TANKAR EFTER ETT ÅR SOM BLOGGARE

TANKAR OM MITT BLOGGANDE

Den 4.1 senaste år skrev jag min första blogg. Sedan dess har det blivit 31 stycken om mycket varierande ämnen. Här kommer några funderingar kring mitt bloggande och bloggandet i allmänhet.

Först en bekännelse. Jag läser inte andra människors bloggar. Har faktiskt inte läst en enda blogg. Så jag vet egentligen inte ett dugg om vad andra skriver om. Det lilla jag vet har jag hämtat från tidningsartiklar om bloggandet.

Varför läser jag då inte bloggar? Jag vill omformulera frågan. Varför skulle jag läsa bloggar? Jag läser massvis, har gjort det ända sedan jag lärde mig läsa för 57 år sedan. Jag läser tre dagstidningar dagligen för att följa med vad som händer i landet och speciellt i svenskfinland. Jag bläddrar i en del finsk- och svenskspråkiga veckotidningar som min fru prenumererar på. Jag skummar en del andra tidskrifter som Finsk tidskrift, Finlands natur, Kyrkpressen. Jag skummar också en del utländska tidskrifter som Time och National Geographic. Mera tid ägnar jag åt den vetenskapliga tidskriften Nature, som varje vecka kommer med en massa info om vad som händer inom vetenskapens värld. Dessutom läser jag böcker av varierande slag. Jag har t.ex. läst alla böckerna av J.K. Rowlings om Harry Potters äventyr. Just nu håller jag på och tragglar mig igenom ett klassiskt verk Odysséen. Den väcker så många tankar hos mig att jag skall skriva en skild blogg om den – när jag får tid. Dessutom tittar jag en del på tv, framför allt på vintern när kvällarna är långa och mörka. Jag får också veta en hel del om vad som är på gång genom att ha på Radio Vega flera timmar om dagen.

Så jag upprepar min fråga. Varför skulle jag läsa bloggar? Vad finns det i bloggarna som jag inte redan får veta genom allt det som jag annars läser. Så vitt jag förstår är svaret: ingenting.
Är det någon som har annan åsikt så vill jag gärna läsa den.

Då uppstår frågan: Varför väntar jag mig att någon skall läsa mina bloggar? Svaret är kort sagt, och i all anspråkslöshet: Därför att de är så kloka och bra. Den som läser dem får verkligen veta en massa. Det är inte bara tomt svammel om vilka fester jag varit på eller om vad jag ätit, vad mina barn gör, om idrott, sex, poplåtar osv osv utan om världen, livet och t.o.m. universum. Den som läser mina bloggar blir helt enkelt klok, eller åtminstone något klokare.

Men för att bli klokare måste man anstränga sig. Och att läsa mina ofta ganska långa bloggar är mången gång rätt ansträngande. Det är en intellektuell utmaning. Det kräver tänkande. Men det är just kunnande och tänkande som är, och alltid har varit mitt mål. Jag har sedan unga år varit mycket nyfiken på världen. Jag har funderat över varför vi är här, vad som existerar, vad som är verkligt och overkligt, vad vi kan veta och hur vi får veta det, och liknande frågor. Det som intresserar mig är m.a.o. filosofiska frågor och det återspeglas i mina bloggar.

Eftersom jag inte läser andra människors bloggar vet jag inte om det finns någon som skriver samma typs texter som jag. Jag betvivlar det starkt. Men rätta mig om jag har fel. I dagens snuttifierade, ytliga, snabba, kommersiella kultur finns det knappast längre någon som tänker djupa tankar.

Jag har antagligen mycket få läsare – på bloggen nämligen. De flesta av de artiklar som finns på bloggen har publicerats, ofta i en kortare version, i någon tidning eller tidskrift. T.ex. mina debattinlägg om energi 25.1, 15.2, 21.2, 27.2, och 16.8 har, i förkortad form, publicerats i Hufvudstadsbladet eller i Vasabladet. Detta betyder att de flesta artiklarna på min blogg i själva verket har lästs av hundratals, ibland kanske tusentals personer. Endast ett mindre antal artiklar finns endast på bloggen. De är vanligen så speciella att ingen tidskrift vill publicera dem. Exempel finner man 6.2 (om fortsättningskriget), 5.3 och 6.3 (om censur), 27.4 (om medvetandet), 24.5 (om religion), 17.9 (om äppel), 2.10 (om plommon), 11.12 (om kreationism). Artiklarna om censur är förresten hämtade ur ett kompendium som jag använt i min undervisning. Så det är ganska många som läst dem. Artikeln om kreationism, i kortare form, sände jag till Vasabladet, men som väntat, ville den ansvariga redaktören inte ta in den.

Jag har ibland roat mig med att försöka skriva en roman inom science-fiction genren. Det har aldrig blivit annat än försök. Jag har inte den begåvning, den fantasi och den stilistiska skicklighet som behövs. Bloggen ger mig en möjlighet att sätta ut exempel på mina svagsinta försök i den branschen. Det finns sådana manuskript i min dator, men där är de dolda för världen. Det kommer de också att förbli. Men något avsnitt har jag satt ut på bloggen och det kommer jag att fortsätta med – om jag har tid. Någonting som är en blandning mellan fantasi och fakta började jag med 20.2 och fortsatte med 26.2. Ingen av oss kommer någonsin att resa ut i rymden, men jag finner tanken oerhört fascinerande. I min fantasi fösöker jag föreställa mig hur en sådan resa skulle gå till och vad vi skulle se och uppleva. Jag har tänkt fortsätta denna resa, men det finns alltid en massa annat jag måste göra först.

För något år sedan började jag skriva på en ren SF-berättelse med humoristiska förtecken. Min tanke var att baka in så många dolda anspelningar och lustigheter som jag kunde hitta på utan att helt förstöra storyn. Det är frågan om ett slags parodi på genen. Första kapitlet finns på bloggen 12.12. Avsikten är att det skall bli flera kapitel – när jag får tid.

Bloggen 12.12 blev den sista år 2008. Borde jag sluta blogga? Är det någon mening med att lägga ut texter som nästan ingen läser på nätet? Jag vill igen omformulera frågan. Borde jag sluta skriva och tänka? Svaret är att jag inte kan göra det. Det vore intellektuellt självmord och jag känner mig inte mogen för det ännu. På något sätt måste jag få uttryck för mina tankar och min kreativitet. Det räcker inte med att odla majs, laga mat och fiska abborre. Eftersom jag inte kan låta bli att skriva kan jag lika gärna lägga ut texterna på nätet så att de är tillgängliga, om någon är intresserad. Och ofta verkar någon vara det. År 2009 kommer alltså att föra med sig nya långa artiklar om mycket mellan himmel och jord.

Dessutom finns det ännu ett skäl för mig att skriva bloggar. Mina åsikter är ofta ”politiskt inkorrekta”, jag är, som någon sagt, en ”kärring mot strömmen”. Jag har en annan åsikt än majoriteten av kolumnister, ledarskribenter och andra påverkare. Sådana åsikter kan man inte uttrycka offentligt. Men på min blogg kan jag skriva dem. Det är nästan ingen som läser dem och ingen blir upprörd, men jag har ändå markerat en ståndpunkt så att säga officiellt. Den finns tillgänglig, är offentlig.

Vad har jag då för avvikande åsikter? Några exempel i all korthet. Det är i dag politiskt korrekt att vara rädd för växthuseffekten. I Sverige tycks man, som vanligt, vara speciellt oroad. Jag för min del önskar att vårt klimat skulle bli varmare. Senaste sommar var augusti och september så kalla att mina tomater, ca 30 kg, inte mognade. Minst hälften blev odugliga till föda. I Finland och den övriga Norden skulle vi, enligt min åsikt, ha mer nytta än skada av att medeltemperaturen steg med några grader. Vi skulle få en rikare flora och fauna, bättre villkor för jordbruket, mindre kostnader för uppvärmning, plogning, sandning, bättre tafiksäkerhet, mindre behov av isbrytning, mindre halkolyckor osv.

Ett annat exempel. När jag skriver detta fördöms Israel allmänt för sitt angrepp på Hamas i Gaza. Det är politiskt korrekt att ta palestinierna i försvar, mer eller mindre kraftigt, och att kritisera Israel. Jag anser att Hamas handlar orätt både mot judarna och mot sitt eget folk. Hamas kan aldrig med terror besegra Israel. Det är omöjligt att få sju miljoner judar att försvinna. Hamas raketattacker och annan terror kan aldrig göra annat än reta judarna och driva dem att slå tillbaka med sin överlägsna militärmakt. De som lider mest av Hamas fanatiska judehat är palestinierna, främst barnen. Hamas borde gå med på nästan vilken fred som helst och sedan sträva till samarbete med judarna. Endast på så sätt kan de palestinska barnen få en fredlig framtid.