HUR MÅNGA BORDE VI FINLÄNDARE VARA?

Denna artikel publicerades i Vasabladet 10.3 2018.

När Finland utropades till självständig stat för 100 år sedan bodde här ca 3,5 miljoner människor. De flesta bodde på landet och fick sitt bröd av jordbruk. Hela landet var bebott och betydligt större ytor än i dag användes som åkrar och betesmark.

I dag är vi fem och en halv miljoner, dvs två miljoner flera. Men de flesta bor i storstäderna i söder och längs kusten. I stora delar av landet har skogen och ödemarken återerövrat det som våra förfäder med svett och möda odlat upp. Hur kommer det då att gå under nästa sekel? Kommer folkökningen att fortsätta? Kommer vi att vara 2 – 3 miljoner flera år 2118? Är detta önskvärt?

I Finland har nativiteten minskat så mycket under de senaste åren att den naturliga folkökningen upphört. Det föds i dag omkring 50 000 barn om året medan antalet avlidna är något flera. Detta är visserligen unikt i vårt lands historia, men globalt sett är det inte märkligt. I många industriländer, speciellt i Europa, har nativiteten redan länge varit så låg att folkökningen har upphört. I vissa länder som t.ex. Ryssland och Japan har folkmängden i själva verket minskat under flera år.

Samtidigt som ökningen upphört i några länder fortsätter den i snabb takt i stora delar av världen och speciellt i Afrika. Jordens totala befolkning, som nu är drygt 7 500 miljoner, fortsätter årligen att öka med ett antal som är mer än tio gånger hela Finlands befolkning. Att detta är ohållbart är självklart. Många länder är redan svårt överbefolkade. Omkring 800 miljoner lever i yttersta fattigdom.

Borde den låga nativiteten i vårt land oroa oss? Borde vi på alla sätt motivera de unga kvinnorna att skaffa fler barn? Borde Finlands folkmängd fortsätta att växa? Hur länge i så fall?

I åratal har mängder av experter varnat för de negativa konsekvenserna av en ständigt ökande befolkning. Nu upphör ökningen faktiskt i några länder. Men nu oroar sig mängder av politiker i stället för konsekvenserna av en åldrande befolkning. Det är aldrig bra!

I själva verket borde vi vara nöjda, för att inte säga glada över dessa tendenser. De ger möjlighet för en ljusare framtid. Vi har i decennier matats med dystopier om alla möjliga slags katastrofscenarier. Alla baserar sig på att resurserna tar slut samtidigt som mängden avfall av alla slag från koldioxid i atmosfären till plast i haven ökar. Vår egen inhemska dysterkvist Pentti Linkola menade redan för många år sedan att ”kvar på jorden kommer att bli bara råttor, sparvar och tarmbakterier.”

Ett ofrånkomligt faktum är att varje människa kräver ett mått av jordens resurser. Ju rikare människan är desto mer resurser utnyttjar hon. Men också fattiga behöver mat och vatten varje dag, de behöver något slags hälsovård, utbildning, bostad och arbete. Redan i dag använder jordens 7500 miljoner människor årligen mera av de förnybara resurserna än jorden kan producera. Vi använder resurser motsvarande ett och ett halvt jordklot.

Som alla vet står världen inför enorma problem i dag. FN:s olika underorgan poängterar detta ständigt. En stabilisering av folkmängden är ett nödvändigt villkor för en fredlig och rättvis framtid. I det avseendet är vårt land i dag inte en del av problemet utan en del av lösningen. Vi kan fungera som förebild och ideal för en överbefolkad värld. Vår låga nativitet är alltså något att vara stolta över. Förr eller senare måste alla länder följa vårt exempel.

Visserligen ökar Finlands folkmängd fortfarande, men det beror på att flera människor flyttar till vårt land än som flyttar bort.

Hans Rosing, samhällsfilosof