar med kapitalismen uppfanns sålunda redan för ca 800 år sedan. Det som skett sedan dess är att allt gjorts mer invecklat, snårigt, mekaniskt och krångligt.

 Det blev vanligt att handelsmän slog sig samman för att kunna göra stora affärer. Man bildade alltså aktiebolag. Också andra kunde investera i ett bolag. Vissa nya begrepp kom till först under 1300-talet, t.ex. holdingbolag, dvs bolag som inte direkt sysslade med handel men hade andra bolag som medlemmar. De var föregångare till våra dagars investeringsbolag. Transporterna, speciellt till sjöss, medförde betydande risker. För att beakta dessa skapades på 1300-talet försäkringsbolag. ”De äldsta bevarade försäkringsbreven från Pisa och Florens som gäller flod och vägfrakt är från 1382,” skriver Spufford. De försäkringsavtal som ingicks redan före 1300-talet var redan i allt väsentligt, enligt Spufford, likadana som Lloyds formulär från 1776.

Det blev förstås nödvändigt att beräkna hur vinsten skulle fördelas mellan delägarna. Pålitliga räknemetoder blev nödvändiga. Därmed stimulerades utvecklingen av praktisk matematik, men också av mer teoretisk kunskap i ämnet. Noggrann bokföringa blev nödvändig. Alltsedan romarrikets dagar hade man använt det klumpiga romerska talsystemet. Vid kontakterna med arabarna märkte man att de hade ett mycket enklare talsystem, det vi kallar de arbiska siffrorna, inklusive talet noll, som ursprungligen var en indisk uppfinning. De siffror vi i dag använder infördes alltså till Europa av handelsmännen. Det var den italienska matematikern Fibonacci som härvid spelade huvudrollen. Han fick kontakt med arabiska matematiker, lärde sig deras siffersystem och skrev en lärobok som kopierades i massvis av exemplar och användes när man utbildade folk som jobbade med beräkningar. Matematiken blev en viktig del av den tidens undervisning och forskning.

I dag är multinationella bolag vanliga, men de är ingenting nytt. De stora handelshusen var multinationella och de stora bankerna likaså. I våra dagar sköts den nödvändiga kommunikationen blixtsnabbt genom datorer. På 1200-talet var kommunikationen förstås lika viktig som nu. Bolagets ledning i t.ex. Milano måste veta vad deras agenter gjorde i Konstantinopel, Paris, London och Lybeck. Därför organiserades ett system med kurirer som skötte brevväxlingen. Postverksamhet med andra ord. Självklart gick posten långsamt, Europa var mycket större på den tiden, men å andra sidan hade uttrycket ”tid är pengar” ännu inte blivit en helig princip. Om man sände ett brev till Paris från Milano måste man räkna med att få svar tidigast om ca 40 dygn. Människorna var ännu inte slavar under klockan. (Det fanns för övrigt inga klockor på 1200-talet. Stora, klumpiga mekaniska urverk som ungenfärligen angav tiden höll dock på att utvecklas främst för kyrkliga ändamål. Folk behövde veta när gudstjänsterna började.)

                      Det mesta som är typiskt för modern bankverksamhet fanns redan för 7-800 år sedan. Man kunde låna pengar mot ränta för att investera i t.ex. en skeppslast med vete.  Bankverksamheten var ofta mycket lönande och direktörerna blev rika. Man kunde deponera pengar i en bank mot en viss ränta. Man kunde få olika slags lån, också s.k. konsumtionslån. Räntan på lån varierade stort, från så litet som 5% för stora affärsföretag till över 20% för vanligt folk. Begreppet ockerränta skapades vid denna tid.

Att transportera stora mängder pengar i silver och guld var riskabelt. Ett exempel: När påven Johannes XXII år 1328 skulle sända sold till legoknektarna i sin armé, som befann sig i Lombardiet, råkade transporten ut för stråtrövare. Trots att pengarna, 60 000 floriner, bevakades av 150 ryttare lyckades rövarna lägga vantarna på hälften av pengarna. (Spufford s. 37). För att förebygga dylika händelser infördes begreppet växel, allså en skuldsedel utställd av en given person på en annan given person. Affärsmännen kunde skriva ut växlar som betalning för varor, transporter osv. Växlarna var lätta att tansportera och kunde sedan inlösas i någon bank. Också begreppet check skapades. Stora affärer innebar således inte nödvändigt att stora mängder mynt utväxlades. Genom lån, växlar, checker ökade den mängd pengar som kunde omsättas, vilket givetvis stimulerade handeln och produktionen.  

 I våra dagar har konkurrens upphöjts till en helig kapitalistisk princip. På 1200-talet uppstod konkurrensen automatiskt genom att det fanns många bolag, många handelshus, många banker och därmed ett tryck på att kunna sälja till konkurrenskraftiga priser. Precis som i dag strävade många bolag att få monopol på någon viss vara. Metoderna var ibland mer brutala än vi är vana med. Krig var inte uteslutna. Staden Genua lyckades för en tid genom krig få monopol på handeln med spannmål som köptes längs Svarta havets kuster och såldes i Italien. (Italiens stater var inte självförsörjande med livsmedel). Självklart innebar konkurrensen att många bolag, banker, privatpersoner gick i konkurs. Det blev nödvändigt att stifta lagar för hur egendomen skulle delas vid konkurs, vilket i sin tur gav jobb för advokaterna. Affärsjuridiken blev en viktig del av kapitalismen.

Däremot fanns i Europa ingen stark regeringsmakt som kunde kontrollera, planera, övervaka, reglera ekonomin. I stället fanns det många stater och massvis med mindre furstendömen. Ofta hade staterna olika lagar, olika måttenheter och olika mynt. Valutaväxling blev ytterligare ett sätt att tjäna pengar. Om man inte trivdes i en stat kunde man flytta till en annan. I arabvärlden och Kina hade man däremot central styrning som snarare kvävde än gynnade konkurrensen.

Regleringen från statligt håll varierade men var i allmänhet liten. De rika köpmännen satt ofta i städernas styrelser och de ville inte införa regler som begränsade handeln. (Man kommer att tänka på dagens USA). Men staterna och kommunerna (städerna) hade förstås intresse av livlig handel och industri som gav hög levnadsstandard. Därför användes statliga pengar för att förbättra handelns villkor. Man kunde t.ex. bygga vägar och hamnar, men viktigast var att myndigheterna organiserade ett effektivt utbildningsväsen. Privata företagare hade begränsade möjligheter att lära sina anställda läsa, skriva och räkna. Den uppgiften övertogs i stor utsträckning av ”det offentliga”.Under medeltiden var de flesta analfabeter. Prästerna och kyrkans ämbesmän var undantag. Men kapitalismen krävde inte bara läs- och skrivkunnighet utan också kunskaper i räkning. Man måste kunna räkna ut vinster och förluster, dividender och räntor, försäkrinspemier etc. Noggrann bokföring blev viktig, åtminstone i alla stora företag.

Ett exempel: I handels- och industristaden Lucca i Italien, där man bl.a. producerade stora partier sidentyger, bekostade staden på 1350-talet lärartjänster i läsning och skrivning, i aritmetid, geometri och grammatik. En tjänst i notariatgöromål var självklar. Mer överraskande är att man också bekostade lärartjänster i logik och filosofi.

Människans natur är alltid densamma. Många frestades till bedrägerier, fiffel och båg. Konkurser var vanliga. I våra dagar kritiseras ofta banker och deras styrelser för att låna ut pengar för lättvindigt och för andra misstag. På denna tid lade man inte fingrarna emellan om någon direktör blev fast för bedrägerier. I t.ex. Venedig förbjöds bankdirektörer som gick i konkurs att någonsin bedriva bankverksamhet igen, och sattes på vatten och bröd tills alla deras kontoinnehavare fått tillbaka sina pengar. (Något att ta efter i vår tid?) I Venedig skärptes straffet år 1321. Bankirer som inte hade betalat sina skulder inom ett år skulle halshuggas och deras egendom delas mellan geldenärerna. (Definitivt något vi inte bör ta efter!) Tydligen förlorade en och annan bedräglig direktör faktiskt sitt huvud.  Spufford berättar om en direktör vid namn Francesch Castello som blev halshuggen utanför sin bank.

                     

TEKNISKA INNOVATIONER?   

                      Det finns en intressant och viktig skillnad mellan denna handelskapitalism och den industrikapitalism som uppkom under 1800-talet. Den industriella revolutionen på 1800-talet baserade sig på en rad epokgörande tekniska uppfinningar som gjorde produktionen effektivare än någonsin tidigare. Massproduktion blev verklighet. Produktion genom hantverk sopades undan genom billiga massproducerade varor.

1200-talets handelskapitalism byggde däremot inte på någon ny teknik. Produktionsmetoderna var vanligen gamla. Det fanns t.ex. en mängd industrier som drevs av vattenkraft, dvs av vattenhjul. Men vattenkvarnar hade använts redan under slutet av den romerska epoken. Kraftkällorna var de traditionella: människors och djurs muskelkraft, vinden för att driva fartyg och vattenkraft för att driva kvarnar, pumpar, krossar, blåsbälgar, sågar osv. Också brytningen av malm skedde med traditionella metoder. Man hettade upp berget med eld, kastade vatten så berget sprack, transporterade upp malmen med hästdrivna vinschar, och krossade malmen med vattenkraft. Krutet kände man ännu inte till i Europa. Det började användas först under 1300-talet.

                      Jag vill understryka detta. Kapitalismen som ekonomiskt system uppstod inte på grund av några stora tekniska uppfinningar. Inte heller uppstod den på grund av ideologiska övertygelser. Än mindre var den planerad och uttänkt genom teoretisk forskning. Den växte fram nästan som en biologisk art. När förhållandena var de rätta uppstod den.

 Nyheterna låg alltså helt och hållet på det intellektuella planet, det var frågan om nya sätt att tänka, planera och agera. En revolution i tänkandet, inte i tekniken, än mindre i vetenskapen. Detta nya ekonomiska system fick, som vi i dag 800 år senare vet, mycket vittgående konsekvenser, först för Europa, men småningom för hela världen. På gott och ont, som man brukar säga. Men så är det med alla förändringar. Vi skall granska några konsekvenser.

KONSEKVENSER AV KAPITALISMEN

Under naturahushållningens tid existerade endast en mycket begränsad arbetsfördelning. Nästan allt arbete gick ut på att odla jorden och ta hand om det som jorden gav. Nu blev det nödvändigt med arbetsfördelning och specialisering. Inte heller detta är alltså något typiskt för vår tid. Det uppstod massvis med nya yrken. Handelsmännen behövde bokförare och jurister, de behövde speditörer som skötte om transporterna, de behövde agenter som skötte kundkontakterna i främmande länder, de behövde kurirer som skötte brevförsändelserna, för att nämna några exempel.

Arbetsfördelningen innebar samtidigt specialisering och denna i sin tur krävde utbildning. Det är ingen tillfällighet att den viktiga samhällsinstitution vi kallar universitet etablerades under 1200-talet. Behovet av präster och kyrkliga ämbetsmän ökade och universiteten utbildade främst teologer, men i allt högre grad behövdes också lärare, jurister, matematiker, läkare och andra specialister. Kapitalismen skapade sålunda ett stort behov av högre utbildning.

.När handeln ökade blev det nödvändigt med allt fler, tyngre och större transporter. Under romarrikets storhetstid hade man skapat ett utmärkt vägnät. Detta hade dock förfallit under ”den mörka medeltidens”, århundraden av bristande underhåll. Under 1100-talet var vägnätet i uselt skick. Men varorna måste fram, helst med oxdrivna vagnar. Därför vidtogs ett stort arbete för att förbättra vägarna och massvis av nya broar byggdes. (Europa är ju fullt av vattendrag. Det var för övrigt en bidragande orsak till att det byggdes tusentals vattendrivna industrier. ) Självklart ökade skeppsbyggandet och fartygen förbättrades. Det uppstod efterfrågan på sjökort och kartor och därmed på noggranna mätningar, på navigationstekniken och sålunda uppstod nya yrken. De första användbara kartorna är från denna tid.

Den viktigaste konsekvensen av kapitalismen och samtidigt dess yttersta drivkraft var densamma som i dag: stigande levnadsstandard. Under feodaltiden fanns det två viktiga samhällsklasser. Adeln som hade den politiska makten, men som inte producerade någonting, och bönderna som inte hade någon makt, som t.o.m. ofta var livegna, men som producerade allting. Nu började en ny klass, det vi kallar medelklassen växa fram.Den bestod av stadsbor som arbetade för lön eller som företagare. Det var jurister, banktjänstemän, läkare, skeppsredare, lärare osv. Dessa var alla med i produktionskedjan på ett eller annat sätt.

Vi skall inte glömma en mycket viktig följd av stigande levnadsstandard. Man brukar säga att människan inte lever av bröd allena. (Ett bibliskt uttryck, ursprungligen avsett att påpeka behovet av andlig, dvs religiös färdkost.) I dagens samhälle har vi en enorm produktion av konst, musik, litteratur, teater och all slags underhållning. Under 1200-talet satsade rika köpmän, bankirer, adelsmän och furstar en betydande del av sina pengar på konst. De tidigare massiva borgliknande husen ersattes av påkostade, arkitektoniskt fulländade palats. Dessa inreddes med målningar, tapeter, dyra mattor, gobelänger, och konstföremål. Därmed fick begåvade män (inte kvinnor förstås) en chans att leva på sin konst. Sådana möjligheter hade inte funnits under feodaltiden. Än i dag beundrar vi en del av de ståtliga palats som byggdes under senmedeltiden och renässansen. Målningar och andra konstföremål från denna tid var så fulländade att de aldrig kunnat överglänsas. Litteraturen blomstrade. Boccacio skrev sin Decamerone, Petrarca sina dikter osv.

Eftersom handelskapitalismen inte byggde på någon radikalt ny teknik blev dess konsekvenser för samhällsstrukturen betydligt mindre och mildare än konsekvenserna av den industriella kapitalismen 600 år senare. Konsekvenserna kan inte heller jämföras med den informationskapitalism vi upplever i vår egen tid. Visserligen ökade mängden arbetare, men hantverk var fortfarande den viktigaste produktionsformen. Hantverkaren kunde vara stolt över sin skicklighet och över sin produkt. Massproduktion genom maskiner förekom inte.Arbetarna kom därför inte att bilda någon ny samhällsklass. Detta var borgerskapets revolution. De var den nya och allt mäktigare klassen, som småningom började ställa krav på att få ta del av makten.

Under 1200-talet var det goda tider i Europa. Klimatet var varmt, skördarna goda, folkmängden ökade snabbt liksom också rikedomen. Levnadsstandarden steg, men självklart inte för alla. Föga anade människorna att de eller deras barn och barnbarn snart skulle drabbas av nästan obegripliga lidanden. But that is another story.

VAR KAPITALISMENS UPPKOMST ETT FRAMSTEG FÖR MÄNSKLIGHETEN? Den frågan skall jag spara till en senare artikel.