HAMAS MÅSTE ERKÄNNA ISRAEL

HAMAS MÅSTE ERKÄNNA ISRAEL

Jag tror inte att min och Olli Lagerspetz bedömning av kriget mellan Hamas och Israel är så olika som det kan förefalla av hans inlägg i Åbo Underrättelser 21.1. Han har rätt i att Gaza är mycket tätt befolkat och att nativiteten bland palestinierna är hög. Han påpekar att närmare hälften av invånarna är barn. (Området är svårt överbefolkat och folkökningen fortsätter). Men han undviker att dra slutsatser av detta faktum. Varför angriper Hamas städer i Israel från ett så sårbart område? Varför har Hamas inte gjort något för att skydda civilbefolkningen för israeliska bomber? Hamas ledare har i alla fall lyckats skydda sig själva.
Lagerspetz beskrivning av palestinierna som trakasserade och förtryckta är antagligen medvetet svart-vit. Situationen är, som han säkert vet, långt mer komplicerad. När ”vägkartan för fred” utstakades, under president Bushs ledning, i juni år 2003 gick Israel med på att erkänna Palestina som en självständig stat, att utrymma sina bosättningar på Gaza-remsan, samt att inte grunda nya bosättningar på Västbanken. Palestinierna å sin sida gick med på att erkänna staten Israel och upphöra med terrorangreppen. Men palestinierna är djupt splittrade i två rivaliserande grupper, Fatah och Hamas. Hamas vägrade blankt att godkänna vägkartan till fred. De fortsatte med terrorangreppen mot Israel. Den israeliska regeringen svarade på sitt vanliga sätt, med kraftigare våld.
26.1 år 2006 vann Hamas i parlamentsvalet. EU och USA krävde då att Hamas skulle erkänna Israel och avstå från våld. Det var en gyllene chans för Hamas att förvandlas från terrororganisation (FN:s uttryck) till ett normalt politiskt parti. Hamas vägrade. Därför avbröt 7.4 år 2006 EU och USA sitt ekonomiska stöd till den nya Hamas-ledda regeringen. Det rent humanitära stödet fortsatte. Utan detta stöd skulle palestinierna dö. (Hur det gick med stödet från de rika arabländerna känner jag inte till. Kan någon upplysa mig? De flesta arabledare gillar inte Hamas. Det gör däremot Irans ledning, som i sin tur är i konflikt med arabledarna. Irans befolkning är inte araber.)
I december 2007 fortsatte fredsförhandlingarna mellan statsminister Olmert och president Abbas under ledning av president Bush. En palestinsk stat skulle grundas inom år 2008. Abbas ansågs vara en förrädare av Hamas därför att han gick med på fred. Hamas fortsatte att skjuta raketer mot Israel. Raketerna åstadkom föga skada men utsatte judarna för en ständig oro och nervpress. 1.3 2008 svarade Israel, som vanligt, men ett våldsamt angrepp mot Hamas i Gaza. Över hundra personer dödades. Hälften var civila. Hamas vägrade fortfarande erkänna Israel. I stället skaffade man mer vapen och ökade antalet raketattacker. 6.3 dödades åtta israeliska ungdomar i en skola i Jerusalem av en terrorist. Vi har nyligen bevittnat det senaste skedet i kampen mellan Hamas och Israel. Israel avbröt anfallet och drog sig tillbaka från Gaza. Detta uppfattades av Hamas som en seger. 1300 döda palestinier tycks inte dämpa segeryran.
Jag antar att Olli Lagerspetz är enig med mig om att fred kan uppnås endast om Hamas erkänner Israel och avstår från att döda judar. Palestinierna har ingenting att vinna på att fortsätta en hopplös kamp. Däremot har de allt att vinna på fred. Bollen ligger nu på Hamas planhalva. Ledarna är utsatta för hårt tryck från alla håll. Gazaborna kan få stort stöd för återuppbyggandet. Vi får se om de tar chansen till en bestående fred. Annars kommer ännu fler palestinska liv att spillas i en hopplös kamp
Hans Rosing