HUR MÅNGA DÖDSOFFER ORSAKADE TJERNOBYLKATASROFEN?

Detta är ett reviderat avsnitt ur min bok RISKFILOSOFI.

Hur många cancerfall har Tjernobylkatastrofen till dags dato orsakat? självklart kan inget exakt svar ges. Även om katastrofen inte inträffat skulle tiotusentals personer i regionen drabbats av varierance typer av cancer årligen. En ökning med några hundra fall årligen försvinner sålunda lätt i det statistiska “bruset”. Leukemi är den första cancerform som teoretiskt förväntas. Antalet leukemifall förväntas öka inom några år efter en stor stråldos. Eftersom leukemi inte är någon särskilt vanlig cancerform borde en ökning lätt kunna påvisas. Märkligt nog har man ännu i dag inte kunnat upptäcka någon ökning i leukemifrekvensen. (Nature, sept. 2005, s.181)Leukemihypotesen har sålunda inte bekräftats i detta fall. Hur skall detta tolkas? Ingen vet. Vid explosionen spreds stora mängder radioaktivt jod. Jod tas upp från födan i sköldkörteln. Radioaktivt jod försvinner visserligen snabbt eftersom det sönderfaller inom åtta dagar, men många hann ändå få i sig så mycket att sköldkörteln utsattes för en stor dos strålning. Speciellt barn var utsatta eftersom de drack mjölk som innehöll radioaktivt jod. Eftersom sköldkörtelcancer hos barn är ganska sällsynt är det lätt att märka om antalet fall ökar. Hittills har man funnit 1 800 barn med sköldkörtelcancer (tyroidcancer). Man räknar med att antalet skall öka och totalt bli 6-8 000. Det verkliga antalet fall förefaller stanna vid hälften av dessa forskares nedre gräns. Det bör kraftigt understrykas att sköldkörtelcancer nästan alltid kan botas. dödligheten är endast ca 1%. Enligt den omfattande FN-rapport, utarbetad av mer än 100 experter, som Nature (se ovan) refererar kan man vänta sig att det totala antalet dödsfall som direkt orsakats av strålningen från katastrofen stannar vid ca 4000. (I Finland beräknas ca 5000 dö p.g.a. tobak och 2000 p.g.a. alkohol VARJE ÅR!)
Efter katastrofen sändes 4 700 unga män från Estland för att göra olika arbeten inom det kontaminerade området. Dessa har undersökts av en forskargrupp med representanter från Estland, Finland och USA. I genomsnitt beräknas de ha fått en stråldos på 110 mSv. Sju år efter olyckan hittades inga fall av leukemi eller sköldkörtelcancer i gruppen! När det gäller övriga cancerformer var frekvensen inte högre än normalt. Däremot var självmordsfrekvensen i gruppen mycket hög, 50 % högre än genomsnittet. Härav bör man förstås inte dra slutsatsen att joniserande strålning kan orsaka självmord! Dessa unga män upplevde uppenbarligen sin situation som mycket stressande. Detta är för övrigt ett genomgående drag hos dem som evakuerades från de kontaminerade områdena. Depressioner, apati, ökat alkoholbruk, rökning, stressrelaterade sjukdomar, självmord hör till bilden. Orsaken är förstås inte strålningen i sig utan den oro och ängslan som katastrofen, evakueringen, osäkerheten o.s.v. medförde. Tjernobyl är ett typiskt exempel på hur viktiga de psykologiska faktorerna är. Det är möjligt att oro, depression, apati, alkohol, självmord etc, som följt i katastrofens spår, orsakat större skada och skördat flera offer än själva strålningen. Detta är igen en bekräftelse på att oro, stress och depression är viktiga faror. Den som fått en förhöjd stråldos intalar sig lätt att han snart kommer att dö och att det därför är meningslöst att planera för framtiden, ta nya tag, skaffa familj o.s.v. Denna rädsla beror i sin tur i främsta hand på okunnighet om de verkliga riskerna. Inte ens stråldoser på 100 mSv, motsvarande en normal livstida dos, medför någon dramatiskt förhöjd risk. Man bör också ha i minnet att om man får en 100 mSv dos så tar det troligen flera decennier innan man får cancer. Chansen är mycket stor att man inte får cancer p.g.a. denna stråldos. Man hinner sålunda få vuxna barn innan man möjligen drabbas. Om man ändå får cancer beror det troligen på något annat såsom, rökning alkohol, mat, luftföroreningar, radon eller liknande.
Vilka slutsatser följer av detta? Man bör akta sig noga för att överskatta och dramatisera en fara. Hellre bör man underskatta den en smula, om det finns en stor osäkerhet. Om man skrämmer upp folk måste man räkna med att faran själv skördar offer men att också rädslan leder till stora skador. Mot detta måste man förstås väga att rädslan också kan ha en positiv effekt genom att den får folk att vara försiktigare. Man bör komma ihåg att en massevakuering i sig själv medför en mängd negativa konsekvenser. Dessa måste vägas mot konsekvenserna av den ursprungliga faran. I dag lever många människor, främst äldre, inom det kontaminerade området vid Tjernobyl. Många av dem kommer att dö i cancer. Men deras livslängd kommer troligen att bli längre när de får leva i en välkänd miljö, som de känner och är vana med, jämfört med om de flyttats till en främmande omgivning. Framför allt kommer deras livskvalitet att vara bättre.
Helst bör myndigheterna förstås ge så korrekta och utförliga uppgifter som möjligt. Massmedierna har också ett stort ansvar för att hotet varken överdramatiseras, för att locka tittare eller läsare, eller förringas, för att inte stöta sig med myndigheter eller mäktiga företag. För att kunna ge korrekt kunskap bör medierna överlåta rapporteringen till sådana redaktörer, som är insatta i riskproblematiken, och känner till elementära begrepp, metoder, fakta och teorier.