VILL DU HA MERA VINDKRAFT?

VILL DU HA MERA VINDKRAFT?

Vill du ha ett 180 meter högt vindkraftverk på din bakgård? Vill du ha ett sådant på din skäriö eller på grannöarna? Vill du betala dubbelt mera för strömmen? Klarar du dig utan ström när det inte blåser? Du svarar säkerligen nej på alla dessa frågor. Du vill säkert bevara vår unika skärgård. I så fall vill du inte ha mera vindkraft – åtminstone inte i skärgården.

I Vasabladet har det under sommaren pågått en långvarig debatt om vindkraften. Argumenten är gamla och välkända för den som följt energidiskussionen så länge som jag. De som vill ha mer vindkraft tycks i allmänhet vara amatörer, utan kunskap i fysik, som resonerar mera med känslor än med förnuft. De svamlar men kommer aldrig med konkreta beräkningar eller förslag. Ett ex. Är Sakari Peltolas insändare i Vbl 7.9. Han påstår t.ex. att vindkraft är idealisk jämförd med kärnkraft. Tydligen tycker han att den tunga industrin i vårt land borde vara igång bara när det blåser. Han påstår också att kärnkraften värmer upp klimatet. Det är verkligen en nyhet för alla fysiker. Henry Bertlin påstår i Vbl 2.9 att industrin inte kan ta hand om kärnsoporna. Tydligen har han inte följt med utvecklingen. Han påstår att kvarkenområdet kanske är det bästa stället i Europa när det gäller vindar. På vilka mätningar baserar han sig? Experterna har helt andra mätdata.

Ulf Johanssons artikel i Vbl 7.9 borde läsas noga av alla "vindvänner".

I själva verket tycks kärnkraften vara betydligt miljövänligare än vindkraften. För att få lika mycket ström som från den Olkiluoto-reaktor som nu är under byggnad behövs minst tusen jättestora vindkraftverk. Självklart innebär det ett enormt ingepp i miljön. Hur många fåglar dödas t.ex. årligen av tusen roterande jättepropellrar! Vem garanterar att det inte inträffar svåra olyckor under de decennier kraftverken är i gång. Eller är det meningen att områdena skall ingärdas och övervakas?

Några få vindkraftverk kan man stå ut med, men de har endast en symbolisk betydelse. Finlands näringsliv kräver pålitlig, billig, miljövänlig elektricitet. Därför säger jag nej tack till tusentals av dessa monster.

Artikeln nedan har jag sänt till Vbl.
(Jag har tidigare behandlat vindkraften i min blogg 27.2 2008.)

EN IDEOLOGISK FÖRVILLELSE?

Jag har aldrig sett ett kärnkraftverk och kommer säkert aldrig att se ett. Inte underligt eftersom sådana finns endast på två orter som dessutom ligger avsides från de större befolkningscentra. Däremot har jag, liksom de flesta sett vindkraftverk. Det kan man knappast undgå om man rör sig i skärgården. I somras åkte jag ofta förbi tre sådana, visserligen på långt avstånd. (Vanligen stod de stilla). Ändå finns det än så länge endast ett fåtal sådana jättar i vår fagra skärgård. Men om nuvarande planer förverkligas kommer vi om tio år att få se massvis av dessa teknologiska bjässar längs våra kuster. I så fall är det frågan om det största industriella ingrepp i vår skärgård som någonsin gjorts. Är en sådan satsning ett förnuftigt sätt att få miljövänlig ström, eller är den det värsta ideologiska felslutet under vår tid?
Kritiken mot vindkraftsindustrin har, på goda grunder, växt sig allt starkare under de senaste åren.

Att det är frågan om ett ideologiskt (grönt) motiverat projekt torde alla vara ense om. På en fri marknad skulle vindindustrin inte ha någon chans i vårt rätt vindfattiga land. Enligt alla experter blir el producerad genom vindkraft ca dubbelt så dyr som med konventionella alternativ. Endast genom att förlusten betalas genom skattemedel (och högre elpriser) är vindparker ekonomiskt möjliga. Utan statliga subventioner skulle ingen privat företagare ge sig in i vindbranschen. Då uppstår frågan: betalar vi dyrt för en ideologisk förvillelse? Det finns massor av andra behjärtansvärda projekt som ropar efter våra skattemiljoner.

Det som förleder många (speciellt glada amatörer) är att kraften är gratis och att det inte blir något avfall. Elen är så ren den kan bli. I själva verket är detta inget tungt argument i dag därför att den smutsiga elproduktionens dagar är förbi. Men modern teknologi kan alla former av produktion göras praktiskt taget utsläppsfria. Skadorna på naturen från elindustrin är i dag negligerbara. Vattenkraften är i dag, paradoxalt nog, den skadligaste för naturen därför att den innebär så stora ingrepp i miljön. Också vindkraften börjar framstå som skadlig för naturen därför att möllorna förutsätter mycket stora ingrepp i tidigare tämligen orörd natur. Ett tiotal vindparker, var och en med 30-40 jättestora väderkvarnar, borde få varje naurvän att tänka om. Inte ens den mest inbitna entusiast kan förneka att byggandet av t.ex. 1000 möllor (motsvarande ett stort konventionellt kraftverk) medför enorma ingrepp i traditionell skärgårdsmiljö. Är detta faktiskt den ”orörda natur” vi vill visa för turisterna, och än viktigare, lämna i arv åt våra barn och barnbarn?

Faktum är att man inte kan driva ett modernt elslukande industrisamhälle med en så nyckfull kraftkälla som luftströmmarna, allra minst här i vår kalla och mörka nord. Kärnkraft är den enda möjliga lösningen om vi inte vill återgå till att vara ett jordbrukssamhälle med självförsörjning, typ 1950-talet. Vår levnadsstandard, som är en av de högsta i världen, har sitt pris. Vem av oss vill avstå från kylen, frysboxen, datorn, tvn osv? Vem vill driva bort elslukande industrier ur landet? ( I Vbl 28.8 ger Peter Söderqvist en förträfflig sammanfattning av sakargumenen mot storskalig utbyggnad av vindkraften. Alla ”gröna” borde noga betänka dessa punkter.)

Genom den teknologiska utvecklingen har vi blivit alltmer oberoende av vädrets makter och av naturen. (På gott och ont. Dagens unga känner datorer och internet bättre än sin egen skog.) I en kärnreaktor sönderfaller biljoner uranatomer ljudlöst oberoende av om det stormar eller är lugnt, om det är isande kallt eller stekande hett. Processen konrolleras helt av människan, inte av vädrets nyckfulla makter. Henry Bertlin viftar i Vbl 2.9 med den uttjatade propagandaramsan om att ”kärnkraftsavfallsfrågan är olöst”. För 30 år sedan låg det en del sanning i detta, men i dag är det frågan om ren och skär folklore. Finland är i själva verket en föregångare inom området. Tydligen känner Bertlin inte till att arbetet på bergsrum för slutförvaring redan länge pågått. Kostnaderna är självklart inbakade i priset på kärnel.

Varför är vindkraften så populär bland dem som saknar kunskaper i ekonomi och fysik? Jag har en hypotes om att de upplever främligsskap i vårt alltmer teknologiska samhälle. De förstår sig inte på dagens invecklade energiteknologi och ekonomi. Men vindkraften kan vem som helst begripa. Vi kan känna vindens kraft rent konkret. Genom att den är bekant känns den trygg och säker. För många finns det kanske också ett slags omedvetet religiöst motiv. Vi bör inte kämpa mot naturen, utan underkasta oss naturens krafter. Vi bör återgå till en dyrkan av de nyckfulla vädergudarna.

Hans Rosing
filosof