tisdag 22 januari 2013

Översikt av mina bloggar 2012



Översikt av mina bloggar år 2012

Senaste år var min hälsa rätt god och jag skrev mycket. På min blogg satte jag ut hela 31 alster, nästan tre artiklar/mån. Dessutom fick jag rätt många artiklar publicerade i Hbl, Vbl och ÅU. Därtill en fackartikel i en antologi om Popper.

Jag har tidigare år ödmjukt bekänt att jag under året inte läst en enda blogg. Detsamma gäller också det gågna året. Möjligtvis är jag den enda debattör i vårt land som aldrig läst en blogg skriven av någon annan än mig själv. Jag kan också skryta med (eller skämmas över) att jag inte surfat på nätet en enda gång under året. Jag har t.ex. aldrig varit inne på en porrsida. Vet inte ens hur man hittar dem. Däremot har jag använt e-post ganska flitigt. Mitt mål är fortsättningsvis att sitta vid datorn så litet som möjligt. Jag låter aldrig datorn stå på, inte ens i standby, när jag inte sitter framför den. I dag älskar många sin dator. Ett liv utan datorer är otänkbart. För mig däremot är datorn ett nödvändigt ont. Jag är tvungen att använda den om jag vill skriva – och som var och en som läser mig inser så älskar jag att skriva. Men ännu mer älskar jag att tänka och filosofera. Jag är ju faktiskt proffessionell filosof, om än pensionerad!

Däremot läser jag enormt mycket (nåja, rätt mycket) text på papper, dvs. dagstidningar, artiklar, böcker samt lyssnar på radio och tittar på tv. Det ger mig full sysselsättning fast jag sedan länge är pensionär. Jag fattar inte hur folk mitt i livet kan finna tid att sitta framför datorn och surfa, spela etc.

Varför läser jag inte andras bloggar? I tidningarna berättas ibland i korthet om någon blogg. Ibland citerar man någon snutt. Mest tycks skribenten berätta om sitt privatliv. Jag kunde inte vara mindre intresserad. Jag känner till massor av människors privatliv – i stora drag. Det ena skiljer sig föga från det andra. I dagens filmer har det blivit modernt att skildra olika litet annorlunda människors privatliv. Dessa intresserar inte heller. Kanske jag överdriver, men när det gäller privatlivet så finns det inte något som jag inte känner till. Då menar jag inte att jag själv skulle ha egen erfarenhet – nej långtifrån - men så att jag läst eller hört om det. Jag har ibland funderat på hur många intressanta livshistorier jag hört berättas. Tyvärr har jag glömt mycket. När jag var ung så visste jag ingenting, i dag när jag nästan är 70 år vet jag allt.

 Jag var t.ex. inte speciellt förvånad över Breiviks mordgalenskap. Det är ingenting unikt. Europas och hela världens historia är full av galna blodsdåd. Också i vårt lilla land finns det i dag tusentals människor som skulle vara beredda att begå våldsdåd av olka slag om de fick tillfälle. Omkring 100 personer kommer att mördas eller dräpas i vårt land detta år. Vi hoppas förstås innerligt att det inte skall finnas några skolbarn bland dem.

Många vill tro att dagens människor är hyggligare, mer civiliserade eller på andra sätt bättre än sina föregångare. Jag har inga sådana illusioner. Till vår grundnatur har vi inte förändrats alls under de senaste århundradena. Det som förändrats är samhället. Vi är produkter av samhället, av den kultur vi föds och lever i. Om kulturen är fredlig och jämlik så är vi det också, men om den är aggressiv och fanatisk så blir vi det också. Men det finns alltid människor som inte kan hantera sin vrede, ilska, galenskap eller sina begär och lustar. Fullständig trygghet kan vi aldrig få. Vi bör inte ens försöka. Vi är människor, inte programmerbara maskiner.

Bloggarna under senaste år spänner över ett brett spektrum från sf-litteratur till partikelfysik. De återspeglar mina intressen, eller snarare en del av mina intressen. Det finns mycket jag satt mig in i som inte berörs. Senaste sommar läste jag t.ex. ganska mycket om invasionen i Normandie 6.6 1944 och om offensiven fram till Montgomerys katastrofala angrepp med fallskärmsjägare i Holland. Det väckte många tankar som jag tänkte skriva ner. Det som framför allt förundrade mig var soldaternas vilja att offra sina liv. I dagens värld är den tapperhet (eller dårskap) de visade obegriplig. Också den förstörelse som orsakades t.ex. genom bombanfall är obegriplig i dag. Men jag fick aldrig tid. Jag läste också rätt många deckare i somras och också de stimulerade till funderingar. Men trädgården hade prioritet framom skrivandet.


Finns det då någon som läser mina bloggar? Tydligen! Ett stort tack till er som läser vare sig ni gillar eller ogillar mina åsikter. Jag har varit lärare i 37 år och mina artiklar har ofta karaktären av föreläsningar. Man bör kunna lära sig mycket av att läsa dem – helst med eftertanke.

I snitt läses mina bloggar av runt 30 personer. Det är inte mycket jämfört med populära bloggar som läses av tiotusentals eller ännu fler. Men då skall man beakta att jag inte skriver ytligt om vardagens små glädjeämnen eller förtretligheter. Jag skriver om tunga ämnen, om svåra ämnen, om fascinerande ämnen. Min text är (antagligen) inte lättläst.

Det fanns en kyrkofader som sade Credo ut intelligam. Jag tror för att förstå. Jag kan i stället säga att jag skriver för att förstå. Genom att skriva ner mina tankar tvingas jag att klargöra dem, att omvandla dem till begriplig text.

 Antalet läsarträffar varierar från nästan 100 till knappt 20. Min blogg om vindkraft 10.10 fick 74 visningar. Den lades också ut på Facebook. Minst intresse har mina artiklar om kapitalismen väckt. Bloggen 10.11 med rubriken ”Fortsättning om kapitalismen” fick endast 16 läsare. Det förvånar mig inte. Vi lever i en tid när intresset för politik, dvs för gemensamma frågor är i botten. Individualismen är dagens melodi. Tyvärr!

Däremot är jag förvånad över att mina artiklar om flygande tefat inte väckte något större intresse. Ämnet fascinerade mig storligen när jag var yngre och jag gav mig med liv och lust in i debatter för att bevisa att de troende har fel. Ufofrågan behandlade jag i fyra långa artiklar. Som mest fick en ufoartikel 57 träffar, men i allmänhet blott ca 40.  

Vad kommer jag att skriva om detta år (om hälsan står mig bi)? Min avsikt var att grundligt analysera kapitalismens roll för den moderna världen. Det som intresserar mig är inte ekonomi i betydelsen nationalekonomi utan det ekonomiska systemets betydelse som en av de viktigaste faktorerna som formar kulturen. Min tanke var att också analysera industrikapitalismen som i främsta hand var en produkt av ångmaskinen, samt den moderna kapitalismen.

Men i slutet på senaste år halkade jag av någon anledning, än en gång, in på klimatdebatten. Så nu har jag läst och funderat över klimatet en längre tid. Ännu blir det väl minst en blogg i frågan.

I somras planerade jag att skriva om ett ämne som i högsta grad intresserade mig och massor av andra för sådär 40 år sedan. Ockultism och parapsykologi. Jag läste mycket i ämnet, skrev drygt 20 artiklar och höll t.o.m. föredrag och en kurs i ämnet. Hur har det gått sedan dess? Vet vi mer i dag än för 40 år sedan? Sådana frågor skulle jag vilja fördjupa mig i.

Det underbara med att vara pensionär är att man inte behöver slå fast något bestämt program för lång tid framåt. Om jag känner för något annat så gräver jag ner mig i det. Och om du känner för det läser du. Kanske kan du lära dig något nytt. Eller rent av lära mig något nytt.

Slutligen. Senaste år fick jag mycket få kommentarer på mina bloggar. Vad kan det bero på? Är ni alla eniga med mig?

1 kommentar:

Lotus Eklips sa...

Jag läste med intresse dinaartiklar om UFO. Den sista, vad jag kunde se, hette VAD VAR UFONA EGENTLIGEN?. och är daterad 23 feb 2011.
Den slutar som följer:
"Det sista avsnittet i denna serie kommer inom kort på denna blogg. Häng med!"

Men det kom aldrig något ytterligare avsnitt. Vart tog det vägen? Jag är säker på att jag skrev en kommentar om detta redan i höstas, men jag kan inte hitta den, och jag vet inte om du svarade då.